Tillvarons olidliga platthet

[Algotezza]

När i världshistorien har hämnd verkligen varit proportionerlig? Vem har tolkningsföreträde här?

[David H]

När i världshistorien har hämnd verkligen varit proportionerlig? Vem har tolkningsföreträde här?

Förslagsvis den som blir måltavla för hämnden. Jag har fått ett par snytingar som jag känt att jag förtjänade, vilket jag då tolkat som proportionerlig hämnd.

Sen kan det säkert vara många situationer där hämnden varit proportionerlig, men ingen velat erkänna det. För den som tror på Gud eller tror på samvete behöver det nog inte vara nåt konstigt med det.

[Algotezza]

När i världshistorien har hämnd verkligen varit proportionerlig? Vem har tolkningsföreträde här?

Förslagsvis den som blir måltavla för hämnden. Jag har fått ett par snytingar som jag känt att jag förtjänade, vilket jag då tolkat som proportionerlig hämnd.

Sen kan det säkert vara många situationer där hämnden varit proportionerlig, men ingen velat erkänna det. För den som tror på Gud eller tror på samvete behöver det nog inte vara nåt konstigt med det.

Oftast eskalerar det. Det är sällan det stannar vid moselagens "öga för öga, tand för tand" när det gäller länder. Men människor emellan kan den som insett att den gjort något dumt som den fått tillbaka låta det stanna därvid, då denna person som du skriver, upplever att hen förtjänade det. Det verkar ibland vara lättare för individer att agera civiliserat än för länder.

[David H]

När i världshistorien har hämnd verkligen varit proportionerlig? Vem har tolkningsföreträde här?

Förslagsvis den som blir måltavla för hämnden. Jag har fått ett par snytingar som jag känt att jag förtjänade, vilket jag då tolkat som proportionerlig hämnd.

Sen kan det säkert vara många situationer där hämnden varit proportionerlig, men ingen velat erkänna det. För den som tror på Gud eller tror på samvete behöver det nog inte vara nåt konstigt med det.

Oftast eskalerar det. Det är sällan det stannar vid moselagens "öga för öga, tand för tand" när det gäller länder. Men människor emellan kan den som insett att den gjort något dumt som den fått tillbaka låta det stanna därvid, då denna person som du skriver, upplever att hen förtjänade det. Det verkar ibland vara lättare för individer att agera civiliserat än för länder.

Vad händer de gånger ingen hämnd sker då?

T ex mannen som slår sin fru, om hon bara vänder sig bort och blir ledsen? Kommer det då stanna vid bara ett slag?

Eller ett land som anser sig ha rätt att ta en liten bit av ett annat land…

[Algotezza]

Förslagsvis den som blir måltavla för hämnden. Jag har fått ett par snytingar som jag känt att jag förtjänade, vilket jag då tolkat som proportionerlig hämnd.

Sen kan det säkert vara många situationer där hämnden varit proportionerlig, men ingen velat erkänna det. För den som tror på Gud eller tror på samvete behöver det nog inte vara nåt konstigt med det.

Oftast eskalerar det. Det är sällan det stannar vid moselagens "öga för öga, tand för tand" när det gäller länder. Men människor emellan kan den som insett att den gjort något dumt som den fått tillbaka låta det stanna därvid, då denna person som du skriver, upplever att hen förtjänade det. Det verkar ibland vara lättare för individer att agera civiliserat än för länder.

Vad händer de gånger ingen hämnd sker då?

T ex mannen som slår sin fru, om hon bara vänder sig bort och blir ledsen? Kommer det då stanna vid bara ett slag?

Eller ett land som anser sig ha rätt att ta en liten bit av ett annat land…

Finns inga universalsvar på dessa frågor. Ibland fungerar vedergällning, ibland förlåtelse.

[David H]

Finns inga universalsvar åå dessa frågor. Ibland fungerar vedergällning, ibland förlåtelse.

På universella frågor finns universella svar, men praktiska frågor behöver praktiska svar. Varje händelse som sker är unik, och kan således inte ha någon generaliserad praktisk lösning. Teorin kan dock fortsatt vara klockren och kristallklar.

Vedergällning och förlåtelse är ingen motsättning menar jag. Snarare menar jag att förlåtelse kan beskrivas som en form av vedergällning - du förlåter när du inser att den andra ångrar - sådant skapar upprättelse.
Att ”förlåta” utan att den andra ber om ursäkt eller ångrar är jag dock tveksam till att kalla förlåtelse, snarare är det en form av självbedrägeri och flykt från ansvarstagande.

