Vad tänker du på?

[Vega]

Jag gillar också dikter Det finns en tråd i Galleri som heter Poesi/dikter - skriv gärna lite!

Underbart!!

[Vega]

Jag är någon
För jag var någon
Tillsammans besegrade vi allt motstånd
Jag såg dig när du dansade
Mina minnen finns alltid kvar
Liksom röken från dina cigarretter
Och musiken som skrevs för våra öron
Jag tycker att vi ska avskaffa fascismen
När du dog så vaknade jag

[Algotezza]

Drömmen om en egen skrivmaskin förverkligades när jag ärvde Morfars Remington Standard (1916 års modell) sommaren 1967. Sedan köpte jag en Facit Privat 1970 och en Olivetti med olika skrivkulor och färgband 1974, tror jag det var. Elektrisk - och låter som en skördetröska.

Häftigt! Tiden har sin charm.. liksom prylar.
Hur skulle du beskriva ditt diktande?

Allt från aforismer, haiku, fri vers, rimmat och sonetter till längre och kortare noveller.

Från vardagsnära till fantasier.

Jag hade aforismer, oneliners, några år i SvD och Sydsvenskan. 1994 - 2008. Trevligt extraknäck.

[Algotezza]

Jag är fast i "å ena sidan - å andra sidan"- tänkandet och - kännandet. Allt jag kommer fram till känns preliminärt, aldrig slutgiltigt. Så fort jag kommit fram till något tvivlar jag på det och tänker att det lika gärna kan förhålla sig på annat sätt. Det gäller att från vad jag vill, känner och tänker.

Fast... å andra sidan...

[Vega]

Jag är fast i "å ena sidan - å andra sidan"- tänkandet och - kännandet. Allt jag kommer fram till känns preliminärt, aldrig slutgiltigt. Så fort jag kommit fram till något tvivlar jag på det och tänker att det lika gärna kan förhålla sig på annat sätt. Det gäller att från vad jag vill, känner och tänker.

Fast... å andra sidan...

Intressant, när jag känner så, så behöver jag ”kultur”, det kan var att jag behöver läsa vad någon annan tänker i en bok eller här på forumet. Språket behöver användas för att få mening..

[Vega]

Å om inte det hjälper så behöver jag sova…

[Algotezza]

Jag är fast i "å ena sidan - å andra sidan"- tänkandet och - kännandet. Allt jag kommer fram till känns preliminärt, aldrig slutgiltigt. Så fort jag kommit fram till något tvivlar jag på det och tänker att det lika gärna kan förhålla sig på annat sätt. Det gäller att från vad jag vill, känner och tänker.

Fast... å andra sidan...

Intressant, när jag känner så, så behöver jag ”kultur”, det kan var att jag behöver läsa vad någon annan tänker i en bok eller här på forumet. Språket behöver användas för att få mening..

Ja, sova och kommunicera, för att räta ut ett och annat.

I och för sig kan man göra listor

1. Vad är sant i mitt liv? Vad betvivlar jag aldrig?
2. Vad kan jag absolut inte tänka mig att göra?
3. Vad gillar jag att göra?

[Vega]

Jag är fast i "å ena sidan - å andra sidan"- tänkandet och - kännandet. Allt jag kommer fram till känns preliminärt, aldrig slutgiltigt. Så fort jag kommit fram till något tvivlar jag på det och tänker att det lika gärna kan förhålla sig på annat sätt. Det gäller att från vad jag vill, känner och tänker.

Fast... å andra sidan...

Intressant, när jag känner så, så behöver jag ”kultur”, det kan var att jag behöver läsa vad någon annan tänker i en bok eller här på forumet. Språket behöver användas för att få mening..

Ja, sova och kommunicera, för att räta ut ett och annat.

I och för sig kan man göra listor

1. Vad är sant i mitt liv? Vad betvivlar jag aldrig?
2. Vad kan jag absolut inte tänka mig att göra?
3. Vad gillar jag att göra?

Jag har ett personligt svar direkt på de frågorna. Man behöver struktur i sitt eget lilla universum. Och man kan inte få allt.

[Algotezza]

Intressant, när jag känner så, så behöver jag ”kultur”, det kan var att jag behöver läsa vad någon annan tänker i en bok eller här på forumet. Språket behöver användas för att få mening..

Ja, sova och kommunicera, för att räta ut ett och annat.

I och för sig kan man göra listor

1. Vad är sant i mitt liv? Vad betvivlar jag aldrig?
2. Vad kan jag absolut inte tänka mig att göra?
3. Vad gillar jag att göra?

Jag har ett personligt svar direkt på de frågorna. Man behöver struktur i sitt eget lilla universum. Och man kan inte få allt.

Inga problem med mitt inre lilla universum. Det är fyllt med tämligen systematiserade processer. Det är relationerna och kommunikationen med omvärlden som gör livet knepigt. Jag tycker aldrig jag får fram exakt vad jag vill säga för att få till den där känslan av att vara på "samma frekvens" när det gäller en viss fråga. All kommunikation blir därmed halvdan. Enklast då att hålla sig till allmängods och allfarvägar. Så blir det färre missförstånd.

[David H]

Vad är er synd på hämnd?? Jag tror att hämnd så gott som alltid är missriktad.

Jag menar, den personen som har gjort fel är inte mottaglig. Tyvärr. Du har kommit till växeln.

Den här typen av frågor tänker jag bäst diskuteras utifrån konkreta fall, i första fall verkliga situationer, i andra fall hypotetiska situationer.

T ex en verklig händelse:
En gång på högstadiet. En kille på bussen rycker av min keps och kastar ut genom dörren.

Inte så schysst va? Förslag på hur jag borde hanterat situationen?

