Finns Gud?

[Smisk]

Det är en bra livsfilosofi, men problemet är djupare än så. Vår tid präglas av en starkt förenklad ontologi. Den äldre filosofiska traditionen (via antiqua) hade en betydligt mer sofistikerad metafysisk förståelse. Vetenskapen kan inte besvara frågan om vad något är, utan endast hur det fungerar. Därför kan den inte ens förklara materiens väsen. Visserligen hävdar vetenskapen att materia är energi, men själva energibegreppets natur förblir oförklarat.

Följden är att vi inte längre har tillgång till meningsfull och kvalitativ sanning, utan endast instrumentell makt och kvantitativ kunskap, som förvisso inte är dåliga i sig. Problemet är att om detta är allt vi har så saknas ett förnuftigt, kvalitativt och meningsfullt syfte (visdom) i tillvaron som våra handlingar borde sträva mot, understödda av makt och kunskap.

Via antiqua utgick, som sagt, från en förståelse av det sanna varat, en lära som idag helt försvunnit. I den moderna vetenskapens världsbild reduceras allt till matematiska ekvationer, vilket resulterar i en tillvaro tömd på mening.

Jag håller med helt. Jag tänker på det där med disenchantment och reenchantment. När vi tänker oss en värld där "Gud är död" och jämför den med en där "Gud lever".

För mig är detta något alla själva måste ta ställning till, oavsett om man ingår i en kulturell kontext av tro eller ateism.
Mening är något vi måste välja att skapa inifrån oss själva, med oss själva som pensel och livet som canvas.
Filosofiskt sätt bör man inte så att säga skylla på annat än sin egen filosofi

[xion]

Det är en bra livsfilosofi, men problemet är djupare än så. Vår tid präglas av en starkt förenklad ontologi. Den äldre filosofiska traditionen (via antiqua) hade en betydligt mer sofistikerad metafysisk förståelse. Vetenskapen kan inte besvara frågan om vad något är, utan endast hur det fungerar. Därför kan den inte ens förklara materiens väsen. Visserligen hävdar vetenskapen att materia är energi, men själva energibegreppets natur förblir oförklarat.

Följden är att vi inte längre har tillgång till meningsfull och kvalitativ sanning, utan endast instrumentell makt och kvantitativ kunskap, som förvisso inte är dåliga i sig. Problemet är att om detta är allt vi har så saknas ett förnuftigt, kvalitativt och meningsfullt syfte (visdom) i tillvaron som våra handlingar borde sträva mot, understödda av makt och kunskap.

Via antiqua utgick, som sagt, från en förståelse av det sanna varat, en lära som idag helt försvunnit. I den moderna vetenskapens världsbild reduceras allt till matematiska ekvationer, vilket resulterar i en tillvaro tömd på mening.

Jag håller med helt. Jag tänker på det där med disenchantment och reenchantment. När vi tänker oss en värld där "Gud är död" och jämför den med en där "Gud lever".

För mig är detta något alla själva måste ta ställning till, oavsett om man ingår i en kulturell kontext av tro eller ateism.
Mening är något vi måste välja att skapa inifrån oss själva, med oss själva som pensel och livet som canvas.
Filosofiskt sätt bör man inte så att säga skylla på annat än sin egen filosofi

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

[Algotezza]

Ens livskänsla/känsla avgör om man tror på Gud eller ej. I grunden är det känslan som styr oss människor, känslan som avgör vad som är relevant och vad vi bör fokusera på. Ovanpå känslan har vi ett tunt lager av intelligens, men utan känslan som vägledning gällande vad som är viktigt, rimligt, intressant och relevant, kommer intelligensen ingenstans. den saknar för egen del riktning. Intelligensen kan analysera våra erfarenheter och minnen, men känslan väljer vad som skall analyseras. Med känsla och fantasi kan vi syntetisera, bygga upp något nytt, nya helhet med gamla delar, som legobygge, via fantasi och logik.

