Ekstasi inom filosofi sammanhang tid

[Pilatus]

Man kan väl säga att Aristoteles ger en alternativ tankemodell, även om han inte lyckas bevisa den med samma skärpa som Leibnitz och Newton.

Ja, han är ju filosof och löser problemet på ett fullt acceptabelt sätt. Aristoteles förstår att rörelse är ett flöde, inte en serie frusna ögonblick. Numera definieras rörelse matematiskt som derivatan av position med avseende på tid. Inte så enkelt för de flesta.

[Vertumnus]

Man kan väl säga att Aristoteles ger en alternativ tankemodell, även om han inte lyckas bevisa den med samma skärpa som Leibnitz och Newton.

Ja, han är ju filosof och löser problemet på ett fullt acceptabelt sätt. Aristoteles förstår att rörelse är ett flöde, inte en serie frusna ögonblick. Numera definieras rörelse matematiskt som derivatan av position med avseende på tid. Inte så enkelt för de flesta.

Derivatan ger hastigheten - sträcka per tidsenhet - i en punkt trots att där varken passerar tid eller sträcka och det gör den genom att succesivt korta intervallet till dess att bara punkten återstår. Grundtanken är densamma som Aristoteles: att hastigheten i punkten bestäms av dess sammanhang.

[Anne]

Vertumnus, kan du försöka förklara vad du skriver i ditt senaste inlägg? Jag vet att det är en utmaning att lyckas få mig att förstå det, men jag vet också att du är väldigt intelligent

[Vertumnus]

Vertumnus, kan du försöka förklara vad du skriver i ditt senaste inlägg? Jag vet att det är en utmaning att lyckas få mig att förstå det, men jag vet också att du är väldigt intelligent

Jag tror inte det är nån större utmaning när det gäller dig. Matematisk analys som inleds med infinitesimalkalkyl, derivata och integraler, ingår i gymnasiekursen i matematik, men jag tror inte vi behöver uppehålla oss vi det utan vi tar en annan väg vilken beskriver samma tankegång fast utan koordinatsystem och funktioner. Du talade om tecknad film och om hur de snabbt passerande bilderna ger intryck av rörelse trots att bilderna var för sig inte är annat än stillbilder. Det Zenon gör är att han fokuserar på en sån bild och konstaterar att nej, där finns ingen rörelse och det är ju alldeles riktigt, rörelse är förändring och någon sådan hittar vi inte i en stillbild. Vi får tydligen titta någon annanstans. I den tecknade filmen måste vi föreställa oss rörelsen som något som finns mellan bilderna. Rörelsen framträder nu som ett medelvärde. Rörelsen i ett visst ögonblick fås alltså som ett medelvärde från tidsskillnaden och avståndsskillnaden mellan ögonblicket före och ögonblicket efter. Det man i infintesomalkalkylen tar fasta på är att de här ögonblicken kan läggas godtyckligt nära varandra och till sist oändligt nära, så nära att medelvärdet anger det exakta värdet i den sökta punkten.

[Anne]

Alltså... I love your mind, V Hur coolt som helst sättet som du förklarar. Det förekom inte matte som ämne på min gymnasielinje. Måste det finnas en observatör som ai:n nämnde inom kvantfysiken?

[Vertumnus]

Alltså... I love your mind, V Hur coolt som helst sättet som du förklarar. Det förekom inte matte som ämne på min gymnasielinje. Måste det finnas en observatör som ai:n nämnde inom kvantfysiken?

Jag skulle hellre säga interagera än observera. Ingenting som inte interagerar med omgivningen kan observeras och det här blir ju extra tydligt när det gäller partiklar på kvantnivå. En tanke kan vara det vi kallare synligt ljus eller fotoner, vi brukar tänka att vi kan se ljus t.o.m att ljus är det enda vi kan se, samtidigt är det lika sant att säga att ljus är osynligt för oss: det vi ser är inte ljuset utan interaktionen mellan ljuset och vår näthinna, dvs ljusets sönderfall från en energiform till en annan.

[Anne]

Det där får jag kontemplera över en stund. Tack!

Jag såg att du skrev om Kairos i en annan tråd och fann det applicerbart på Heideggers ögonblick. Menade han också att man måste fånga ögonblicket direkt och att annars skulle det vara försent? Använde han sig av Kairos inom retorik också som gamla grekerna?

