Logik - och det tredje "sanningsvärdet"

[xion]

Ändå finns det sådant som varken är sant eller falskt.

Detta menar jag är ett falskt påstående.

Titta på följande sats: Det kommer att regna i morgon
Satsen saknar sanningsvärde, det är först i morgon vi kan avgöra om det regnar.

Kanske syftar du på lagen om det uteslutna tredje (latin: tertium non datur), som säger att varje utsaga antingen är sann eller falsk. Visst, men vi har inte någon sådan utsaga där vi enkelt kan avgöra vädret i morgon.

Vi räddar oss över till Intuitionistisk logik som förkastar lagen om det uteslutna tredje för utsagor vars sanning inte kan bevisas. Här sägs att man inte i allmänhet kan sluta sig till att utsagan P eller icke P är sann. Alltså om utsagan är vag, eller att P ännu inte är bestämd.

När det gäller det som vi på grund av evidens betraktar som sant bör vi ta med i beräkningen att det ändå kan vara fel. Ju mer evidens dess större tillförlitlighet.
Påståenden som saknar evidens bör alltid som grundregel betraktas som varande falska.

[Pilatus]

Titta på följande sats: Det kommer att regna i morgon
Satsen saknar sanningsvärde, det är först i morgon vi kan avgöra om det regnar.

Kanske syftar du på lagen om det uteslutna tredje (latin: tertium non datur), som säger att varje utsaga antingen är sann eller falsk. Visst, men vi har inte någon sådan utsaga där vi enkelt kan avgöra vädret i morgon.

Vi räddar oss över till Intuitionistisk logik som förkastar lagen om det uteslutna tredje för utsagor vars sanning inte kan bevisas. Här sägs att man inte i allmänhet kan sluta sig till att utsagan P eller icke P är sann. Alltså om utsagan är vag, eller att P ännu inte är bestämd.

När det gäller det som vi på grund av evidens betraktar som sant bör vi ta med i beräkningen att det ändå kan vara fel. Ju mer evidens dess större tillförlitlighet.
Påståenden som saknar evidens bör alltid som grundregel betraktas som varande falska.

Naturligtvis, men alla vi andra som inte alltid kan bestämma om P eller icke P är sann får acceptera att det finns ett tredje sanningsvärde, undecided (U).

[Algotezza]

Ingen kan få mig att erkänna att "oavgörbart" är ett sanningsvärde. Det är inte sant över huvud taget.

Ändå finns det sådant som varken är sant eller falskt.

Detta menar jag är ett falskt påstående.

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Om vi vill kan vi kalla dem alla falska, men vad vi vinner vi på att resonera så fyrkantigt? Då blir det meningslöst med en filosofisk, semantisk eller psykologisk analys av dem, om man alltså redan från början bestämt sig för att stämpla dem som falska. Vi kan kalla dem antingen "oavgörbara" eller "nonsens", där nonsens kan tolkas som något som baseras på något annat än ovannämnda empiri. Dock är det ett faktum att människor hyser andliga och religiösa känslor och kan ha upplevelser av andlig och religiös natur. Vi kan avfärda dessa upplevelser som inbillning och/eller hallucinationer och stämpla utsagor baserade på dem som falska. Men vad vinner vi på det och hur ökar det vår förståelse för våra medmänniskor?

Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare.

[Smisk]

Ändå finns det sådant som varken är sant eller falskt.

Detta menar jag är ett falskt påstående.

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Om vi vill kan vi kalla dem alla falska, men vad vi vinner vi på att resonera så fyrkantigt? Då blir det meningslöst med en filosofisk, semantisk eller psykologisk analys av dem, om man alltså redan från början bestämt sig för att stämpla dem som falska. Vi kan kalla dem antingen "oavgörbara" eller "nonsens", där nonsens kan tolkas som något som baseras på något annat än ovannämnda empiri. Dock är det ett faktum att människor hyser andliga och religiösa känslor och kan ha upplevelser av andlig och religiös natur. Vi kan avfärda dessa upplevelser som inbillning och/eller hallucinationer och stämpla utsagor baserade på dem som falska. Men vad vinner vi på det och hur ökar det vår förståelse för våra medmänniskor?

Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare.

Har du några exempel?

Naturmystika upplevelser tänker jag på om det är så du tänker här. Vissa händelser vidgar våran direkta erfarenhet som kan ge en känsla av att något är sant, rätt eller har en ledande vägvisande funktion. Detta kallar jag för intuition.