[Pilatus]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

De beskrivningar som finns av Gud, genom kyrkan, Bibeln eller skolan, motsvaras inte av vår verklighet. Det som trosbekännelsen håller för sant, kan inte prövas. Det jag kan pröva har med kyrkans gemenskap att göra och det kan vara mycket bra, t ex att träffa andra, äta tillsammans, resa till olika platser, se på konst, läsa kyrkofadern Basileios från Kaisareia, lyssna på verk av Palestrina och andra tonsättare.

Men vill jag veta något om världen, så är det bättre jag studerar naturvetenskap, än att delta i mässan. Det ena utesluter ofta det andra här, om man nu inte går i mässan av rent sociala skäl. Religionen som utanverk, en roll att ikläda sig vid högtidliga tillfällen. Det kan säkert fungera alldeles utmärkt och den som föredrar det slipper betunga sig med funderingar på vad som händer efter livet.

[Algotezza]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

De beskrivningar som finns av Gud, genom kyrkan, Bibeln eller skolan, motsvaras inte av vår verklighet. Det som trosbekännelsen håller för sant, kan inte prövas. Det jag kan pröva har med kyrkans gemenskap att göra och det kan vara mycket bra, t ex att träffa andra, äta tillsammans, resa till olika platser, se på konst, läsa kyrkofadern Basileios från Kaisareia, lyssna på verk av Palestrina och andra tonsättare.

Men vill jag veta något om världen, så är det bättre jag studerar naturvetenskap, än att delta i mässan. Det ena utesluter ofta det andra här, om man nu inte går i mässan av rent sociala skäl. Religionen som utanverk, en roll att ikläda sig vid högtidliga tillfällen. Det kan säkert fungera alldeles utmärkt och den som föredrar det slipper betunga sig med funderingar på vad som händer efter livet.

Religion och religiösa människor finns i världen så det är bra att ha lite kunskaper på området, för att förstå människors beteende och varför religionen betyder så mycket i världen idag.

[Pilatus]

Religion och religiösa människor finns i världen så det är bra att ha lite kunskaper på området, för att förstå människors beteende och varför religionen betyder så mycket i världen idag.

Ja absolut, men vad är det att tro? Det jag läser här på forumet är ju en riktigt tunn vattvälling, ingen klämmer i med trosbekännelsen, fasta, högmässan och eukaristin, Jesus som undergörare, att vi alla får del av Guds nåd om vi ber om den. I stället en massa känslor och inåtblickande. Det påminner om företeelser som mindfulness, yoga och meditation och är säkert mycket bra för att stilla sinnet och uppnå balans. Är det så dagens religion fungerar?

[Algotezza]

Religion och religiösa människor finns i världen så det är bra att ha lite kunskaper på området, för att förstå människors beteende och varför religionen betyder så mycket i världen idag.

Ja absolut, men vad är det att tro? Det jag läser här på forumet är ju en riktigt tunn vattvälling, ingen klämmer i med trosbekännelsen, fasta, högmässan och eukaristin, Jesus som undergörare, att vi alla får del av Guds nåd om vi ber om den. I stället en massa känslor och inåtblickande. Det påminner om företeelser som mindfulness, yoga och meditation och är säkert mycket bra för att stilla sinnet och uppnå balans. Är det så dagens religion fungerar?

Religionen fungerar väl över hela klaviaturen, från stark hardcore tro som genomsyrar hela livet med allt du kan begära av ritual, himmel och helvete, till Pastor Jansson och mer ljumma varianter där religion blir den lilla guldkanten på en annars materiellt inriktad tillvaro. Det beror på vilken religion, kultur, vilket land, vilken person du ser närmare på.

Svenska kyrkan, liksom den svenska skolan, strävar ju efter att vara inkluderande...

[Smisk]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

Helt rätt, så tänker jag med. Å andra sidan så måste jag inkludera saker som delvis är illusioner för att vara mänsklig och då kanske även tro, syfte, värde och mening. Dessa är väldigt komplexa enlig mig, precis som den mänskliga erfarenheten och livet den finns inom.

Det är eftersom det är så filosofiskt komplext som vi får oändliga diskussioner tänker jag

Jag tycker att begreppen post-teist/post-ateist passar mig bra faktiskt. Perspektivet där både teism och ateism blir irrelevanta blir på ett sätt mer intressant.

Vi kan leka med tanken att vi skulle kunna bevisa att syfte, värde och mening alla är illusioner.
Vi kan tänka oss att vi skapar en syntetisk person och att vi skulle kunna bevisa att den för att fungera som person kräver illusioner av syfte, värde och mening samt friheten att själv delta i sitt liv genom dem. Vi kan tänka oss det som ett tv-spel, ett rollspel, personen fungerar bäst som person av att ha. Om vi då skulle kunna bevisa, bortom allt tvivel, att personer som har detta rollspel fungerar absolut bäst när dem lever fullt ut i illusionen och tänker sig att livet är rakt igenom mättat på syfte, värde och mening, som om livet är skapat av en god skapare.

Då har vi inga som helst skäl till att stänga av denna illusionen, för varför skulle vi dra ut sladden till det spelet?
Lösningen är en absurdism där vi ger oss hän till spelet och inom det förhåller oss till friheten att delta i syfte, värde och mening.

Jag tänker mig att vi oberoende om det är sant eller falskt att någon "Gud" existerar så kan vi ha en sådan filosofi.
Men det motsatta gäller med, vi kan lika väl ha en Gudstro. Det vi inte har några skäl att tänka oss är att livet saknar syfte, värde och mening eftersom vi är skapta för dem och dem skapta för oss.

[Mlw]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

De beskrivningar som finns av Gud, genom kyrkan, Bibeln eller skolan, motsvaras inte av vår verklighet. Det som trosbekännelsen håller för sant, kan inte prövas. Det jag kan pröva har med kyrkans gemenskap att göra och det kan vara mycket bra, t ex att träffa andra, äta tillsammans, resa till olika platser, se på konst, läsa kyrkofadern Basileios från Kaisareia, lyssna på verk av Palestrina och andra tonsättare.

Men vill jag veta något om världen, så är det bättre jag studerar naturvetenskap, än att delta i mässan. Det ena utesluter ofta det andra här, om man nu inte går i mässan av rent sociala skäl. Religionen som utanverk, en roll att ikläda sig vid högtidliga tillfällen. Det kan säkert fungera alldeles utmärkt och den som föredrar det slipper betunga sig med funderingar på vad som händer efter livet.

Det är precis tvärtom. Tron är nödvändig för att forma en någorlunda korrekt verklighetsbild. Men för att förstå detta krävs en mycket mer avancerad kunskapsteori än den moderna nominalismen. För Thomas, liksom för Aristoteles, är intellektet en aktiv urskiljare och uttolkare av sanning, där urskiljandet av sann mening inte kan reduceras till enbart sinnesintryck. De förkroppsligade uttrycken av transcendent form gör "varat" till en akt i relation till hur vi erfar det.

Förhållandet mellan sinnesintryck och sann mening är en aktiv process som omfattar mänsklig föreställningsförmåga—en gudomlig-mänsklig relationsprocess som medför frihet och skaparkraft, snarare än nödvändighet och mekanisk determinism. Således formar själens relation till Gud hur vi tar emot och tolkar meningens Logos på ett mer grundläggande sätt än sinnesintryck eller kulturell kontext.

Kunskap kan vara mer eller mindre sann beroende på den aktiva kunskaparens urskiljningsförmåga. Sann essens ges delvis till vårt medvetande när det står i rätt gemenskap med det gudomliga intellektet. Kunskap är en aktiv relationsdynamik mellan vårt och det gudomliga medvetandet. Det är en skapande process där våra begrepp når in i den outtömliga källan till all mening och sanning—Gud.

Att "tro på" Kristus har inget alls att göra med privat trosövertygelse som är objektivt obevisbar. Det är en aktiv, offentlig, transformativ och existentiell relation med den Kristus som är själva Logos som underbygger mening och sant syfte inom hela kosmos, och denna relation med objektiv mening och gudomligt syfte innebär att dras in i själva Guds mission till världen. Det är så tro framställs i Johannesevangeliet.

