Kants kausalitetsfälla

[Anne]

Hmm... Jag trodde att vi inte kunde erfara tinget i sig (?) Det förhindrar ju inte att ett träd kan knaka även om ingen människa är i närheten, men förvisso... Det finns ju fullt med levande organismer i skogen. Vad skrev Kant? Gällande träd i skogen relaterar jag till Berkley. Hade dessa två herrar samma perspektiv?

[Pilatus]

Hmm... Jag trodde att vi inte kunde erfara tinget i sig (?) Det förhindrar ju inte att ett träd kan knaka även om ingen människa är i närheten, men förvisso... Det finns ju fullt med levande organismer i skogen. Vad skrev Kant? Gällande träd i skogen relaterar jag till Berkley. Hade dessa två herrar samma perspektiv?

Nej, George Berkeley menade inget sådant. Han skulle sagt att Gud skulle hört trädet knaka även om han inte varit i närheten och på så sätt existerade det fallande trädet, esse est percipi (att vara är att varseblivas). Kant menade att det fallande trädet existerade även då ingen kunde erfara det. Men vi kunde förstås inte veta något om trädet, eller att det föll. Det kräver ju vår närvaro.

Tinget i sig kan vi erfara i form av fenomen. Jag tror jag talat tillräckligt om strykjärnet för att förklara ett flertal sätt våra sinnen kan motta dess fenomen, värme, färg, form och tyngd. Men om grannen kommer in och berättar att hon just köpt ett strykjärn kan vi inte veta något om detta ting. Vi kan ju be snällt att vi kan få titta på när hon tar det ur sin förpackning. Ett litet rött strykjärn av märket Philips som kan fukta skjortan med ånga. Det vore ju trevligt.

[Algotezza]

Tinget-i-sig: vad något är i sig (summan av egenskaper). Tinget-för-mig: de egenskaper jag lyckats erfara. Ju mer erfarenhet jag har av något, desto närmare kommer jag en komplett bild av tinget-i-sig.

[xion]

Tinget-i-sig: vad något är i sig (summan avv egenskaper). Tinget-för-mig: de egenskaper jag lyckats erfara. Ju mer erfaranhet jag har av något, desto närmare kommer jag en komplett bild av tinget-i-sig.

Precis, Det är vi själv som identifierar och ger tinget dess egenskaper.

[Vertumnus]

De flesta filosofiska diskussioner handlar om tolkningar av det aktuella problemet utifrån det egna perspektivet och vilken betydelse man lägger i orden som nyttjas, alltså semantik. Det gäller också denna tråd om Kant. Det kan vara intressant att ta del av andras synpunkter och kanske kan det öka ens kunskaper på området.

Eller inte...

Metafysik betyder som vi vet bortom fysiken. Men vad är fysiken i sig, läran om det fysiska, annat än en metanivå av det fysiska?
Betraktat på det viset befinner vi oss på en metanivå så snart förståendet börjat sortera sinnesintryck i mönster och lagar.

De metoder som vetenskapen utarbetat har visat sig mycket effektiva, fysikens utsagor om verkligheten visar sig stämma mycket väl med vad vi kan förvänta oss. Kants kunskapsteori var ett mycket stort steg framåt. Att vi diskuterar ämnet är bra, det är tillräckligt svårt och kräver eftertanke för att förstå.

Kant var inte lagd åt metafysiska spekulationer om Guds existens, tvärtom så menade han att framlagda gudsbevis inte var giltiga. De teoretiska gudsbevisen (som det ontologiska, kosmologiska och teleologiska beviset) var logiskt ogiltiga.

Vetenskapen vilar på erfarenheten. vi drar våra slutsatser om vad som skall komma ur det som har varit, inte ur tinget i sig. Där finns alltid ett inslag av sannolikhet.

Metafysiken rymmer inte bara matematik och logik utan i stort sett allt vi kan föreställa oss, det tillkommer omdömet att sortera.

[Pilatus]

Tinget-i-sig: vad något är i sig (summan av egenskaper). Tinget-för-mig: de egenskaper jag lyckats erfara. Ju mer erfarenhet jag har av något, desto närmare kommer jag en komplett bild av tinget-i-sig.

Denna uppfattning kan jag inte se vara hämtad från Kant. Det liknar mer en empirisk studie av tinget. Har du en källa till denna tolkning?
Vi kan aldrig få kunskap om tinget i sig genom fler observationer, eftersom vår erfarenhet är begränsad av våra åskådningsformer och kategorier.

[Vertumnus]

Tinget-i-sig: vad något är i sig (summan avv egenskaper). Tinget-för-mig: de egenskaper jag lyckats erfara. Ju mer erfaranhet jag har av något, desto närmare kommer jag en komplett bild av tinget-i-sig.

Det skulle betyda att tinget i sig trots allt ryms inom de mänskliga förståndskategorierna.

Jag tror inte det är möjligt eftersom människan är en rörelse, allt som kommer i hennes väg relateras till hennes rörelse.

[xion]

Ett ting i sig själv har inga egenskaper.
Dess existens kräver att någon har konstaterat detta, vilket kan sägas vara dess primära egenskap.
Övriga egenskaper och eventuellt värde tillkommer undan för undan via erfarenheter, främst från människor, men kan aldrig bli annat än subjektivt.
Alltså aldrig objektivt som "tinget i sig".

[Pilatus]

Ett ting i sig själv har inga egenskaper.
Dess existens kräver att någon har konstaterat detta, vilket kan sägas vara dess primära egenskap.
Övriga egenskaper och eventuellt värde tillkommer undan för undan via erfarenheter, främst från människor, men kan aldrig bli annat än subjektiva.
Alltså aldrig objektiva som "tinget i sig".

Jag förstår bara inte varifrån dessa empiriskt präglade tolkningar kommer ifrån då det gäller tinget i sig? Varifrån xion?
Man kan givetvis ha en egen uppfattning om att tinget i sig är något vetbart som kan beskrivas med någon observation. Men jag tror inte jag sett att Kant skulle ha gjort det. Han säger att fenomenen utgår från tinget i sig på något underligt sätt och det var det som väckte min nyfikenhet om kausaliteten. Kanske är det ett icke-problem?

[xion]

Ett ting i sig själv har inga egenskaper.
Dess existens kräver att någon har konstaterat detta, vilket kan sägas vara dess primära egenskap.
Övriga egenskaper och eventuellt värde tillkommer undan för undan via erfarenheter, främst från människor, men kan aldrig bli annat än subjektiva.
Alltså aldrig objektiva som "tinget i sig".

Jag förstår bara inte varifrån dessa empiriskt präglade tolkningar kommer ifrån då det gäller tinget i sig? Varifrån xion?
Man kan givetvis ha en egen uppfattning om att tinget i sig är något vetbart som kan beskrivas med någon observation. Men jag tror inte jag sett att Kant skulle ha gjort det. Han säger att fenomenen utgår från tinget i sig på något underligt sätt och det var det som väckte min nyfikenhet om kausaliteten. Kanske är det ett icke-problem?

Tolkningar av tinget är subjektiva, inte objektiva som tinget i sig.

[Pilatus]

Ett ting i sig själv har inga egenskaper.
Dess existens kräver att någon har konstaterat detta, vilket kan sägas vara dess primära egenskap.
Övriga egenskaper och eventuellt värde tillkommer undan för undan via erfarenheter, främst från människor, men kan aldrig bli annat än subjektiva.
Alltså aldrig objektiva som "tinget i sig".

Jag förstår bara inte varifrån dessa empiriskt präglade tolkningar kommer ifrån då det gäller tinget i sig? Varifrån xion?
Man kan givetvis ha en egen uppfattning om att tinget i sig är något vetbart som kan beskrivas med någon observation. Men jag tror inte jag sett att Kant skulle ha gjort det. Han säger att fenomenen utgår från tinget i sig på något underligt sätt och det var det som väckte min nyfikenhet om kausaliteten. Kanske är det ett icke-problem?

Tolkningar av tinget är subjektiva, inte objektiva som tinget i sig.

Det finns väl inte något som hindrar dig att mäta strykjärnets temperatur, längd och vikt?

[xion]

Jag förstår bara inte varifrån dessa empiriskt präglade tolkningar kommer ifrån då det gäller tinget i sig? Varifrån xion?
Man kan givetvis ha en egen uppfattning om att tinget i sig är något vetbart som kan beskrivas med någon observation. Men jag tror inte jag sett att Kant skulle ha gjort det. Han säger att fenomenen utgår från tinget i sig på något underligt sätt och det var det som väckte min nyfikenhet om kausaliteten. Kanske är det ett icke-problem?

Tolkningar av tinget är subjektiva, inte objektiva som tinget i sig.

Det finns väl inte något som hindrar dig att mäta strykjärnets temperatur, längd och vikt?

Men då mäter jag "tinget för mig".

[Pilatus]

Tolkningar av tinget är subjektiva, inte objektiva som tinget i sig.

Det finns väl inte något som hindrar dig att mäta strykjärnets temperatur, längd och vikt?

Men då mäter jag "tinget för mig".

Vi mäter fenomenet sådant det nödvändigtvis måste framträda för oss, det verkliga.
Om tinget i sig får inga kategorier användas så det är litet av ett mysterium hur Kant ens kunde tala om det.

[Algotezza]

Tinget-i-sig: vad något är i sig (summan av egenskaper). Tinget-för-mig: de egenskaper jag lyckats erfara. Ju mer erfarenhet jag har av något, desto närmare kommer jag en komplett bild av tinget-i-sig.

Denna uppfattning kan jag inte se vara hämtad från Kant. Det liknar mer en empirisk studie av tinget. Har du en källa till denna tolkning?
Vi kan aldrig få kunskap om tinget i sig genom fler observationer, eftersom vår erfarenhet är begränsad av våra åskådningsformer och kategorier.

Hur vet man att våra åskådningsformer och kategorier inte kan ju en fullständig bild av tinget-i-sig? Eller är det bara något man antar?

[Algotezza]

Det finns väl inte något som hindrar dig att mäta strykjärnets temperatur, längd och vikt?

Men då mäter jag "tinget för mig".

Vi mäter fenomenet sådant det nödvändigtvis måste framträda för oss, det verkliga.
Om tinget i sig får inga kategorier användas så det är litet av ett mysterium hur Kant ens kunde tala om det.

Våffö inte det då?