Subjektiv tid, ett tidsfönster i den objektiva kontinuiteten

[Algotezza]

Utanför detta kan jag inte se att vi kan veta något om någon tid eftersom det är MED förmågan att erfara som vi tveklöst har som vi alltid förhåller oss till saker utanför oss.

Du har rätt så långt som att vi upplever tid som ett fenomen, en åskådningsform. Det är bara det att tid och rum kan bevisas som nödvändiga villkor för att någon erfarenhet överhuvudtaget ska vara möjlig.

Ja, tid, rum och materia är en nödvändig treenighet för att liv och medvetande skall finnas. Utan tid, ingen evolution eller utveckling.Utan utveckling, inget medvetande.

[Anders]

Utanför detta kan jag inte se att vi kan veta något om någon tid eftersom det är MED förmågan att erfara som vi tveklöst har som vi alltid förhåller oss till saker utanför oss.

Du har rätt så långt som att vi upplever tid som ett fenomen, en åskådningsform. Det är bara det att tid och rum kan bevisas som nödvändiga villkor för att någon erfarenhet överhuvudtaget ska vara möjlig.

Ja, tid, rum och materia är en nödvändig treenighet för att liv och medvetande skall finnas. Utan tid, ingen evolution eller utveckling.Utan utveckling, inget medvetande.

Hm, vet vi verkligen det?

[Vega]

Ett argument för att bara det vi ser existerar: vad vi ser är en produkt av allting.

[Pilatus]

Du har rätt så långt som att vi upplever tid som ett fenomen, en åskådningsform. Det är bara det att tid och rum kan bevisas som nödvändiga villkor för att någon erfarenhet överhuvudtaget ska vara möjlig.

Ja, tid, rum och materia är en nödvändig treenighet för att liv och medvetande skall finnas. Utan tid, ingen evolution eller utveckling.Utan utveckling, inget medvetande.

Hm, vet vi verkligen det?

Liv, egenskapen hos organismer som kännetecknas av ämnesomsättning, förmåga till fortplantning, reaktion på omgivningen och evolution genom naturligt urval. Kant skulle säkert ha sagt att liv är ett fenomen som vi kan studera med hjälp av åskådningsformerna och kausalitet och övriga förståndskategorier. Han skulle däremot ställa sig något tveksam till på vilket sätt liv existerade i någon annan mening bortom fenomenen.

Det vi kan erfara: natur, organismer, liv, rörelse, ändamålsenlighet. Allt detta är inom rum och tid, och därmed inom åskådningsformerna. Allt vi kan veta om liv är bundet till våra åskådningsformer och kategorier.

[Algotezza]

Du har rätt så långt som att vi upplever tid som ett fenomen, en åskådningsform. Det är bara det att tid och rum kan bevisas som nödvändiga villkor för att någon erfarenhet överhuvudtaget ska vara möjlig.

Ja, tid, rum och materia är en nödvändig treenighet för att liv och medvetande skall finnas. Utan tid, ingen evolution eller utveckling.Utan utveckling, inget medvetande.

Hm, vet vi verkligen det?

Hur skulle det kunna vara i stället?

[Pilatus]

Ja, tid, rum och materia är en nödvändig treenighet för att liv och medvetande skall finnas. Utan tid, ingen evolution eller utveckling. Utan utveckling, inget medvetande.

Hm, vet vi verkligen det?

Hur skulle det kunna vara i stället?

Till exempel att liv och medvetande är begrepp med betydligt större omfång. Åskådningsformer och materia är inte tillräckliga villkor för att bilda giltiga satser om existensen av liv och medvetande.

[Smisk]

Utanför detta kan jag inte se att vi kan veta något om någon tid eftersom det är MED förmågan att erfara som vi tveklöst har som vi alltid förhåller oss till saker utanför oss.

Du har rätt så långt som att vi upplever tid som ett fenomen, en åskådningsform. Det är bara det att tid och rum kan bevisas som nödvändiga villkor för att någon erfarenhet överhuvudtaget ska vara möjlig.

Precis, jag menar att erfaren tid är nödvändiga för erfarenhetens natur.
I alla fall så som vi har vår mänskliga medvetna erfarenhet.
Det är svårt att säga hur det fungerar för vissa djur och annat.

Däremot vet jag inte om det kan bevisas att erfaren tid är nödvändig för erfarenhetens natur, men jag tänker att för vår erfarenhets natur så är tid nödvändigt även om jag inte känner till något bevis för det.

[Smisk]

Hm, vet vi verkligen det?

Hur skulle det kunna vara i stället?

Till exempel att liv och medvetande är begrepp med betydligt större omfång. Åskådningsformer och materia är inte tillräckliga villkor för att bilda giltiga satser om existensen av liv och medvetande.

Så här som du skriver menar jag.

Många missuppfattar ofta när man talar om gränserna för kunskap, erfarenhet och att få tillgång till "en verklighet" eller någon komplett "ontologisk status". Fokusen är alltid på själva kunskapens gränser och att det vi verkar kunna veta inte behöver vara en komplett kunskap. Att kunskap inte fungerar så som vi tänker oss naturligt utan att för att förstå mer om kunskap så krävs ett filosofiskt perspektiv som nyanserar det något.

