Psykologin i praktiken
Moderator: Moderatorgruppen
Psykologin i praktiken
Har funderat lite på det här med BUP osv.. vad tycker ni om det? Alltid när jag hör folk prata om psykologer, så är det med en suck, de tycker att det inte fungerar. Vad tycker ni om det hel?
Re: Psykologin i praktiken
ManFreD skrev:Har funderat lite på det här med BUP osv.. vad tycker ni om det? Alltid när jag hör folk prata om psykologer, så är det med en suck, de tycker att det inte fungerar. Vad tycker ni om det hel?
Dumt. Psykologer fungerar antagligen för många och för många fungerar de inte. Siffror är bra om du har, typ på hur många som är missnöjda.. eller liknande. annars blir det lätt "bara" allmänt tyckande..
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Själv har jag bra erfarenheter av BUP. Blev behandlad med Zoloft, Bensodiazepiner och kognitiv terapi i lite mer än ett år när jag hade panikångest. Hade en bra psykolog och lärde mig att hantera panikattackerna och tillslut att "tänka bort" dom helt när jag kände att en attack var på väg.
Nu fanns det visserligen något konkret att jobba med så det är ju lite annorlunda.
Nu fanns det visserligen något konkret att jobba med så det är ju lite annorlunda.
Jag hör också ofta negativa saker.. men jag tror inte att det måste vara så att de flesta är missnöjda.. Det kan dessutom också.. vara lättare att säga att man inte kan bli hjälpt, än att verkligen ge sig in i att må bättre.. Så.. jag tror det ibland kan handla om att man inte är redo helt.. men sen handlar det ju kanske också om vad man själv.. passar bäst ihop med. Jag själv t.ex. känner att psykoanalys skulle vara bättre för mig än t.ex. beteendeterapi. Så.. det kanske är svårt att få psykologer och patienter att verkligen.. "klicka" och kunna arbeta ihop..
Jag vet inte hur det är på BUP riktigt.. dock vet jag att det satsas för lite resurser på psykologin.. Och jag tror det bidrar en hel del till det som kanske inte funkar.. Psykologin är ju ny.. och inte helt utforskad.. och ja.. det behövs väl lite mer kunskap, precis som då det gäller allt annat.
Jag vet inte hur det är på BUP riktigt.. dock vet jag att det satsas för lite resurser på psykologin.. Och jag tror det bidrar en hel del till det som kanske inte funkar.. Psykologin är ju ny.. och inte helt utforskad.. och ja.. det behövs väl lite mer kunskap, precis som då det gäller allt annat.
Jag gick i "samtal med psykolog" först på någon stiftelse och sedan på BUP. Den första perioden på stiftelsen var viktig, men såhär i efterhand tycker jag inte psykologen var så duktig.
Det fungerade jättebra för mig på BUP. Psykologen jag gick till därhar jag mycket stor respekt för. Han gjorde mycket stor skillnad när jag hade det som svårast.
Men det här är förstås bara ett enskilt vittnesmål. Jag var nog mycket lätt att arbeta med.
Det fungerade jättebra för mig på BUP. Psykologen jag gick till därhar jag mycket stor respekt för. Han gjorde mycket stor skillnad när jag hade det som svårast.
Men det här är förstås bara ett enskilt vittnesmål. Jag var nog mycket lätt att arbeta med.
Hej!
Mvh
PopJimmy
Detta säger ingenting om källan, det enda du gör här är att hävda att en källa existerar genom att hänvisa till ett väldigt diffust sammang. Vi kan inte veta om du ljuger eller är uppriktigt, om du inte ger oss en exakt referens. Dessutom kan källan ha fel.ApolloLL skrev:Såg en dokumentär för ett antal år sedan på SVT, där en svensk professor i rättspsykiatri uttalade sig om påståendet med 50 %.
Mvh
PopJimmy
en svensk professor i rättspsykiatri uttalade sig om påståendet med 50 %.
Okej. Försök vara lite tydligare framöver med att berätta var du fått din information ifrån, för det är en enorm skillnad mellan stora seriösa undersökningar (som förstås inte behöver ha rätt för det) och enskilda personer som sagt något i förbigående i en dokumentär. Här vet vi inte i vilket sammanhang professorn skulle ha gjort sitt uttalande, eller ens om du minns rätt, så det finns många frågetecken. Jag kan exempelvis föreställa mig att han pratade om psykoterapeuter; eftersom den metoden länge har varit kritiserad. Jag har hört flera svepande generaliseringar om hur statistiskt verkningslös psykoterapi skulle vara; och de är långt ifrån faktauppgifter; snarare statements.
Förresten: Om det var en psykiatriker som uttalade sig, då är det ju enligt honom 50% risk att han själv har fel. Så; allt som allt skulle det då betyda att det bara är 25% risk att en psykolog dömer fel.
ApolloLL:
Tack för den informationen!
Jag kan då, enligt mina begränsade, personliga, erfarenheter hålla med.
Jag har träffat både "kontorspsykologer" och en institutionspsykolog.
Kontorspsykologerna jag träffat, var verkligen blåsta.
Men institutionspsykologen (som jag träffade när jag lade in mig själv på psyket en vecka), var den enda vettiga läkaren/psykologen jag träffat i sjukvården, då i relation till "tyngre" psykologiska problem, inte uppenbara fysiologiska problem som bihåleinflamation. Jag visste iofs redan vad mitt problem var innan jag träffade psykologen, men han var den enda som inte behandlade mig som en naiv idiot, som kom med billiga bortförklaringar, utan faktiskt lyssnade på vad jag sa och litade på mig.
Tack för den informationen!
Jag kan då, enligt mina begränsade, personliga, erfarenheter hålla med.
Jag har träffat både "kontorspsykologer" och en institutionspsykolog.
Kontorspsykologerna jag träffat, var verkligen blåsta.
Men institutionspsykologen (som jag träffade när jag lade in mig själv på psyket en vecka), var den enda vettiga läkaren/psykologen jag träffat i sjukvården, då i relation till "tyngre" psykologiska problem, inte uppenbara fysiologiska problem som bihåleinflamation. Jag visste iofs redan vad mitt problem var innan jag träffade psykologen, men han var den enda som inte behandlade mig som en naiv idiot, som kom med billiga bortförklaringar, utan faktiskt lyssnade på vad jag sa och litade på mig.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster