existentialismen

[Kiifen]

Johan

Jo visst jag förstår att ifall man bygger en värdering på en osanning så är det ju i princip en dålig värdering. Men ska man då också säga att det är en falsk värdering menar du?

Det finns problem med existentialismen men det tycker jag hittils består i hur man ska översätta de intellektuella resonemangen till verkliga situationer. Ja, jag är inriktad på praktisk filosofi för ifall det inte kan leda fram till något verkligt så ser jag inte någon mening (värde) med det.

Vad menar existentialisten med "frihet"? Jag tycker det känns lite naivt att mena att frihet är detsamma som att vara alienerad. För hur gör man sig alienerad från världen? Hur översätter man begreppet "alienerad" till en människas liv och upplevelse?

Vad menar existentialisten med "essens"? Som jag tolkar det så innebär essens mening, budskap, värden, information, tolkningar, upplevelser, subjektiv förmåga, osv. Med andra ord, objekt föregår subjekt. Det måste finnas något för att man ska kunna bli medveten om något.

Vad menar existentialisten med "fri vilja"? Jag anser att fri vilja är den individuella bedömnings och beslutsförmågan. Så vad betyder egentligen utsagan att den fria viljan skulle minska ju klarare vi ser en situation?

Om jag översätter det så säger du att bedömnings och beslutsförmågan minskar ju mer man vet.... Verkligheten är ju precis tvärtom. Ju mer man vet, desto bättre beslut kan man göra.

Värderingar kommer sig av vad man vet och kanske är det detta du funderar kring? Ifall man tror att ost är ett afrodisiakum så kommer man kanske ogärna att servera den till frukosten och vissa kanske kan tycka att det känns pinsamt att handla ost. Det kanske t.o.m. skulle gå att köpa ost på erotikmässor eller i videobutiken.

Detta med att "vara enbart sina handlingar", menar du att det är något existentialisten gör sig skyldig till eller är det din egna åsikt?

[Johan Ågren]

Johan

Jo visst jag förstår att ifall man bygger en värdering på en osanning så är det ju i princip en dålig värdering. Men ska man då också säga att det är en falsk värdering menar du?

Rationaliteten kan ifrågasättas närhelst i den logiska följden och falsifieras, likaså värderingar och handlingar. Handlingar som ej skulle existera om tolkningar och värderingar var korrekta är inkorrekta (vanligtvis kallade irrationella) handlingar.

Det finns problem med existentialismen men det tycker jag hittils består i hur man ska översätta de intellektuella resonemangen till verkliga situationer. Ja, jag är inriktad på praktisk filosofi för ifall det inte kan leda fram till något verkligt så ser jag inte någon mening (värde) med det.

Godtyckliga värderingar är tragiskt - men samtidigt förstår jag det nödgade i att agera så. Jag är dock intresserad av filosofin där den kanske har en möjlighet att överkomma sådana tillkortakommanden. Min strategi är att vara passiv i väntan på klarhet.  :) Eller för att inte framstå som en krympling; agera på ett sådant sätt så att mer eftertanke tillåts i världen - för jag anser att det finns mer klarhet och kunskap att tillgå än vad världen ger sken av idag.

Vad menar existentialisten med "frihet"? Jag tycker det känns lite naivt att mena att frihet är detsamma som att vara alienerad. För hur gör man sig alienerad från världen? Hur översätter man begreppet "alienerad" till en människas liv och upplevelse?

Människans abstraktionsförmåga har en tendens att tolka in saker i världen som inte motsvarar vad som sker. Detta leder i sin tur till att vi inte längre agerar i relation till världen - utan i relation till våra (van)föreställningar av världen. Detta är ett alienerande. Samtidigt leder det till en större frihet när vi godtyckligt kan namnge världen och tolka in en mångfald av alternativ.

Vad menar existentialisten med "essens"? Som jag tolkar det så innebär essens mening, budskap, värden, information, tolkningar, upplevelser, subjektiv förmåga, osv. Med andra ord, objekt föregår subjekt. Det måste finnas något för att man ska kunna bli medveten om något.

Inte riktigt. Med "essens" avser existentialisterna varats väsen/substans. Världen har fram till människan inte reflekterat över sin egen existens - men människans abstraktionsförmåga och jagmedvetenhet har gjort att hon har kunnat tagit ett steg ut från denna rörelse och betrakta sig själv och världen ur en existentiell synvinkel. Människan är plötsligt en essens i essensen och får en egen autonomi och kan sätta kurs i andra riktningar än vad som först frambringat henne.

