Vad är värde?

[Smisk]

Vilken är nyttan med nyttan?
Frågan som hittills lämnats obesvarad ställdes en gång av den tyske dramatikern och filosofen Gotthold Ephraim Lessing till den tidens utilitarister.
 Det instrumentala värdet är ett mått på nytta så vi kan på samma vis som Lessing ställa oss frågan - vilket är värdet med värdet, var kommer värdet till ro? Så länge vi definierar värde som synonymt med instrumentellt värde förblir frågan obesvarad.

Vi arbetar för att kunna äta och vi äter för att kunna arbeta? Är detta det hela eller kan det finnas ett egenvärde i att vara mätt, ett icke instrumentellt värde av mättnad?

Det är alltid medvetandet som tilldelar värdet så frågan om vad som har värde måste alltid besvaras av den som är medveten om vad som är önskvärt. När jag erfar och känner saker inför en bra låt får jag möjligheten att bedöma den och om jag inte kan erfara den så har jag inga möjligheter att göra det. Erfarenheten är i sig nödvändig men inte tillräcklig, jag behöver även kunna föreställa mig andra låtar och välja att tilldela just denna låt ett värde jämfört med dem. Förmågan att välja en låt över en annan baserad på detta erfarenheter är nödvändig för att vi skall kunna kalla något för värdefullt.

Saker har endast värde endast för den som kan påverka saker av kvalité.

[Vertumnus]

Vilken är nyttan med nyttan?
Frågan som hittills lämnats obesvarad ställdes en gång av den tyske dramatikern och filosofen Gotthold Ephraim Lessing till den tidens utilitarister.
 Det instrumentala värdet är ett mått på nytta så vi kan på samma vis som Lessing ställa oss frågan - vilket är värdet med värdet, var kommer värdet till ro? Så länge vi definierar värde som synonymt med instrumentellt värde förblir frågan obesvarad.

Vi arbetar för att kunna äta och vi äter för att kunna arbeta? Är detta det hela eller kan det finnas ett egenvärde i att vara mätt, ett icke instrumentellt värde av mättnad?

Det är alltid medvetandet som tilldelar värdet så frågan om vad som har värde måste alltid besvaras av den som är medveten om vad som är önskvärt. När jag erfar och känner saker inför en bra låt får jag möjligheten att bedöma den och om jag inte kan erfara den så har jag inga möjligheter att göra det. Erfarenheten är i sig nödvändig men inte tillräcklig, jag behöver även kunna föreställa mig andra låtar och välja att tilldela just denna låt ett värde jämfört med dem. Förmågan att välja en låt över en annan baserad på detta erfarenheter är nödvändig för att vi skall kunna kalla något för värdefullt.

Saker har endast värde endast för den som kan påverka saker av kvalité.

Ja, hur skall man beskriva konstens värde?  Konsten innehåller otvetydigt något  som inte låter sig fångas i dess marknadsvärde. Och vi kan inte heller tala om dess bruksvärde då vi inte produktivt brukar konst så som vi brukar våra bruksföremål. Så vad skall vi ha den till, den låter sig varken brukas eller förbrukas, den måste lämnas oberörd, det är vi som blir berörda.

[Vertumnus]

Värdet av värdet är värdet. T.ex. guld har ett ekonomiskt värde, just detta är det enkla värdet det har. Guld som metall är rätt oanvändbar och har inget större praktiskt värde. Men varför har guldet så stort ekonomiskt värde? Karl Marx har svaret.

Utveckla gärna.

[hakkapeliitta]

Värdet av värdet är värdet. T.ex. guld har ett ekonomiskt värde, just detta är det enkla värdet det har. Guld som metall är rätt oanvändbar och har inget större praktiskt värde. Men varför har guldet så stort ekonomiskt värde? Karl Marx har svaret.

Utveckla gärna.

I en marknasekonomi vars grund är utbyte av varor finns naturligvis ett mått på varorna värde.
Vad grundas denna måttbestämning, värdebestämning?
Ett samhälle överlever endast om alla varor och tjänsters värde sätts i relation den arbetsinsats som varan/tjänsten kräver.
I en marknadsekonomi är producenten även komsument. Den här symbiosen kräver en balans mellan olika aktörer. Om inte konsumenten överlever finns ingen marknad så det hela är en balansgång.

[xion]

Konstens ekonomiska värde bestäms av vad någon är beredd att betala för den.
Förutom detta en har den även i övrigt ett instrumentellt värde. T.ex. som dekoration eller annan användning.
Vi kanske njuter av att betrakta den. Vi äter den med ögonen.
Jag gick en kvällskurs i oljemålning en gång.
Det resulterade i några "tavlor". (tydligt amatörmässiga.)
Jag har några på väggen och jag har vant mig så jag kan ibland tycka att vissa detaljer blev lyckade.
Dessutom gör jag egna möbler och ibland kan jag tycka att dom "smeker ögat".

