Subjektiv tid, ett tidsfönster i den objektiva kontinuiteten

[Algotezza]

Har inte det mesta här i livet både en materiell och fysisk sida och en immateriell, metafysisk sida? Det materiella som en yttre form, tillgänglig utifrån och det mentala som innehållet, det inre "budskapet"...

Så är det ju när vi skriver: bokstäver är den yttre formen och budskapet det inre innehållet.

[Vega]

Har inte det mesta här i livet både en materiell och fysisk sida och en immateriell, metafysisk sida? Det materiella som en yttre form, tillgänglig utifrån och det mentala som innehållet, det inre "budskapet"...

Så är det ju när vi skriver: bokstäver är den yttre formen och budskapet det inre innehållet.

Låter rimligt.. Varför göra saker komplicerat..

[Smisk]

Man kan väl tänka pragmatiskt också: man har det perspektiv man har nytta av och som tjänar sitt syfte. Och syftet kan vara att göra världen mer begriplig, se mönster i det som i förstone ter sig kaotiskt. Mönster = mening. (Gärdenfors).

Ja det kan man göra. Jag tänker mig att erfarenhet, perception, tankar och annat samsas och ger en meningsprocess vi har nytta av.
Tid är utan tvekan en nödvändig del av den processen men nödvändigtvis inte en "del av världen där ute", alltså inte nödvändigtvis en objektiv kontinuitet utan en subjektiv. (erfarenhetsmässig, tankemässig).

En tanke jag såg i startinlägget är den att döden/slutet alltid är något man föreställer sig inom närvaron av systemet som existerar och som då aldrig kan vara en frånvaro.

[Smisk]

Vad menas med "tid som metafysisk entitet"?

Vad tid är, om tid existerar, hur tid förhåller sig till existens, erfarenhet och verklighet osv.

[Pilatus]

Har inte det mesta här i livet både en materiell och fysisk sida och en immateriell, metafysisk sida? Det materiella som en yttre form, tillgänglig utifrån och det mentala som innehållet, det inre "budskapet"...

Så är det ju när vi skriver: bokstäver är den yttre formen och budskapet det inre innehållet.

Det är jag inte så säker på. Tiden t ex är fenomenal och vi erfar den som i vårt åldrande, i alla slags förändring, succession som årstider, tidens riktning och irreversibilitet, entropi, kosmisk expansion, atomklockors gång och tidsdilatation.
Tiden är en grundegenskap i världen, den kan inte reduceras till delar av något annat. Tiden är inte materiell.

Fysiska ting, en stol är materiell. Stolens idé är immateriell. De är avsedda att sitta på. De kan vara värdefulla konsthantverk.
Eller ett handskrivet brev, ett ting, materiellt, bokstävernas form, semiotik de är tecken för att kunna uttalas, meningar med innehåll med allt tänkbart, men oftast enkla meddelanden och en personlig hälsning.

Jag är mer tveksam till en allmän karakteristik över allt som fyller våra liv. Termer som inre och yttre bildar ingen generell mening för mig, kanske för att jag ogillar dualismen?

[Algotezza]

Måste man tala om dualism i form av olika substanser? Kan man inte bara kalla det två aspekter av eller perspektiv på samma verklighet?

[Pilatus]

Måste man tala om dualism i form av olika substanser? Kan man inte bara kalla det två aspekter av eller perspektiv på samma verklighet?

Ja, Descartes talade om att tillvaron är uppdelad i två grundläggande, oförenliga eller självständiga substanser eller principer. Olika perspektiv handlar väl om var i rummet betraktaren är placerad? Aspekt på verkligheten, hur något framträder, hur vi erfar. Jo, men om vi delar upp tillvaron i olika motsatta positioner för vår uppfattning, så blir det dualism.

[Algotezza]

Måste man tala om dualism i form av olika substanser? Kan man inte bara kalla det två aspekter av eller perspektiv på samma verklighet?

Ja, Descartes talade om att tillvaron är uppdelad i två grundläggande, oförenliga eller självständiga substanser eller principer. Olika perspektiv handlar väl om var i rummet betraktaren är placerad? Aspekt på verkligheten, hur något framträder, hur vi erfar. Jo, men om vi delar upp tillvaron i olika motsatta positioner för vår uppfattning, så blir det dualism.

Jag tänker på Spinozas monistiska dubbelaspektteori, där han menar att det bara finns en substans eller verklighet men som kan betraktas ur två aspekter.

[Vertumnus]

Måste man tala om dualism i form av olika substanser? Kan man inte bara kalla det två aspekter av eller perspektiv på samma verklighet?

