Betygsätt institutionerna

[Kiifen]

Det är ett evigt tjat om skolbetygen och skalor som ska användas för att riktigt tala om vad ungarna duger till. Jag förhåller mig naturligtvis skeptisk till hela saken och ser det som en ursäkt för att låta innovativ när man egentligen sjunger på samma gamla melodi. Man talar om kontroll och att "veta hut" och resonerar som att det SKA vara tråkigt i skolan och att elever egentligen INTE vill lära sig nåt. Att gå i skola betyder därför för alltför många att lära sig att ha så tråkigt som möjligt.

Visst kan man betygsätta individers förmågor, men på sättet man gör det är inte speciellt bra. Man ger en elev en uppgift och sedan bedömer man elevens förmåga att lösa den uppgiften. Dvs. man mäter egentligen bara förmågan till lydnad. Resultatet av det betygssystemet blir att man börjar dra alla människor över en kam och missar därför att känna igen individuella förmågor. För att inte tala om den frustration som så många måste möta varje dag i en skola som egentligen inte bryr sig.

Jag har ett annat förslag, att eleven tillsammans med läraren får välja uppgift och sedan får eleven diskutera sitt betyg utifrån hur väl han eller hon genomfört uppgiften. Ungefär som en löneförhandling. Under denna betygsförhandling så får eleven möjlighet att reflektera över sin uppgift och också möjlighet att göra om och komma med förbättringar, läraren får också chans att vara en bättre supporter för eleven.

Elever lär sig alltså genom att sätta igång projekt och i dom projekten ingår alla de delar som ger en allmänbildning och samtidigt är det roligt. Skolan ska vara ett föredöme och visa att lärande är roligt och inte göra lärande till en dödsmarsh.

Ett förslag är att vi borde forma en kommité som kan dela ut pris för den mest innovativa skolan och utvärdera priset utifrån hur väl skolan mött sina mål men också kommiténs mål om vad en god skola är. Man ska alltså kunna betygsätta skolan utifrån hur pass duktiga elever den skolan producerar. Även andra institutioner ska kunna betygsättas och få bidrag utifrån hur väl de utför sina direktiv.

Bedömningen för priset sker via en diskussion om vilka resultat som man ser och då tittar man på vad människorna har uppnåt och på deras attityder. Är de glada eller ledsna, är dom förbannade eller entusiastiska? Etc.

[Wintran]

Jag förhåller mig naturligtvis skeptisk till hela saken och ser det som en ursäkt för att låta innovativ när man egentligen sjunger på samma gamla melodi. Man talar om kontroll och att "veta hut" och resonerar som att det SKA vara tråkigt i skolan och att elever egentligen INTE vill lära sig nåt. Att gå i skola betyder därför för alltför många att lära sig att ha så tråkigt som möjligt.

Så sant, så sant...

Jag tycker det här är ett mycket intressant ämne eftersom jag själv led av rejäl skoltrötthet och hoppade av gymnasiet även fast jag egentligen hade ganska lätt för mig i skolan generellt sett. Jag saknade inte intressen, koncentrationsförmåga, "intelligens" eller produktivitet. Det jag saknade var motivationen att från dag till dag vandra mellan alla dessa lektioner, hoppa från det ena förutbestämda ämnet till det andra, och alltid ha kravet på mig att visa intresse och lägga ner tid och arbete, oavsett om jag själv kände mig motiverad till det eller inte.

Jag skulle tvinga mig själv till saker som jag inte ville och samtidigt intala mig att det var för mitt eget bästa. Även fast jag inte hade någon aning om vad jag ville syssla med när jag gått ut skolan så skulle jag ändå gå klart i "förebyggande syfte". Detta långsiktiga tänket höll ett tag, tills jag insåg hur mycket konstruktion allt egentligen är, och mitt behov efter välmående i nuet blev för starkt: "Det är ju inte så att jag får med mig någon kunskap, allt jag får är ett papper med betyg, och för detta ska jag slösa bort en så stor del av mitt liv." Även fast systemet ser ut så idag så kunde jag inte med att följa det, mest för att jag alltid känt på mig innerst inne att det måste finnas en bättre lösning.

Betyg är givetvis en stor del av grundproblematiken. I praktiken handlar skolåren idag, fr.o.m. då betyg börjar sättas, om att allt studerande sker för att få så bra betyg som möjligt. Man läser böcker för att göra bra ifrån sig på ett prov, och man sitter och nickar på lektionerna så att man gör ett bra intryck på läraren. Det alla vet är att 90% av den kunskap som man matats med försvinner direkt när provet är gjort eller kursen är avslutad. Det finns många sätt att formulera varför detta är negativt, och det går inte att undgå att mängder av energi i form av utlärning slösas bort på kunskap som aldrig tas upp, eller att detta påtvingandet av kunskap snarare skapar avsky hos många elever istället för att fungera som inspiration och äkta utbildning.

Jag har ingen komplett lösning på problematiken, men det stör mig något oerhört att vårt nuvarande skolsystem fortfarande ses som hugget i sten, och att diskussionerna dras åt helt andra håll, även på en visionär nivå. Samhället verkar inte riktigt vilja erkänna att systemet har problem i grunden, utan tycker det "funkar okej" och orkar sen inte bry sig något mer, utan kör på sina kortsiktiga lösningar baserade på förenklade och ytliga tolkningar av problemens uppkomst.