Finns Gud?

[Pilatus]

C. G. Jung betraktade religionen som ett skydd mot den direkta konfrontationen med de krafter som ligger latenta i det omedvetna.

Det må Jung ha gjort, och han hade kanske rätt i någon mening då han yttrade sig om det skydd religionen kan ha. Kanske föreställde han sig att det omedvetna innehåller skrämmande och plågsamma minnen från en otrygg barndom. Då kan ju en beskyddande Fader inge en viss trygghet, om det var något ditåt han tänkte.

Men skall vi behöva tänka så i dag? För de som får diagnoser på mental ohälsa finns det terapeuter och annan hjälp numera. Även präster har ofta kunskaper i psykoterapi, i alla fall kände jag till en sådan.

Religionen som sådan är ju inte speciellt terapeutisk, det finns annat som fungerar bättre. Att göra saker, promenera, lära sig att bygga en violin, eller att umgås med likasinnade. Det finns mycket som kan aktivera andra mer hälsobefrämjande tankar och sänka den upplevda hotnivån, spänningen och olusten.

[Mlw]

C. G. Jung betraktade religionen som ett skydd mot den direkta konfrontationen med de krafter som ligger latenta i det omedvetna.

Det må Jung ha gjort, och han hade kanske rätt i någon mening då han yttrade sig om det skydd religionen kan ha. Kanske föreställde han sig att det omedvetna innehåller skrämmande och plågsamma minnen från en otrygg barndom. Då kan ju en beskyddande Fader inge en viss trygghet, om det var något ditåt han tänkte.

Men skall vi behöva tänka så i dag? För de som får diagnoser på mental ohälsa finns det terapeuter och annan hjälp numera. Även präster har ofta kunskaper i psykoterapi, i alla fall kände jag till en sådan.

Religionen som sådan är ju inte speciellt terapeutisk, det finns annat som fungerar bättre. Att göra saker, promenera, lära sig att bygga en violin, eller att umgås med likasinnade. Det finns mycket som kan aktivera andra mer hälsobefrämjande tankar och sänka den upplevda hotnivån, spänningen och olusten.

Ja, människor ägnar sig åt förströelser, men det tycks inte lindra deras oro. Tvärtom verkar de mentala obalanserna öka, och vanföreställningar blir allt vanligare. Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, klarar inte den ökade efterfrågan på vård. Psykisk instabilitet återfinns på alla samhällsnivåer, även inom politiken. Ett exempel är socialborgarrådet Jan "gängens skräck" Jönsson som offentligt visar sig i kvinnokläder, peruk och läppstift.

Samhällets grundvalar skakas, och inom näringslivet blir det allt svårare att genomföra projekt när personalen kämpar med psykisk ohälsa och verklighetsfrånvända föreställningar. Den psykiska ohälsan växer oroväckande i samhället. Fler än någonsin söker psykiatrisk vård, användningen av psykofarmaka når nya höjder och sjukskrivningarna på grund av psykisk ohälsa ökar stadigt.

Situationens allvar kan inte underskattas. Vi bevittnar inte bara kristendomens tillbakagång utan en genomgripande kulturell upplösning, där djupare värden ersätts av en endimensionell strävan efter karriär, makt och ekonomisk vinning.

[Algotezza]

Mlw

Så din förklaring till världens tillstånd idag är att kristendomen och kyrkan förlorat greppet om människorna och att räddningen vore att återgå till en förlorad guldålder när kristendomen och kyrkan hade makten?

Stämmer det verkligen att alla bara bryr sig om makt och pengar och att människor bara sysslar med olika förströelser?

[Mlw]

Mlw

Så din förklaring till världens tillstånd idag är att kristendomen och kyrkan förlorat greppet om människorna och att räddningen vore att återgå till en förlorad guldålder när kristendomen och kyrkan hade makten?

Stämmer det verkligen att alla bara bryr sig om makt och pengar och att människor bara sysslar med olika förströelser?