Ja, Descartes talade om att tillvaron är uppdelad i två grundläggande, oförenliga eller självständiga substanser eller principer. Olika perspektiv handlar väl om var i rummet betraktaren är placerad? Aspekt på verkligheten, hur något framträder, hur vi erfar. Jo, men om vi delar upp tillvaron i olika motsatta positioner för vår uppfattning, så blir det dualism.

Jag tänker på Spinozas monistiska dubbelaspektteori, där han menar att det bara finns en substans eller verklighet men som kan betraktas ur två aspekter.

Subjekt och objekt, medvetandet och medvetandets objekt. Vad finns mellan medvetandet och medvetandets objekt och vad är medvetandet utan sitt objekt? Den moderna vetenskapen börjar med Descartes och distanseringen.

[Pilatus]

Ja, Descartes talade om att tillvaron är uppdelad i två grundläggande, oförenliga eller självständiga substanser eller principer. Olika perspektiv handlar väl om var i rummet betraktaren är placerad? Aspekt på verkligheten, hur något framträder, hur vi erfar. Jo, men om vi delar upp tillvaron i olika motsatta positioner för vår uppfattning, så blir det dualism.

Jag tänker på Spinozas monistiska dubbelaspektteori, där han menar att det bara finns en substans eller verklighet men som kan betraktas ur två aspekter.

Subjekt och objekt, medvetandet och medvetandets objekt. Vad finns mellan medvetandet och medvetandets objekt och vad är medvetandet utan sitt objekt? Den moderna vetenskapen börjar med Descartes och distanseringen.

Ja det är bra, han tvivlade på allt som inte kan bevisas. Men övergav han sin dualism i ontologisk mening, två substanser, två världar? Kant är inte dualist i den meningen, han skiljer mellan fenomen och tinget i sig, de är inte två substanser. Modern vetenskap är monistisk och avvisar Descartes dualism helt.

[Pilatus]

Citat A
Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om
universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.

Tänkte på ditt Citat A då vi diskuterade Descartes dualismen ovan, ande och materia. Rum och tid är villkor för erfarenhet, de finns där alltså redan för att vi skall kunna uppfatta världen omkring oss. (Se Kant) De är inte ting som behöver en "basal" förklaring. Att kräva en sådan är att återfalla i Descartes dualism. Descartes: två substanser, medvetande och materia. Kant: rum och tid är former för intuition.

Descartes: res cogitans – tänkande substans (själ, ande, medvetande) och res extensa – utsträckt substans (materia, kropp, rum) Frågan om hur dessa substanser interagerar blir olöslig.

Kant: Vi upplever världen sådan den framträder för oss under våra former för åskådning (rum, tid) och kategorier (kausalitet, substans, kvantitet). Medvetandet är inte en substans, utan den funktionsenhet som binder samman erfarenheten.

[Vega]

Vad är tid? Jag tror att det är en slags anpassning, en medveten ändring av vårt förhållningssätt. Själv så upplever jag nog mest att tiden står still.

[Pilatus]

Vad är tid? Jag tror att det är en slags anpassning, en medveten ändring av vårt förhållningssätt. Själv så upplever jag nog mest att tiden står still.

Om du undrar vad tid är för dig speciellt så kan du bara själv svara på det, "tiden står still". Det betyder att det inte händer så mycket. Om du hittar på att göra något roligt så kommer inte tiden att stå stilla längre. Einstein menade att tid som fysiken behöver mäta, det har vi klockor till.

[Vega]

Vad är tid? Jag tror att det är en slags anpassning, en medveten ändring av vårt förhållningssätt. Själv så upplever jag nog mest att tiden står still.

Om du undrar vad tid är för dig speciellt så kan du bara själv svara på det, "tiden står still". Det betyder att det inte händer så mycket. Om du hittar på att göra något roligt så kommer inte tiden att stå stilla längre. Einstein menade att tid som fysiken behöver mäta, det har vi klockor till.

Det händer ingenting. Jag behöver inte tänka öht.

[Hubert]

Det händer alltid något - du andas, hjärtat jobbar, osv.
Du är väl medveten om det?

Vad är tid? Jag tror att det är en slags anpassning, en medveten ändring av vårt förhållningssätt. Själv så upplever jag nog mest att tiden står still.

Om du undrar vad tid är för dig speciellt så kan du bara själv svara på det, "tiden står still". Det betyder att det inte händer så mycket. Om du hittar på att göra något roligt så kommer inte tiden att stå stilla längre. Einstein menade att tid som fysiken behöver mäta, det har vi klockor till.

Det händer ingenting. Jag behöver inte tänka öht.