Livets mysterium löst?

[Vertumnus]

Istället behöver vi utgå ifrån att olika perspektiv, kunskaper, existens osv existerar och olika metoder för dem.

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Är det inte så att vi fortfarande eller snarare alltmer lever i en värld som grundats på Descartes filosofi? Avgörande i Descartes är hur vi idag ser på sanningsbegreppet, tanken på att ingen absolut sanning existerar kan härledas till Descartes. Tvivlet uppstod när Gallelei visat att solen, inte jorden, var alltets centrum trots att våra ögon dagligen visade något helt annat. Reaktionen var att utelämna de "bedrägliga" sinnena och dra sig tillbaka till sitt inre där han till sist hittar sin fasta punkt. Nu händer det märkliga att varken jorden eller solen längre kan vara universume centrum istället flyttar centrum in i det mänskliga medvetandet. Hädanefter är det människan som sätter världen i rörelse.

[David H]

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Är det inte så att vi fortfarande eller snarare alltmer lever i en värld som grundats på Descartes filosofi? Avgörande i Descartes är hur vi idag ser på sanningsbegreppet, tanken på att ingen absolut sanning existerar kan härledas till Descartes. Tvivlet uppstod när Gallelei visat att solen, inte jorden, var alltets centrum trots att våra ögon dagligen visade något helt annat. Reaktionen var att utelämna de "bedrägliga" sinnena och dra sig tillbaka till sitt inre där han till sist hittar sin fasta punkt. Nu händer det märkliga att varken jorden eller solen längre kan vara universume centrum istället flyttar centrum in i det mänskliga medvetandet. Hädanefter är det människan som sätter världen i rörelse.

Vad menar du med ”människan” här? T ex art i homo-släktet, så som homo sapiens? Eller individ i homo sapiens-arten?

[Anders]

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Är det inte så att vi fortfarande eller snarare alltmer lever i en värld som grundats på Descartes filosofi? Avgörande i Descartes är hur vi idag ser på sanningsbegreppet, tanken på att ingen absolut sanning existerar kan härledas till Descartes. Tvivlet uppstod när Gallelei visat att solen, inte jorden, var alltets centrum trots att våra ögon dagligen visade något helt annat. Reaktionen var att utelämna de "bedrägliga" sinnena och dra sig tillbaka till sitt inre där han till sist hittar sin fasta punkt. Nu händer det märkliga att varken jorden eller solen längre kan vara universume centrum istället flyttar centrum in i det mänskliga medvetandet. Hädanefter är det människan som sätter världen i rörelse.

Det har ju hänt lite på vägen mellan Descartes och jag skulle nog påstå att en ganska pragmatisk bild världen är den rådande. Rådande paradigm är vad man i allt väsentligt håller sig till trots att den inte gör något absolut sanningsbegrepp. Men världen skakas inte om man kommer fram till att saker och ting behöver justeras om nya rön framkommer. Som med magsåret. Är det det du menade med att människan sätter världen i rörelse?

[Vertumnus]

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Är det inte så att vi fortfarande eller snarare alltmer lever i en värld som grundats på Descartes filosofi? Avgörande i Descartes är hur vi idag ser på sanningsbegreppet, tanken på att ingen absolut sanning existerar kan härledas till Descartes. Tvivlet uppstod när Gallelei visat att solen, inte jorden, var alltets centrum trots att våra ögon dagligen visade något helt annat. Reaktionen var att utelämna de "bedrägliga" sinnena och dra sig tillbaka till sitt inre där han till sist hittar sin fasta punkt. Nu händer det märkliga att varken jorden eller solen längre kan vara universume centrum istället flyttar centrum in i det mänskliga medvetandet. Hädanefter är det människan som sätter världen i rörelse.

Vad menar du med ”människan” här? T ex art i homo-släktet, så som homo sapiens? Eller individ i homo sapiens-arten?

Både och egentlige, förnuftet är ju likartat hos alla människor. Men Nietzsche skrev , ev glada vetenskapen, att världen vrider sig runt stora män. Det ligger nog en del i det.

