Psykologin i praktiken

[Skogsälvan]

Det här är ju ruskigt pinsamt, men jag förstår faktiskt inte riktigt vad du menar med en instutionspsykolog. Kan du förklara? Att komma dragandes med en procentsats i sammanhanget är i mitt tycke obskyrt. Verkligen tråkigt om en utbildad människa slänger ur sig något sådant. En läkare på en psykriatisk avdelning umgås inte med klienterna, utan det rör sig om sporadiska samtal som har fördelen att läkaren får lite ledtrådar genom skötarnas rapporter om klientens agerande. Jag ser inte riktigt vad som gör denna psykiatriker bättre än andra.

[PopJimmy]

Skogsälvan:
Jag vet inte om det är högre krav på institutionspsykologer, eftersom alla som är inne på en institution har grava psykiska problem, väldigt självmordsbenägna etc. (jag bara gissar nu)

Sen kan det vara så att människor tar en på allvar om man själv lägger in sig på en institution. Alla läkare och psykologer jag pratat med, har annars varit jäktade. Men det är kanske 4 stycken jag träffat allt som allt.

Detta är bara mitt personliga intryck.

[DELETED]

DELETED

[Skogsälvan]

ApolloLL, du verkar ju lite insatt. Då vet du säkert att de psykiska sjukdomarna enbart är en avvikelse från nomala impulser och förhöjningar av normala reaktioner. Det klassas som sjukt när människan mår dåligt, när omgivningen mår dåligt av denne människas värld, eller då människan inte kan interagera socialt. Jag tror inte att det är rättvisande att tillmäta en psykolog mer kompetens baserat på dennes arbetsplats.

[DELETED]

DELETED

[Skogsälvan]

Ska jag tolka det som att du skulle uppleva det som svårt att uttrycka dig tillräckligt tydligt under ett kontorsmöte? Personligen tycker jag ju att det vore bättre om psykologen tog en promenad med sin klient.

[DELETED]

DELETED

[Skogsälvan]

Klienter (ogillar ordet patienter i sammmanhanget, tyder på en bristande förståelse och en människosyn som jag inte delar) på en inrättning - tror du inte att de vanligtvis har lite grövre former av problem? Är det inte lite enklare att ställa en diagnos under de omständigheterna? Det blir ju ganska uppbenbart om det har glidit så långt menar jag.

Om jag skulle säga och helt ärligt mena att jag tror på tomten. Tja, det kan ju tolkas som en vanföreställning, då det inte rimmar med den gängse världsbilden, men det diagnostiseras inte som en vanföreställning om jag inte blir mer besatt av tanken; att jag exempelvis glömmer att fixa vardagslivets krav för jag arbetar hårt på att finna tomten, eller att mina tankar är fixerade vid tomten osv. Då kanske det kommer till en ohållbar gräns då inläggning och risperdal och zyprexa är på tapeten. Ur mitt perspektiv är de sk svåra fallen de enkla att diagnostisera. Men det är nog aldrig enkelt att ställa en diagnos. Ofta samspelar olika diagnoskriterier inom samma person och kommunikation är ett svårt kapitel. Personligen har jag mest förtroende för privatpraktiserande psykologer.

[PopJimmy]

Ur mitt perspektiv är de sk svåra fallen de enkla att diagnostisera.

Hmm, inte nödvändigtvis. Jag tror svåra fall kan innehålla en extremt komplex problematik, som inte går att diagnostiera hur som helst. Det kanske är lätta att diagnostiera de tydligaste dragen, eftersom dessa är uppenbara, men det säger inte nödvändigtvis något om den djupare komplexiteten.

Vissa fall av självmordsbenägna människor kanske har ett väldigt "simpelt" problem, medans andra kanske har ett jättekomplext.

[Skogsälvan]

En självmordbenägen människa är väldigt svår att nå, jimmy, det har du fullständigt rätt i. Människor med den problematiken som befinner sig på avdelningar är extremt sällan (medvetet) frivilligt där. Det försvårar givetvis kommunikationen. Klienten befinner sig i antingen ett apatiskt tillstånd, eller känner sig kränkt av att en vårdare följer alla hans steg i korridoren. Förbannad över hans närståendes agerande som lett till att han är inlåst och anser sig utsatt av överförmynderi. Om han vill och behöver ta sitt liv är det ju hans ensak. Han orkar inte ha ont längre helt enkelt och om människorna runtomkring brydde sig det minsta om honom skulle de acceptera detta faktum. Ofta är bilden ungefär sådan.

Kan man väl få pejl på den tydligaste problematiken är det bara att nysta vidare. Men psykologer är människor som ibland gör felbedömningar som alla andra människor. Det är inte alltid man har nått kärnan fast man tror det. Och en mussla är inte lätt att bända upp varsamt utan att den spricker. De utåtagerande är lättare att förstå.

[suchanother]

Håller delvis med Skogsälvan.
T.ex. klassas psykos som allvarlig psykisk störning men är inte särdeles svår att diagnostisera. Psykos har dessutom god prognos.
Som motexempel på allvarlig psykisk störning som är svår att diagnostisera och har dålig prognos är schizofreni.
Sen finns "lättare" som depression, neuroser etc. som är lätta att diagnostisera men tillhör de verkligt svåra sjukdomarna p.g.a. att de är svåra att behandla och tids- och resurskrävande.
Det finns ingen direkt korrelation mellan hur svår en sjukdom är och hur svår/lätt den är att diagnostisera.

[PopJimmy]

Skogsälvan:
Hmm. Jag erkänner att jag inte har någon som helst statistik på hur ofta människor lägger in sig själva, så jag kan omöjligt göra en bedömning i detta.

Jag har bara mina egna erfarenheter att tillgå, och ja lade som sagt in mig själv, dock genom lättare rådgivande övertalning av min mamma.

[Skogsälvan]

Håller jag fullständigt med om, such!

[Skogsälvan]

Nej, jimmy, kan inte ge dig några statistiska uppgifter i den frågan. Poängen är dock att man själv eller ens omgivning märker att det har gått för långt.

[PopJimmy]

suchanother:
Det Skogsälvan sa var: "Ur mitt perspektiv är de sk svåra fallen de enkla att diagnostisera."

Det beror alltså på hur vi definierar "svåra fall".

T.ex. klassas psykos som allvarlig psykisk störning men är inte särdeles svår att diagnostisera.

Det är klart det inte är svårt att diagnostisera saker, diagnoser har vi haft i flera tusen år tillbaka, men poängen är att diagnoserna säger inte nödvändigtvis något om problemets orsaker, bara hur problemet har tolkats.


Människor får alltid diagnoser, men inte alltid rätt diagnoser.


Men som sagt, jag tror jag har ett perspektiv som handlar om att jag vill förstå orsakerna, och inte bara erbjuda snabba lösningar på saker.