[Algotezza]

Finns inga universalsvar åå dessa frågor. Ibland fungerar vedergällning, ibland förlåtelse.

På universella frågor finns universella svar, men praktiska frågor behöver praktiska svar. Varje händelse som sker är unik, och kan således inte ha någon generaliserad praktisk lösning. Teorin kan dock fortsatt vara klockren och kristallklar.

Vedergällning och förlåtelse är ingen motsättning menar jag. Snarare menar jag att förlåtelse kan beskrivas som en form av vedergällning - du förlåter när du inser att den andra ångrar - sådant skapar upprättelse.
Att ”förlåta” utan att den andra ber om ursäkt eller ångrar är jag dock tveksam till att kalla förlåtelse, snarare är det en form av självbedrägeri och flykt från ansvarstagande.

Vilken teori om förlåtelse och vedergällning är klockren och kristallklar? Vilken nytta har man av en sådan i praktiken? Något slags generella riktlinjer?

Sedan är det ju en sak att själv ha lätt att förlåta medan det kanske inte är rimligt att kräva att andra som befinner sig i helt andra livssituationer skall göra det.

Ingen av dem som mobbade mig under min skoltid visade ånger men jag förlät för att slippa dem genom att tänka att de var korkade och dumma i huvudet, vilket de också var. Däremot kunde jag som förälder inte säga till mina barn när de mobbades: Du måste förlåta! Och sedan inte göra något åt det. Utan vi kontaktade mobbarnas föräldrar och berättade vad deras ungar gjort. Varken hämnd, vedergällning eller förlåtelse på sätt och vis, men det funkade. Åtminstone på 90-talet i Lund. Annorlunda nu, tror jag. Föräldrar idag tar kritik av barnens beteende mer personligt. Upplever jag det som...

[David H]

Finns inga universalsvar åå dessa frågor. Ibland fungerar vedergällning, ibland förlåtelse.

På universella frågor finns universella svar, men praktiska frågor behöver praktiska svar. Varje händelse som sker är unik, och kan således inte ha någon generaliserad praktisk lösning. Teorin kan dock fortsatt vara klockren och kristallklar.

Vedergällning och förlåtelse är ingen motsättning menar jag. Snarare menar jag att förlåtelse kan beskrivas som en form av vedergällning - du förlåter när du inser att den andra ångrar - sådant skapar upprättelse.
Att ”förlåta” utan att den andra ber om ursäkt eller ångrar är jag dock tveksam till att kalla förlåtelse, snarare är det en form av självbedrägeri och flykt från ansvarstagande.

Vilken teori om förlåtelse och vedergällning är klockren och kristallklar? Vilken nytta har man av en sådan i praktiken? Något slags generella riktlinjer?

Sedan är det ju en sak att själv ha lätt att förlåta medan det kanske inte är rimligt att kräva att andra som befinner sig i helt andra livssituationer skall göra det.

Ingen av dem som mobbade mig under min skoltid visade ånger men jag förlät för att slippa dem genom att tänka att de var korkade och dumma i huvudet, vilket de också var. Däremot kunde jag som förälder inte säga till mina barn när de mobbades: Du måste förlåta! Och sedan inte göra något åt det. Utan vi kontaktade mobbarnas föräldrar och berättade vad deras ungar gjort. Varken hämnd, vedergällning eller förlåtelse på sätt och vis, men det funkade. Åtminstone på 90-talet i Lund. Annorlunda nu, tror jag. Föräldrar idag tar kritik av barnens beteende mer personligt. Upplever jag det som...

Teorin är ren matematik. Du har ingen direkt nytta av den i praktiken. Det är felaktig applikation.

Eller, om du vill förstå matematiken i praktiska termer är en bra regel att komma ihåg: gränsvärdestal följer inte samma logik och går inte räkna med på samma sätt som övriga tal

Jag blev slagen och mobbad av min styvmor som barn

Förlät jag? Nej, eftersom hon inte bad om ursäkt
Skulle jag förlåta om hon ångrade och bad om ursäkt: javisst

Hämnd? Svår fråga..jag skulle snarare beskriva det som en avslutad relation där jag inte vill något. Kort och gott: ett avståndstagande.
Är avståndstagande en form av hämnd? Kanske kan beskrivas så. Att göra nåt mer konkret känns då snarare som slöseri av energi.