Det har aldrig existerat någon förlorad guldålder. Augustinus beskriver istället en osynlig gemenskap av troende som sträcker sig bortom den synliga kyrkan och som han benämner Civitas Dei (Gudsstaten eller Guds stad). Denna gemenskap omfattar alla troende pilgrimer i Kristus genom historien, inklusive änglarna. Enligt Augustinus är det denna andliga gemenskaps gradvisa tillväxt, inte kyrklig maktutövning, som leder till Kristi slutliga seger. Han tog därmed avstånd från teokratiska maktanspråk.

Förströelse är inget unikt för vår tid. Vid 1700-talets hov i Versailles fördrev adel och kungligheter sin tid uteslutande med olika förströelser. Blaise Pascal identifierade förströelsen (divertissement) som ett fundamentalt mänskligt problem. Enligt honom använder människan förströelser för att fly från sin existentiella situation—vi står inte ut med att sitta stilla i ett rum och konfrontera vårt inre. Genom förströelsen undviker vi att möta tankar om vår dödlighet och vårt lidande, och distraherar oss från livets djupare frågor. Detta driver oss att ständigt söka nya aktiviteter som håller eftertanken på avstånd.

Men förströelsen är ett tveeggat svärd: den ger bara tillfällig lindring medan den i själva verket fördjupar vårt grundläggande problem. Pascals slutsats är att människan måste våga möta existensens tomhet och istället vända sig till Gud. Detta kräver att vi erkänner vår egen begränsning och vårt behov av gudomlig nåd.

[Smisk]

För många människor är säkert en värld med en levande Gud att föredra framför en värld utan Gud.
Men om jag som filosof vill söka sanningen så kan jag inte bygga den på illusioner.

De beskrivningar som finns av Gud, genom kyrkan, Bibeln eller skolan, motsvaras inte av vår verklighet. Det som trosbekännelsen håller för sant, kan inte prövas. Det jag kan pröva har med kyrkans gemenskap att göra och det kan vara mycket bra, t ex att träffa andra, äta tillsammans, resa till olika platser, se på konst, läsa kyrkofadern Basileios från Kaisareia, lyssna på verk av Palestrina och andra tonsättare.

Men vill jag veta något om världen, så är det bättre jag studerar naturvetenskap, än att delta i mässan. Det ena utesluter ofta det andra här, om man nu inte går i mässan av rent sociala skäl. Religionen som utanverk, en roll att ikläda sig vid högtidliga tillfällen. Det kan säkert fungera alldeles utmärkt och den som föredrar det slipper betunga sig med funderingar på vad som händer efter livet.

Det är precis tvärtom. Tron är nödvändig för att forma en någorlunda korrekt verklighetsbild. Men för att förstå detta krävs en mycket mer avancerad kunskapsteori än den moderna nominalismen. För Thomas, liksom för Aristoteles, är intellektet en aktiv urskiljare och uttolkare av sanning, där urskiljandet av sann mening inte kan reduceras till enbart sinnesintryck. De förkroppsligade uttrycken av transcendent form gör "varat" till en akt i relation till hur vi erfar det.

Förhållandet mellan sinnesintryck och sann mening är en aktiv process som omfattar mänsklig föreställningsförmåga—en gudomlig-mänsklig relationsprocess som medför frihet och skaparkraft, snarare än nödvändighet och mekanisk determinism. Således formar själens relation till Gud hur vi tar emot och tolkar meningens Logos på ett mer grundläggande sätt än sinnesintryck eller kulturell kontext.

Kunskap kan vara mer eller mindre sann beroende på den aktiva kunskaparens urskiljningsförmåga. Sann essens ges delvis till vårt medvetande när det står i rätt gemenskap med det gudomliga intellektet. Kunskap är en aktiv relationsdynamik mellan vårt och det gudomliga medvetandet. Det är en skapande process där våra begrepp når in i den outtömliga källan till all mening och sanning—Gud.

Att "tro på" Kristus har inget alls att göra med privat trosövertygelse som är objektivt obevisbar. Det är en aktiv, offentlig, transformativ och existentiell relation med den Kristus som är själva Logos som underbygger mening och sant syfte inom hela kosmos, och denna relation med objektiv mening och gudomligt syfte innebär att dras in i själva Guds mission till världen. Det är så tro framställs i Johannesevangeliet.

