Subjektiv tid, ett tidsfönster i den objektiva kontinuiteten

[Smisk]

Alla har sitt perspektiv både på tillvarons fysiska och dess mentala sida, betingat av fömågor och erfaenheter, och dessa mynnar ut i en personlig och subjektiv bild av vekligheten. Med hjälp av ett gemensamt språk och gemensamma begrepp kan vi skapa en intersubjektiv bild av denna verklighet.

Vidare så skulle jag säga att för att vi skall kunna ha ett filosofiskt perspektiv så måste vår uppfattning bygga på att vi valt den, eller i alla fall valt delar av den. Det räcker alltså inte att vi har förmågor och erfarenheter att "erfara, vara i och interagera med världen" för att få ett filosofiskt perspektiv utan vi måste "se genom fler perspektiv", tolka, förstå, jämföra och "välja vårat perspektiv". Filosofi inkluderar medvetna val skulle jag säga. Man kan inte "luta sig tillbaka" och vara filosof utan man måste förstå och välja.

[Algotezza]

Alla har sitt perspektiv både på tillvarons fysiska och dess mentala sida, betingat av fömågor och erfaenheter, och dessa mynnar ut i en personlig och subjektiv bild av vekligheten. Med hjälp av ett gemensamt språk och gemensamma begrepp kan vi skapa en intersubjektiv bild av denna verklighet.

Vidare så skulle jag säga att för att vi skall kunna ha ett filosofiskt perspektiv så måste vår uppfattning bygga på att vi valt den, eller i alla fall valt delar av den. Det räcker alltså inte att vi har förmågor och erfarenheter att "erfara, vara i och interagera med världen" för att få ett filosofiskt perspektiv utan vi måste "se genom fler perspektiv", tolka, förstå, jämföra och "välja vårat perspektiv". Filosofi inkluderar medvetna val skulle jag säga. Man kan inte "luta sig tillbaka" och vara filosof utan man måste förstå och välja.

Jag skriver inte specifikt om att ha ett filosofiskt perspektiv på tillvaron och vad som kan krävas för att ha ett sådant, utan om att öht skapa en bild av verkligheten, något alla gör, inte batra de som vil kalla sig filosofer.

Det du är inne på handlar om vilka kvalitativa kriterier vi skall ha på ett filosofiskt perspektiv på världen/verkligheten.

[Smisk]

Jag skriver inte specifikt om att ha ett filosofiskt perspektiv på tillvaron och vad som kan krävas för att ha ett sådant, utan om att öht skapa en bild av verkligheten, något alla gör, inte batra de som vil kalla sig filosofer.

Det du är inne på handlar om vilka kvalitativa kriterier vi skall ha på ett filosofiskt perspektiv på världen/verkligheten.

Ja, jag skriver om skillnaden mellan perspektiv och filosofiska perspektiv. Man kan tänka sig ett spektrum av mindre till mer filosofiska perspektiv och där är alltid de mer filosofiska "valda tankar" och inget vi kan födas med som jag tänker mig det.

För just tankarna om tid och metafysiska perspektiv så utvecklas vi genom att gå från färre och outvecklade perspektiv till fler och utvecklade perspektiv. Jag skulle säga att för att förstå förhållandet mellan erfaren tid och hur tankarna om "tid som metafysisk entitet" förhåller sig till varandra så krävs flera välutvecklade filosofiska perspektiv, alltså "nya valda tankar som förhåller sig till andra".

Om vi exempelvis jämför Rands tankar med Kants så väljer Rand att avvisa utvecklade perspektiv och väljer en simpel naiv realism hon enkelt klistrar på det hon tänker sig är "världen där ute". Kant å andra sidan invänder mot den, nyanserar och skapar en komplex modell med fler dimensioner han väljer istället för Rands mer "filosofiskt barnsliga" modell.

Jag personligen tänker mig som sagt att bägge är två av flera sätt att se världen, existens och uppfattningar om dessa och skulle säga att i brist på mer utvecklade tankar i en liten text i ett forum så tänker jag mig att Rand har ett starkt perspektiv på "det yttre" och Kant har ett komplext nyanserat perspektiv på "det inre". (Trancendentala).

[Algotezza]

Jag skriver inte specifikt om att ha ett filosofiskt perspektiv på tillvaron och vad som kan krävas för att ha ett sådant, utan om att öht skapa en bild av verkligheten, något alla gör, inte batra de som vil kalla sig filosofer.