[David H]

Vilken teori om förlåtelse och vedergällning är klockren och kristallklar? Vilken nytta har man av en sådan i praktiken? Något slags generella riktlinjer?

Sedan är det ju en sak att själv ha lätt att förlåta medan det kanske inte är rimligt att kräva att andra som befinner sig i helt andra livssituationer skall göra det.

Ingen av dem som mobbade mig under min skoltid visade ånger men jag förlät för att slippa dem genom att tänka att de var korkade och dumma i huvudet, vilket de också var. Däremot kunde jag som förälder inte säga till mina barn när de mobbades: Du måste förlåta! Och sedan inte göra något åt det. Utan vi kontaktade mobbarnas föräldrar och berättade vad deras ungar gjort. Varken hämnd, vedergällning eller förlåtelse på sätt och vis, men det funkade. Åtminstone på 90-talet i Lund. Annorlunda nu, tror jag. Föräldrar idag tar kritik av barnens beteende mer personligt. Upplever jag det som...

Du har också möjlighet att omtolka situationen. Mobbarna kanske såg att det var nåt speciellt med dig, att du hade en potential att uträtta stordåd, Men för att verkligen utnyttja den potentialen behövde du träning först, så de satte igång att mobba dig för att du således skulle bli stark och härdad.

Med den förståelsen kan du sedan visa tacksamhet.

[David H]

Att misstro teorin blir lite som att tro att den vita löparen som står på vit ruta ska hitta nåt lurigt sätt att slå ut den svarta löparen på svart ruta... visst kan det gå, men inte utan att vi bryter regeln, inte utan att vi bryter vanan

[Algotezza]

Vilken teori om förlåtelse och vedergällning är klockren och kristallklar? Vilken nytta har man av en sådan i praktiken? Något slags generella riktlinjer?

Sedan är det ju en sak att själv ha lätt att förlåta medan det kanske inte är rimligt att kräva att andra som befinner sig i helt andra livssituationer skall göra det.

Ingen av dem som mobbade mig under min skoltid visade ånger men jag förlät för att slippa dem genom att tänka att de var korkade och dumma i huvudet, vilket de också var. Däremot kunde jag som förälder inte säga till mina barn när de mobbades: Du måste förlåta! Och sedan inte göra något åt det. Utan vi kontaktade mobbarnas föräldrar och berättade vad deras ungar gjort. Varken hämnd, vedergällning eller förlåtelse på sätt och vis, men det funkade. Åtminstone på 90-talet i Lund. Annorlunda nu, tror jag. Föräldrar idag tar kritik av barnens beteende mer personligt. Upplever jag det som...

Du har också möjlighet att omtolka situationen. Mobbarna kanske såg att det var nåt speciellt med dig, att du hade en potential att uträtta stordåd, Men för att verkligen utnyttja den potentialen behövde du träning först, så de satte igång att mobba dig för att du således skulle bli stark och härdad.

Med den förståelsen kan du sedan visa tacksamhet.

Det du tar upp, att omtolka eller nytolka det förflutna tycker jag är intressant. Även om vi inte kan ändra på det förflutna, då det som hänt ej kan göras ogjort, kan vår bild av det förflutna, historieskrivningen, tolkningen och förståelsen av det förflutna förändras, ja, utvecklas. Bilden av det förflutna är därmed lika flytande och föränderlig som våra bilder av framtiden. Samma sak gäller också vår bild av nuet och vad som sker under ytan. Preliminära bilder och teorier som kan förändras när nya fakta kommer i dagen eller man tolkar om fakta på nya sätt.

[Vega]

Vad händer de gånger ingen hämnd sker då?

T ex mannen som slår sin fru, om hon bara vänder sig bort och blir ledsen? Kommer det då stanna vid bara ett slag?

Män är oftast fysiskt starkare än kvinnor, så jag förstår inte riktigt vad du menar? Är rådet att slåss tillbak? Jag tror inte att det hjälper så mycket.. Jag skulle säga: strunta i att slå tillbak och lämna mannen istället..

[Vega]

Om man vill hämnas då så måste man använda sig av något vapen..

[Vega]

Skillnaden mellan hämnd och försvar är att det ena fyller en funktion..

[Vega]

Kan man säga att när man börjar samarbeta så har man förlåtit?