- priset...för Din HEDER??

[* KYREUS *]

Tack för reaktion, bästa Viola! Mitt eget svar på frågan? Jo, detta har hänt: i snart 20 år har jag varit präst i Svenska Kyrkan. Fascinerande uppdrag, men absolut inget höglönejobb. Däremot innan: i 15 år, innan jag fick mitt prästkall, arbetade jag med mycket hög lön i mediavärlden. Till slut kände jag att - från min livssyn - man tvingades "dagtinga" alldeles för ofta med sitt samvete.

Jag kände helt enkelt att jag INTE VILJA SÄLJA MIN HEDER, så jag bytte jobb, samtidigt de åren fick jag ju mitt prästkall.


sommarhälsningar *KADMOZ

[Varney]

jag tror inte jag är en person som har en sån där "heder" faktiskt?
är det någon kombi av plikt-moral-ansvars-känsla med stolthet (eller som man stoltserar med?), och råg i sträckt rygg och "självaktning" eller? okränkbarhet? respekt?(vad betyder det liksom?)
..jag vill av nån anledning blanda in "stolthet"? heder-o-stolthet...kanske är det mer ett ord?

jag tror det har med makt att göra. i nån form. stolthet och makt.
men att placera pengar i alltihop blir väldigt trassligt.
jag har nog till synes en mycket rak rygg, men förmodligen endast eftersom den är desto kröktare innerst inne.
(balansgrej)
desperation inte att förglömma, jag har aldrig behövt värdesätta det materiella, så jag kan påstå att jag aldrig skulle göra något mot min vilja/stolthet? för pengar (om det är definitionen på att köpa människor / kontra heder??) tills jag hamnar i en obekväm situation, om eller när, detta nu händer.
sedan, alltefter hur obehagligt mitt liv ser ut, skulle jag säkert "sjunka" hur långt som helst. men det är väldigt underligt att ens föreställa sig behovet, varför skulle någon exempelvis pistolhota mig till att vara med i big brother liksom?...känns främmande och svårt att sätta sig in i. där skulle jag prata om heder (i koppling till att följa sina "värderingar")
jag kan inte riktigt känna att heder skulle ha en plats öht i eller i närheten av mig, om jag tex valde att sälja sexuella tjänster för att finansiera ett penga(läs drog)beroende el dylikt. är det bara jag?

heder börjar få en arabisk klang..tack tv4-nyheterna...

[Skogsälvan]

Jo, nog skulle jag kunna rucka på min heder under vissa omständigheter, men pengar skulle inte vara motiverande som kompensation. Vad Rising menar med sin prislista framstår som en gåta för mig. Det var något av det mest smaklösa jag har läst någonsin. Rör det sig om någon märklig humor som jag inte uppfattar?

[Viola]

Tack för reaktion, bästa Viola! Mitt eget svar på frågan? Jo, detta har hänt: i snart 20 år har jag varit präst i Svenska Kyrkan. Fascinerande uppdrag, men absolut inget höglönejobb. Däremot innan: i 15 år, innan jag fick mitt prästkall, arbetade jag med mycket hög lön i mediavärlden. Till slut kände jag att - från min livssyn - man tvingades "dagtinga" alldeles för ofta med sitt samvete.

Jag kände helt enkelt att jag INTE VILJA SÄLJA MIN HEDER, så jag bytte jobb, samtidigt de åren fick jag ju mitt prästkall.


sommarhälsningar *KADMOZ

Men det händer väl även inom ditt utövande av prästyrket att du måste gå emot din egen inställning gentemot vad din arbetsgivare och din församling förväntar sig av dig?
För min del kan jag kompromissa med gott samvete eftersom
jag inser att helheten får ibland gå före min privata inställning,
sen är väl frågan var gränsen går att man säljer sin heder eller vad det nu är man säljer för att ställa upp på arbetsgivarens eller kollektivets förväntningar.

[PopJimmy]

Jo, nog skulle jag kunna rucka på min heder under vissa omständigheter, men pengar skulle inte vara motiverande som kompensation. Vad Rising menar med sin prislista framstår som en gåta för mig. Det var något av det mest smaklösa jag har läst någonsin. Rör det sig om någon märklig humor som jag inte uppfattar?

HAHAHAHAHAHA..... Jag får ont i magen....

[Rising]

Vad Rising menar med sin prislista framstår som en gåta för mig. Det var något av det mest smaklösa jag har läst någonsin. Rör det sig om någon märklig humor som jag inte uppfattar?