Det du är inne på handlar om vilka kvalitativa kriterier vi skall ha på ett filosofiskt perspektiv på världen/verkligheten.

Ja, jag skriver om skillnaden mellan perspektiv och filosofiska perspektiv. Man kan tänka sig ett spektrum av mindre till mer filosofiska perspektiv och där är alltid de mer filosofiska "valda tankar" och inget vi kan födas med som jag tänker mig det.

För just tankarna om tid och metafysiska perspektiv så utvecklas vi genom att gå från färre och outvecklade perspektiv till fler och utvecklade perspektiv. Jag skulle säga att för att förstå förhållandet mellan erfaren tid och hur tankarna om "tid som metafysisk entitet" förhåller sig till varandra så krävs flera välutvecklade filosofiska perspektiv, alltså "nya valda tankar som förhåller sig till andra".

Om vi exempelvis jämför Rands tankar med Kants så väljer Rand att avvisa utvecklade perspektiv och väljer en simpel naiv realism hon enkelt klistrar på det hon tänker sig är "världen där ute". Kant å andra sidan invänder mot den, nyanserar och skapar en komplex modell med fler dimensioner han väljer istället för Rands mer "filosofiskt barnsliga" modell.

Jag personligen tänker mig som sagt att bägge är två av flera sätt att se världen, existens och uppfattningar om dessa och skulle säga att i brist på mer utvecklade tankar i en liten text i ett forum så tänker jag mig att Rand har ett starkt perspektiv på "det yttre" och Kant har ett komplext nyanserat perspektiv på "det inre". (Trancendentala).

Man kan väl tänka pragmatiskt också: man har det perspektiv man har nytta av och som tjänar sitt syfte. Och syftet kan vara att göra världen mer begriplig, se mönster i det som i förstone ter sig kaotiskt. Mönster = mening. (Gärdenfors).

[Vega]

De fysiska lagarna gäller väl även för det metafysiska..?

Metafysik beskriver inte fenomen i naturen utan strukturen för vad som kan existera.
Fysiska lagar gäller för det som existerar i naturen.

Men kan man inte påstå att typ gravitation är metafysisk, men gravitationen skapas av det fysiska..?

[Pilatus]

Men kan man inte påstå att typ gravitation är metafysisk, men gravitationen skapas av det fysiska..?

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

[Algotezza]

Men kan man inte påstå att typ gravitation är metafysisk, men gravitationen skapas av det fysiska..?

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

Varför är den abstrakt? Jag tänker att den är både abstrakt och konkret. Tid och rum är också de både abstrakta och konkreta. Upplevbara och mätbara storheter.

[Pilatus]

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

Varför är den abstrakt? Jag tänker att den är både abstrakt och konkret. Tid och rum är också de både abstrakta och konkreta. Upplevbara och mätbara storheter.

Gravitation som något abstrakt, ogripbart och osinnligt, fjärmat från det direkt upplevbara.
Gravitation som något konkret, det är ett fenomen vars verkan vi är underkastade alla dygnets timmar.

Ett flertal fysiska egenskaper är abstrakta till sin natur, men de existerar och är mätbara. Fullt definierbara inom fysik. Som ontologiska fenomen är de starkt kopplade genom Albert Einsteins relativitetsteori.

[Algotezza]

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

Varför är den abstrakt? Jag tänker att den är både abstrakt och konkret. Tid och rum är också de både abstrakta och konkreta. Upplevbara och mätbara storheter.

Gravitation som något abstrakt, ogripbart och osinnligt, fjärmat från det direkt upplevbara.
Gravitation som något konkret, det är ett fenomen vars verkan vi är underkastade alla dygnets timmar.

Ett flertal fysiska egenskaper är abstrakta till sin natur, men de existerar och är mätbara. Fullt definierbara inom fysik. Som ontologiska fenomen är de starkt kopplade genom Albert Einsteins relativitetsteori.

Blir företeelser abstrakta därför att vi inte kan se dem? Ljud kan vi inte se. Vinden som blåser kan vi inte se, bara följderna av den när den ruskar om trädgrenarna.

[Pilatus]

Gravitation som något abstrakt, ogripbart och osinnligt, fjärmat från det direkt upplevbara.
Gravitation som något konkret, det är ett fenomen vars verkan vi är underkastade alla dygnets timmar.