Vad menar existentialisten med "fri vilja"? Jag anser att fri vilja är den individuella bedömnings och beslutsförmågan. Så vad betyder egentligen utsagan att den fria viljan skulle minska ju klarare vi ser en situation?

Genom den mångfald av tolkningsmöjligheter som uppstår genom ett otydligt förhållande till världen uppstår en mängd friheter. Dessa friheter "transcenderas" genom en större kunskap om hur tingen faktiskt förhåller sig - och irrelevanta beslut kan uteslutas. Frihet handlar slutligen om vad vi väljer att binda oss till - och om detta är ett rationellt utfall. Rent praktiskt så är det naturligtvis inte så lätt då vi vanligtvis saknar nödvändig kunskap.

Om jag översätter det så säger du att bedömnings och beslutsförmågan minskar ju mer man vet.... Verkligheten är ju precis tvärtom. Ju mer man vet, desto bättre beslut kan man göra.

Beslutsförmågan ökar som du skriver - men möjligheterna till olika beslutsmöjligheter minskar innom en avgränsad komplexitet destå mer alternativ vi uppdagar som felaktiga slutsatser. Sedan är det också så att ju mer kunskap vi har om en situation destå mer alternativ uppstår "utåt", men det förringar inte principen att kunskapen förringar de irrationella valmöjligheterna. Kunskapen tvingar oss i en riktning som vi inte kan kalla existentialistisk - utan åter en underkastelse av essensens otvetydighet.

Värderingar kommer sig av vad man vet och kanske är det detta du funderar kring? Ifall man tror att ost är ett afrodisiakum så kommer man kanske ogärna att servera den till frukosten och vissa kanske kan tycka att det känns pinsamt att handla ost. Det kanske t.o.m. skulle gå att köpa ost på erotikmässor eller i videobutiken.

Ja, ett sådant existentialistiskt agerande ser jag som ofilosofiskt. Existentialisten kan inte både agera så och samtidigt hävda suveräniteten med sin livssyn.

Detta med att "vara enbart sina handlingar", menar du att det är något existentialisten gör sig skyldig till eller är det din egna åsikt?

Du menar "att handla är att värdera". Det är så jag ser att det är. Det kan visserligen vara vettigt att dela upp olika aspekter av vårt sätt att leva i olika kategorier, men jag försöker se till kausaliteten mellan detta. På så sätt blir våra handlingar också värderingar. Våra handligar uttrycker våra medvetna eller omedvetna värderingar. I den mån vi enbart ärvt våra värderingar i form av rutiner i vårt handlande så är de fortfarande ett uttryck för de värderingar och tolkningar som en gång gjorts. Jag behöver inte nödvändigtvis vara "moralisk" bara för att jag har ett medvetet moralsystem - att vara moralisk är att handla moraliskt. Värden existerar först när vi uttrycker dem i handling. En värdering existerar inte i sin egentliga form då den endast är en abstraktion hos vårt överjag.

/Johan

[Kiifen]

Johan

Skulle vara värdefullt för mig att veta vad du har för filosofiskt perspektiv i övrigt? Vilken är din filosofiska bakgrund eller vad har du för generell världsbild att stödja dig mot?

[J R Auk]

Vad menar existentialisten med "frihet"? Jag tycker det känns lite naivt att mena att frihet är detsamma som att vara alienerad. För hur gör man sig alienerad från världen? Hur översätter man begreppet "alienerad" till en människas liv och upplevelse?

Människans abstraktionsförmåga har en tendens att tolka in saker i världen som inte motsvarar vad som sker. Detta leder i sin tur till att vi inte längre agerar i relation till världen - utan i relation till våra (van)föreställningar av världen. Detta är ett alienerande. Samtidigt leder det till en större frihet när vi godtyckligt kan namnge världen och tolka in en mångfald av alternativ.

Men existensialismens frihet ligger väl ändå i att vi väljer hur vi upplever och inte att vi väljer våran uppfattning.
Dom kopplar känslan till ett förnuft som vi väljer.

