Algotezza skrev:Vertumnus skrev:Algotezza skrev:
På kvantnivå är det så. När jag jobbade på gymnasiet och en rektor gjorde klassrumsbesök på verkade detta observerande onekligen undervisningen. Finns det någon situation där närvaron av en observatör inte påverkar det som observeras? Samma sak är det när du medvetet observera dina egna inre processer.
Kvantfysik och interaktion mellan människor ger exempel på när observation kan påverka det observerade. I klassisk fysik ges observatören en mindre framträdande roll. Påverkas månen på ett sätt om jag ser på den och på ett annat om jag vänder bort blicken, eller förblir den opåverkad i båda fallen? Och hur är det med Platons perfekta cirkel, blir den mindre perfekt då den ställs för mitt inre öga eller är det samma cirkel såväl före som efter observationen?
Hur vet du om månen påverkas om du vänder bort blicken, slutar mäta?
Det är här vi behöver en teori. På vilka vägar kan månen tänkas påverkas av att den observeras
Hur perfekta dina idéer är kan du väl ta reda på genom att försöka förverkliga dem.
Det var det som fick Platon att förlägga idévärld och sinnevärld till olika sfärer. Stolens ide som föregår och överlever varje tillverkad stol är alltid mer perfekt än den därefter tillverkade stolen.
Att observera den inre process ditt betraktande av en viss idé utgör kan väl i och för sig förändra denna process.
..
Jag tror inte man skall blanda ihop den färdiga iden med dess framställningsprocess, cirkelns ide kan nås på olika vägar.