Det är tydligt att "vara", "veta" och "tro" såsom aktiva termer har mycket lite relation till den dominerande samtida förståelsen av dessa tre ord. Idag har vi en förenklad och passiv kunskapsteori, för vi är okunniga om att vi deltar i skapandet av världen, speciellt med avseende på mening och syfte (jfr. Tyson, "De-Fragmenting Modernity", kap. 3).

Richard Dawkins saknar de intellektuella verktyg som krävs för att fullt förstå Thomas av Aquino. Trots detta försöker han sig på att tolka avancerad kunskapsteori och metafysik från en av historiens mest betydelsefulla tänkare, med förutsägbart bristfälligt resultat. Ett liknande exempel är Jordan Peterson, som tar sig an bibeluttolkning utan tillräcklig teoretisk grund. Det är beklagligt att sådana personer får så stort genomslag, just på grund av deras självsäkra framträdande och avsaknad av ödmjukhet.

[xion]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

Helt rätt, så tänker jag med. Å andra sidan så måste jag inkludera saker som delvis är illusioner för att vara mänsklig och då kanske även tro, syfte, värde och mening. Dessa är väldigt komplexa enlig mig, precis som den mänskliga erfarenheten och livet den finns inom.

Det är eftersom det är så filosofiskt komplext som vi får oändliga diskussioner tänker jag

Jag tycker att begreppen post-teist/post-ateist passar mig bra faktiskt. Perspektivet där både teism och ateism blir irrelevanta blir på ett sätt mer intressant.

Vi kan leka med tanken att vi skulle kunna bevisa att syfte, värde och mening alla är illusioner.
Vi kan tänka oss att vi skapar en syntetisk person och att vi skulle kunna bevisa att den för att fungera som person kräver illusioner av syfte, värde och mening samt friheten att själv delta i sitt liv genom dem. Vi kan tänka oss det som ett tv-spel, ett rollspel, personen fungerar bäst som person av att ha. Om vi då skulle kunna bevisa, bortom allt tvivel, att personer som har detta rollspel fungerar absolut bäst när dem lever fullt ut i illusionen och tänker sig att livet är rakt igenom mättat på syfte, värde och mening, som om livet är skapat av en god skapare.

Då har vi inga som helst skäl till att stänga av denna illusionen, för varför skulle vi dra ut sladden till det spelet?
Lösningen är en absurdism där vi ger oss hän till spelet och inom det förhåller oss till friheten att delta i syfte, värde och mening.

Jag tänker mig att vi oberoende om det är sant eller falskt att någon "Gud" existerar så kan vi ha en sådan filosofi.
Men det motsatta gäller med, vi kan lika väl ha en Gudstro. Det vi inte har några skäl att tänka oss är att livet saknar syfte, värde och mening eftersom vi är skapta för dem och dem skapta för oss.

Men livet bör kunna ha syfte, värde och mening utan att vara beroende av en illusion, därmed inte sagt att det på något sätt vore klandervärt ha detta beroende. Men det kan dölja sanningen för den som söker den.

[xion]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

De beskrivningar som finns av Gud, genom kyrkan, Bibeln eller skolan, motsvaras inte av vår verklighet. Det som trosbekännelsen håller för sant, kan inte prövas. Det jag kan pröva har med kyrkans gemenskap att göra och det kan vara mycket bra, t ex att träffa andra, äta tillsammans, resa till olika platser, se på konst, läsa kyrkofadern Basileios från Kaisareia, lyssna på verk av Palestrina och andra tonsättare.

Men vill jag veta något om världen, så är det bättre jag studerar naturvetenskap, än att delta i mässan. Det ena utesluter ofta det andra här, om man nu inte går i mässan av rent sociala skäl. Religionen som utanverk, en roll att ikläda sig vid högtidliga tillfällen. Det kan säkert fungera alldeles utmärkt och den som föredrar det slipper betunga sig med funderingar på vad som händer efter livet.

Det är precis tvärtom. Tron är nödvändig för att forma en någorlunda korrekt verklighetsbild. Men för att förstå detta krävs en mycket mer avancerad kunskapsteori än den moderna nominalismen. För Thomas, liksom för Aristoteles, är intellektet en aktiv urskiljare och uttolkare av sanning, där urskiljandet av sann mening inte kan reduceras till enbart sinnesintryck. De förkroppsligade uttrycken av transcendent form gör "varat" till en akt i relation till hur vi erfar det.