Vad menar existentialisten med "essens"? Som jag tolkar det så innebär essens mening, budskap, värden, information, tolkningar, upplevelser, subjektiv förmåga, osv. Med andra ord, objekt föregår subjekt. Det måste finnas något för att man ska kunna bli medveten om något.

Inte riktigt. Med "essens" avser existentialisterna varats väsen/substans. Världen har fram till människan inte reflekterat över sin egen existens - men människans abstraktionsförmåga och jagmedvetenhet har gjort att hon har kunnat tagit ett steg ut från denna rörelse och betrakta sig själv och världen ur en existentiell synvinkel. Människan är plötsligt en essens i essensen och får en egen autonomi och kan sätta kurs i andra riktningar än vad som först frambringat henne.

Har dom verkligen denna syn på essensen?

Sartre, som jag läst, gör ju en skillnad på saker som har en skapare och dom som inte har det.
Essensen är hos dom olika.
Hos objektet - "helheten av de recept och egenskaper som möjliggör både förfärdigandet och definitionen".
Hos subjektet - "Människan är till sitt ursprung en plan som förverkligas genom subjektivt liv,(.)ingenting existerar före denna plan och människan blir först som hon planerat att bli. Vilket icke betyder vad hon vill bli. Ty vad vi i allmänhet menar med "vilja" det är ett medvetet beslut som för de flesta av oss kommer efter vad man själv gjort sig till."

Så det finns en annan slags vilja i tillblivandet.

Det finns ingen riktning i tillblivandet, utan den uppstår i en process parallelt med tillblivandet. Den är inte inneboende och fri för oss att välja om utan den är hela tiden öppen för ett ursprungligt val.

Vad menar existentialisten med "fri vilja"? Jag anser att fri vilja är den individuella bedömnings och beslutsförmågan. Så vad betyder egentligen utsagan att den fria viljan skulle minska ju klarare vi ser en situation?

Genom den mångfald av tolkningsmöjligheter som uppstår genom ett otydligt förhållande till världen uppstår en mängd friheter. Dessa friheter "transcenderas" genom en större kunskap om hur tingen faktiskt förhåller sig - och irrelevanta beslut kan uteslutas. Frihet handlar slutligen om vad vi väljer att binda oss till - och om detta är ett rationellt utfall. Rent praktiskt så är det naturligtvis inte så lätt då vi vanligtvis saknar nödvändig kunskap.

Också här måste jag motsäga din uppfattning. Jag har fått en annan uppfattning.
"Inte heller tror existensialisten att människan kan finna hjälp i något tecken som givits henne på jorden och som skulle kunna vägleda henne, eftersom han anser att människan själv tolkar tecknet precis som det behagar henne."
Friheten rinner alltså djupare än det du anger, irrelevans är blott ett val. Det finns ingen högre princip som kan säga vad som är av vikt eller ej, inget som kan säga vad som är bra eller dåligt. Vi kan göra det synes motstridiga valet att förnöjas av smärta eller glädjas av sorgen.
Kunskap är hos existensialisten blott ett val och inget faktiskt.
Relationer som bekräftas är tecken som vi väljer att tolka.

Men du kanske utgår ifrån Heideggers existensialism?
Sartre gör ju passager till den. Heidegger säger ju själv att Sartre helt har missförstått hans filosofi.

Väldigt svårgenomtränglig filosofi fann jag den vara av det lilla jag läste.

[Johan Ågren]

J R Auk,

Det heter existentialism - inte "existensialism" :besserwisser:

Vad menar existentialisten med "fri vilja"? Jag anser att fri vilja är den individuella bedömnings och beslutsförmågan. Så vad betyder egentligen utsagan att den fria viljan skulle minska ju klarare vi ser en situation?

Genom den mångfald av tolkningsmöjligheter som uppstår genom ett otydligt förhållande till världen uppstår en mängd friheter. Dessa friheter "transcenderas" genom en större kunskap om hur tingen faktiskt förhåller sig - och irrelevanta beslut kan uteslutas. Frihet handlar slutligen om vad vi väljer att binda oss till - och om detta är ett rationellt utfall. Rent praktiskt så är det naturligtvis inte så lätt då vi vanligtvis saknar nödvändig kunskap.

Också här måste jag motsäga din uppfattning. Jag har fått en annan uppfattning.