[Algotezza]

Är det inte så att vi fortfarande eller snarare alltmer lever i en värld som grundats på Descartes filosofi? Avgörande i Descartes är hur vi idag ser på sanningsbegreppet, tanken på att ingen absolut sanning existerar kan härledas till Descartes. Tvivlet uppstod när Gallelei visat att solen, inte jorden, var alltets centrum trots att våra ögon dagligen visade något helt annat. Reaktionen var att utelämna de "bedrägliga" sinnena och dra sig tillbaka till sitt inre där han till sist hittar sin fasta punkt. Nu händer det märkliga att varken jorden eller solen längre kan vara universume centrum istället flyttar centrum in i det mänskliga medvetandet. Hädanefter är det människan som sätter världen i rörelse.

Vad menar du med ”människan” här? T ex art i homo-släktet, så som homo sapiens? Eller individ i homo sapiens-arten?

Både och egentlige, förnuftet är ju likartat hos alla människor. Men Nietzsche skrev , ev glada vetenskapen, att världen vrider sig runt stora män. Det ligger nog en del i det.

Skenbart bara.

[Vertumnus]

Vad menar du med ”människan” här? T ex art i homo-släktet, så som homo sapiens? Eller individ i homo sapiens-arten?

Både och egentlige, förnuftet är ju likartat hos alla människor. Men Nietzsche skrev , ev glada vetenskapen, att världen vrider sig runt stora män. Det ligger nog en del i det.

Skenbart bara.

Var hittar vi ideernas ursprung och vad ger dem livskraft?

[Algotezza]

Både och egentlige, förnuftet är ju likartat hos alla människor. Men Nietzsche skrev , ev glada vetenskapen, att världen vrider sig runt stora män. Det ligger nog en del i det.

Skenbart bara.

Var hittar vi ideernas ursprung och vad ger dem livskraft?

I naturen och världen omkring oss och både i kultursfären och underhållningssfären. Vi kan hitta idéer överallt och tillsammans skänker vi dem livskraft.

[Vertumnus]

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Är det inte så att vi fortfarande eller snarare alltmer lever i en värld som grundats på Descartes filosofi? Avgörande i Descartes är hur vi idag ser på sanningsbegreppet, tanken på att ingen absolut sanning existerar kan härledas till Descartes. Tvivlet uppstod när Gallelei visat att solen, inte jorden, var alltets centrum trots att våra ögon dagligen visade något helt annat. Reaktionen var att utelämna de "bedrägliga" sinnena och dra sig tillbaka till sitt inre där han till sist hittar sin fasta punkt. Nu händer det märkliga att varken jorden eller solen längre kan vara universume centrum istället flyttar centrum in i det mänskliga medvetandet. Hädanefter är det människan som sätter världen i rörelse.

Det har ju hänt lite på vägen mellan Descartes och jag skulle nog påstå att en ganska pragmatisk bild världen är den rådande. Rådande paradigm är vad man i allt väsentligt håller sig till trots att den inte gör något absolut sanningsbegrepp. Men världen skakas inte om man kommer fram till att saker och ting behöver justeras om nya rön framkommer. Som med magsåret. Är det det du menade med att människan sätter världen i rörelse?

Den bild av omvärlden som når medvetandet är för det första beskuren av våra sinnesorgan och mentala strukturer och för det andra är den som bild till skillnad från det avbildade omedelbart ett medvetandeobjekt som kan vändas och vridas i alla möjliga riktningar. I tankevärlden är det egentligt riktigt fasta och stabiliserande begränsat till logiken och matematiken, i övrigt kan allt vävas in i vilken berättelse som helst.

[Vertumnus]

Skenbart bara.

Var hittar vi ideernas ursprung och vad ger dem livskraft?

I naturen och världen omkring oss och både i kultursfären och underhållningssfären. Vi kan hitta idéer överallt och tillsammans skänker vi dem livskraft.

Ursprungligen mäste de väl komma från någon enskild människas tankevärld? Sen, i andra hand, handlar det jordmånen.

[Algotezza]

Var hittar vi ideernas ursprung och vad ger dem livskraft?

I naturen och världen omkring oss och både i kultursfären och underhållningssfären. Vi kan hitta idéer överallt och tillsammans skänker vi dem livskraft.