Förhållandet mellan sinnesintryck och sann mening är en aktiv process som omfattar mänsklig föreställningsförmåga—en gudomlig-mänsklig relationsprocess som medför frihet och skaparkraft, snarare än nödvändighet och mekanisk determinism. Således formar själens relation till Gud hur vi tar emot och tolkar meningens Logos på ett mer grundläggande sätt än sinnesintryck eller kulturell kontext.

Kunskap kan vara mer eller mindre sann beroende på den aktiva kunskaparens urskiljningsförmåga. Sann essens ges delvis till vårt medvetande när det står i rätt gemenskap med det gudomliga intellektet. Kunskap är en aktiv relationsdynamik mellan vårt och det gudomliga medvetandet. Det är en skapande process där våra begrepp når in i den outtömliga källan till all mening och sanning—Gud.

Att "tro på" Kristus har inget alls att göra med privat trosövertygelse som är objektivt obevisbar. Det är en aktiv, offentlig, transformativ och existentiell relation med den Kristus som är själva Logos som underbygger mening och sant syfte inom hela kosmos, och denna relation med objektiv mening och gudomligt syfte innebär att dras in i själva Guds mission till världen. Det är så tro framställs i Johannesevangeliet.

Det är tydligt att "vara", "veta" och "tro" såsom aktiva termer har mycket lite relation till den dominerande samtida förståelsen av dessa tre ord. Idag har vi en förenklad och passiv kunskapsteori, för vi är okunniga om att vi deltar i skapandet av världen, speciellt med avseende på mening och syfte (jfr. Tyson, "De-Fragmenting Modernity", kap. 3).

Richard Dawkins saknar de intellektuella verktyg som krävs för att fullt förstå Thomas av Aquino. Trots detta försöker han sig på att tolka avancerad kunskapsteori och metafysik från en av historiens mest betydelsefulla tänkare, med förutsägbart bristfälligt resultat. Ett liknande exempel är Jordan Peterson, som tar sig an bibeluttolkning utan tillräcklig teoretisk grund. Det är beklagligt att sådana personer får så stort genomslag, just på grund av deras självsäkra framträdande och avsaknad av ödmjukhet.

Jag menar nog att det är fullt möjligt att forma en korrekt och ändamålsenlig bild av verkligheten utan "trons" hjälp.
Vi bör vara fullt kapabla att skapa mening och syfte utan Gudstro.

[Mlw]

Jag menar nog att det är fullt möjligt att forma en korrekt och ändamålsenlig bild av verkligheten utan "trons" hjälp. Vi bör vara fullt kapabla att skapa mening och syfte utan Gudstro.

Det verkar inte gå så bra för upplysningstänkandet och det vetenskapliga idealet. Se bara på den ideologiska dårskapen som orsakat världskrigen. Och nu måste vi dras med globalisterna som vill avskaffa äganderätten och få oss att äta insekter. I närhistorien drabbas vi av extrema identitetspolitiska rörelser, incels som lever i "ofrivilligt celibat", extrema preppers som är övertygade om en nära förestående samhällskollaps, chemtrails-rörelsen, "Law of Attraction"-rörelsen som tror att tankar skapar verklighet, "breatharianister" som tror att man kan leva utan mat, "detox"-rörelsen som praktiserar ovetenskapliga reningsmetoder, "Hollow Earth"-anhängare som tror att jorden är ihålig med civilisationer inuti, "transhumanism-extremister" som vill forcera mänsklig evolution, "gang stalking"-anhängare som tror sig vara systematiskt förföljda, "reptilian"-teoretiker som tror att ödlevarelser styr världen, moderna domedagssekter som förutspår specifika datum för undergången, och "New World Order"-fanatiker som ser globala konspirationer överallt. Listan kan göras mycket längre.

[xion]

Jag menar nog att det är fullt möjligt att forma en korrekt och ändamålsenlig bild av verkligheten utan "trons" hjälp. Vi bör vara fullt kapabla att skapa mening och syfte utan Gudstro.

