DELETED
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Mobbning
ApolloLL skrev:Jag anser utan någon som helst tvekan att självmord p.g.a. mobbning ska jämställas med mord för vuxna förövare. Är förövaren ett barn, så blir ju bestraffningen naturligtvis mer problematisk att betänka!
Barn som gör fel ska straffas. Vuxna som gör fel är sjuka och bör få hjälp. Jag var med om att en var elak mot mitt barn. Jag samlade ihop lärare, berörda föräldrar, och båda barnen och lät honom berätta för alla vad som hade hänt. Sedan berättade jag för honom vad jag tyckte om det med ett språk som inte gick att missuppfatta. Det hjälpte.
(Ett tips är att göra detta inför barnets föräldrar och lärare. Då kan ingen anklaga dig för något sedan. Dessutom så fattar föräldrarna att deras barns betenende inte uppskattas.)
Keep on rockin' in a free world!
Man kan å andra sidan tycka ett en frisk vuxen både kan skilja på rätt och fel, samt att han har spärrar som håller honom inom dessa ramar. Annars kan det ju vara något. Om inte en sjukdom eller ett tillstånd, så kanske desperation. Men om person X gör något riktigt utstuderat (alltså inte något desperat), så inte tusan kommer jag att betrakta X som den mest sunda människan på hela jorden. Se på Island. Där finns inte bestraffning över huvudet taget. Det fungerar för dem. Det kanske inte är rätt väg för oss, men insikt och kunskap borde vara ett steg i rätt riktning för att förhindra återfall.
Keep on rockin' in a free world!
Nej barn är inte moraliskt blinda. Måhända kan de ej intellektuellt greppa konceptet, men emotionellt så är de i grunden väldigt kärleksfulla och vänliga, om man inte förstör dem, och det är väl det som händer hela tiden, mer och mer.
Barn som dödar andra barn har förlorat livsglädjen, de är uppfyllda av hat och rädsla. Någon har fått dem att känna såhär, inte något. De tänker inte logiskt i flera steg om vad som händer med deras liv efter dödandet. Fantasier finns säkert.
Straffa föräldern, eller den vuxen barnet blivit skadad av till att börja med.
Straffa samhället, som har fått människor att leva så onaturliga liv att de ger sig på sin egen avkomma. Stressen är enorm. De här barnen är inte onda, de har offrat sina liv för att visa oss hur fel det har blivit. De borde få leva helt omslutna av kärlek resten av sina liv. Deras gärning var tillräcklig bestraffning, tänk att leva med det.
Barn som dödar andra barn har förlorat livsglädjen, de är uppfyllda av hat och rädsla. Någon har fått dem att känna såhär, inte något. De tänker inte logiskt i flera steg om vad som händer med deras liv efter dödandet. Fantasier finns säkert.
Straffa föräldern, eller den vuxen barnet blivit skadad av till att börja med.
Straffa samhället, som har fått människor att leva så onaturliga liv att de ger sig på sin egen avkomma. Stressen är enorm. De här barnen är inte onda, de har offrat sina liv för att visa oss hur fel det har blivit. De borde få leva helt omslutna av kärlek resten av sina liv. Deras gärning var tillräcklig bestraffning, tänk att leva med det.
Kärleksfängelser, det är den nya grejen. Man lovebombar de intagna en och en tills de släpper allt våldsamt beteende, har djupa filosofiska samtal med dem, ger dem healing och allt de någonsin behöver för att bli hela människor igen. Sedan får de sakta börja interagera med andra, som nått samma nivå av bliss, så att säga. De kommer att bli fantastiska samhällsmedborgare. Det skulle funka. Jag känner det i djupet av mitt hjärta. Alla kommer att vilja åka in, kåkfarare hela bunten, brottsligheten ökar...hm. Nej, det kommer inte att bli så. De intagna som kommit ut i samhället skulle iof börja predika om fängelsets förträfflighet. Möjligen starta kulter. Ja, det skulle kunna urarta något groteskt, men om vi bestämmer oss för att det inte ska bli så, så blir det inte så.
Kärleksfängelserna kommer att rädda världen.
Kärleksfängelserna kommer att rädda världen.
Haha "kärleksfängelser" Det är inte en så dum idé faktiskt.Angelina skrev:Kärleksfängelser, det är den nya grejen. Man lovebombar de intagna en och en tills de släpper allt våldsamt beteende, har djupa filosofiska samtal med dem, ger dem healing och allt de någonsin behöver för att bli hela människor igen. Sedan får de sakta börja interagera med andra, som nått samma nivå av bliss, så att säga. De kommer att bli fantastiska samhällsmedborgare. Det skulle funka. Jag känner det i djupet av mitt hjärta. Alla kommer att vilja åka in, kåkfarare hela bunten, brottsligheten ökar...hm. Nej, det kommer inte att bli så. De intagna som kommit ut i samhället skulle iof börja predika om fängelsets förträfflighet. Möjligen starta kulter. Ja, det skulle kunna urarta något groteskt, men om vi bestämmer oss för att det inte ska bli så, så blir det inte så.
Kärleksfängelserna kommer att rädda världen.
Sen tycker jag ApolloLL har en poäng, disciplin behövs hos människor som blivit felprogrammerade. Människor vill inte förändra sig själv så länge de inte blir tillräcklligt utmanade.
Men som sagt, disciplin är viktigt, men inte för mycket disciplin, eftersom detta avtrubbar människor. De börjar lyda blint och blir obenägna att ifrågasätta sina egna auktoriteter.
Jag ser som disciplin, dvs regeler och gränser något som gör att vi kan kanalisera/kontrollera våran impulsiva vilja och ger störrde utrymme för mer komplexa och genom det, mer balanserade viljeresonemang.
Hallå förvirring, ring klocka ring etc.
Det var brottsoffer du nämnde, och huruvida dessa är onda eller goda, hade med ..vad att göra?
Vill du straffa de som som blivit utsatta för trauma för att de helt hypotetisk kan flippa ut och skada just ditt barn?
Det är intressant hur föräldrar väljer ut en kategori som potentiell huvud-skurk åt sina barn. Hos mig var pedofilskräcken väldigt stor.
Men, det är inte givet att brottsoffret för vidare samma gärningar. Ofta är det så, men inte alltid, vet inte vad fördelningen är. De som inte går i samma fotspår märks inte längre i statistiken, de begår inga brott.
Varför vill du straffa just dem? Och för vad? Potentiell kriminell verksamhet?
Det var brottsoffer du nämnde, och huruvida dessa är onda eller goda, hade med ..vad att göra?
Vill du straffa de som som blivit utsatta för trauma för att de helt hypotetisk kan flippa ut och skada just ditt barn?
Det är intressant hur föräldrar väljer ut en kategori som potentiell huvud-skurk åt sina barn. Hos mig var pedofilskräcken väldigt stor.
Men, det är inte givet att brottsoffret för vidare samma gärningar. Ofta är det så, men inte alltid, vet inte vad fördelningen är. De som inte går i samma fotspår märks inte längre i statistiken, de begår inga brott.
Varför vill du straffa just dem? Och för vad? Potentiell kriminell verksamhet?
jag går tilback till början med tråden...
det med mobboing
jag har varit mobbad, och jag tro mig veta det stora fellet, i sammhelt,
vuxna vet om det, men vill inte se,
dom är för rädda att argera, skärit när det är så att men inte kan ta en tylig linger mellan mobbing och skoj, och därför gör dom inget för att stoppa det i tid,
men det är fell, argger medeas det finns tid,,, det gör inget om du stoppa något som inte var mobbing, men det gör det om du bara se på när mobbing sker,
det med mobboing
jag har varit mobbad, och jag tro mig veta det stora fellet, i sammhelt,
vuxna vet om det, men vill inte se,
dom är för rädda att argera, skärit när det är så att men inte kan ta en tylig linger mellan mobbing och skoj, och därför gör dom inget för att stoppa det i tid,
men det är fell, argger medeas det finns tid,,, det gör inget om du stoppa något som inte var mobbing, men det gör det om du bara se på när mobbing sker,
Men kommihåg: Vi Alla Är Vilsen, Men Ändå Fångar I Denna Värd
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
www: Fig.Maxxflow.com
Mail: fig.ghd742@gmail.com
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster