Egoism - överlevnadsfaktor?

[* KYREUS *]

Alla hatar - egoister. Men - är inte sk egoism en verklig överlevnadsfaktor, i denna av världar.

     Frågan för dagen: om du hatar egoism, ge alternativet -
                                 och med verkliga konkreta
                                  sk survival kits.

[sethny]

För det första så tror jag att man måste vara egoist själv för att hata en annan individ oavsett var denna har för egoistiska sidor

och för det andra som du säger så tror jag egoismen är ett beteende som vi har fått med oss från djurriket och vår överlevnad i djurens värld, det är just detta fenomen som skapar om människan till en verklig människa , dvs att bli kvitt sitt ego och manifestera raka motsatsen "nästa kärlek".

Och det enda alternativet blir ju då att försöka hitta sin väg mot en mer fredlig mentalitet eller själ.

Kram!

[* KYREUS *]

Tack för din reaktion, men jag blir lite undrande hur du tänker om innehållet i det vi kallar egoism??

       Frågan för dagen: vad ÄR egoism??


                  (c) KYREUS

[Algotezza]

Tack för din reaktion, men jag blir lite undrande hur du tänker om innehållet i det vi kallar egoism??

       Frågan för dagen: vad ÄR egoism??


                  (c) KYREUS

Egoism är en konsekvens av vår överlevnadsinstinkt, en del av vår biologiska-psykologiska natur, något i grunden naturligt, ingen påklistrad "arvsynd". När vi sätter den egna överlevnaden högst och inte kan tänka oss att offra oss för andra, är vi beredda att gå över lik för att själva överleva. Det är egoismen i sin prydno.

Bör egoismen bekämpas? Andras ja, men kanske inte den egna...Vad skall vi ha  i stället? Vad kan vi ha i stället som har liknande naturlig grund och som därmed kan vara i längden hållbart, när det gäller att vägleda relationerna mellan oss själva och omvärlden?
Nästankärleksförmågan?

A

[Anders H]

Hundar och hästar kan göra tillsynes kontraproduktiva handlingar, för att deras ledare kräver det. Den evolutionära anledningen till detta kan vara att det som ledaren vill ha gjort, är bra att göra, för flockens bästa. Människor kanske inte är lika utpräglade flockdjur som hundar och hästar, men jag tror att många tänker på vad som är bäst för sin familj och/eller vänner hemma, eller vad som är bäst för företaget på jobbet innan man handlar. Egoismen visar sig inte förrän det är kris. Man skiljer sig, eller får sparken.

[hovnarr]

Det finns en slags "primäregoism" som ofta används av misantroper och cyniker för att uppmåla alla människans handlingar som egoistiska och därmed moraliskt förkastliga. Detta är egentligen bara en fråga om att kunna fatta rationella beslut. Se fördelar och nackdelar. Ska jag spela spel eller hjälpa till med disken? Vad känns bäst?

Som "egoism" betraktat är det rätt ointressant, tycker jag. Bättre är väl att se till VAD vederbörande uppfattar som fördelaktigt, HUR man faktiskt handlar. Spelar man spel, eller hjälper man till med disken? Det är det väsentliga.

[archaxe]

Spelar man spel, eller hjälper man till med disken?

Måste de nödvändigtvis stå i konflikt med varandra? Det finns ju t ex hårddiskar.
Är egoism att se till sitt eget välmående eller att prioritera sitt eget välmående före andras välmående? Eftersom varje handling kan ses egoistisk med en godtyckligt bisarr definition av "egoism" ("Jaja, men i slutändan mådde du ju ändå bra av att skänka alla dina pengar till tredje världen, så det var i alla fall egoism, nyah!"), finns där ingen kontingens och således ingen mening i begreppet. Kan vi inte skilja ut egoistiskt beteende från icke-egoistiskt (altruistiskt?) så förlorar begreppen sin innebörd, och då är det också meningslöst att tala om både egoism och icke-egoism. Tycker Stefan sammanfattade det där ganska bra i nån tråd för länge sen.

[* KYREUS *]

Observera trådens rubrik: Egoism - överlevnadsfaktor

      Frågan på lunchen: är egoism en funktionell
                                   nödvändighet i vår tid;
                                    obs!!!
                                     oavsett de etisk-moraliska
                                     komplikationerna???


