Vad är andlighet?

[531bts]

Ett förslag till definition av kärlek: att oreserverat spegla sig i en likasinnad.
Att åstadkomma det kräver minst två som förverkligat sin medfödda filosofiska ("andliga") förmåga att avgöra meningsfrågan: finns en allmängiltig mening med verkligheten och det mänskliga livet? Att i filosofisk dialog, igenom hela livet pröva svaren, om verkligheten, naturen är ordnad för att allmängiltigt kunna förhålla oss till dess mening. Är man villig att pröva frågan, vad talar emot att det finns ett allmängiltigt svar, var och en kan förstå och förhålla sig till? Kärlek är ett ostört förhållande i tanke, tal och gärning.

[Algotezza]

Ett förslag till definition av kärlek: att oreserverat spegla sig i en likasinnad.
Att åstadkomma det kräver minst två som förverkligat sin medfödda filosofiska ("andliga") förmåga att avgöra meningsfrågan: finns en allmängiltig mening med verkligheten och det mänskliga livet? Att i filosofisk dialog, igenom hela livet pröva svaren, om verkligheten, naturen är ordnad för att allmängiltigt kunna förhålla oss till dess mening. Är man villig att pröva frågan, vad talar emot att det finns ett allmängiltigt svar, var och en kan förstå och förhålla sig till? Kärlek är ett ostört förhållande i tanke, tal och gärning.

Kärlek befinner sig i regel någonstans på skalan eros - agape. Vänskap är också en form av kärlek.

[Hubert]

Andlighet har hos oss i västerlandet med ande att göra, närmare bestämt med heliga anden.
Åtskilliga sekler senare hade dikotomin ande vs materia (Cartesius) bidragit till att se andlighet som en gemenskap med något utom-materiellt och materia som ett nödvändigt ont.
Att profanera andlighet är löjeväckande.

Människans medfödda filosofiska förmåga, dvs se, förstå sak- och orsaksförhållanden och utifrån dom, när som helst ställa sig frågorna hur? och varför? och sist men inte minst, den mest utmanande frågan: finns en allmängiltig mening med universum och det mänskliga livet?

[Algotezza]

Andlighet har hos oss i västerlandet med ande att göra, närmare bestämt med heliga anden.
Åtskilliga sekler senare hade dikotomin ande vs materia (Cartesius) bidragit till att se andlighet som en gemenskap med något utom-materiellt och materia som ett nödvändigt ont.
Att profanera andlighet är löjeväckande.

Människans medfödda filosofiska förmåga, dvs se, förstå sak- och orsaksförhållanden och utifrån dom, när som helst ställa sig frågorna hur? och varför? och sist men inte minst, den mest utmanande frågan: finns en allmängiltig mening med universum och det mänskliga livet?

Det betyder mer idag än den helige anden. Den kristna kyrkan tycks delvis kidnappat ordet men jag menar att det kan användas bredare idag.

För övrigt har ande med något mycket fysiskt att göra, nämligen andningen.

Pneuma (πνεῦμα‎, lat. spiritus) är etymologiskt kopplat till πνέω‎, andas eller blåser, och har en grundläggande betydelse av ' luft i rörelse ' eller 'andning' som något nödvändigt för livet. I grekisk tragedi används det om "livets andedräkt" och det är Nya testamentets "Ande".

Pneuma (πνεῦμα) is an ancient Greek word for "breath", and in a religious context for "spirit".[1][2] It has various technical meanings for medical writers and philosophers of classical antiquity, particularly in regard to physiology, and is also used in Greek translations of ruach רוח in the Hebrew Bible, and in the Greek New Testament.

(Wikipedia)

[xion]

Jag tänkte lite på andlighet i natt.
"Andlighet" kommer ur "ande" som kommer ur "att andas" som i sin tur kommer ur "liv", "det som lever".
Allting som lever andas på ett eller annat sätt.
Inom religionen talar man om "Fadern", "sonen" och "den helige anden".
Dessa tre kan man se som symboler för "Jorden" , "homo sapiens" och "livet på Jorden".

[Algotezza]

Jag tänkte lite på andlighet i natt.
"Andlighet" kommer ur "ande" som kommer ur "att andas" som i sin tur kommer ur "liv", "det som lever".
Allting som lever andas på ett eller annat sätt.
Inom religionen talar man om "Fadern", "sonen" och "den helige anden".
Dessa tre kan man se som symboler för "Jorden" , "homo sapiens" och "livet på Jorden".

Ord har ingen för evigt fastslagen betydelse, I så fall av vem? Ordbruket förändras hela tiden, även ord som Gud, religion och andlighet. Ord är alltid symboliska, utan undantag, men det kan finnas många lager av symbolik.