[Pilatus]

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Har du några exempel?

Naturmystika upplevelser tänker jag på om det är så du tänker här. Vissa händelser vidgar våran direkta erfarenhet som kan ge en känsla av att något är sant, rätt eller har en ledande vägvisande funktion. Detta kallar jag för intuition.

Ett exempel kan vara att väldigt många föreställer sig att människan har en själ. (Även här på forumet.) Ordet själ betecknar ingenting som existerar i sinnevärlden, det är snarare en hypostastisk abstraktion, en förkortningsformel - en särskild sorts entitet, ett i sinnevärlden befintligt något som skulle kunna iakttas, beskrivas och befinnas vara drivkraft eller orsak till något annat, eller åtminstone en länk i materiella orsakskedjor. Ref. Pehr Henrik Törngren

En lösning kan vara att använda modallogik för att hantera trosföremål, eftersom den introducerar modaliteter som möjlighet, nödvändighet och tro. Man kan till exempel säga att "det är möjligt att en själ existerar" utan att binda sig till dess existens som sann eller falsk. Eller som jag redan varit inne på: "undefined" (U).

[Smisk]

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Har du några exempel?

Naturmystika upplevelser tänker jag på om det är så du tänker här. Vissa händelser vidgar våran direkta erfarenhet som kan ge en känsla av att något är sant, rätt eller har en ledande vägvisande funktion. Detta kallar jag för intuition.

Ett exempel kan vara att väldigt många föreställer sig att människan har en själ. (Även här på forumet.) Ordet själ betecknar ingenting som existerar i sinnevärlden, det är snarare en hypostastisk abstraktion, en förkortningsformel - en särskild sorts entitet, ett i sinnevärlden befintligt något som skulle kunna iakttas, beskrivas och befinnas vara drivkraft eller orsak till något annat, eller åtminstone en länk i materiella orsakskedjor. Ref. Pehr Henrik Törngren

En lösning kan vara att använda modallogik för att hantera trosföremål, eftersom den introducerar modaliteter som möjlighet, nödvändighet och tro. Man kan till exempel säga att "det är möjligt att en själ existerar" utan att binda sig till dess existens som sann eller falsk. Eller som jag redan varit inne på: "undefined" (U).

Fint, tack
Jag bad AI resonera kring existensen av en själ med modallogik:

Definiera modaliteterna:

Nödvändighet (□): Något som måste vara sant i alla möjliga världar.
Möjlighet (◇): Något som är sant i minst en möjlig värld.
Formulera påståenden:

Låt ( P ) representera påståendet "En mänsklig själ existerar".
Analysera påståendet:

Nödvändig existens: □P (Det är nödvändigt att en mänsklig själ existerar).
Möjlig existens: ◇P (Det är möjligt att en mänsklig själ existerar).
Resonera kring påståendena:

Om vi antar att □P är sant, innebär det att i alla möjliga världar existerar en mänsklig själ. Detta skulle vara ett starkt påstående och kräva mycket bevis.
Om vi antar att ◇P är sant, innebär det att det finns åtminstone en möjlig värld där en mänsklig själ existerar. Detta är ett svagare påstående och kan vara lättare att argumentera för.
Diskutera bevis och motbevis:

För att stödja □P skulle man behöva visa att det är omöjligt för en värld att existera utan en mänsklig själ.
För att stödja ◇P skulle man behöva visa att det är möjligt för en värld att existera med en mänsklig själ.
Modallogik kan hjälpa till att strukturera och klargöra argument, men det kan inte i sig själv bevisa eller motbevisa existensen av en mänsklig själ. Filosofiska och teologiska argument, tillsammans med empiriska bevis, skulle också behövas för att göra en fullständig bedömning.

[xion]

Vad står ordet själ för enligt mitt sätt att se?
En människas själ är hennes medvetandes sätt att vara, hennes samlade erfarenhet, hennes rum i den aktuella sociala och gemensamma miljö där hon verkar.
Materiella ting kan även upplevas ha en själ, med i det fallet finns den som en känsla i medvetandet.

[Smisk]

Vad står ordet själ för enligt mitt sätt att se?
En människas själ är hennes medvetandes sätt att vara, hennes samlade erfarenhet, hennes rum i den aktuella sociala och gemensamma miljö där hon verkar.
Materiella ting kan även upplevas ha en själ, med i det fallet finns den som en känsla i medvetandet.