Jag skrattade högt när jag läste detta, och jag tyckte själv att min prislista var jätterolig att skriva. Så; "skämt"? Sure. Och vad är då det roliga? Jo, att det var på allvar, förstås, så som med alla riktigt roliga skämt.

Jag tror att du skulle tycka det var extremt osmakligt om jag sade att den prisuppgift jag ångrar mest nu i efterhand var det där med att bli påkommen av min moder medan jag onanerade. Det skulle jag kräva mer pengar för. Var det någon särskild punkt i övrigt du reagerade över så kan jag motivera den utförligare om du så önskar.

Principen kvarstår; heder är en tjusig vit kostym som du kan smutsa ner för att få något praktiskt gjort. Att av princip neka sig från att göra detta är att vara fåfäng och självgod. (Inbillar jag mig, eller skriver jag "fåfäng" i varenda inlägg? Snacka om att vara en entricks-ponny!)

[Skogsälvan]

(Ledsen mitt svar dröjde lite, Luipa har hjälpt mig hitta ett passande "ansikte")
Det är ju bra att ni börjar skratta och jag börjar skratta av bara farten

Men allvar - på allvar... du kan ju inte vara allvarlig nu! Då är du verkligen *billig*. Punkt. Vad är moral för dig? Skulle du kunna se dig själv i spegeln, en erfarenhet rikare och tolv papp i fickan och må bra? Skillnaden i din och such prislista är att inga andra kommer till skada i hans. Nej, jag förstår mig verkligen inte på dig.

[Loke]

Kanske kan du bli lite klokare av den här tråden Skogsälvan?: Psykopati

[Rising]

Men allvar - på allvar... du kan ju inte vara allvarlig nu! Då är du verkligen *billig*.

Ha ha ha! Ja, det är nog en mycket träffsäker iaktagelse.

Skulle du kunna se dig själv i spegeln, en erfarenhet rikare och tolv papp i fickan och må bra?

Well, det är kanske två parametrar du inte tänkt på. #1: I fallet med tortyren på en oskyldig människa (för tolv papp) så är ju förutsättningen att någon är villig att betala mig tolv tusen för det. Och om någon är villig att betala mig, då är de också villiga att betala vilken annan person som helst. Någon som är desperatare än jag, eller någon som är mer psykotiskt skadeglad. Jag skulle inte vilja bli torterad av någon som verkligen njöt av det, och verkligen inte för det ynka priset tolv tusen. Då skulle jag faktiskt föredra att bli torterad av mig; Rising, som har tillräcklig självdistans för att förstå min egen obetydlighet i dramat (jag menar; någon skulle ju göra det; jag är bara en mellanhand, och jag tänker inte ge betalaren nöjet att se mig bryta ihop inför hans sadistiska uppgift), och som skulle kunna utföra uppgiften med - inbillar jag mig - någon form av sympati. Samt att jag behöver pengarna.

Sedan: #2: Jag hade en längre depression efter gymnasiet, vilken medförde att jag slutade bry mig om att ta hand om mig själv på något endaste sätt. Mest stryk tog mina tänder; jag hade hål i hela käften och såg ut som ett monster. Sedan tog det tag i det där, och numera har jag ett någorlunda mänskligt leende; tandläkarräkningen var väl på lite drygt tio tusen kronor. Så det är den referenspunkten jag har; tiotusen för att gå från monster till människa. Det kanske inte är mycket pengar för er, men det är en ocean för mig. Och min prislista speglar den uppfattningen.

Vad är moral för dig?

Mestadel fåfänga för självgoda människor. Jag gillar sympatiska människor, och strävar själv efter att vara sympatisk, men jag tror inte på att kliva upp på några höga hästar. I mina ögon smickrar du bara dig själv genom att säga att du aldrig skulle kunna tänka dig att resonera som jag. Personligen vill jag inte resonera på det viset om någon annan människa. Jag vill vara mycket försiktig med mitt fördömande och mitt skuldbeläggande. Det är min uppfattning om att vara sympatisk, och det är den "moral" jag går efter.

Skillnaden i din och such prislista är att inga andra kommer till skada i hans.

Meh. Det handlade ju om att sälja sin själ, om brott mot ens heder. Därför rörde jag mig mot det mest förbjudna jag kunde tänka mig. Från simpel förnedring (som jag har en rätt avslappnad inställning till) till de hemskaste formerna av besudling. Jag tyckte Kadmos' fråga var värd att tas på det allvaret.