[Anders]

Andligheten är väl det som bara ploppar upp i skallen? Jag tippar från höger hjärnhalva. Intution, undermedvetet, kvalitativa upplevelser, sånt?

[Algotezza]

Andligheten är väl det som bara ploppar upp i skallen? Jag tippar från höger hjärnhalva. Intution, undermedvetet, kvalitativa upplevelser, sånt?

Så om alla eller många har samma eller liknande "saker som ploppar upp i skallen" så blir det ett slags sanna och verkliga "andliga fakta" som kommer att påverka deras liv, inom den gemenskapen, oavsett om det handlar om Gud, fejk news eller har något som helst saklig grund?

Lever vi alla i sådana genenskaper som bygger på vad som är sant och verkligt i gruppen oavsett vad det baseras på, slutsatser från empiri eller rena påhitt? Allt från vi kloka forumsfilosofer till värsta Trump fan-cluben...

Vi lever i våra gemenskapsbubblor med samlingar av i gruppen försanthållna upploppade "sanningar"... ett slags andligt-mentala språkspel vårt tänkande, kännande, viljande och handlande är fångat i.

Vad blir då filosofins och filosofernas uppgift?

[Anders]

Andligheten är väl det som bara ploppar upp i skallen? Jag tippar från höger hjärnhalva. Intution, undermedvetet, kvalitativa upplevelser, sånt?

Så om alla eller många har samma eller liknande "saker som ploppar upp i skallen" så blir det ett slags sanna och verkliga "andliga fakta" som kommer att påverka deras liv, inom den gemenskapen, oavsett om det handlar om Gud, fejk news eller har något som helst saklig grund?

Lever vi alla i sådana genenskaper som bygger på vad som är sant och verkligt i gruppen oavsett vad det baseras på, slutsatser från empiri eller rena påhitt? Allt från vi kloka firunsfilosofer till värsta Trump fan cluben...

Vi lever i våra gemenskapsbubblor med samlingar av i gruppen försanthållna upploppade "sanningar"... ett slags andligt-mentala språkspel vårt tänkande, kännande, viljande och handlande är fångat i.

Vad blir då filosofins och filosofernas uppgift?

Inte i min version. Då är det andliga det som bloppar upp just i egna knoppen. Sen kan man ju boa in sig i nåt tillsammans med andra men jag tror det är ursprunget till en massa skit mest. Om nån vill kalla det andligt får de göra det. Däremot är andras upplevelser intressanta att ta del av förstås. Men en gemensam religion eller åsiktsbubbla är nog mest kultur.

Jag läste en bok av en mycket välrenommerad Svensk psykolog som touchar på det här, Anna Kåver. Jag tycker hon är inne på en mycket farlig väg.

[Algotezza]

Andligheten är väl det som bara ploppar upp i skallen? Jag tippar från höger hjärnhalva. Intution, undermedvetet, kvalitativa upplevelser, sånt?

Så om alla eller många har samma eller liknande "saker som ploppar upp i skallen" så blir det ett slags sanna och verkliga "andliga fakta" som kommer att påverka deras liv, inom den gemenskapen, oavsett om det handlar om Gud, fejk news eller har något som helst saklig grund?

Lever vi alla i sådana genenskaper som bygger på vad som är sant och verkligt i gruppen oavsett vad det baseras på, slutsatser från empiri eller rena påhitt? Allt från vi kloka firunsfilosofer till värsta Trump fan cluben...

Vi lever i våra gemenskapsbubblor med samlingar av i gruppen försanthållna upploppade "sanningar"... ett slags andligt-mentala språkspel vårt tänkande, kännande, viljande och handlande är fångat i.

Vad blir då filosofins och filosofernas uppgift?

Inte i min version. Då är det andliga det som bloppar upp just i egna knoppen. Sen kan man ju boa in sig i nåt tillsammans med andra men jag tror det är ursprunget till en massa skit mest. Om nån vill kalla det andligt får de göra det. Däremot är andras upplevelser intressanta att ta del av förstås. Men en gemensam religion eller åsiktsbubbla är nog mest kultur.

Jag läste en bok av en mycket välrenommerad Svensk psykolog som touchar på det här, Anna Kåver. Jag tycker hon är inne på en mycket farlig väg.

Det som ploppar upp i ens eget medvetande är väl det mentala och emotionella, inklusive alla fantasifoster.

[Hubert]

Att andlighet bara har att göra med att tänka är nonsens.
Andlighet betyder att tro på en värld som bara är åtkomlig för människor som är andliga.
Andliga är människor som tror på en värld som bara är åtkomlig för andliga.
Perfekt cirkel!