Det här var inte min uppfattning av existentialismen utan mitt svar på: "Så vad betyder egentligen utsagan att den fria viljan skulle minska ju klarare vi ser en situation?"

"Inte heller tror existensialisten att människan kan finna hjälp i något tecken som givits henne på jorden och som skulle kunna vägleda henne, eftersom han anser att människan själv tolkar tecknet precis som det behagar henne."

Människan tolkar inte tecken "som det behagar henne" - utan hon tolkar det som hon genom sin kunskap (som den gestaltar sig i en kultur) lärt sig att tolka det.

Friheten rinner alltså djupare än det du anger, irrelevans är blott ett val. Det finns ingen högre princip som kan säga vad som är av vikt eller ej, inget som kan säga vad som är bra eller dåligt. Vi kan göra det synes motstridiga valet att förnöjas av smärta eller glädjas av sorgen.
Kunskap är hos existensialisten blott ett val och inget faktiskt.
Relationer som bekräftas är tecken som vi väljer att tolka.

Friheten rinner djupare - men även om det är omedvetna processer så är det kunskapen om världen som ger oss våra meningssammanhang - och i den mån dessa värderingar bygger på felaktiga tolkningar av världen så är värderingar och handlingar irrationella. Det handlar alltså om att "skala löken" där våra impulser analyseras. Så fort människan befinner sig i ett meningssammanhang som uppstått genom felaktig kunskap så är alla hennes val och handlingar irrationella. En existentialist som befinner sig i ett sådant sammanhang kan hävda sin fria vilja och påstå att hennes val utgått från henne själv - men de har utgått från de meningssammanhang han/hon har för handen - och de är inte skapade av henne själv - utan av hennes tolkning av världen. Vi väljer inte hur vi tolkar världen - vi försöker bara göra det så gott (eller medvetet slarvigt) vi kan utefrån de förutsättningar vi har. Och har vi dåliga förutsättningar så är vi hjälplöst förlorade. Vid detta stadium gör vi bäst i att inte försöka tolka världen utifrån vår ryggsäck - utan i stället bara se vad som händer utan att ge det innehåll och se hur vår kropp reagerar på det. Börja om från noll. Meditationens syfte.

/Johan

[Johan Ågren]

Kiifen,

Objektiv idealism.

Monism.

Den subjektiva fenomenologin kan transcenderas.

Ingen absolutism - utan alla subjekt har ytterst att relatera till sin egen relativa erfarenhet.

Jaget är en essens i essensen, som uppstår ungefär som platon beskriver sinnevärlden och idévärlden. Världen är "tanke" i den bemärkelsen att det vi kallar tankar också är fysikaliska. När dualiteten överskrids så är det saksamma vad man kallar substansen. Den minsta beståndsdelen är ren erfarenhet. Människan har inte ett medvetande och reflekterar över en substans som är väsensskild - det är enbart den fenomenologiska tillkortakommandet som ger sken av detta.

Holism; världen är ett odelat helt som gestaltar sig i mångfald.

Men det viktiga är att jag är objektivist och rationalist. Att subjekten har att relatera till sina egna unika perspektiv går inte emot objektivismen. Människan kan i viss mån utbyta erfarenheter och kunskap - men den yttersta kunskapen har subjektet själv att fördjupa sig i då varje relativ aspekt av helheten har sina unika relationer till den samma. Men om man hypotetiskt antar ett "guds öga" så ter sig världen och kunskapen objektiv - då varje del har sina unika information att förhålla sig till.

Innom psykologin så är det således psykosyntesen som är den mest rationella.

Den ultimata utvecklingen och tillväxten sker först när varje del av helheten uttrycker sig fullt ut - utan att förminska sin potential genom jagets föreställningar. Självförverkligande sker genom en ökad individualisering som enbart kan ske genom att jaget transcenderar genom intellektets dimridåer.

Intuition, vitalisering, mottaglighet, klarhet.

Varken känslor eller tankar är att lita på. Substansens dynamik och rörelse är primär. Vi är våra kroppar. Tanken och jaget ett redskap som ger vår del av helheten viss autonomi och frihet vilket leder till att vi kan skapa tillsammans med helheten och ge helheten en större komplexitet. Friheten kan leda till "ondska" i den bemärkelsen att vi inte är lyhörda för vad som sker runt oss.