Jag är dock medveten om att jag är samvetslsöare än de flesta när det gäller dessa stora frågor. Det blir så när man är en cyniker.

[Skogsälvan]

Rising... var börjar man i en sörja av brutna nudlar? Jag skulle lugnt vilja påstå att du har problem. Vad är det som säger att någon annan skulle göra dessa horribla saker för en struntsumma? Vilken planet kommer du ifrån? Jag kan faktiskt inte ta det du säger på allvar. Och nej, jag är inte rik, men jag bor i sverige och utgår från att du också gör det? I pressade situationer för överlevnad kan man göra både det ena och det andra, ja. Men du verkar ju ha ett förvrängt perspektiv på överlevnad. Baserat på sättet du skriver antar jag att du pallar min ton. Att du skulle begå dessa handlingar baserat på din omgivnings förväntningar om materiell status låter riktigt konstigt i mina öron. Tror du verkligen att de skulle ha/bibehålla några positiva känslor för dig om du betedde dig så? Sig själv kommer man aldrig ifrån.

[PopJimmy]

tandläkarräkningen var väl på lite drygt tio tusen kronor. Så det är den referenspunkten jag har; tiotusen för att gå från monster till människa.

Jag skulle lätt laga min kuk för 10 000 om jag hade möjligheten. Lätt.

Vad är moral för dig?

Mestadel fåfänga för självgoda människor. Jag gillar sympatiska människor, och strävar själv efter att vara sympatisk, men jag tror inte på att kliva upp på några höga hästar. I mina ögon smickrar du bara dig själv genom att säga att du aldrig skulle kunna tänka dig att resonera som jag. Personligen vill jag inte resonera på det viset om någon annan människa. Jag vill vara mycket försiktig med mitt fördömande och mitt skuldbeläggande. Det är min uppfattning om att vara sympatisk, och det är den "moral" jag går efter.

Jag lärde mig en bra distinktion igår: Skillnaden mellan Medkänsla (compassion) och Medlidande (pity).

Medlidande är: "Att naivt tycka synd om andra (och ofta se ner på dom) för dom har det så dåligt, är så dumma, etc etc", typ i stil med Bobby artikelserien i Aftonbladet då plötsligt varenda populär-kändisas i hela Sverige skulle skicka rosor. Det är ett skratt i ansiktet på alla som mår dåligt och som inte får hjälp. Vi mår inte dåligt för Bobbys skull, Bobby är redan död.

Det är klart att Bobby incidenten är tragisk, men folk är så naiva, de måste ha någon annan som pekar ut en spektakel för dom, för att de ska förstå att det finns människor i världen som inte mår bra. Jag vill inte förmiska tragedin, men jag vill inte heller blåsa upp den.


Medkänsla är: Förmågan att vara sympatisk och empatisk mot människor utan att begära något från dem. Du kan erbjuda människor i problem en hjälpande hand, vill de inte ha hjälp och stöter bort dig, så ser du inget problem i det. Du gör ingen åtskillnad mellan den stora eller lilla människan.

Jag är dock medveten om att jag är samvetslsöare än de flesta när det gäller dessa stora frågor. Det blir så när man är en cyniker.

Cynism, krass livsfilosofi etc. Begreppet härstammar från kynikerna, en filosofisk inriktning i det antika Grekland, bland annat företrädd av Diogenes. Enligt traditionen grundades läran av Sokrates lärjunge Antisthenes, men Diogenes gav den sin huvudsakliga prägel.

Kynikerna levde mycket asketiskt och missvårdade sin hygien medvetet. De avvisade alla sinnliga njutningar som skadliga för sinnesron och förespråkade dygd, asketism och behovslöshet.

Susning:
1. Cyniker, cynisk person, dvs någon som föraktar mänskligheten och är likgiltig för medmänniskors lidande. (Av grekiskans kynos = hund).

2. Cyniker, en filosofisk skola i grekisk filosofi som avvisade alla njutningar och levde asketiskt. Den främste cynikern var Diogenes.

Vilken typ av cyniker är du Rising?

Jag tycker Susnings definition innebär en människa som 1. "som föraktar mänskligheten" (dvs är oförmåga till medkänsla, dvs empati/sympati, oförmåga att kommunicera och interagera med andra människor) och 2. är likgiltig för medmänniskors lidande (frånvarande av medlidande).

Jag tycker att en Cyniker av denna kaliber är en väldigt, kall och sorglig människa som antagligen är väldigt bitter.


