Inläggav Illusionen » 10 maj 2025 14:25
Anders skriver citat, "Tror inte man skall underskatta det som inte går att ta och klämma på.",
vilket följande bör kunna ses som en bekräftelse på.
När andlighet diskuteras är det (enligt min uppfattning) oundvikligt att inkludera medvetandets
natur i resonemanget. Den nyligen inlämnade patentansökan innefattar medvetandet i kapitel 3.
Ber om överseende med att vissa delar av texten även återfinns i tidigare inlägg i denna tråd.
Citerar,
3 MEDVETANDET / ”JAGET”
Utgångspunkt för följande text är bejakandet av att livet är ett mysterium, och att konceptet inte
gör anspråk att ha de slutgiltiga svaren på frågorna som ställs, utan snarare att personligen få
bekräftat att livets stora, till sin karaktär mer fundamentala frågor, med stor sannolikhet ligger
utanför vetenskapens kompetensområde.
ARISTOTELES menade att det endast finns en enda värld, som vi kan filosofera om/över,
och att det är den värld vi lever i, och har erfarenhet av.
Detta påstående motsägs av föreliggande konceptet.
PLATONs inskription ovanför dörren till sin akademi, ”Må ingen komma in här som är okunnig i
matematik” ger i jämförelse med Aristoteles en något annorlunda bild av synen på verkligheten.
Lägg till detta uppfattningen ”men så finns det en annan värld, som inte har sin existens i tid och
rum, som inte är tillgänglig för våra sinnen, och där det råder fullkomlighet och fulländad ordning”.
Instämmer i detta, det är imponerande, Platon inser det väsentliga, men uppfattar det som att
Platon inte förmår förklara varför det förhåller sig så som han hävdar.
Konceptet redogör för matematikens begränsningar. Matematik är ett utmärkt hjälpmedel men
klarar ej isolerat av att på egen hand förklara det basala, utan behöver kompletteras med principer.
KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på
ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.
-.-
Den inledande frågan som konceptet ställer är, Vad kännetecknar medvetandet, ”Jaget” ?
Den verklighet vi som mänskliga varelser förnimmer beskrivs som funktion av TID och RUM.
Det innebär att vi själva och ALLT i vår verklighet är beroende av begreppen TID och RUM.
Så vad är problemet ? Svaret är att INGEN ännu kunna presentera en trovärdig förklaring till
vad TID och RUM representerar. Personligen tolkar jag detta faktum som att såväl medvetandet,
verkligheten som vetenskapen saknar egentlig basal förklaring ”när korten synas”.
Konsekvensen blir att det kanske är omöjligt att motbevisa att verkligheten är en illusion.
För att frigöra sig från denna låsning och få tillgång till en mer ”högupplöst” bild, använder sig
konceptet av METAFYSIK.
-.-
Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar, har
sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med oförminskat
intresse in i vår tid. De sökta svaren lyser dock fortfarande med sin frånvaro, därav Citat B.
Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras
via komplicerade och komplexa elektrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen
lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t ex i pannloben
och i hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler
och balansorgan.
Det är den förnimbara verklighetens begrepp och storheter som forskningen använder sig av,
vilket enligt konceptet utgör en begränsning, som bifogade figurer bekräftar. Som exempel
har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka det mänskliga
medvetandets väsen inkl det undflyende ”jaget”. Denna forskning förefaller samstämmigt enligt
facklitteraturen i första hand inriktad på hjärnan ur ett atomärt verklighets-perspektiv, utan egentlig
påvisbar koppling till universum och de komplexa reella och imaginära strukturella fältsamband
konceptet hävdar och beskriver.
Vad nämnda signaler och elektrokemiska processer har för basal grund på fältnivå är det ingen,
såvitt jag känner till, som ännu har kunnat förklara. Det som hävdas handlar uppenbart om atomära
verklighetsbeskrivningar vi själva/medvetandet är delaktiga i formandet av, fjärran från förväntade
svar på inledande Citat A och Citat B. Trots alla braskande rubriker genom åren om
förväntade närliggande vetenskapliga genombrott, har alltså någon bra förklaring på vad ”jaget”
representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Den krassa slutsatsen förefaller vara att ingen vet !
Inledningsvis nämnda formuleringar/citat, Citat A och Citat B, kan ses som en sammanfattning
och bekräftelse på hur bristfällig vår kunskap om medvetandet inkl jaget fortfarande är.
Föreliggande koncept redovisar bakgrund och svar på frågor föranledda av Citat A.
Medvetandet är hemmahörande inom ramen för Citat B, och kommer enligt konceptets målsättning
att kommenteras mer utförligt senare.
Kännetecknande för vad som avses med MEDVETANDE, och till medvetandet refererande FÖRNIMMELSE,
är det verklighetsbaserade begreppet TID, syftande på ”FÖRÄNDRING”. Förenklat kännetecknas
medvetandet således av att vara en funktion av tid, med drag av matematikens begrepp DERIVATA.