Det är tydligt att "vara", "veta" och "tro" såsom aktiva termer har mycket lite relation till den dominerande samtida förståelsen av dessa tre ord. Idag har vi en förenklad och passiv kunskapsteori, för vi är okunniga om att vi deltar i skapandet av världen, speciellt med avseende på mening och syfte (jfr. Tyson, "De-Fragmenting Modernity", kap. 3).

Richard Dawkins saknar de intellektuella verktyg som krävs för att fullt förstå Thomas av Aquino. Trots detta försöker han sig på att tolka avancerad kunskapsteori och metafysik från en av historiens mest betydelsefulla tänkare, med förutsägbart bristfälligt resultat. Ett liknande exempel är Jordan Peterson, som tar sig an bibeluttolkning utan tillräcklig teoretisk grund. Det är beklagligt att sådana personer får så stort genomslag, just på grund av deras självsäkra framträdande och avsaknad av ödmjukhet.

Jag håller med i mycket av detta. Vår uppfattning av livet och existensen, vår själva erfarenhets natur, är en aktiv, skapande och meningsfull process som kräver sammanhang, förmåga och meningsfull aktivitet. En enkel fysikalism som exempelvis Dawkins har utesluter en verklighet och definitivt en meningsfull filosofi.

[Smisk]

Men livet bör kunna ha syfte, värde och mening utan att vara beroende av en illusion, därmed inte sagt att det på något sätt vore klandervärt ha detta beroende. Men det kan dölja sanningen för den som söker den.

Livet (att existera, vara, leva, känna och skapa) är komplext på ett sätt som innehåller syfte, värde och mening menar jag.
Det är inte en "illusion att livet är meningsfullt" om det jag skrev uppfattades så.

Jag tänker att TROTS att om vi skulle resonera som jag gjorde så kan vi inte utesluta mening.

[xion]

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte.....

Med poetens klarsyn har Dan Andersson skaldat dessa rader (tiggaren från Luossa)

Det mesta av det vi gör är på lek.
Speciellt som vi har rationaliserat bort en massa meningsfulla sysslor för att ersätta med "tidsfördriv".
Vårt liv fylls med "tidsfördriv", som om det varade för evigt.

[Algotezza]

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte.....

Med poetens klarsyn har Dan Andersson skaldat dessa rader (tiggaren från Luossa)

Det mesta av det vi gör är på lek.
Speciellt som vi har rationaliserat bort en massa meningsfulla sysslor för att ersätta med "tidsfördriv".
Vårt liv fylls med "tidsfördriv", som om det varade för evigt.

Sjukdom, smärta, olyckor och död drabbar oss ändå hur mycket vi än leker och hur mycket vi än tror.

[xion]

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte.....

Med poetens klarsyn har Dan Andersson skaldat dessa rader (tiggaren från Luossa)

Det mesta av det vi gör är på lek.
Speciellt som vi har rationaliserat bort en massa meningsfulla sysslor för att ersätta med "tidsfördriv".
Vårt liv fylls med "tidsfördriv", som om det varade för evigt.

Sjukdom, smärta, olyckor och död drabbar oss ändå hur mycket vi än leker och hur mycket vi än tror.

Sånt är livet. "Shit happens"

[Algotezza]

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud
slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka
och vi lekte.....

Med poetens klarsyn har Dan Andersson skaldat dessa rader (tiggaren från Luossa)

Det mesta av det vi gör är på lek.
Speciellt som vi har rationaliserat bort en massa meningsfulla sysslor för att ersätta med "tidsfördriv".
Vårt liv fylls med "tidsfördriv", som om det varade för evigt.

Sjukdom, smärta, olyckor och död drabbar oss ändå hur mycket vi än leker och hur mycket vi än tror.

Sånt är livet. "Shit happens"

Det finns inga garantier för någonting men det är garantier vi vill ha. Känna oss trygga. Veta.

Jag upplever att jag vet allt mindre men har lärt mig ett antal språkspel, detta forums olika språkspel, Martinus-språkspelet. Jag har lärt mig jonglera med ord och läsefrukter. Men jag vet egentligen ingenting. Många tror de sitter inne med facit för nuet och framtiden. Det gör de kanske. Jag får leva i min trivsamma upplevelsebubbla tills den rämnar.