[Algotezza]

Att andlighet bara har att göra med att tänka är nonsens.
Andlighet betyder att tro på en värld som bara är åtkomlig för människor som är andliga.
Andliga är människor som tror på en värld som bara är åtkomlig för andliga.
Perfekt cirkel!

Nån sån allmänt allmän värld har jag inte tillgång till, utan bara egna minnen av vad jag upplevt och läst och allt jag kokat ihop med hjälp av detta.

Vad som finns är vår gemensamma begreppsvärld som visar sig genom vårt genensamma språk, och genom konst och bilder, musik, film och alla kulturyttringar. Utan dessa har vi bara våra egna tankar, känslor och fantasier, inlåsta i solipsism.


Communicatio, ergo sum.

En särskild värld åtkomlig bara för dem som har en särskild tro och vars existens bara kan bevisas om man har en sådan tro är en variant av kejsarens nya kläder.

[531bts]

Andlighet har hos oss i västerlandet med ande att göra, närmare bestämt med heliga anden.
Åtskilliga sekler senare hade dikotomin ande vs materia (Cartesius) bidragit till att se andlighet som en gemenskap med något utom-materiellt och materia som ett nödvändigt ont.
Att profanera andlighet är löjeväckande.

Människans medfödda filosofiska förmåga, dvs se, förstå sak- och orsaksförhållanden och utifrån dom, när som helst ställa sig frågorna hur? och varför? och sist men inte minst, den mest utmanande frågan: finns en allmängiltig mening med universum och det mänskliga livet?

Att förminska människans filosofiska, "andliga" förmåga till religioners auktoritära svar, är ett av de religiösas uttryck att avsäga sig det egna livslånga medfödda ansvaret att pröva meningsfrågan. Det är inte löjeväckande, det är bara en sorglig garanti för status quo, ensidig religiös dogmatism och fortsatt incitament för maktutövning samt brist på kärlek.

[Mlw]

Att förminska människans filosofiska, "andliga" förmåga till religioners auktoritära svar, är ett av de religiösas uttryck att avsäga sig det egna livslånga medfödda ansvaret att pröva meningsfrågan. Det är inte löjeväckande, det är bara en sorglig garanti för status quo, ensidig religiös dogmatism och fortsatt incitament för maktutövning samt brist på kärlek.

Nej, vi kan inte finna den andliga vägen själva utan behöver vägledning från den gudomliga uppenbarelsen. Thomas av Aquino (1225-1274) förklarar detta i Summa Theologica. För att nå de frälsande sanningarna om Gud som överstiger mänskligt förnuft (som mysteriet med Treenigheten) är uppenbarelsen helt nödvändig. Thomas skriver: "Det var därför nödvändigt att människan, utöver de filosofiska vetenskaperna som utforskas av förnuftet, skulle ha en helig lära genom uppenbarelse."

Det gudomliga överstiger vår förmåga till fullständig rationell förståelse. Utan vägledning tenderar vi att forma andligheten efter våra egna önskningar istället för att söka sanningen.

[Algotezza]

Att förminska människans filosofiska, "andliga" förmåga till religioners auktoritära svar, är ett av de religiösas uttryck att avsäga sig det egna livslånga medfödda ansvaret att pröva meningsfrågan. Det är inte löjeväckande, det är bara en sorglig garanti för status quo, ensidig religiös dogmatism och fortsatt incitament för maktutövning samt brist på kärlek.

Nej, vi kan inte finna den andliga vägen själva utan behöver vägledning från den gudomliga uppenbarelsen. Thomas av Aquino (1225-1274) förklarar detta i Summa Theologica. För att nå de frälsande sanningarna om Gud som överstiger mänskligt förnuft (som mysteriet med Treenigheten) är uppenbarelsen helt nödvändig. Thomas skriver: "Det var därför nödvändigt att människan, utöver de filosofiska vetenskaperna som utforskas av förnuftet, skulle ha en helig lära genom uppenbarelse."

Det gudomliga överstiger vår förmåga till fullständig rationell förståelse. Utan vägledning tenderar vi att forma andligheten efter våra egna önskningar istället för att söka sanningen.

Då är det gudomliga bortom filosofin och handlar om något annat än att söka sanningen, vilket ju är vad filosofin handlar om. Att söka sig till Gud och religiösa sanningar baseras väl också på egna önskningar.

Ergo, bara den som inte önskar kontakt med Gud kan Gud närma sig. Tänk på Paulus och tänk på berättelser om omvändelse! Kyrkans och teologin vägledning har därmed inget att erbjuda eller förmedla.