Det anmärkningsvärda och överraskande visade sig här vara att ingen tillfrågad har kunnat presentera en
trovärdig förklaring till vad TID är/representerar, trots dess exceptionellt viktiga roll i detta sammanhang.
När TID i enlighet med Citat A saknar förklaring, saknas i princip även den FUNDAMENTALA GRUNDEN
till förklaring av vår verklighet.
Konceptet redovisar, med anledning av detta och Citat A, utförlig förklaring av begreppet TID.
Förändring som begrepp förutsätter/kräver något som förändringen REFERERAR till.
Generellt krävs, oavsett vad som hävdas, en trovärdig fundamental grund som REFERENS.
Av det skälet söks svaret på frågan, VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
En absolut förutsättning för att besvara denna fråga är att förklara vad som avses med EXISTERA.
EXISTENS kännetecknas enligt konceptet av att via en unik Maskerings-Principen, MP,
ur atomärt verklighetsperspektiv på fältnivå, i någon form, uppfattas som OBALANS.
Det är här den individuella MP-förankringen kommer in i bilden.
DELTA-KONCEPTET utgår, ur ett atomärt verklighetsperspektiv, från ett SKALÄRT balansresonemang
baserat på över- respektive under-skott i ett abstrakt Grundtillstånd, G.
Den tillämpade principen för VÄXELVERKAN, VXV (som ligger till grund för medvetandet
och vår verklighet) eftersträvar att neutralisera/balansera obalans i grundtillståndet, G.
Obalans kan ses som koncentrationsavvikelser från G:s neutralstatus.
Konceptet beskriver, utgående från detta komplexa balansresonemang på fältnivå, baserat på
bl a att MEDVETANDET (+) strukturellt har MOTSATT TECKEN relativt VERKLIGHETEN (‒),
och Eulers formel, hur referensen ifråga, ur vårt verklighetsperspektiv, är komplex till sin natur.
Referensen kan här betraktas som en kombination av reellt och imaginär, där det imaginära har
koppling till fältsamband som sträcker sig bortom den etablerade uppfattningen att medvetandet
till sin funktion enbart är lokaliserat till vår atomära mänskliga hjärna. Vad som historiskt format
medvetandets referens, ur ett verklighetsperspektiv, kan kortfattat beskrivas enligt följande.
UNIVERSUM, kan ur vårt mänskliga verklighetsperspektiv, betraktas som en dynamisk fältprocess,
som befinner sig i kontinuerlig förändring, i relation till vår position i världsalltet. Den geologiska
tidsskalan för denna process sträcker sig från planetens bildande för drygt 4,5 miljarder år sedan,
fram till nutid. Våra liv i sin nuvarande skepnad och status har därigenom en vidsträckt förankring
långt utanför/bortom vår förnimbara reella verklighet. Vill vi försöka bilda oss en uppfattning om
varför mänskligheten befinner sig i nuvarande situation, behöver vi därför lyfta blicken, och
konstatera att planeten Tellus liksom livets betingelser har genomgått och genomgår ständig
förändring/anpassning inkl ömsesidigt beroende av komplexa relationen till ett enormt universum
vars egenskaper till vissa delar är dolda för oss.
Universum kan därigenom betraktas som mastern som format medvetandet !
LIVET, så som vi förnimmer det, förutsätter TID (förändring) och har förenklat till uppgift att
vara bärare av, och via successiva strukturella anpassningar till rådande förhållanden bibehålla, för
livets fortlevnad/existens kännetecknande nödvändiga egenskaper, trots dessa av universum
beroende förändringar. Livet som strukturellt fenomen skulle eventuellt kunna liknas vid en struktur
med egenskap att förnimma sig själv i kombination och korrelation med sin ackumulerade/lagrade
historiska bakgrund. Varför, och ”vems ärenden vi därmed går” är för oss obekant.
De successiva anpassningarna sker med viss eftersläpning/fördröjning, vilket medför att mänsklighetens
kännetecken och egenskaper i stort refererar och härrör från svunna tiders förutsättningar och påverkan.
Eftersläpningen medför att mänskligheten ur anpassningshänseende alltid, p g a fördröjningen, befinner
sig i ett missanpassat förhållande till sin omgivning. En följd av behovet av successiva strukturella
anpassningar är att livet är ändligt, vilket leder till krav på att livets reproduktion upprepas cykliskt.
Sammantaget innebär detta en typ av reglerfunktion vars stabilitet kan haverera om förutsättningarna
ändras för snabbt. DISKREPANS/MISSANPASSNING får m a o inte bli för stor över tid, då detta stör regler-
mekanismen. För detta krävs rimligen att de strukturella samband som formar livet är optimala och i balans.
EVOLUTIONEN, så som den beskrivs här, kan betraktas som en för liv nödvändig kontinuerligt pågående
anpassning till dessa för jorden rådande successivt förändrade förutsättningar och levnadsbetingelser.