Nu har jag förutom tre tidigare diagnoser även fått njurproblem. Så visst, shit happens.

[xion]

Sjukdom, smärta, olyckor och död drabbar oss ändå hur mycket vi än leker och hur mycket vi än tror.

Sånt är livet. "Shit happens"

Det finns inga garantier för någonting men det är garantier vi vill ha. Känna oss trygga. Veta.

Jag upplever att jag vet allt mindre men har lärt mig ett antal språkspel, detta forums olika språkspel, Martinus-språkspelet. Jag har lärt mig jonglera med ord och läsefrukter. Men jag vet egentligen ingenting. Många tror de sitter inne med facit för nuet och framtiden. Det gör de kanske. Jag får leva i min trivsamma upplevelsebubbla tills den rämnar.

Nu har jag förutom tre tidigare diagnoser även fått njurproblem. Så visst, shit happens.

Det finns bara en hälsoundersökning som är bra, - upplevelsen.
Inga symtom - frisk.
symtom - kan jag ha ätit eller gjort något olämpligt? - hoppas det går över - om inte - sjuk.

[Pilatus]

Det finns bara en hälsoundersökning som är bra, - upplevelsen. Inga symtom - frisk.
symtom - kan jag ha ätit eller gjort något olämpligt? - hoppas det går över - om inte - sjuk.

Den här trådens ämne är Finns Gud. Mitt förslag är att pågående diskussion om hälsa fortsätter i annan tråd.

[Algotezza]

Det finns bara en hälsoundersökning som är bra, - upplevelsen. Inga symtom - frisk.
symtom - kan jag ha ätit eller gjort något olämpligt? - hoppas det går över - om inte - sjuk.

Den här trådens ämne är Finns Gud. Mitt förslag är att pågående diskussion om hälsa fortsätter i annan tråd.

Man kan iofs anknyta denna utvikning till trådens ämne.

Är Guds existens en garant för god hälsa och ett gott samhälle eller är det faktum att människor tror på Gud en sådan garant, oavsett om Gud finns eller ej?

[Algotezza]

Om Gud finns, kan Guds existens då förklara varför världen ser ut som den gör idag eller kan världens tillstånd i stället blir mer begripligt om vi utgår från att Gud inte finns? Tron på Gud finns - den kan förklara en del av människors beteende idag och varför världen ser ut som den gör. Men är tron på Gud ett bevis på att Gud finns?

[Pilatus]

Om Gud finns, kan Guds existens då förklara varför världen ser ut som den gör idag eller kan världens tillstånd i stället blir mer begripligt om vi utgår från att Gud inte finns? Tron på Gud finns - den kan förklara en del av människors beteende idag och varför världen ser ut som den gör. Men är tron på Gud ett bevis på att Gud finns?

Är tron på just Gud något speciellt? Vi tror ju på allt möjligt, ibland har vi goda skäl till att tro något, andra gånger tror vi trots att vi borde veta bättre. Det finns däremot en del utsagor som postulerar Gud och som säger något om Guds karaktär. Att Gud är god och att han älskar människorna. Men människan, med sin fria vilja, har valt att inte leva efter lagen som JHVH gav till Mose. Så därför ser det ut som det gör.

-Det är antagligen en gammaldags föreställning. Men man yttrade sig ofta på liknande sätt då jag var ung. Översvämningar och sju svåra år med hungersnöd och Egyptens tio plågor mm. I de äldre delarna av Gamla testamentet, verkar det ofta som att JHVH ansågs vara direkt involverad i israeliternas krigslycka.

Men då ingen längre läser Bibeln så håller dessa föreställningar på att blekna. Så i denna mening finns inte Gud längre. Världens olycka och människans materialism och övergivandet av Gud kan förstås vara en slags besvärjelse.

Trots att många människor bekänner sig till en religion, men i praktiken lever sekulära liv där religiösa värderingar inte påverkar samhällsstrukturer, politik eller ekonomi särskilt mycket. Inte ens i det starkt religiösa USA. Eller är det bara en form av djup obildning, känslornas dominans över en fungerande livsmoral?