Men jag upplever inte att du är en människa som föraktar andra människor Rising, av det intrycket jag har fått av dig, så är du sympatisk. Så på vilket sätt är du Cyniker?

[Rising]

Vad är det som säger att någon annan skulle göra dessa horribla saker för en struntsumma? Vilken planet kommer du ifrån?

Intressant att du är så snabb att börja fördöma mig. "Sörja av brutna nudlar", "du har problem", "kan inte ta det du säger på allvar", osv. Nå, jag tar inte illa upp. Den reaktion du uppvisar är faktiskt en mycket vanlig sådan. Genom att agera oskuldsfullt oförstående ger man sken av att vara så fjärran från några hemska handlingar att man inte ens kan förstå hur någon annan skulle kunna begå dem. Jag kan visserligen förstå motivet bakom en sådan reaktion (man vill övertyga sig själv om att man är så helgonlikt pur att man inte ens kan göras medveten om omvärldens smuts), men jag är nyfiken på hur ni som resonerar på detta vis egentligen håller er föreställning vid liv.

För: Det är en fullständigt världsfrånvänd åskådning. Köp en tidning och läs, så ser du att människor är villiga att utföra dessa handlingar helt gratis. Alltså; hate to burst your bubble; men verkligheten är faktiskt smutsig.

Tror du verkligen att de skulle ha/bibehålla några positiva känslor för dig om du betedde dig så? Sig själv kommer man aldrig ifrån.

De flesta punkter på min prislista utspelade sig i ett vacuum; "om det inte dokumenterades, om det var en främling" osv. De skulle alltså aldrig veta (och ja, det är enkelt att hålla hemligheter från ens alla närmaste).

Och om det här att "inte komma ifrån sig själv"... Nja, så kanske det föreligger med er helgon (och jag menar inget illa med detta. Tvärtom så är jag genuint glad för din skull), men det verkar som att många smutsisar (som jag själv) får en självdistans med tiden som gör detta möjligt. På både gott och ont, dock; jag skulle inte bli förvånad om sådana som du kunde bli mycket mer lyckliga och stolta över goda gärningar ni utför än vad jag skulle bli i samma situation.

Så; mitt råd blir; var lycklig för att du är som du är, men... du kanske ska passa dig lite för att fördöma sådana du inte förstår i fortsättningen? Det är ju en grej att vilja vara ett helgon; en helt annan sak att vilja vara en korsriddare eller häxbrännare.

Vilken typ av cyniker är du Rising?

Shit, här använde jag bara ordet som... tja, som ord. Som en synonym till fräck, känslolös, osentimental.

Men visst, jag gillar Diogenes bäst av antikens filosofer och tycker att han verkar ha varit ett skönt svin. Fast begreppet "cyniker" som en filosofisk skola var nytt för mig. Men nu läser jag lite, och ser:

Social conventions, however, can hinder the good life by compromising freedom and setting up a code of conduct that is opposed to nature and reason. Conventions are not inherently bad; however, for the Cynic, conventions are often absurd and worthy of ridicule.

Ja, det stämmer ju bra in på mig. Utom det där med "worthy of ridicule"; ty genom den typen av förlöjliganden så smickrar man ju bara sig själv. Och det är ju just det jag inte ser något behov av att göra. Jag är väl en extrem cyniker, dårå.

[Luipa]

men verkligheten är faktiskt smutsig

Och människor mår inte bra ...

[Skogsälvan]

Ja, men det var väl på tiden att jag blev helgonförklarad. Skojar bara. Du, rising, jag kan ge dig ett par initialer i sanningen. Jag är inte blåst. Jag är inte naiv. Jag har bottnat i mig själv. Har du? Dyker du ner i ljuset eller dyker du ner i mörkret, ja då kommer du aldrig stå stabilt. Så enkelt är det inte.
Och att jag skulle vara snabb att fördöma dig - när hände det? Jag vill bara veta att hur du resonerar. Du är väldigt olik mig och jag är inte så inne på att snacka med spegelbilder.

[Luipa]

I fallet med tortyren på en oskyldig människa (för tolv papp) så är ju förutsättningen att någon är villig att betala mig tolv tusen för det. Och om någon är villig att betala mig, då är de också villiga att betala vilken annan person som helst. Någon som är desperatare än jag, eller någon som är mer psykotiskt skadeglad.

Lär finnas någon film med Max von Sydow som yrkesmördare (titeln, någon?), hans roll lär resonera liknande och det är på många sätt ett rationellt resonemang. Men är det inte att intellektualisera situationen?