Pilatus skrev:Maat skrev:Universum är inte som man hela tiden sladdrar om, krafter och strålningar och partiklar, rörelser och massor och energier, universum är en egen självständigt levande ”organism” som åstadkommer en skapelse och ”gör” något, den har till och med skapt självständig intelligens, men DET är vetenskapen blind för, eftersom man inte kan se det stora, bara små tekniska detaljer och är helt uppfyllda av dessa.
Mmm ... jodå. det är nog så, man vill inte yttra sig om sådant man saknar kunskap om. En försiktighetsprincip att undvika metafysiska funderingar om livet och universum. Om man ställer upp en hypotes om universum som något levande, vilket liknar uppfattningen att Gud och universum är ett, panteism - så säger man att det är ett sätt att uppfatta Gud och världen. Det går inte att pröva empiriskt. Men uppfattningen om att universum är ett levande väsen är inte så unik.
Jag tror inte att något universitet lägger någon möda på att utforska frågan om universum är ett levande väsen. Har du själv någon idé om hur man kan få någon kunskap om hur det förhåller sig med sådana frågor?
Har haft extremt mycket att göra i två veckor så har inte haft tid att skriva alls.
MEN en intressant fråga, som jag skulle kunna utveckla till kringliggande ämnen, gällande vetenskap och vad som är vetenskapen och hur den fungerar och BORDE… fungera, jag har ju HELT... avvikande uppfattning i dessa frågor.
Jag anser ju att vetenskap är uteslutande... ett sätt att tänka, en tankeprocess - inget mer…
Så kravet att du ska kunna väga och mäta och in i minsta detalj, räkna allt, förkastar jag helt... och fullt, DET är INTE vetenskap, utan någon form av ideologi…
MEN det ska jag inte göra, då det upplevs som inte riktigt vad man här tycks diskutera, även om JAG anser att ALLT... är vetenskap, således även detta.
”man vill inte yttra sig om sådant man saknar kunskap om. En försiktighetsprincip att undvika metafysiska funderingar om livet och universum. Om man ställer upp en hypotes om universum som något levande, vilket liknar uppfattningen att Gud och universum är ett, panteism - så säger man att det är ett sätt att uppfatta Gud och världen. Det går inte att pröva empiriskt.”
Empiri är ett väldigt populärt ord och uttryck som jag aldrig någonsin använder, inte heller metafysik eller andra facktermer, jag ogillar notoriskt alla ”nörduttryck”, det är ett ställningstagande från en författare som skriver så att alla levande varelser ska kunna förstå vad man säger, utan speciella förkunskaper i vad olika ord innebär.
Och genom att inte använda ett ord som betyder och beskriver mycket, utan istället beskriva och förklara innebörden, ordagrant... vad man i själva verket just i detta sammanhanget, vill säga, och av någon orsak väljer att säga med den specifika facktermen, så tvingas man lära sig att uttrycka sig på ett bättre och mer genomtänkt sätt, än att välja den enkla utvägen där man kan hoppa över hela det arbetet och tankeprocessen genom att skriva ett... enda... ord.
Jag har en stark misstanke om att en av orsakerna till att man ofta frågar sig - HUR man ska kunna förmedla olika saker till någon annan? Är att man helt enkelt har varit för lata och tagit genvägar i sitt sätt att tänka och i sitt sätt att uttrycka sig, så att man aldrig lärt sig konsten att kunna förmedla mer komplicerade och innehållsrika budskap och berättelser man skulle kunna bära på.
När någon säger ”hur ska man kunna förmedla” så är min motfråga - varför försöker du inte lösa det problemet? Istället för att bara passivt dunka huvudet emot det hela tiden, och utan invändning acceptera att det är omöjligt och aldrig kommer att bli möjligt?
Människor är alldeles för passiva i sitt tänkande, finns ingen ambition att lösa problem, att gå vidare och skapa något nytt, man bara står och stampar på samma fläck och mal och mal samma ord, samma innehåll, samma budskap, samma frågor och tycks ha absolut inget behov av att göra något annat.
Universum och världen sticker iväg i full fart, men människorna står kvar och stirrar på den fläck där de befann sig för 2000 år sedan.
När jag talade om universum som något levande var det inte... alls... menat att uppfattas som bokstavligt... det var en ofullständig formulering som visar hur det kan bli när man inte uttrycker sig tydligt och förklarar vad man menar.
JAG avsåg att man skulle betrakta…! universum ”som” något levande, som en ren... tankeprocess... för att förstå... principen... hur universum fungerar rent tekniskt, att det pågår skapelseprocesser och förändringar och rörelser och utveckling som påminner…! om något levande, och därmed något som är MER... än endast krafter och partiklar och osv…
Helheten och summan av alla de små byggstenarna skapar något som är mer... och större än bara byggstenarna.
Livet är mer... än bara den tekniska och mekaniska funktionen av ”medvetande” som jag sa i början, livet är vad det skapar…
Och universum skapar uppenbarligen saker, alltså kan man se likheter...! mellan universum och något "levande".
Min lösning på frågan om universum är ett levande väsen? Är att inte slösa tid på den frågan…
Eftersom inget tyder på det, utan istället på att universum genom sina många komplicerade och samverkande processer skapar liv, ett faktum som är lätt bevisat och därmed är universum mer än sina byggstenar, och med det ska man anse den frågan som avslutad och gå vidare till nästa uppgift.
Det är en metod jag är mycket förtjust i och ofta använder, att helt sonika strunta i oviktiga frågor som människor intensivt... tar upp sin tid med och istället lägga tid på något mer praktiskt man har nytta av.
jag struntar exempelvis fullständigt i frågan om "Gud", meningslöst tidsfördriv utan någon funktionell relevans alls.
Vare sig gud finns eller inte finns, är faktumet det att universum ser ut och fungerar som det gör, och DET är den enda faktor du måste förhålla dig till, DU kan inte ändra eller påverka något alls av det som ligger bakom, så ägna dig istället åt att bli herre över universum och behärska alla de spelregler som ligger på bordet.
DET är den enda konstruktiva och meningsfulla vägen att gå.
Och uppenbarligen har andra "varelser" i universum valt att gå den vägen, då DE kan göra allt det som är omöjligt för människorna, som istället slösar tid på meningslöst bludder.
Jag ser inte att mänskligheten har någon möjlighet att lösa något "mysterium" livet eller något annat, då man inte har ordning och reda i sitt tänkande.
Men trots att tankeprocessen är helt avgörande för den aktuella frågan om "livets mysterium" vore det att ännu mer lämna ämnet än det avsteg som redan... gjorts... i ovanstående text, att det inte vidare kan utvecklas.
