Vad tänker du på?

[unik]

Hemligheten sitter i transformationerna.
Deras inbördes oreda, resonans och växelverkan.



Dom förlöser varandra, den ena efter den andra.
Produktivitet Istället för teve eller andra energitjuvar.



Nollpunkten.
Vi vill - Vi kan - Vi skall -
Transformationen.
Oreda, resonans och växelverkan.
Självförverkligande.
Solve it - Crack it - Make it -

Den sanna bildsekvensen!





Promenad med Molly

[Vega]

Vanans makt normaliserar det som först kan verka udda.

Vad är på liv och död? Att se originell ut?

Endel är introverta och andra är extroverta. Om du är maximalt extrovert på en skala, då har du inget val, du måste få uttrycka vem du är… Och du kommer antagligen provocera väldigt många. Jag älskar folk som är annorlunda.

De är sällan annorlunda i egna ögon.

Vi har alltid ett val, hur vi skall uttrycka oss och våra reaktioner även om reaktionerna sker automatiskt. Vi är inte robotar eller "AI" i fysiska kroppar.

Folk är i alla fall tvärt emot hur de verkar. Det är en absolut sanning.

[Vega]

Jag älskar hög intelligens. Jag har intresse för smarta resonemang. Andra kanske bara skulle mena att jag överskattar mig själv.

[Algotezza]

Efter att ha tjafsat i ett annat forum (om nåt helt annat än filosofi, men där diskussionerna blir filosofiska eftersom bl.a. jag är med) så tänker jag nu så här:
Jag vill verkligen veta hur det är med saker, och helst i humaniora eller samhällsvetenskaper - eftersom man i typ naturvetenskap kan komma fram till formler som gör alla vidare diskussioner rätt onödiga. Chitta tråkigt. I människans värld är det en mycket svårare och mer stimulerande utmaning att säga hur saker verkligen förhåller sig. Med folk. Typ säga åt svenskar hur svenskar är. Om man lyckas göra det i debatt med andra och vinner, så känner man sig som kung. Jag är ond, ond…

Humaniora, psykologi, filosofi är ju inte kvantitativa såsom naturvetenskaperna, utan kvalitativa. De går alltså inte att göra värderingsfria och i någon mening objektiva som naturvetenskaperna. De kan dock mynna ut i något intersubjektivitet och inte bara vara åsiktsarenor. Det viktiga inom dessa områden är kanske att hålla diskussionen levande, lyssna och försöka förstå, eftersom det inte finns ultimata tidlösa sanningar på dessa områden. Var tid har sina "eviga sanningar" inom Humaniora och samhällsvetenskap.

Fast ändå vill nog varenda proffs eller amatörsociolog hitta ”kvantitativa sanningar”, ha rätt.

Jo, det är idealet hos alla vetenskaper, kvantitativa hårdfakta.

[Algotezza]

Endel är introverta och andra är extroverta. Om du är maximalt extrovert på en skala, då har du inget val, du måste få uttrycka vem du är… Och du kommer antagligen provocera väldigt många. Jag älskar folk som är annorlunda.

De är sällan annorlunda i egna ögon.

Vi har alltid ett val, hur vi skall uttrycka oss och våra reaktioner även om reaktionerna sker automatiskt. Vi är inte robotar eller "AI" i fysiska kroppar.

Folk är i alla fall tvärt emot hur de verkar. Det är en absolut sanning.

Belägg?

[Algotezza]

Är det någon mer än jag som ser paralleller mellan dagens drönarkrig och den framtid som visas i Terminatorfilmerna.
Än så länge styrs dom av drönarpiloter men snart blir dom AI-styrda och skjuter på allt som rör sig.

Det är de väl redan till stor del, AI-styrda, alltså.

[Algotezza]

Jag älskar hög intelligens. Jag har intresse för smarta resonemang. Andra kanske bara skulle mena att jag överskattar mig själv.

Humor är viktigare. Och att inte vara mallig och uppblåst.

[Anders]

Jag älskar hög intelligens. Jag har intresse för smarta resonemang. Andra kanske bara skulle mena att jag överskattar mig själv.

Humor är viktigare. Och att inte vara mallig och uppblåst.

Äpplen och päron skulle jag säga. Och att vi svenskar har allt ”jante” vi behöver. I min bok behöver man inte skämmas för de förmågor man har, även om de är attraktiva och ojämt, kanske orättvist fördelade. Allt med måtta, förstås. Skryt är jobbigt.

[David H]

Humaniora, psykologi, filosofi är ju inte kvantitativa såsom naturvetenskaperna, utan kvalitativa. De går alltså inte att göra värderingsfria och i någon mening objektiva som naturvetenskaperna. De kan dock mynna ut i något intersubjektivitet och inte bara vara åsiktsarenor. Det viktiga inom dessa områden är kanske att hålla diskussionen levande, lyssna och försöka förstå, eftersom det inte finns ultimata tidlösa sanningar på dessa områden. Var tid har sina "eviga sanningar" inom Humaniora och samhällsvetenskap.

Är inte filosofin snarare gränslös?

Uppdelningen mellan kvalitativ och kvantitativ kan vara meningsfull ibland, men kan också bli mer besvär än nytta när det hårdras. Jag kommer ihåg att jag en gång skulle göra en så kallad kvalitativ studie, och min lärare kunde då inte acceptera att jag i någon mening nämnde något om kvantiteter och trender. Till exempel i en intervjustudie där 12 av 12 förde samma resonemang, ville jag säga att här finns en tydlig trend, men läraren kunde inte acceptera att jag nämnde detta, eftersom den typen av slutledning hör inte hemma inom kvalitativ studie.

[Algotezza]

Humaniora, psykologi, filosofi är ju inte kvantitativa såsom naturvetenskaperna, utan kvalitativa. De går alltså inte att göra värderingsfria och i någon mening objektiva som naturvetenskaperna. De kan dock mynna ut i något intersubjektivitet och inte bara vara åsiktsarenor. Det viktiga inom dessa områden är kanske att hålla diskussionen levande, lyssna och försöka förstå, eftersom det inte finns ultimata tidlösa sanningar på dessa områden. Var tid har sina "eviga sanningar" inom Humaniora och samhällsvetenskap.

Är inte filosofin snarare gränslös?

Uppdelningen mellan kvalitativ och kvantitativ kan vara meningsfull ibland, men kan också bli mer besvär än nytta när det hårdras. Jag kommer ihåg att jag en gång skulle göra en så kallad kvalitativ studie, och min lärare kunde då inte acceptera att jag i någon mening nämnde något om kvantiteter och trender. Till exempel i en intervjustudie där 12 av 12 förde samma resonemang, ville jag säga att här finns en tydlig trend, men läraren kunde inte acceptera att jag nämnde detta, eftersom den typen av slutledning hör inte hemma inom kvalitativ studie.

Det beror väl på vem du frågar och vilken riktning inom filosofin...

[Vega]

De är sällan annorlunda i egna ögon.

Vi har alltid ett val, hur vi skall uttrycka oss och våra reaktioner även om reaktionerna sker automatiskt. Vi är inte robotar eller "AI" i fysiska kroppar.

Folk är i alla fall tvärt emot hur de verkar. Det är en absolut sanning.

Belägg?

Människor är motsägelsefulla. Eller rättare sagt, vi människor har en tendens att bara se det motsägelsefulla. Vi ser inte glasrutan för den är genomskinlig. Om inte berghällen varit stenhård så hade vi haft en helt annan relation till berghällar. Typ. Det är ju bara spekulationer det här men jag tror på det.

[Vega]

Betänk att man känner någon först efter att ens fördomar är motbevisade..

[unik]

Betänk att man känner någon först efter att ens fördomar är motbevisade..

Spännande grundhållning.
Är det så du fungerar?

Vi har en annan uppfattning.
Nyfikna ställer vi din fras-nod mot I Ching.
För se hur urtidens tand tolkar din uppfattning.

Vi önskar samtliga en fin kväll.

Vaelira.

[Algotezza]

Betänk att man känner någon först efter att ens fördomar är motbevisade..

De kanske aldrig blir det fullt ut.

Vissa fördomar kan ju komma att bekräftas dessutom. Att den andra lever upp eller nedifrån till ens fördomar...

Eller att ens bias sitter så djupt att inga fakta i världen kan rucka på ens åsikter... man förklarar bort allt som talar emot...

[Vega]

Betänk att man känner någon först efter att ens fördomar är motbevisade..

Spännande grundhållning.
Är det så du fungerar?

Vi har en annan uppfattning.
Nyfikna ställer vi din fras-nod mot I Ching.
För se hur urtidens tand tolkar din uppfattning.

Vi önskar samtliga en fin kväll.

Vaelira.

Känner du solen? Vår närmsta stjärna? Går det ens? Varför inte?