/Johan

[J R Auk]

Friheten rinner djupare - men även om det är omedvetna processer så är det kunskapen om världen som ger oss våra meningssammanhang - och i den mån dessa värderingar bygger på felaktiga tolkningar av världen så är värderingar och handlingar irrationella. Det handlar alltså om att "skala löken" där våra impulser analyseras. Så fort människan befinner sig i ett meningssammanhang som uppstått genom felaktig kunskap så är alla hennes val och handlingar irrationella. En existentialist som befinner sig i ett sådant sammanhang kan hävda sin fria vilja och påstå att hennes val utgått från henne själv - men de har utgått från de meningssammanhang han/hon har för handen - och de är inte skapade av henne själv - utan av hennes tolkning av världen. Vi väljer inte hur vi tolkar världen - vi försöker bara göra det så gott (eller medvetet slarvigt) vi kan utefrån de förutsättningar vi har. Och har vi dåliga förutsättningar så är vi hjälplöst förlorade. Vid detta stadium gör vi bäst i att inte försöka tolka världen utifrån vår ryggsäck - utan i stället bara se vad som händer utan att ge det innehåll och se hur vår kropp reagerar på det. Börja om från noll. Meditationens syfte.

Vem kan inneha rationella värderingar och handlingar, enligt dig?
Den som visar sig ha rätt i sina anspråk på kunskapen?

Jag har lite svårt att förstå ditt kunskapsbegrepp. Menar du att vi kan ha kunskap a priori, vårt tolkande och värderande, om världen?

Är inte vår kunskap beroende av tolkning och värdering.
Kan vi betrakta kunskap och nå den utan att tolka betraktelsen?

Hur ser du på intuition?

[Kiifen]

Johan

Jag förstår, och du försöker att översätta existentialismen så att den kan bli gripbar för en filosofisk idealist som dig? Jag var ganska säker på att du var idealist, för idealister gör ofta det mest lättförståeliga till obegripligt trams.

Existentialismen och filosofisk idealism är inkommensurabla. De har i grunden helt olikartade premisser om verkligheten och det är nog också därför jag har så svårt att inse vad det är du säger alla gånger.

Jag kanske också bör presentera mig. Jag har min filosofiska historia först i idealism men övergick snabbt till en slags realism då jag insåg idealismens förrädiska natur. Jag grundar numera mitt filosofiska ställningstagande på det animistiska, panenteistiska eller taoistiska perspektivet. Dvs istället för att försöka skilja medvetandet från naturen menar jag att medvetande och natur, liv, känsla, tanke och kropp är alla aspekter av samma sak. De lever i och av varandra och är oåtskiljbara. Bara för att den ena aspekten är osynlig betyder inte att den är åtskild.

Detta kan man enkelt konstatera genom att skilja ett djurs huvud från dess kropp. Det som händer är att djuret dör. (Jag är förresten emot djurplågeri!)

Av den enkla anledningen är jag emot alla slag och utslag av idealism eftersom jag anser att den filsosofiska idealismen representerar ondskan på jorden. Det finns ingen filosofi som har åsamkat världen och människan så mycket lidande som just den filosofiska idealismen(i dess mer kända form; [uppenbarad] religion).

När du talar om "alienering" så ser jag direkt sambandet till filosofisk idealism. För genom att vilja skilja på medvetande och fysisk verklighet så skapar man sig en tankebubbla för sig själv, ett fängelse för sina tankar och känslor.

Nej usch, gör dig själv en tjänst och byt filosofi.

[Johan Ågren]

Kiifen,

jag känner inte igen mig när du beskriver "min" filosofi, så jag är kanske inte så ond ändå.

Egentligen påminner min filosofi mest om en klassisk materialism/fysikalism men med vissa modifikationer som överskrider dualismen mellan materien och medvetandet. Det vi upplever som ett "mystiskt" medvetande är i själva verket substansen.

/Johan

[Kiifen]

Mjaha, mja... jaja... jag får väl tro på det då, men jag kommer ändå hålla mig ändå en smula skeptisk. Allt för ofta har jag åkt på näsbrännor när folk påstått sig vara realister när de i själva verket försöker att driva sina idealistiska agendor.

Hur som helst. Blir du något klokare på existentialismen?

