Dem har väl sina anledningarm kanske är det tack vare Hizbollah som gjort Israel har tänkt mer på försvar än på anfall? inte vet jag.Mithra skrev:"När Israel var som störst" menar du antagligen områdena som Israel behärskade efter storinvasionen från grannarna 1967. Men Israel lämnade ju tillbaka dem. Om dina uppgifter om Sovjet stämmer, varför har Israel inte försökt erövra Melanöstern under dom 16 år som Sovjet varit borta?
Mithra skrev:Israel är Mellanösterns enda demokrati. Turkarna sålde det landet till en massa judar under 1800-talet, därför att turkarna ansåg landet vara värdelöst. Judarna fick landet att blomma, och än idag planteras flera miljoner träd varje år i Israel. Jag vet inte hur det är med dig, men vore jag tvungen att välja ett land i Mellanöstern att bosätta mig i så skulle jag definitivt välja Israel över grannländerna.
Mithra skrev:Fel. Målsättningen för sionismen är att judarna ska ha ett eget land och bli som alla andra folk. Den tidiga sionismen var anti-religiös.
Låt oss för en stund tala om sionismen och israel.
Alla ideologier och all politik får öppet kritiseras, ifrågasättas och analyseras. Men det finns ett undantag - sionismen. Genomgripande kritik av sionismen avfärdas som antisemitism, judehat och missaktning av judar som folkgrupp - och därmed stryps den demokratiska yttrandefriheten om sionismen.
Den sionistiska propagandans huvudtes är: Israel är sakrosankt, en helig ko som inte får ifrågasättas. Och eftersom Israel är en sionistisk stat, får följaktligen inte sionismen ifrågasättas. Detta har fått bred genomslagskraft i opinionsförmedlingen och debatten, vilket är en triumf för Israel och dess sionistiska propaganda, men ett nederlag för demokratin.
Sionisterna och deras ofta okritiska och okunniga anhängare har redan tidigt insett att om sionismen ifrågasätts och okritiskt analyseras, skulle det berättigande i den sionistiska staten Israels själva existens också ifrågasättas med ett växande opinionsstöd för de fördrivna liksom för de i Israel förtryckta palestinierna. Det skulle bara vara en tidsfråga innan Israel stod totalt isolerat, vilket vore katastrofalt för sionismen och dess stat.
Alla inser att utan det stora ekonomiska stödet från västvärlden, främst från supermakten USA, skulle Israel gå i ekonomisk bankrutt inom ett halvår och inte kunna överleva som stat med en oerhört överdimensionerad krigsmakt. Detta måste till varje pris förhindras - därav den sionistiska propagandans intensitet och omfattande effektivitet genom talrika påtryckningsaktiviteter i nästan lika talrika sionistiska påtrycknings- organisationer. Israel får på inga villkor bojkottas som Sydafrika!
Sionisternas främsta propagandates är att likställa kritik av sionism med antisemitism och och nazism. Därmed har man bitit huvudet av skammen. Det förhåller sig ju tvärtom: det är ju sionismens offer, palestinierna, som kan likställas med judarna i det nazistiska Tyskland. Sionismen är en sorts spegelvänd antisemitism och nazism med judarna som ett utvalt herrefolk och palestinierna som hatobjekt och diskriminerade i det egna landet som berövats dem av sionisterna.
Vad är då egentligen sionismen som det blivit - genom framgångsrik sionistisk propaganda - så otillåtet att påtala i den offentliga massmediadebatten?
1. Sionism är inte bara israelisk nationalism, lokaliserad till den sionistiska staten Israel. Om så hade varit fallet hade Israel aldrig kunnat bildas och heller aldrig kunnat överleva. Nej, sionismen är väsentligen en världsomspännande ideologi och politik, eftersom sionismen gör anspråk på all världens judars lojalitet till Israel. Detta framhålls och inskärps ständigt för judar i olika länder, bl.a. vid Världssionistiska Organisationens och Världsjudiska Kongressens konferenser och möten årligen på skilda håll i världen. Det tragiska, främst för många judar, är att sionismen organiserar ett slags femtekolonnverksamhet och därmed får också sionistkritiska judar att i sina hemländer framstå som nationellt opålitliga förrädare.
