Vad är vetenskap?

[Vega]

Vetenskap är inte ovetenskaplig. Jag tänker många ovetenskapliga tankar.

[Vega]

Vetenskap är inte ovetenskaplig. Jag tänker många ovetenskapliga tankar.

Det finns en förutfattad mening som säger att vetenskap är naturlig. Man tror att om någon försöker ”övertala” eller ”pressa” dig, så är det inte vetenskap.

[Hubert]

Du blandar ihop fakta och vetenskap.
Vetenskap är metoden att skapa fakta utifrån tillgängliga evidens.

Okej, så din fråga Vad är vetenskap? besvarar du med att vetenskap inte är fakta, närmare bestämt inte fakta om "vad som väntar universum i framtiden"?

Det jag menar med den ultimata sanningen är vad som väntar universum i framtiden.

Vetenskap är inte fakta — vetenskap är den mest logiska slutsats vi har dragit baserat på den information som finns tillgänglig. Vetenskapen är ständigt i förändring, och vi vet inte hur den kommer att se ut om tusen år.

Kanske har människor då uppnått evigt liv. Kanske kan vi resa till andra planeter med relativ lätthet. Eller så har vi utplånats av global uppvärmning, atombomber eller en asteroid.

Vi vet helt enkelt inte vad som väntar oss i framtiden, och jag finner en trygghet i detta.

Precis!

[Pilatus]

Du blandar ihop fakta och vetenskap.
Vetenskap är metoden att skapa fakta utifrån tillgängliga evidens.

Okej, så din fråga Vad är vetenskap? besvarar du med att vetenskap inte är fakta, närmare bestämt inte fakta om "vad som väntar universum i framtiden"?

Precis!

Jag har bara en definition av vad vetenskap är: Vetenskap är systematiserad kunskap.

[Ett rannsakat sinne]

Du blandar ihop fakta och vetenskap.
Vetenskap är metoden att skapa fakta utifrån tillgängliga evidens.

Okej, så din fråga Vad är vetenskap? besvarar du med att vetenskap inte är fakta, närmare bestämt inte fakta om "vad som väntar universum i framtiden"?

Precis!

Det är det som är min poäng: alltför ofta presenteras vetenskapliga teorier som absolut fakta. Det är en alltför vanlig missuppfattning.

[xion]

Du blandar ihop fakta och vetenskap.
Vetenskap är metoden att skapa fakta utifrån tillgängliga evidens.

Precis!

Det är det som är min poäng: alltför ofta presenteras vetenskapliga teorier som absolut fakta. Det är en alltför vanlig missuppfattning.

Om man hårdrar det så är fakta det som dina sinnen förmedlar. Allt annat måste värderas.

[Pilatus]

Du blandar ihop fakta och vetenskap.
Vetenskap är metoden att skapa fakta utifrån tillgängliga evidens.

Det är det som är min poäng: alltför ofta presenteras vetenskapliga teorier som absolut fakta. Det är en alltför vanlig missuppfattning.

Om man hårdrar det så är fakta det som dina sinnen förmedlar. Allt annat måste värderas.

Fakta är något med full säkerhet konstaterat. Jag tror inte jag ser vetenskap som ett faktiskt konstaterande utan snarare som ett utforskande av verkligheten och att vi lär oss något nytt om det vi kan observera.

[Ett rannsakat sinne]

Det är det som är min poäng: alltför ofta presenteras vetenskapliga teorier som absolut fakta. Det är en alltför vanlig missuppfattning.

Om man hårdrar det så är fakta det som dina sinnen förmedlar. Allt annat måste värderas.

Fakta är något med full säkerhet konstaterat. Jag tror inte jag ser vetenskap som ett faktiskt konstaterande utan snarare som ett utforskande av verkligheten och att vi lär oss något nytt om det vi kan observera.

Ändå presenteras det i skolor som absolut fakta

[Ett rannsakat sinne]

Sanningen är att fysiker i allmänhet inte är ense om vad som väntar universum i slutet. Majoriteten tror, som sagt, att universum en dag kommer att bli så kallt att inget liv kan existera.

Men det finns en del som tror att universum kommer att nå en punkt där expansionen, som kyler ner universum, kommer att korrigera sig själv på något vis. Jag vet inte om jag tror på någon av dessa teorier.

Vad jag vet är att det känns som att jag alltid har existerat. Kanske är det för att mitt sinne inte kan föreställa sig något annat än att existera. Kanske är det för att jag faktiskt alltid har existerat i någon form. Jag vet inte.

När jag var barn hade jag en dröm där jag såg livet från en väns perspektiv. Det kändes inte som en dröm i drömmandets stund. Det kändes som att jag var min vän, som att jag alltid hade varit min vän.

Kanske är det så att vi alla delar samma medvetande, som reser fram och tillbaka i tiden. Jag har inga bevis för detta, men det är en fascinerande och ovanligt bekant tanke på något sätt.

En handfull forskare tror att universum är drivet av våra sinnen. De argumenterar att om det inte finns någon som kan observera och uppleva universum, så existerar inte universum till att börja med.

Andra tror att vårt universum bara är ett av många universum. Oändligt många.