Det verkar inte gå så bra för upplysningstänkandet och det vetenskapliga idealet. Se bara på den ideologiska dårskapen som orsakat världskrigen. Och nu måste vi dras med globalisterna som vill avskaffa äganderätten och få oss att äta insekter. I närhistorien drabbas vi av extrema identitetspolitiska rörelser, incels som lever i "ofrivilligt celibat", extrema preppers som är övertygade om en nära förestående samhällskollaps, chemtrails-rörelsen, "Law of Attraction"-rörelsen som tror att tankar skapar verklighet, "breatharianister" som tror att man kan leva utan mat, "detox"-rörelsen som praktiserar ovetenskapliga reningsmetoder, "Hollow Earth"-anhängare som tror att jorden är ihålig med civilisationer inuti, "transhumanism-extremister" som vill forcera mänsklig evolution, "gang stalking"-anhängare som tror sig vara systematiskt förföljda, "reptilian"-teoretiker som tror att ödlevarelser styr världen, moderna domedagssekter som förutspår specifika datum för undergången, och "New World Order"-fanatiker som ser globala konspirationer överallt. Listan kan göras mycket större.

Ja, men borde inte alla religioner också platsa på den här listan?

[Mlw]

Ja, men borde inte alla religioner också platsa på den här listan?

Tvärtom har religionen för det mesta fungerat som ett skydd mot galenskapen. C. G. Jung betraktade religionen som ett skydd mot den direkta konfrontationen med de krafter som ligger latenta i det omedvetna. När detta skydd försvagas tar sig de arketypiska krafterna andra uttryck och kan orsaka förödelse. Detta mönster kan skönjas i vår samtid genom olika former av kollektiv oro—från klimatångest och koldioxidrädsla till krigshets och identitetssökande. Han säger:

Med rivandet av de skyddande murarna förlorade protestanterna de heliga bilderna som uttryckt väsentliga omedvetna aspekter, tillsammans med ritualen som sedan urminnes tider utgjort ett tryggt sätt att hantera det omedvetnas oförutsägbara krafter. En enorm mängd energi frigjordes därmed och strömmade omedelbart in i nyfikenhetens och förvärvsbegärets gamla fåror. På detta sätt blev Europa moder till drakar som skulle sluka större delen av jorden. [...]

Hela denna utveckling är ödesbestämd. Jag vill inte lägga skulden vare sig på protestantismen eller renässansen. Men en sak är säker—den moderna människan, protestant eller ej, har förlorat skyddet från de kyrkliga murar som så omsorgsfullt byggts och förstärkts sedan romartiden. Genom denna förlust har hon närmat sig den zon där världsförstörande och världsskapande eld råder. Livet har blivit mer forcerat och intensivt. Vår värld genomströmmas av vågor av oro och rädsla.

Protestantismen var, och är fortfarande, både ett stort risktagande och en stor möjlighet. Om den fortsätter att upplösas som kyrka kommer det oundvikligen leda till att människan berövas alla sina andliga skyddsvallar och försvarsmedel mot den omedelbara upplevelsen av de krafter som väntar på att frigöras i det omedvetna. Se på all den ofattbara grymhet som pågår i vår så kallade civiliserade värld: allt härstammar från människor och deras andliga tillstånd! Se på dessa djävulska förstörelsemaskiner!... (CW 11, para. 82-85)

[Algotezza]

Mlw

Så alla människor behöver religionens, i synnerhet då kristendomens, mentala tvångströja och dressyr för att dolda demoniska krafter inte skall släppas lösa?

Är det tolkningen av syndafallet som ligger bakom den människosyn som gör att människorna behöver denna tvångströja och dressyr?

Snarare är det väl våra nedärvda djuriska, instinktiva drifter som gör sig gällande när kulturfernissan rämnar än att dessa demoniska krafter är resultat av ett symboliskt syndafall...

Människan utvecklas andligt och moraliskt hela tiden. Hennes natur är inte en gång för alla oföränderlig och given. Också vetenskap och religion utvecklas.