Ett flertal fysiska egenskaper är abstrakta till sin natur, men de existerar och är mätbara. Fullt definierbara inom fysik. Som ontologiska fenomen är de starkt kopplade genom Albert Einsteins relativitetsteori.

Blir företeelser abstrakta därför att vi inte kan se dem? Ljud kan vi inte se. Vinden som blåser kan vi inte se, bara följderna av den när den ruskar om trädgrenarna.

Samuel Johan Hedborns visa tycker jag är sinnlig.

Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
utav ros och blader.

[xion]

Jag skriver inte specifikt om att ha ett filosofiskt perspektiv på tillvaron och vad som kan krävas för att ha ett sådant, utan om att öht skapa en bild av verkligheten, något alla gör, inte batra de som vil kalla sig filosofer.

Det du är inne på handlar om vilka kvalitativa kriterier vi skall ha på ett filosofiskt perspektiv på världen/verkligheten.

Ja, jag skriver om skillnaden mellan perspektiv och filosofiska perspektiv. Man kan tänka sig ett spektrum av mindre till mer filosofiska perspektiv och där är alltid de mer filosofiska "valda tankar" och inget vi kan födas med som jag tänker mig det.

För just tankarna om tid och metafysiska perspektiv så utvecklas vi genom att gå från färre och outvecklade perspektiv till fler och utvecklade perspektiv. Jag skulle säga att för att förstå förhållandet mellan erfaren tid och hur tankarna om "tid som metafysisk entitet" förhåller sig till varandra så krävs flera välutvecklade filosofiska perspektiv, alltså "nya valda tankar som förhåller sig till andra".

Om vi exempelvis jämför Rands tankar med Kants så väljer Rand att avvisa utvecklade perspektiv och väljer en simpel naiv realism hon enkelt klistrar på det hon tänker sig är "världen där ute". Kant å andra sidan invänder mot den, nyanserar och skapar en komplex modell med fler dimensioner han väljer istället för Rands mer "filosofiskt barnsliga" modell.

Jag personligen tänker mig som sagt att bägge är två av flera sätt att se världen, existens och uppfattningar om dessa och skulle säga att i brist på mer utvecklade tankar i en liten text i ett forum så tänker jag mig att Rand har ett starkt perspektiv på "det yttre" och Kant har ett komplext nyanserat perspektiv på "det inre". (Trancendentala).

Vad menas med "tid som metafysisk entitet"?

[xion]

Men kan man inte påstå att typ gravitation är metafysisk, men gravitationen skapas av det fysiska..?

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

För mig är fenomenvärlden den bild vi får i vårt medvetande när vi betraktar omvärlden.

[Pilatus]

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

För mig är fenomenvärlden den bild vi får i vårt medvetande när vi betraktar omvärlden.

Gravitation tillhör fenomenvärlden som är den objektiva, lagbundna värld som framträder för oss i rum och tid. Så det är litet för snävt att begränsa gravitation till en bild i medvetandet då vi betraktar världen.

[Vega]

Men kan man inte påstå att typ gravitation är metafysisk, men gravitationen skapas av det fysiska..?

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

Kan du då ge exempel på något metafysisk alls? Är det något som bara är en benämning på något vi inte vet något alls om? Inget vi kan vilja förstå eller sakna kunskap om?

[Pilatus]

Jag tror inte att jag betraktar gravitation som metafysisk, men den är en fundamental egenskap i universum. Gravitationen är onekligen möjlig att erfara, och den har onekligen egenskaper: gravitation är abstrakt, den är mätbar och fysiskt påtaglig (snubblar man så märks det). Gravitation tillhör fenomenvärlden, det är så modern fysik ser det. Det är en relation mellan massa och rumtidens geometri.
Men den är lika objektiv som en sten.

Det är en abstrakt egenskap som har konsekvenser i fenomenvärlden.

Kan du då ge exempel på något metafysisk alls? Är det något som bara är en benämning på något vi inte vet något alls om? Inget vi kan vilja förstå eller sakna kunskap om?

Först, sådant som metafysiker tror sig veta något om: Gud, själen, världen som helhet, tinget i sig och fri vilja.
Det Kant menade med metafysik var transcendental metafysik: rum, tid, kategorierna, kausalitet, objektivitet och fenomenvärldens struktur