                                    (c) KYREUS

[hovnarr]

archaxe - jo det var från Stefans förklaring från fordom som jag lånade begreppet primäregoism. Försökte påtala kontingensbristen i mitt förra inlägg, men klarade tydligen inte skivan, kanske pga disken.

I alla fall, låt oss titta på sekundäregoismen som du tar upp. Det som vi normalt kallar "egoistiskt" (alltså inte att skänka bort allt man äger). Jag tror det är den Kyreus frågar kring också.

Kyreus undran blir då - är det (i vår tid) nödvändigt att sätta sitt eget välmående framför andras välmående. Här blir det intressant,  ty frågan för dagen är nu inte längre "vad är egoism?" utan "vad är nödvändigt?". Nödvändigt för att uppnå vad? Eget välmående kanske? Ja, då är det nog nödvändigt att sätta sitt eget välmående i första rummet, men det blir helt cirkulärt.

Men är det inte lite infantilt att dra så skarpa gränser mellan folk? För att jag ska kunna få andra att må väl underlättar det ju helt klart om jag själv mår väl. Även om det, på kort sikt, innebär att andra får det lite sämre. Ett talesätt från södern: "If moma ain't happy, ain't nobody happy."

Om jag, medvetet men samvetsgrant, tar mig vissa friheter gentemot andra för egen vinnings skull, och ända kan unna mig att njuta av dessa friheter, då kommer ju botfärdigheten också som amen i kyrkan. Stärkt av det välmående jag tog på en annans bekostnad, kan jag nu i gengäld kosta på mig att gottgöra det. Och må ännu bättre efteråt! Jag må ha tagit den sista kakbiten, och det njöt jag av, men jag njuter också av att få gottgöra det och laga en extra god middag eller köpa med mig ett par gräddbullar hem.

Är egoism nödvändigt för att överleva? Jag skulle svara: i lagom doser. Tar man sig för stora friheter på andras bekostnad minskar chansen för överlevnad. Offrar man alltid sig själv framför andra så minskar dock ens överlevnadsmöjligheter drastiskt. Jag postulerar alltså att det i varje val och situation finns ett visst mått av egoism, sådant att det är optimalt ur överlevnadssynpunkt. Receptet till det, tror jag, är att hjälpa sig så att man kan hjälpa andra, eller att behandla sig själv som man vill behandla andra.

Frågan sen är väl vad överlevnad ska vara bra för. HUR och VARFÖR man lever borde utredas först, innan man så gott man kan säkertställer ATT man lever.

[Algotezza]

Observera trådens rubrik: Egoism - överlevnadsfaktor

      Frågan på lunchen: är egoism en funktionell
                                   nödvändighet i vår tid;
                                    obs!!!
                                     oavsett de etisk-moraliska
                                     komplikationerna???


                                    (c) KYREUS

Är det skillnad på gruppegoism och individegoism? Gruppegoism  - OK, men individegoism - mindre bra?

Politiskt sett skall man ju vara gruppegoistisk i dagens samhälle... så gruppegoism anses väl allmänt vara en funktionell överlevnadsfaktor för en grupp och dess gemensamma intressen. Hur skall annars förhandlingar skötas?

Glöm ej heller art-egoism (artism)! Finns det ett alternativ till den? "All-altruism?" Att lika gärna rädda daggmasken som en medmänniska om man står i valet och kvalet...

"Livet är att ge och ta - ni ger och jag tar!"

A

[* KYREUS *]

Vad menar just Du med sk artism? Kan du vänligen vidareutveckla och ge några exempel. Varmt Tack,

         nyfikne (c) KYREUS

[Katana]

Raderat

[* KYREUS *]

Tack för din reaktion; speciellt glad blir jag att du tar upp frågan om sk mänsklig mognad. För:

    1. Människan ÄR en social varelse

      2. Interaktion med andra är en nödvändighet

        3. Samspelet med andra innefattar också existentiella
            beroenden

          4. Att då bara tänka på sig själv, blir i längden
              en praktisk omöjlighet....

                 INSER DEN MOGNA MÄNNISKAN,


                     åtminstone enligt (c) KYREUS

[Katana]

-Raderat-

[Katana]

-Raderat-