Vad är tro?

[Algotezza]

Andeligt är allt, som hänger tillsammans med menniskans högre natur och påminner om hennes himmelska ursprung. Tegner (1827)

Men för det inte för långt om vi accepterar en bred definition av vad andlighet är? Andligheten är ju inte större än kulturen.

Jag skulle uttrycka det som att andlighetern är "djupare än existensen" (inklusive kulturen).
Den är tillvarons essens.

Andlighet är ofta det osagda, att existera är att kliva ur andligheten och därigenom visa sig.. Kanske.

Ja, i den mån vi prenatalt befinner oss i andligheten kliver vi ur den och visar oss genom att manifestera oss i fysisk form.

[Hubert]

Vad som är och inte är andlighet för dig eller nån annan, är en sak. Vad andlighet är, hur den visar sig, en annan.
Jag ser att du nu talar om spiritualitet. Andlighet för tankarna till kristen tro, tro på gudar öht och det vill du uppenbarligen distansera dig från.
Både andlighet och spiritualitet får konsekvenser i handlingar. Tro beskriver du som en katalysator för andlighet och jag antar att du inte har bruk för den katalysatorn för din andlighet/spiritualitet.

Du talar om djupare mening. För länge sedan har jag frågat om det går att gradera mening från t ex ingen mening alls till djup mening, djupare mening och högsta mening. Inget svar.
Varför andlighet inte erbjuder insikt i högsta/djupaste mening, bara djupare mening begriper jag inte. Varför bara nöja sig med djupare?

Hittills är det empiriskt vetande som har gett oss "djupare" insikter om vad liv är, vad livets mening kan vara. Och inte minst visat att vi människor delar DNA med kålrötter och åsnor - något som har sårat många andliga människor och som troligtvis förstärkt deras avsky för empirisk forskning om människans natur och allt livs natur. Vad blir det kvar av andlighet om vi måste säga Hej! till kålroten och åsnan? - känner de.

Urgammal andlighet vände sig bort från att försöka förstå enskildheter i världen för den kunskapen var bara maya, skenvetande. Än idag finns det andliga som fnyser åt vetenskap eftersom den inte kan nå sanningen om existensens natur, eller vad de vill kalla den enda sanningen. Dessa andliga kan vara kristna eller "spirituella". Fnyser gör de tillsammans, men drar sig inte för att använda resultat av fnysansvärd forskning som gett handfasta verktyg som t ex Internet att fnysa i för hela världen.

Det du beskriver är inte andlighet för mig, det är mänsklighet. Mänskliga personligheter, beteenden, tankar, uppfattningar som leder till tråkigheter drivs ofta av röriga tankar och missuppfattningar.

Jag har på den stora älgvandringen i bakgrunden, den är mer i linje med vad jag menar är spirituellt

Att finnas är en spirituell process och tänkandet och vår mänskliga natur är det som fyller livet med både all "mening för oss" och alla "fällor" som missuppfattar livet som så.

Jag ser allt liv, inklusive mänsklighet, som en delvis skapande process. Skapandet i sig är en spirituell process där vi ingår och bidrar.

"Tro" ser jag som något en del gör som en katalysator för sin andlighet. Jag har som sagt inte själv någon tro direkt men är delvis spirituell på ett simpelt och filosofiskt sätt.

[Algotezza]

Det finns ingen ren existens och inget rent medvetande, utan det är alltid ett något som existerar och något man är medveten om.

[Smisk]

Både andlighet och spiritualitet får konsekvenser i handlingar. Tro beskriver du som en katalysator för andlighet och jag antar att du inte har bruk för den katalysatorn för din andlighet/spiritualitet.

Något åt det hållet ja. Jag kan eventuellt skriva under på Whiteheads eller Spinozas Gud. Whitehead talar om existens som "kreativa processer". Se vi liv som kreativt skapat med syfte, värde och mening som ingår och där Gud är "riktaren av processer" för djupare mening och värde så. Gud är där alltså inte en skapare av existensen och inte heller omnipotent utan en "regissör", en "riktare", av kreativitet vi kan välja att förhålla oss till omedvetet (automatiskt) eller medvetet (valt).

Jag säger oftast att jag inte är troende, att jag inte tror på någon Gud eller följer någon religion ja.

Du talar om djupare mening. För länge sedan har jag frågat om det går att gradera mening från t ex ingen mening alls till djup mening, djupare mening och högsta mening. Inget svar.
Varför andlighet inte erbjuder insikt i högsta/djupaste mening, bara djupare mening begriper jag inte. Varför bara nöja sig med djupare?

Vi kan se världen som en kreativ scen som är meningsmättad. All existens och då inkluderat allt liv kan ses som en kanvas och alla händelser och allt innehåll ingår meningsfullt i den. Detta är primärt sett ett perspektiv som jag ser det och nödvändigtvis inte en vetenskaplig/objektiv sanning. Det är alltså ett spirituellt perspektiv på tillvaron.

Att tänka sig att det är viktigt att bli rik, känna mening och vara sig själv eller få klarhet i livet från ett filosofiskt spirituellt sätt är tre olika och alla meningsfulla saker på sitt sätt men där rik, mening och filosofisk klarhet är tre saker där rik är ytlig, mening är djupare och klarhet är djupast.

Djupast på så sätt att det går närmre själen kan vi säga

Man kan lätt sortera dessa genom att tänka sig saker som "om jag haft evigheten på mig, vad skulle jag satt värde på?" eller "om jag fick leva en vecka extra medveten om att jag sedan dör, vad skulle jag göra?".

Hittills är det empiriskt vetande som har gett oss "djupare" insikter om vad liv är, vad livets mening kan vara. Och inte minst visat att vi människor delar DNA med kålrötter och åsnor - något som har sårat många andliga människor och som troligtvis förstärkt deras avsky för empirisk forskning om människans natur och allt livs natur. Vad blir det kvar av andlighet om vi måste säga Hej! till kålroten och åsnan? - känner de.

Liv från utsidan och insidan är olika saker. "Levd medveten erfarenhet" är en helt annan sak än kunskap om biologi.

Urgammal andlighet vände sig bort från att försöka förstå enskildheter i världen för den kunskapen var bara maya, skenvetande. Än idag finns det andliga som fnyser åt vetenskap eftersom den inte kan nå sanningen om existensens natur, eller vad de vill kalla den enda sanningen. Dessa andliga kan vara kristna eller "spirituella". Fnyser gör de tillsammans, men drar sig inte för att använda resultat av fnysansvärd forskning som gett handfasta verktyg som t ex Internet att fnysa i för hela världen.

Modern andlighet lär sig om saker och integrerar dem i tillvaron Men visst är vissa saker värda att fnysas åt ;-p

[Smisk]

Det finns ingen ren existens och inget rent medvetande, utan det är alltid ett något som existerar och något man är medveten om.

Det är till viss del en semantisk fråga. Det beror på vad man menar med ren, existens och medvetande.

Med rent medvetande kan man mena flera saker som kan vara intressant att mena.
Inom hinduism talar man ofta om "själva medvetandet" och kan där säga rent medvetande om det. Alltså medvetande som i medvetenhet utan att syfta på saker man är medvetna om eller saker som medvetandets innehåll som tankar, känslor, intentioner osv. Dessa är då saker som förhåller medvetandet till något och inte "själva medvetandet" i sig.

[Algotezza]

Vad i filosofin kokar inte ner till en fråga om semantik?