2. Sionismen är kolonialistisk och imperialistisk. Den är kolonialistisk därför att Israel är en skapelse av judar i utlandet som trängt undan landets egna invånare, palestinierna, fördrivit dem med terror och ständigt förtrycker de kvarvarande i ett sionistiskt apartheidsystem, och sionismen är imperialistisk därför att Israel är ekonomiskt och politiskt beroende av sionisternas stöd och inflytande i andra länder, främst i USA.
3. Sionismen är arrogansens och föraktets politik genom att de sionistiska Israel konsekvent bryter mot alla FN-resolutioner och FN-stadgar som riktas mot Israel, varvid Israel alltid räknar med att dess sionistiska påtryckare kan förmå USA att ge Israel sitt stöd, t.ex. i säkerhetsrådet, där USA har vetorätt. Sionismens politiska makt i USA är väl dokumenterad.
4. Sionismens grepp om västvärldens opinionsförmedling är betydande, främst genom den amerikanska film-, TV- och underhållningsindustrins produkter som sprids över nästan hela världen. Detta är av ovärderlig betydelse för Israel, som ständigt skildras i ljusa färger mot en mörk fond av förflutna tragedier och aktuella hot från lömska palestinska terrorister och glupska och hatfyllda grannstater: det lilla och heroiska Israel i vaksam och ädel kamp mot ett brokigt byke av arabiskt patrask.
5. Den andra infallsvinkeln i en sionistiska massmediapropagandan är det ständiga utpekandet av sionismens motståndare som besinningslösa vettvillingar, en skock judehatare och verkliga eller potentiella nazister som är på väg att anställa en ny jättelik förintelse i nya gaskammare. Därmed har den sionistiska propagandan uppnått sitt främsta syfte: att få sionismen fridlyst, fredad från ingående kritisk bevakning och granskning samtidigt som man kunnat skaffa sig ett förkrossande psykologiskt och moraliskt övertag genom att idiotförklara alla sionismens motståndare som förskräckligt dumma, obotligt fördomsfulla och dessutom mentalt störda "judehatare", medan sionisterna och deras trogna anhängare lyser i egen glans som särdeles intelligenta, storsint toleranta och sensibelt humana.
6. Sionism är en ideologi och en viss politik, inte en folkgrupp. Därför kan kritiskt ifrågasättande av sionismen aldrig vara "hets mot folkgrupp" som sionisterna ständigt söker göra gällande när det utsätts för kritisk granskning och deras hegemonianspråk på viss åsiktsbildning avslöjas.
Ideologiskt är sionismen rasistisk, eftersom man ockuperat Palestina som sitt land (Israel) för att uppfylla ett löfte som Gud (Jahve) skall ha gett sitt utvalda folk och sedan - enligt Gamla Testamentet eller Torah - gett befallning om en utrotning eller fördrivning av det utlovade landets inbyggare, de kananeiska stammarna. Politiskt är sionismen mest kännbart ett apartheidsystem genom att i staten Israel och dess ockuperade områden priviligiera judarna och diskriminera och trakassera palestinierna.
7. Sionismen är ett slags maffia eller militant och konspiratoriskt frimureri genom att överallt i världen organisera den judiska befolkningen till förmån för en främmande makt, ett hemlighetsfullt förfarande som aldrig öppet redovisas och som aldrig får öppet och kritiskt diskuteras, då sådant automatiskt avfärdas med skrämsel- propagandans värsta smädesord: antisemitism och judehat.
För oss muslimer - och vi är dock i Sverige över 75 000, mer än fyra gånger så många som den judiska befolkningsgruppen här - är sionismen en utmanande motståndare, kanske inte enbart av ondo, eftersom utmaningar är till för att övervinnas, helst inte med våld utan med ökad information och förnuft. Också sionister skall väl kunna bli bättre informerade, mera kritiskt medvetna och ta sitt förnuft till fånga för att överge den sterilt krampfyllda sionismen, som den store engelske historiefilosofen Arnold Toynbee betecknade som en fossil i idéernas och politikens värld av idag.
P.g.a av ditt respektlösa inlägg så slutar jag att diskutera med dig.Du som muslim ska väl inte tala om likheter med rasism och nazism! Förutom att din pedofilprofet gjorde livet surt för araberna genom att plundra deras karavaner, håna deras gudar och omvända många av dem under dödshot, så massakrerade han även männen i Banu Qurayza. Han kallade även svarta för "russinhuvuden".