Jag brukar definiera Själen som essensen av vad vi är. Själen är dock ett filosofiskt och spirituellt komplext begrepp så man kan använda ordet och konceptet på flera sätt. Människans medvetna sätt att vara ser jag som ett användbart sätt att tänka sig det med.

En sak med vår existens natur eller essens om man så vill är att den är mer komplex än enbart fysisk eller något som är greppbart med beskrivningar. Att därför tänka sig vår natur som något mer vidare och kvalitativt blir till slut nödvändigt.

Om vi tänker oss att vår Själ eller essens är något som existerar men något vi inte kan förnimma empiriskt eller kan räkna ut logiskt så tvingas vi tänka oss att saker som inte är fysiska existerar på något plan.

[Pilatus]

Om vi tänker oss att vår Själ eller essens är något som existerar men något vi inte kan förnimma empiriskt eller kan räkna ut logiskt så tvingas vi tänka oss att saker som inte är fysiska existerar på något plan.

Jadå, det finns ett ord för det sedan nyplatonisternas dagar. Ett slags förtingligande av abstrakta begrepp en hypostatisk abstraktion, "... en otillständig fixering av vissa intermittenta livsförlopp." Rolf Lagerborg, Vad vi kunna veta om själen, s. 172, 1929

Processen att hypostasera—det vill säga att göra en idé eller abstraktion till en självständig verklighet—kan sägas ligga till grund för mycket av tänkandet kring själen.

[Hubert]

Intressant!
Jag har träffat äldre som när de ser något oväntat som t ex en ovanlig molnformation frågat: Vad betyder det?!
Som om det de inte förstår måste ha enda förklaringen: Någon vill säga oss något!

En ateistisk tolkning av Guds förbud att äta av kunskapens träd, är att vi måste erkänna, inse: Jag vet inte!
Jag vet inte! är början till att veta.

För många andliga är tyvärr: Jag vet inte=Andlig upplevelse.

Jag har vandrat i svenska fjällen ensam utaför utstakade leder och har haft häpnasväckande upplevelser men aldrig föreställt mig dem som andliga. Bara oförklarliga.
Varför det oförklarliga är bevis för något andligt har jag aldrig förstått.

Kunskapens träd är bara religiösa varianten av min hjälte Aristoteles redogörelse och slutsats att vi kan bara förstå allt, eller Alltet, utifrån våra förutsättningar.

Slutligen: jag tror inte att "Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare."

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Om vi vill kan vi kalla dem alla falska, men vad vi vinner vi på att resonera så fyrkantigt? Då blir det meningslöst med en filosofisk, semantisk eller psykologisk analys av dem, om man alltså redan från början bestämt sig för att stämpla dem som falska. Vi kan kalla dem antingen "oavgörbara" eller "nonsens", där nonsens kan tolkas som något som baseras på något annat än ovannämnda empiri. Dock är det ett faktum att människor hyser andliga och religiösa känslor och kan ha upplevelser av andlig och religiös natur. Vi kan avfärda dessa upplevelser som inbillning och/eller hallucinationer och stämpla utsagor baserade på dem som falska. Men vad vinner vi på det och hur ökar det vår förståelse för våra medmänniskor?

Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare.

[Algotezza]

Slutligen: jag tror inte att "Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare."

Vad betyder det? Att du tror att alla sekulariserade svenskar förstår religionens betydelse i världen och för invandrare? Eller att vissa förstår dess betydelse?

Sedan är frågan vad vi menar med andlighet och andlig upplevelse, med tanke på andra inlägg på denna tråd. För mig handlar andlighet och andlig upplevelse mer än om att tro att Gud eller något gudomligt är inblandat. Jag menar att det är en upplevelse som går på djupet i ens medvetande och som påverkar ens undermedvetna och att man t.ex. drömmer om det på natten. Då kan det handla om kulturella upplevelser eller dito av naturen.

Med detta resonemang i botten kan jag konstatera att de flesta högmässor jag bevistat och de flesta predikningar jag hört, knappast kan kallas andliga upplevelser, även om de handlat om Gud, då de sällan satt djupare spår i mig eller att jag drömt om dem: de har helt enkelt varit alltför ytliga och tråkiga.

Begravningar däremot påverkar mig påtaglig mentalt. Sällan pga prästens ord men utifrån själva stämningen och sorgen över de döda.

