David H skrev:unik skrev:
Känslan som väcks till liv hos oss är, utelämnandet av förminskningen, som ägde rum, kontexten och vår preferensrymd, vår upplevelse.
Avsikten med detta, är att vi instämmer med förbehåll av våran lilla nämnda detalj ovan, en viktig markör som vibrerar i sammanhanget.
Kram
Vad är det för förminskning som uppstått? Vad har förminskats, och hur gick det till? Vad var storleken innan och vad blev storleken efteråt? Alternativt, om vi inte kan tala om mätbara storlekar, hur kan vi veta att det verkligen skett ett förminskande?
Känslan är nu att jag inte vill kramas om jag inte får bättre förståelse här.
Framgår kristallklart och vi har inget ytterligare att tillföra.
Valfriheten är alltid din, likaså vår.
Vi har inte tid med hårklyveri eller energitjuvar.
Och då du ställer ultimatum, har vi inget annat val än att exkludera eller inkludera.
För likt autistiska barn och likaså vuxna, likt alla andra med funktionsnedsättning har vi helt andra kordinatorer.
Varav vi inte behöver rätta oss efter andras konstellationer, som förminskar oss och vårt rörliga intellekt.
Vi tackar livet.
Önska samtliga en trevlig kväll.
V