Jag avslutar mitt inlägg med Ett brev från Herman Lindqvist,
publicerad 26 nov 2000.
Våldet ökar i Mellanöstern står det i tidningarna och säger de i radio och i tv.
Varför står det så och varför säger journalisterna så, då de nästan alltid menar Israel och de av Israel ockuperade områdena? Våldet ökar i Israel. I Mellanöstern är det ganska lugnt.
Varför benämner man inte platser och företeelser med deras rätta namn? Ja, vanligtvis därför att man vill dölja eller undvika de verkliga problemen. Huvudproblemet är inte att ett barn kastat en sten och att soldater besvarar detta med skottlossning.
Huvudproblemet är den snart flera generationer långa förödmjukelse som det palestinska folket tvingas leva under och som omvärlden vägrar benämna med dess rätta namn. Då är det lättare att tala om stenkastande barn eller att Arafat inte har ordning på sina poliser. Som om allting bara var en fråga om lag och ordning.
De ockuperade områdena är en tryckkokare, som när som helst hotar att explodera. Detta är vår tids största utrikespolitiska problem och det är desto större mot den tragikomiska fars som just nu utspelas i USA, där höga jurister ska klargöra vem som ska bli världens mäktigaste man.
Trolig vinnare är vår tids största seriemördare, George W Bush (ingen har i fredstid avrättat så många människor som han). Om något händer honom, ska han ersättas av en person som redan haft fyra hjärtinfarkter. Om det blir Gore som vinner, och något händer honom, ska han ersättas av en ortodox jude, ett faktum som redan nu väcker djup oro i de ockuperade områdena.
Under mer än trettio år har jag sysslat med Mellanöstern. Jag har varit fast bosatt där i fyra år, jag har besökt samtliga länder i regionen, Israel mer än trettio gånger. Ingenstans har jag mött så mycket hat och öppen rasism som i det Heliga landet. Ingenstans så mycket förnedring och förakt.
Jag har suttit med palestinska flyktingar i solheta stinkande skjul och träffat nyinflyttade bosättare från Brooklyn, jag har mött arabiska kungar och israeliska parlamentariker, soldater, imamer, nunnor och rabbiner, souvenirförsäljare och kameluthyrare. Jag har pratat med ryskjudiska symfoniker och arabiska poeter, palestinska bombkastare, judiska religiösa fanatiker och gråtande kvinnor på bägge sidor som sörjer sina döda söner.
För varje år har jag blivit alltmer övertygad om att detta problem inte har någon lösning, i alla fall ingen fredlig lösning, så länge man inte talar om och benämner tingen vid deras rätta namn.
Jag har under många år följt den långsamma dans macabre som kallas fredsprocessen, där USA med lämpliga doser hot och gåvor i form av vapen och bidrag, visserligen fått israeler och palestinier att erkänna varandras existens, men detta i en process där israelerna hela tiden bara försöker vinna tid och skjuter de verkliga problemen framför sig. Under tiden har det palestinska folkets förödmjukelse bara ökat.
Alla som vill se sanningen, upptäcker detta omedelbart. Under min egen drygt trettioåriga erfarenhet av konflikten har jag gång på gång fått uppleva hur nästan alla svenska journalister, politiker och vanliga turister som kommer för att studera problemen från bägge sidor mycket snart chockeras av den israeliska arrogansen och rasismen mot araberna.
Få vågar eller orkar skriva detta då de kommer hem, för de som gör det blir omedelbart giftbesprutade av mäktiga och inflytelserika pro-israeliska lobbygrupper. Då är det bekvämare att tiga.
För varje ny sammanstötning, för varje nytt offer, måste ny hämnd utkrävas, öga för öga, tand för tand, för bägge sidor följer samma handbok, en av de äldsta skrifter vi har. Fast en sten hämnas nu med en kula, en kula med ett pansarskott, ett pansarskott med flygbombardemang.
Så kommer konflikten att trappas upp ända tills palestinierna har fått ett eget land.
Någon annan lösning finns inte. I alla fall inte i vår livstid.
/guds tjänare