Ang. själ talar även jag hellre om medvetandet. Det intressanta är hur medvetandet förhåller sig till fysiologiska processer i nervsystem och hjärna. Är det ett emanensfenomen? En spegling av fysiologiska processer? Råder cartesiansk dualism eller Spinozas monism? Men detta är kanske ett uppslag till en ny tråd då det blir en viss avvikelse från trådämnet.

[xion]

Ändå finns det sådant som varken är sant eller falskt.

Detta menar jag är ett falskt påstående.

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Om vi vill kan vi kalla dem alla falska, men vad vi vinner vi på att resonera så fyrkantigt? Då blir det meningslöst med en filosofisk, semantisk eller psykologisk analys av dem, om man alltså redan från början bestämt sig för att stämpla dem som falska. Vi kan kalla dem antingen "oavgörbara" eller "nonsens", där nonsens kan tolkas som något som baseras på något annat än ovannämnda empiri. Dock är det ett faktum att människor hyser andliga och religiösa känslor och kan ha upplevelser av andlig och religiös natur. Vi kan avfärda dessa upplevelser som inbillning och/eller hallucinationer och stämpla utsagor baserade på dem som falska. Men vad vinner vi på det och hur ökar det vår förståelse för våra medmänniskor?

Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare.

Ja, vad vinner vi på det?
Det är inte det minsta fyrkantigt att vara ateist. Det ger istället en större förståelse för religion som begrepp. Det "andliga" blir istället klarare och mera uppenbarat när alla förutfattade föreställningar om våra villkor upplöses. Vi blir av med en massa onödiga rädslor och kan göra vår vandring från vaggan till graven utan att förledas av villoläror.

[Algotezza]

Detta menar jag är ett falskt påstående.

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Om vi vill kan vi kalla dem alla falska, men vad vi vinner vi på att resonera så fyrkantigt? Då blir det meningslöst med en filosofisk, semantisk eller psykologisk analys av dem, om man alltså redan från början bestämt sig för att stämpla dem som falska. Vi kan kalla dem antingen "oavgörbara" eller "nonsens", där nonsens kan tolkas som något som baseras på något annat än ovannämnda empiri. Dock är det ett faktum att människor hyser andliga och religiösa känslor och kan ha upplevelser av andlig och religiös natur. Vi kan avfärda dessa upplevelser som inbillning och/eller hallucinationer och stämpla utsagor baserade på dem som falska. Men vad vinner vi på det och hur ökar det vår förståelse för våra medmänniskor?

Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare.

Ja, vad vinner vi på det?
Det är inte det minsta fyrkantigt att vara ateist. Det ger istället en större förståelse för religion som begrepp. Det "andliga" blir istället klarare och mera uppenbarat när alla förutfattade föreställningar om våra villkor upplöses. Vi blir av med en massa onödiga rädslor och kan göra vår vandring från vaggan till graven utan att förledas av villoläror.

Vara ateist är väl knappast i sig en livsåskådning men kan vara en del av en sådan. Jag har svårt att se att ateister har något annat gemensamt än sin ateism. Så om man är fyrkantig eller mer rund beror väl på personligheten. Samma sak om man är troende. Det finns mycket fyrkantighet på religionens område.

Så ateister är utan fördomar? Ateister har saknar onödiga rädslor och är bortom alla villoläror?

[xion]

Det finns ett ganska stort antal utsagor inom det andliga och/eller religiösa området som varken kan verifieras eller falsifieras, utan att för den skull vara direkta värdesatser, då de kan vara utan värderande uttryck. Dessa menar jag faller under begreppet varken sanna eller falska utsagor, i så måtto att de vare sig kan falsifieras eller verifieras via empiri utifrån vad vi kan förnimma via syn, hörsel, känsel, smak och lukt. De kan likväl stämma överens med olika människors individuella religiösa eller andliga känsla.

Om vi vill kan vi kalla dem alla falska, men vad vi vinner vi på att resonera så fyrkantigt? Då blir det meningslöst med en filosofisk, semantisk eller psykologisk analys av dem, om man alltså redan från början bestämt sig för att stämpla dem som falska. Vi kan kalla dem antingen "oavgörbara" eller "nonsens", där nonsens kan tolkas som något som baseras på något annat än ovannämnda empiri. Dock är det ett faktum att människor hyser andliga och religiösa känslor och kan ha upplevelser av andlig och religiös natur. Vi kan avfärda dessa upplevelser som inbillning och/eller hallucinationer och stämpla utsagor baserade på dem som falska. Men vad vinner vi på det och hur ökar det vår förståelse för våra medmänniskor?