Ursprungligen mäste de väl komma från någon enskild människas tankevärld? Sen, i andra hand, handlar det jordmånen.

Hursomhelst, har vi sällan namn på de personer, man eller kvinna, som först tänkte en viss tanke, och samma tanke kan ha dykt upp i mångas medvetanden simultant, och sedan har den blivit känd i en viss kultur och i en viss kontext.

[David H]

I naturen och världen omkring oss och både i kultursfären och underhållningssfären. Vi kan hitta idéer överallt och tillsammans skänker vi dem livskraft.

Ursprungligen mäste de väl komma från någon enskild människas tankevärld? Sen, i andra hand, handlar det jordmånen.

Hursomhelst, har vi sällan namn på de personer, man eller kvinna, som först tänkte en viss tanke, och samma tanke kan ha dykt upp i mångas medvetanden simultant, och sedan har den blivit känd i en viss kultur och i en viss kontext.

Om tanken inte är bunden till viss person, kanske den går att reproducera i labb? Har idéer och tankar viss atomstruktur?

[Anders]

Ursprungligen mäste de väl komma från någon enskild människas tankevärld? Sen, i andra hand, handlar det jordmånen.

Hursomhelst, har vi sällan namn på de personer, man eller kvinna, som först tänkte en viss tanke, och samma tanke kan ha dykt upp i mångas medvetanden simultant, och sedan har den blivit känd i en viss kultur och i en viss kontext.

Om tanken inte är bunden till viss person, kanske den går att reproducera i labb? Har idéer och tankar viss atomstruktur?

I och med att, så vitt vi vet, tankar är en produkt av några miljarder synapser, kanske med AI. Kanske AI kan läras att komma upp med tankar och sen kan man studera dem.

[Algotezza]

Ursprungligen mäste de väl komma från någon enskild människas tankevärld? Sen, i andra hand, handlar det jordmånen.

Hursomhelst, har vi sällan namn på de personer, man eller kvinna, som först tänkte en viss tanke, och samma tanke kan ha dykt upp i mångas medvetanden simultant, och sedan har den blivit känd i en viss kultur och i en viss kontext.

Om tanken inte är bunden till viss person, kanske den går att reproducera i labb? Har idéer och tankar viss atomstruktur?

Jag tänker att allt så kallat mentalt, som tankar och känslor, har både en upplevelsesida och en mätbar sida, så det vore möjligt. Det gäller bara att uppfinna, upptäcka lämpliga mätmetoder och mätinstrument.

[Vertumnus]

I naturen och världen omkring oss och både i kultursfären och underhållningssfären. Vi kan hitta idéer överallt och tillsammans skänker vi dem livskraft.

Ursprungligen mäste de väl komma från någon enskild människas tankevärld? Sen, i andra hand, handlar det jordmånen.

Hursomhelst, har vi sällan namn på de personer, man eller kvinna, som först tänkte en viss tanke, och samma tanke kan ha dykt upp i mångas medvetanden simultant, och sedan har den blivit känd i en viss kultur och i en viss kontext.

Platon menade att vi måste lämna egenintresset bakom oss om vi vill nå ideernas himmel, men är det ur livskontexten ideerna stiger har vi ju nått den motsatta positionen där vi finner mänskligheten fjättrad vid den biologiska processen eller vid en historisk dialektik.

[Vertumnus]

Hursomhelst, har vi sällan namn på de personer, man eller kvinna, som först tänkte en viss tanke, och samma tanke kan ha dykt upp i mångas medvetanden simultant, och sedan har den blivit känd i en viss kultur och i en viss kontext.

Om tanken inte är bunden till viss person, kanske den går att reproducera i labb? Har idéer och tankar viss atomstruktur?

Jag tänker att allt så kallat mentalt, som tankar och känslor, har både en upplevelsesida och en mätbar sida, så det vore möjligt. Det gäller bara att uppfinna, upptäcka lämpliga mätmetoder och mätinstrument.

Kanske skulle vi sen kunna placera tankar och ideer direkt i människors medvetanden utan aii behöva ta omvägen över språket och det oförutsägbara omdömmet.