[Pilatus]

Konstens ekonomiska värde bestäms av vad någon är beredd att betala för den.

Fråga dig i stället varför någon betalar mer för en tavla av Claude Monet än för Harry Haerendels målning av en vitskäggig fiskargubbe (den förekommer ofta som reproduktion).

[Smisk]

Ja, hur skall man beskriva konstens värde?  Konsten innehåller otvetydigt något  som inte låter sig fångas i dess marknadsvärde. Och vi kan inte heller tala om dess bruksvärde då vi inte produktivt brukar konst så som vi brukar våra bruksföremål. Så vad skall vi ha den till, den låter sig varken brukas eller förbrukas, den måste lämnas oberörd, det är vi som blir berörda.

Ja precis Konst är en speciell, komplex och intressant sak man kan prata mycket om.

[Pilatus]

Ja, hur skall man beskriva konstens värde?  Konsten innehåller otvetydigt något  som inte låter sig fångas i dess marknadsvärde. Och vi kan inte heller tala om dess bruksvärde då vi inte produktivt brukar konst så som vi brukar våra bruksföremål. Så vad skall vi ha den till, den låter sig varken brukas eller förbrukas, den måste lämnas oberörd, det är vi som blir berörda.

Ja precis Konst är en speciell, komplex och intressant sak man kan prata mycket om.

Konst har väl alltid haft ett ändamål, att brukas i kyrkorna för att visa på händelser ur Bibeln då folk inte kunde läsa så bra. Eller den gamla adeln som ville visa sina släktled med pampiga porträtt. Eller skildra de stora slagen till sjöss. Det är väl först på senare år som (den postmoderna) konsten förlorat mycket av sin mening.

[Vertumnus]

Ja, hur skall man beskriva konstens värde?  Konsten innehåller otvetydigt något  som inte låter sig fångas i dess marknadsvärde. Och vi kan inte heller tala om dess bruksvärde då vi inte produktivt brukar konst så som vi brukar våra bruksföremål. Så vad skall vi ha den till, den låter sig varken brukas eller förbrukas, den måste lämnas oberörd, det är vi som blir berörda.

Ja precis Konst är en speciell, komplex och intressant sak man kan prata mycket om.

Konst har väl alltid haft ett ändamål, att brukas i kyrkorna för att visa på händelser ur Bibeln då folk inte kunde läsa så bra. Eller den gamla adeln som ville visa sina släktled med pampiga porträtt. Eller skildra de stora slagen till sjöss. Det är väl först på senare år som (den postmoderna) konsten förlorat mycket av sin mening.

Katolska kyrkans beställningar ligger bakom en stor del av den medeltida konsten, där fanns även privata beställare, men kyrkan kanske var den kapitalstarkaste.
Konsten och speciellt arkitekturen var ett sätt att använda kapitalöverskott. Idag återinvesterar vi och är på så vis ständigt på väg. Dagens byggnader tjänar snarare som vänthallar, tillfälliga uppehållsorter,  än som fasta omgivning för de mänskliga livet. 

Det mesta som finns kvar av medeltida arkitektur i Sverige hittar vi i våra lantliga stenkyrkor. Ofta ligger de förvånansvärt tätt i landskapet, åtminstone i de rika jordbruksbygderna. Det är som om varje by eller storgård ville hålla sig med en egen kyrka. Säkert ett sätt att höja sin status och visa omgivningen ekonomisk styrka . Paralleller kan förstås dras till antiken.

För den katolska kyrkan var nog syftet emellertid ett annat: man ville visa ett alternativ till det vardagliga livet, en skymt av den gudomliga tillvaro som väntade de troende i livet efter detta.

[Pilatus]

Det är som om varje by eller storgård ville hålla sig med en egen kyrka. 

Eller så var sockenindelninen ett sätt att förvalta både kyrkliga och världsliga angelägenheter.

För den katolska kyrkan var nog syftet emellertid ett annat: man ville visa ett alternativ till det vardagliga livet, en skymt av den gudomliga tillvaro som väntade de troende i livet efter detta.

I de gamla sockenkyrkorna fanns ibland Bibeln illustrerad, budorden, kända berättelser, Jesu lidandes historia, djävulen bakom kyrkorgeln.

[Vertumnus]

Det är som om varje by eller storgård ville hålla sig med en egen kyrka. 

Eller så var sockenindelninen ett sätt att förvalta både kyrkliga och världsliga angelägenheter.

Jag kan tänka mig att kyrkan och den besuttna delen av befolkningen väl kunde finna varandra i gemensamma intressen.

För den katolska kyrkan var nog syftet emellertid ett annat: man ville visa ett alternativ till det vardagliga livet, en skymt av den gudomliga tillvaro som väntade de troende i livet efter detta.

I de gamla sockenkyrkorna fanns ibland Bibeln illustrerad, budorden, kända berättelser, Jesu lidandes historia, djävulen bakom kyrkorgeln.