Eller ta världspolitiska händelser:
1. Hamas angriper Israel 7 oktober 2023, våldtar och kidnappar etc - förslag på israelisk respons?
2. USA bombar iranska kärnanläggningar - förslag på iransk respons?

[Algotezza]

Vad är er synd på hämnd?? Jag tror att hämnd så gott som alltid är missriktad.

Jag menar, den personen som har gjort fel är inte mottaglig. Tyvärr. Du har kommit till växeln.

Den här typen av frågor tänker jag bäst diskuteras utifrån konkreta fall, i första fall verkliga situationer, i andra fall hypotetiska situationer.

T ex en verklig händelse:
En gång på högstadiet. En kille på bussen rycker av min keps och kastar ut genom dörren.

Inte så schysst va? Förslag på hur jag borde hanterat situationen?

Eller ta världspolitiska händelser:
1. Hamas angriper Israel 7 oktober 2023, våldtar och kidnappar etc - förslag på israelisk respons?
2. USA bombar iranska kärnanläggningar - förslag på iransk respons?

Kanske skall frågan vara: Kan ickedödande våld lösa ett problem? Löser ickevåld alla problem?

Inte för att hämnas men för att lösa problemet.

Ordet hämnd är så negativt laddat...

Jag har exempel från min skoltid där visst våld från min sida löste ett problem.

[Vega]

Ja, sova och kommunicera, för att räta ut ett och annat.

I och för sig kan man göra listor

1. Vad är sant i mitt liv? Vad betvivlar jag aldrig?
2. Vad kan jag absolut inte tänka mig att göra?
3. Vad gillar jag att göra?

Jag har ett personligt svar direkt på de frågorna. Man behöver struktur i sitt eget lilla universum. Och man kan inte få allt.

Inga problem med mitt inre lilla universum. Det är fyllt med tämligen systematiserade processer. Det är relationerna och kommunikationen med omvärlden som gör livet knepigt. Jag tycker aldrig jag får fram exakt vad jag vill säga för att få till den där känslan av att vara på "samma frekvens" när det gäller en viss fråga. All kommunikation blir därmed halvdan. Enklast då att hålla sig till allmängods och allfarvägar. Så blir det färre missförstånd.

Jag förstår. Som jag tolkar dig: Du har svaren, men är osäker på vilken position du skall inta. För att uttrycka det lite lustigt, du hamnar i fängelse men du vet inte om du är fånge eller fångvaktare. Just det här stämmer in på mig… Just nu. Jag har alltid haft samma problem. Och jag har nu funnit svaret (för ett par minuter sedan). Och istället för att pracka på dig min lösning, som du ändå inte kommer köpa, så undrar jag vad du tänker?

[Vega]

Vad är er synd på hämnd?? Jag tror att hämnd så gott som alltid är missriktad.

Jag menar, den personen som har gjort fel är inte mottaglig. Tyvärr. Du har kommit till växeln.

Den här typen av frågor tänker jag bäst diskuteras utifrån konkreta fall, i första fall verkliga situationer, i andra fall hypotetiska situationer.

T ex en verklig händelse:
En gång på högstadiet. En kille på bussen rycker av min keps och kastar ut genom dörren.

Inte så schysst va? Förslag på hur jag borde hanterat situationen?

Det är tråkigt. Man kan inte undvika sådana situationer. Det är livet. Jag tror faktiskt att jag inte hade gjort någonting. Jag hade blivit lite ledsen. Och sedan hade jag tänkt på att jag inte bryr mig. Oavsett om man bryr sig eller inte så kan situationer vara väldigt jobbiga. Men om jag hade brytt mig så hade jag gjort som Erik Ponti i boken Ondskan, skriven av Jan Guillou (jag hade slagit ut tänderna på aset, tagit ner honom på asfalten och krossat näsbenet). Men den här personen som drog av kepsen… Vad har han lärt sig av spektaklet han ställt till med? Ja, han har lärt sig att jag inte bryr mig och det var precis vad jag ville.

[Algotezza]

Jag har ett personligt svar direkt på de frågorna. Man behöver struktur i sitt eget lilla universum. Och man kan inte få allt.

Inga problem med mitt inre lilla universum. Det är fyllt med tämligen systematiserade processer. Det är relationerna och kommunikationen med omvärlden som gör livet knepigt. Jag tycker aldrig jag får fram exakt vad jag vill säga för att få till den där känslan av att vara på "samma frekvens" när det gäller en viss fråga. All kommunikation blir därmed halvdan. Enklast då att hålla sig till allmängods och allfarvägar. Så blir det färre missförstånd.

Jag förstår. Som jag tolkar dig: Du har svaren, men är osäker på vilken position du skall inta. För att uttrycka det lite lustigt, du hamnar i fängelse men du vet inte om du är fånge eller fångvaktare. Just det här stämmer in på mig… Just nu. Jag har alltid haft samma problem. Och jag har nu funnit svaret (för ett par minuter sedan). Och istället för att pracka på dig min lösning, som du ändå inte kommer köpa, så undrar jag vad du tänker?

Jag har min lösning också - som passar mig. Det handlar mycket om självbild. Inte "köpa" det jag tror är andras syn på mig. Tänka: vad säger de faktiskt, vad menar de, vad har de för avsikter? Alla har öppna och dolda agendor. Något de vill vinna som inte alltid direkt uttalas. I synnerhet om de säger: Jag har ingen agenda - jag är bara ärlig. De kan vara omedvetna om sina innersta avsikter och dolda agendor.

Tillit löser många relations- och kommunikationsproblem. Men man skall inte vara dumsnäll. Lagom av tillit och skepsis. Finna sin balans för att fungera optimalt i denna rätt konstiga värld.

[Vega]

Jag vet inte om jag har någon agenda direkt. Jag skriver för att jag gillar att vara lite kulturell…