Den vanligaste varianten av detta kallas för många-världar-tolkningen. I många-världar-tolkningen finns det ett oändligt antal universum. Vissa av dessa universum är identiska med det vi lever i. Bokstavligen.

I denna tolkning finns alltså ett oändligt antal universum som är identiska med det du lever i nu, inklusive din existens. Detta skrämmer vissa, för det indikerar att vi inte är unika. Jag tycker inte det är läskigt alls. Vi är fortfarande de vi är. Våra upplevelser är fortfarande genuina utifrån våra individuella perspektiv.

Jag finner nästan en trygghet i tanken på att det kan finnas en oändlig mängd versioner av mig själv i andra universum.

I slutändan vet vi inte vad som väntar oss, och jag finner en trygghet i detta.

[Vega]

Jag tror att typ var fjärde person upplever en meningslöshet där de tror att deras liv inte spelar någon roll.. Motsatsen är nog lite mer ovanlig, men även förekommande. Tror man att man är en viktig person så mår man lite bättre generellt.

[Vega]

Om man hårdrar det så är fakta det som dina sinnen förmedlar. Allt annat måste värderas.

Fakta är något med full säkerhet konstaterat. Jag tror inte jag ser vetenskap som ett faktiskt konstaterande utan snarare som ett utforskande av verkligheten och att vi lär oss något nytt om det vi kan observera.

Ändå presenteras det i skolor som absolut fakta

Det är ju ett av problemen med skolan. Det hade varit bättre om betygen endast sattes efter standardiserade test, nationella prov. Det är sjukt att en godtycklig lärare har så stor makt.

[Vega]

Hur som helst så tror jag att det är fritänkarna som har skapat vetenskapen, de som vågar ha fel och inte enbart strävar efter berömmelse.

[Ett rannsakat sinne]

Jag nämnde tidigare att jag kämpat med existentiella kriser. Jag vill berätta om roten till dessa kriser. Jag vill också göra det tydligt att jag inte lägger skulden för mina kriser på någon jag nämner.

Jag kan inte ha varit mer än åtta år gammal, troligen yngre, för vi hade precis flyttat in i huset där jag tillbringade större delen av min barndom. Jag var sex år när vi flyttade in, så jag kan inte ha varit yngre än så. På den tiden tänkte jag betydligt mindre, vilket är naturligt — jag var ju ett barn. Men ändå känns det som att de flesta barn ändå känner till sin egen dödlighet till viss grad.

I alla fall hände det en helg när jag sov över hos min farmor och farfar, efter att ha gråtit mig till det, för jag visste nog innerst inne att farmor alltid gav med sig till slut om jag gjorde det. Det var som alla andra helger — inget speciellt.

Men helt plötsligt, när jag lekte för mig själv, tror jag målade något, så slog det mig: tanken på att min mamma och pappa kan dö om de blir sjuka. Min farmor försökte trösta mig så som en farmor ska göra. Men jag sa:

- ”Det är okej, mamma och pappa dör inte så länge som de håller sig friska. Då kan de leva för evigt.”

Jag minns inte exakt hur hon sa det, men jag minns att hon berättade att vi alla dör en dag. Det var i det ögonblicket jag för första gången slogs av insikten att liemannen kommer knacka på min dörr en dag, beväpnad med sin lie, och snabb på att svinga den.

Sedan den dagen har jag haft tankar om döden i bakhuvudet under varje vaken stund. Och det är något jag fortfarande bär med mig än idag.

[xion]

Jag nämnde tidigare att jag kämpat med existentiella kriser. Jag vill berätta om roten till dessa kriser. Jag vill också göra det tydligt att jag inte lägger skulden för mina kriser på någon jag nämner.

Jag kan inte ha varit mer än åtta år gammal, troligen yngre, för vi hade precis flyttat in i huset där jag tillbringade större delen av min barndom. Jag var sex år när vi flyttade in, så jag kan inte ha varit yngre än så. På den tiden tänkte jag betydligt mindre, vilket är naturligt — jag var ju ett barn. Men ändå känns det som att de flesta barn ändå känner till sin egen dödlighet till viss grad.

I alla fall hände det en helg när jag sov över hos min farmor och farfar, efter att ha gråtit mig till det, för jag visste nog innerst inne att farmor alltid gav med sig till slut om jag gjorde det. Det var som alla andra helger — inget speciellt.

Men helt plötsligt, när jag lekte för mig själv, tror jag målade något, så slog det mig: tanken på att min mamma och pappa kan dö om de blir sjuka. Min farmor försökte trösta mig så som en farmor ska göra. Men jag sa:

- ”Det är okej, mamma och pappa dör inte så länge som de håller sig friska. Då kan de leva för evigt.”

Jag minns inte exakt hur hon sa det, men jag minns att hon berättade att vi alla dör en dag. Det var i det ögonblicket jag för första gången slogs av insikten att liemannen kommer knacka på min dörr en dag, beväpnad med sin lie, och snabb på att svinga den.

Sedan den dagen har jag haft tankar om döden i bakhuvudet under varje vaken stund. Och det är något jag fortfarande bär med mig än idag.

Det finns bara ett sätt att slippa undan döden.
Det är att inte leva. Att aldrig födas.

[Pilatus]

Vetenskap är den systematiska studien av strukturen och beteendet hos den fysiska och naturliga världen genom observation och experiment.