Det är typiskt för vissa sekulariserade svenskar att undervärdera religionens betydelse ute i världen och den betydelse den har för invandrare.

Ja, vad vinner vi på det?
Det är inte det minsta fyrkantigt att vara ateist. Det ger istället en större förståelse för religion som begrepp. Det "andliga" blir istället klarare och mera uppenbarat när alla förutfattade föreställningar om våra villkor upplöses. Vi blir av med en massa onödiga rädslor och kan göra vår vandring från vaggan till graven utan att förledas av villoläror.

Vara ateist är väl knappast i sig en livsåskådning men kan vara en del av en sådan. Jag har svårt att se att ateister har något annat gemensamt än sin ateism. Så om man är fyrkantig eller mer rund beror väl på personligheten. Samma sak om man är troende. Det finns mycket fyrkantighet på religionens område.

Så ateister är utan fördomar? Ateister har saknar onödiga rädslor och är bortom alla villoläror?

Ateister saknar religiösa fördomar.
Att vara religiös är att tro på en skapare
Att tro på en skapare är att tro på Gud.
Att tro på Gud ger tro på en högre makt som är god.
Att tro på en högre makt som är god leder till tro på en högre makt som är ond.
Att tro på högre makter (andar) leder till rädsla och otrygghet.

[Algotezza]

Ja, vad vinner vi på det?
Det är inte det minsta fyrkantigt att vara ateist. Det ger istället en större förståelse för religion som begrepp. Det "andliga" blir istället klarare och mera uppenbarat när alla förutfattade föreställningar om våra villkor upplöses. Vi blir av med en massa onödiga rädslor och kan göra vår vandring från vaggan till graven utan att förledas av villoläror.

Vara ateist är väl knappast i sig en livsåskådning men kan vara en del av en sådan. Jag har svårt att se att ateister har något annat gemensamt än sin ateism. Så om man är fyrkantig eller mer rund beror väl på personligheten. Samma sak om man är troende. Det finns mycket fyrkantighet på religionens område.

Så ateister är utan fördomar? Ateister har saknar onödiga rädslor och är bortom alla villoläror?

Ateister saknar religiösa fördomar.
Att vara religiös är att tro på en skapare
Att tro på en skapare är att tro på Gud.
Att tro på Gud ger tro på en högre makt som är god.
Att tro på en högre makt som är god leder till tro på en högre makt som är ond.
Att tro på högre makter (andar) leder till rädsla och otrygghet.

Man kan ha fördomar mot religion som ateist. Och man kan ha fördomar mot ateister som religiös och man kan ha fördomar mot andra religioner som religiös. Ateister kan ha fördomar mot andra ateister. Förutom att vara ateist kan man vara antiteist och mena att tron på Gud ligger bakom de flesta problem genom historien och idag och att det är höjden av osundhet att tro på Gud eller något övernaturligt.

När det gäller Gud kan man vara monoteist, panteist, polyteist, panenteist, deist och säkert på många fler sätt.

Att vara religiös kan även vara att förhålla sig till verkligheten via tro och att tro på auktoriteter. Man kan förhålla sig till både politik och vetenskap via tro.

Ja, att tro på att det finns en övergripande skapare är att tro på Gud då Gud brukar definieras som världsalltets skapare, en första rörare, en primus motor. Men vem har sagt att det finns en sådan faktor och att kosmos har en början och att ett intet före kosmos?

Indisk syn på tid och gudar

https://www.youtube.com/watch?v=Svq0kF3pdgY


Varför skulle tron på en högre god makt leda till tron på en högre ond makt? Ja, det är vanligt i en del religiösa kretsar att skylla det onda på djävulen, men gör man det generellt?

Gott och ont är mänskliga beteckningar på varelser och företeelser. Vad betyder dessa? Jag menar att Gud, om Gud alls finns, snarare befinner sig bortom mänskliga begrepp som gott och ont.

Varför skulle tro på högre makter leda till rädsla och otrygghet? Denna tro leder dock ofta till rädsla och otrygghet därför att religiösa ledare använder religionen för att tämja människor mentalt så att de blir lättare att leda. Det görs via bl.a. skapande av rädsla och otrygghet.

Idag används klimathot och krigshot av politiska ledare på samma sätt. Rädda människor är lätta att leda och accepterar lättare extrema åtgärder för att "rädda världen och demokratin". Åtgärder som riskerar leda till just det som de skall förhindra.