Detta kan även uttryckas som att evolutionen i kombination med tidsaxel fungerar som ett optimerande
anpassnings-filter för begreppet liv, i en komplex och föränderlig omgivning. Evolutionär utveckling innebär
alltså att levande organismers egenskaper inkl medvetande förändras från en form till en annan, med bättre
förutsättningar, under generationernas gång, beroende av detta evolutionära ”optimeringsfilter”, men även
via skenbart slumpvisa förändringar och mutationer.
Evolutionen har sannolikt enbart som syfte att över tid anpassa och säkerställa livsformen till rådande
förändringsstatus utefter en tidsaxel. För detta krävs att anpassbarheten är stor och flexibel, för att leva
upp till de krav ”livet” ställer, samtidigt som vissa balansegenskaper ej får överskridas. För att detta ska
vara möjligt får ”arvet” (DNA) inte vara för stabilt, utan måste kunna förändras bl a via mutationer.
Evolutionen ”testar” m a o kontinuerligt olika kombinationers överlevnadsmöjligheter "i samråd
med universum", via mutationer. Ur ett evolutionärt perspektiv är människan alltså utrustad med
egenskaper av ”eftersläpande” typ, anpassade för att föra livet vidare i en svunnen miljö.
Så långt beskrivet, i detta första steg, anges vad som historiskt format medvetandets referens ur ett
verklighetsperspektiv. Detta är enbart den på TID baserade verklighetsbaserade sidan av myntet, där
begreppet TID, säkert till mångas förvåning, helt saknar förklaring.
VIKTIGT att notera är att medvetandet och dess funktion, ur ett mänskligt verklighetsperspektiv,
är ett SJÄLVGENERERAT fenomen där begreppet TID i litteraturen saknar trovärdig basal förklaring.
Förnimmelse/Upplevelse
Begreppen verklighet och förnimmelse/upplevelse hör intimt samman.
Det som ofta förbises är att förnimmelsen inkl vi själva som fysiska individer, beskrivs med hjälp
av begrepp, som verkligheten och vi själva är delaktiga i formandet av. Det innebär att bakgrunden
till förnimmelsen i slutänden, bl a även p g a Citat A och Citat B, kan visa sig vara
ej beskrivbar via våra atomära begrepp, utan av principiella skäl ligger utom räckhåll för oss.
Att formulera en grundhypotes inom fysiken baserat på vardagliga begrepp och storheter,
utan att fullt ut bemästra de inledande Citat A och B, samt vad medvetandet representerar,
är sannolikt omöjligt. OBSERVERA därför att oavsett vad som anges som BÄRANDE GRUNDHYPOTES
så krävs det något som det som hävdas REFERERAR till !
FÖRNIMMELSEN är funktion av REFERENSENS strukturella KOMPLEXITETSNIVÅ, och kan
av den orsaken liknas vid en, via referensens komplexitetsnivå, beroende TOLKNING.
Olika komplexitetsnivåer banar väg för det som benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan beskrivas
som en typ av selektiv referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda
referensberoende illusion/tolkning, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID.
-.-
Ett till synes rimligt antagande är att en förutsättning för förnimmelse, inom ramen för vår verklighet,
är att det finns något som i viss bemärkelse existerar relativt något, och besitter egenskap/förmåga
att förnimma. En konsekvens av detta bör vara att förnimmelsen till sin natur i någon form är beroende
av denna egenskap/förmåga. Av det skälet ställs i konceptet frågan,
VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?
Saknas svar på frågan går det inte att trovärdigt hävda att verkligheten inkl universum utgör den
absoluta sanningen. Det blir då svårt att motbevisa att förnimmelsen är en typ av ILLUSION.
Mot bakgrund av ovan förda resonemang inrymmer medvetandet hisnande filosofiska perspektiv,
med många dimensioner och bottnar. Vad som är hönan respektive ägget går ej att säga enkelt.
Religioner av skilda slag är t ex något som människan genom årtusendena formulerat, bl a utifrån
sägner, och som makthavare har missbrukat och använt som ett redskap i sin maktutövning,
t ex för att upprätthålla makten och rättfärdiga sitt handlande.
Ateister hämtar till övervägande del sina argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst,
utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
-.-
Här fört resonemang bygger på antagandet att medvetandet, och den verklighet den förespeglar oss,
i vår mänskliga tappning, är en effekt av atomens struktur. Såväl matematikens regelverk
som fysiken, i den form vi känner den, är i grunden förbundna med atomens struktur.
Verkligheten är som konsekvens av detta, och bl a bifogade figurer m a o SELEKTIV och BEGRÄNSAD
till sin natur ! UNIVERSUM är av den orsaken rimligen något långt mer och annorlunda än vi har
förmåga att föreställa oss.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum.
”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”