Den typen av bilder kan vi nog se i de flesta medeltida kyrkor som inte blivit vitkalkade efter reformationen. Kyrkorummet beskrivs främst som Guds hus, men till missionen hör utbildning och till utbildningen varnande exempel.

[Anders]

Värdet av värdet är värdet. T.ex. guld har ett ekonomiskt värde, just detta är det enkla värdet det har. Guld som metall är rätt oanvändbar och har inget större praktiskt värde. Men varför har guldet så stort ekonomiskt värde? Karl Marx har svaret.

Utveckla gärna.

I en marknasekonomi vars grund är utbyte av varor finns naturligvis ett mått på varorna värde.
Vad grundas denna måttbestämning, värdebestämning?
Ett samhälle överlever endast om alla varor och tjänsters värde sätts i relation den arbetsinsats som varan/tjänsten kräver.
I en marknadsekonomi är producenten även komsument. Den här symbiosen kräver en balans mellan olika aktörer. Om inte konsumenten överlever finns ingen marknad så det hela är en balansgång.

Och i en rak meritokrati skulle arbetet hyllas högst, värderas högst. 95% av de jag haft som kollegor har visat i sitt beteende att det är vad de högst värderar. Man producerar värde, ger människorna sådant som då man skrapat bort lite dimridåer ger dem värde. Det är förstås en vacker utopi, men Sverige 1990 var inte helt fel ute.

[Vertumnus]

Värdet av värdet är värdet. T.ex. guld har ett ekonomiskt värde, just detta är det enkla värdet det har. Guld som metall är rätt oanvändbar och har inget större praktiskt värde. Men varför har guldet så stort ekonomiskt värde? Karl Marx har svaret.

Utveckla gärna.

I en marknasekonomi vars grund är utbyte av varor finns naturligvis ett mått på varorna värde.
Vad grundas denna måttbestämning, värdebestämning?
Ett samhälle överlever endast om alla varor och tjänsters värde sätts i relation den arbetsinsats som varan/tjänsten kräver.
I en marknadsekonomi är producenten även komsument. Den här symbiosen kräver en balans mellan olika aktörer. Om inte konsumenten överlever finns ingen marknad så det hela är en balansgång.

Så är det, produktion och konsumtion måste hålla jämn takt. Det vi betalar för då vi köper en vara är i stort sett arbetstid, råvaran är som regel en försvinnande liten del. Det innebär förstås att ju snabbare en vara kan produceras desto lägre blir priset. Konkurransen gör sitt och takten för produktionen där råvaror omvandlas till konsumtionsvaror drivs ständigt mot högre nivåer. För varje arbetad timme produceras genom mekanisering alltmer varor. Från industrins synpunkt är arbetaren endast en kostnad. det man betalar för är den friktionsfria gången i produktionen, mot ny teknik drar alltid arbetaren det korta strået. Att vi fortfarande bekymrar oss så mycket om arbetet i en kultur där produktionen alltmer automatiserats har med takten i konsumtionen att göra, produktionen kräver att varorna fördelas. Roland Paulsen för ett intressant resonemang om att samtidigt som arbetet förlorar sin position i produktionen så upprätthåller det sin roll som motiv vid fördelningen av de producerade varorna.
Men tillbaka till värde. Det marknadsekonomin värderar är som sagt var arbetstid samtidigt som råvaror värderas lågt eller tom till noll. Ren luft eller rent vatten har ett pris endast om där finns nedlagt arbete i dess renande. Det av naturen givna är här värderat till noll.

[Pilatus]

Det vi betalar för då vi köper en vara är i stort sett arbetstid, råvaran är som regel en försvinnande liten del.

Vad är det för slags produktion du talar om här? Då det gäller diamanter och vissa metaller spelar råvarorna mycket stor roll. Pallar på IKEA kan göras billiga, de kräver inte mycket arbetstid och råvaran är inte heller så kostsam.
Då det gäller mer hantverksmässiga yrke, luthier, sommelier och flera andra yrken så är det teoretiska kunnandet, erfarenheten och yrkesskickligheten som avgör.

[hakkapeliitta]

Det vi betalar för då vi köper en vara är i stort sett arbetstid, råvaran är som regel en försvinnande liten del.

Vad är det för slags produktion du talar om här? Då det gäller diamanter och vissa metaller spelar råvarorna mycket stor roll. Pallar på IKEA kan göras billiga, de kräver inte mycket arbetstid och råvaran är inte heller så kostsam.
Då det gäller mer hantverksmässiga yrke, luthier, sommelier och flera andra yrken så är det teoretiska kunnandet, erfarenheten och yrkesskickligheten som avgör.

Råvaran kräver arbetstid och är räknad i priset. Den kostar mer än luft.
Råmaterialet även hämtat från skogen kostar skogstomten som sliter oh måste försörja sin familj och hålla ruljangsen igång.