[Vertumnus]

Det där får jag kontemplera över en stund. Tack!

Jag såg att du skrev om Kairos i en annan tråd och fann det applicerbart på Heideggers ögonblick. Menade han också att man måste fånga ögonblicket direkt och att annars skulle det vara försent? Använde han sig av Kairos inom retorik också som gamla grekerna?

För Heidegger befann sig, som jag förstått det, allt i rörelse, i förändring, hans huvudverk med titeln vara och tid, där tiden placeras i varat, är en slags uppgörelse med filosofihistorien eller egentligen den förhärskande strömning som har sitt ursprung hos Platon och Aristoteles. På något vis försvann här tiden ur ekvationen. Platon talade om idévärldens eviga former med den fysiska världen som en slags blek avbild, Aristoteles vände på det och talade om tingens substans, men behöll den fasta strukturen.
Det här begreppet substans som senare kommer igen hos Descartes och Kant kan förstås som en tingets kärna, något det äger oberoende.

[Vertumnus]

Det där får jag kontemplera över en stund. Tack!

Jag såg att du skrev om Kairos i en annan tråd och fann det applicerbart på Heideggers ögonblick. Menade han också att man måste fånga ögonblicket direkt och att annars skulle det vara försent? Använde han sig av Kairos inom retorik också som gamla grekerna?

För Heidegger befann sig, som jag förstått det, allt i rörelse, i förändring, hans huvudverk med titeln vara och tid, där tiden placeras i varat, är en slags uppgörelse med filosofihistorien eller egentligen den förhärskande strömning som har sitt ursprung hos Platon och Aristoteles. På något vis försvann här tiden ur ekvationen. Platon talade om idévärldens eviga former med den fysiska världen som en slags blek avbild, Aristoteles vände på det och talade om tingens substans, men behöll den fasta strukturen.
Det här begreppet substans som senare kommer igen hos Descartes och Kant kan förstås som en tingets kärna, något det äger oberoende.

Jag märker att jag inte sagt nåt här om Kairos. Kairos kan ju ses som ögonblicket, nuet och Heidegger rör sig runt ögonblicket, det autentiska, det egentliga, uppvaknandet. Han går tillbaka till försokraterna för att hitta en mer ursprunglig "oförfalskad" form av filosofin. Det är nuets öppenhet, handlandet, möjligheten att påbörja något helt nytt, det oförutsedda som Platon vill kontrollera och det gör han genom att i princip ersätta det offentliga rummet, handlandets arena, demokratin, med en kalkylerande filosof. Det märkliga med Heidegger är att han går i samma fälla som Platon (mot vilken han ju befinner sig i opposition), när han går in i det nationalsocialistiska partiet. Platon avbildar en "ideal" mänsklighet på en individ med huvud armar och ben och utan inre stridigheter. Så såg Hitler det tyska folket, men till skillnad från Hitler var Platon filosof - Platon avvisade Kairos vilket isolerar från verkligheten och förhindrar sann utveckling, men hos Hitler fann guden en mer oreflekterad handlingskraft, en handlingskraft som snart skulle ligga långt bortom Hitlers och det tyska rikets kontroll. Känner vi inte här också igen figurer som Trump och Putin? Kanske kan vi se det som Kairos hämnd både på dem som försöker tämja honom och på dem som lyder honom blint.

[Vertumnus]

Det är nog så att Kairos gör sig allra bäst i ett samhälle som bejakar pluralitet. Det är ett intressant perspektiv. Samtalet mellan Chronos och Kairos personifierar den historiska dialektiken och filosofihistorien kanske tydligast från Giambattista Vico till Hannah Arendt.

[Anne]

Så intressant! Berätta gärna mer om hur dina tankar går, Vertumnus. Det gäller förstås alla er andra också! "Vår bästa tid är nu", en riktig Kairos-låt

[Vertumnus]

Så intressant! Berätta gärna mer om hur dina tankar går, Vertumnus. Det gäller förstås alla er andra också! "Vår bästa tid är nu", en riktig Kairos-låt

Det här gränsar till ämnen som relaterar direkt till mig och som för min del varit väldigt givande inte minst Hannah Arendt, men jag har aldrig tänkt på det i termer av Chronos och Kairos, det borde jag ha gjort. Mycket produktiva begrepp och precis i kärnan av den här politiska filosofin. Monologer i all ära, men kanske finns här nån mer som har nåt att tillägga.