Om man läst på om Ayn Rand och Immanuel Kant lite så tycker jag man ser två personers perspektiv där Rand ignorerar kunskapens komplexitet och Kant drar den till sin spets. Jag tycker bägge har poänger och det är lätt att tänka sig att de utesluter varandra men jag anser att de istället har två linser som kompletterar varandra där Rand fokuserar på "det yttre" och Kant på "det inre". Bägge verkar landa i något snäva slutsatser på var sin sida även om jag tycker Kant har en mer komplett uppfattning epistemologiskt. Moraliskt är dem definitivt motsatser dock. Moraliskt ser jag dem som två aspekter av moral, en personlig och en universell och bägge fungerar och kan användas instrumentellt tänker jag.

[xion]

Et citat från en intervju;
Det gäller att få den övergripande bilden rätt.
Annars kommer man att göra samma misstag om och om igen.

[Pilatus]

Till exempel att liv och medvetande är begrepp med betydligt större omfång. Åskådningsformer och materia är inte tillräckliga villkor för att bilda giltiga satser om existensen av liv och medvetande.

Så här som du skriver menar jag.
Många missuppfattar ofta när man talar om gränserna för kunskap, erfarenhet och att få tillgång till "en verklighet" eller någon komplett "ontologisk status".

Ontologiska satser handlar om vad som måste finnas för att världen ska vara möjlig. Ontologiska satser är syntetiska a priori.
Ontologiska satser ger inte kunskap om tinget i sig, men de ger kunskap om de nödvändiga villkor som gör erfarenhet och objektivitet möjliga. Det är därför man kan tala om kunskap, men av en transcendental, inte empirisk, typ.

[Hubert]

Intressant i sammanhanget:
"Karl Deisseroth, Peter Hegemann och Georg Nagel tilldelas Nobelpriset i medicin 2026.
Trion tilldelas priset för sina upptäckter inom optogenetik.
”En metod som gör det möjligt att visa hur nervceller formar minnen, känslor och beteenden i en levande hjärna”, förklarar nobelkommittén i ett pressmeddelande."

En metod som gör det möjligt att visa hur nervceller formar minnen, känslor och beteenden i en levande hjärna!

[Anders]

Intressant i sammanhanget:
"Karl Deisseroth, Peter Hegemann och Georg Nagel tilldelas Nobelpriset i medicin 2026.
Trion tilldelas priset för sina upptäckter inom optogenetik.
”En metod som gör det möjligt att visa hur nervceller formar minnen, känslor och beteenden i en levande hjärna”, förklarar nobelkommittén i ett pressmeddelande."

En metod som gör det möjligt att visa hur nervceller formar minnen, känslor och beteenden i en levande hjärna!

Lät lite fluffigt åt rätt håll för att förstå hur hjärnan tänker, typ. Frågan är vad det har för medicinsk betydelse.

[Smisk]

Ontologiska satser handlar om vad som måste finnas för att världen ska vara möjlig. Ontologiska satser är syntetiska a priori.
Ontologiska satser ger inte kunskap om tinget i sig, men de ger kunskap om de nödvändiga villkor som gör erfarenhet och objektivitet möjliga. Det är därför man kan tala om kunskap, men av en transcendental, inte empirisk, typ.

Jag tänker mig en mer pluralistisk ontologisk hållning tror jag man kan säga. Vad och hur existens förekommer är så komplext att inga "satser" kan säga något om existens egentligen. Än mindre något om nödvändighet som något vi kan veta något om.

Vi vet endast saker genom att vi existerar som både inre och yttre existens, som "tillgängliga genom bägge perspektiv".
Om vi blandar dem blir det problem så som om vi säger att tankar kan vara atomer eller tvärt om.

Jag tänker att det endast är en direkt erfarenhet som kan säga något om existens och genom den har vi inre och yttre förnimmelser tillgängliga eftersom vi existerar genom dessa perspektiv.

[Pilatus]

Ontologiska satser handlar om vad som måste finnas för att världen ska vara möjlig. Ontologiska satser är syntetiska a priori. Ontologiska satser ger inte kunskap om tinget i sig, men de ger kunskap om de nödvändiga villkor som gör erfarenhet och objektivitet möjliga. Det är därför man kan tala om kunskap, men av en transcendental, inte empirisk, typ.

Jag tänker mig en mer pluralistisk ontologisk hållning tror jag man kan säga.

Men observera att en ontologisk pluralism kan endast gälla fenomenvärldens struktur, inte verkligheten i sig. Verkligheten sådan vi erfar den kan bestå av fysiska objekt, levande organismer, mentala fenomen, sociala strukturer och kulturella objekt.

[Hubert]

Mitt inlägg är ännu en smocka åt dem, som tror att vetenskap inte ska lägga sig i upplevelser.

Intressant i sammanhanget:
"Karl Deisseroth, Peter Hegemann och Georg Nagel tilldelas Nobelpriset i medicin 2026.
Trion tilldelas priset för sina upptäckter inom optogenetik.
”En metod som gör det möjligt att visa hur nervceller formar minnen, känslor och beteenden i en levande hjärna”, förklarar nobelkommittén i ett pressmeddelande."

En metod som gör det möjligt att visa hur nervceller formar minnen, känslor och beteenden i en levande hjärna!

Lät lite fluffigt åt rätt håll för att förstå hur hjärnan tänker, typ. Frågan är vad det har för medicinsk betydelse.