[Johan Ågren]

Mjaha, mja... jaja... jag får väl tro på det då, men jag kommer ändå hålla mig ändå en smula skeptisk. Allt för ofta har jag åkt på näsbrännor när folk påstått sig vara realister när de i själva verket försöker att driva sina idealistiska agendor.

Hur som helst. Blir du något klokare på existentialismen?

Låter bra. Då kan du bli en av dem som dödar mig när jag börjar hävda mina ideal. Jag vill inte hävda några ideal - utan enbart hävda principen att det hos varje människa existerar något högre att relatera till om man ger detta sin tid och kraft. Jag vill inte tala om hur - det kan jag enbart känna hos mig själv - bara att varje människa har att fördjupa sig i något réellt.

Existentialismens värsta sida är att den kan bli en ursäkt att välja det lägsta.

/Johan

[Kiifen]

Johan

Låter bra. Då kan du bli en av dem som dödar mig när jag börjar hävda mina ideal.

Hehe, tro mig jag är ingen våldsman så det finns ingen orsak till oro! Det är inte riktigt så det fungerar heller, det handlar inte om att bara hävda sina ideal...

Existentialismen försöker ju att befria den genuina människan, den verkliga varelsen bakom masken. Därför är existentialismen inte så intresserad av regler och förhållningssätt och vad som är "det rätta" den "enda rätta åsikten" etc. Detta gör existentialismen till en väldigt human filosofi eftersom den erkänner människan som hon är. Och det tror jag blir den främsta anledningen till att inte välja det lägsta. Ty jag tror inte att människan är i grunden "sjuk" eller vill vara det.

[Johan Ågren]

Kiifen,

Detta gör existentialismen till en väldigt human filosofi eftersom den erkänner människan som hon är. Och det tror jag blir den främsta anledningen till att inte välja det lägsta. Ty jag tror inte att människan är i grunden "sjuk" eller vill vara det.

"Som hon är"? Nu talar väl inte du om existentialism? Det ska snarare vara vad hon gör sig till. Och det kan helt falla utanför definitioner som "humanism" eller "friskhet". Jag tycker att det är konstigt att påstå att existentialismen är en humanism. Vad betyder det egentligen? Att den bejakar det mänskliga? Vad är det mänskliga om inte - enligt existentialismen - vad vi gör det till? Talar vi om en kristen existentialism? Vilka värden är det som avses i detta fall?

Existentialismen försöker ju att befria den genuina människan, den verkliga varelsen bakom masken. Därför är existentialismen inte så intresserad av regler och förhållningssätt och vad som är "det rätta" den "enda rätta åsikten" etc.

Hur kan man tala om den "genuina människan bakom masken" om man inte samtidigt talar om "det rätta"? Det antyder att det finns något objektivt rationellt för varje människa att falla tillbaka på. Inte objektivt i den bemärkelsen som något absolut rätt (kollektivt) agerande - utan något objektivt rätt i det subjektiva fallet. Där säger du samma sak som jag säger - och jag är inte existentialist? Att "hitta sig själv" är för mig något en människa måste underkasta sig - inte skapa genom en idé; en mask. Därför ser jag psykosyntesen och meditationen som rationella vägar.

/Johan

[Johan Ågren]

Vem kan inneha rationella värderingar och handlingar, enligt dig?
Den som visar sig ha rätt i sina anspråk på kunskapen?

Den som upplever och tolkar världen korrekt.

Jag har lite svårt att förstå ditt kunskapsbegrepp. Menar du att vi kan ha kunskap a priori, vårt tolkande och värderande, om världen?

Kunskapen jag avser i detta fall är att kunna se vad som sker. Tolkningar och värderingar är sedan redskap som kan brukas eller missbrukas.

Är inte vår kunskap beroende av tolkning och värdering.
Kan vi betrakta kunskap och nå den utan att tolka betraktelsen?

I grund och botten är existensen ting i rörelse - detta kan erfaras och relateras till då vi ingår i denna rörelse.

Hur ser du på intuition?

Mottaglighet. Djuren tolkar inte ett skeende som människor gör - de reagerar. Människan har tagit ett ytterligare steg och kan anpassa sitt agerande - men hon gör det i så stora mått så hon tappar kontakten med livets rörelse. Hon blir inte längre mottaglig för en ny situation - utan namnger nya situationer efter gamla i en sådan utsträckning så den intuitiva länken helt upphör. Hon lever till slut i en bubbla, eller bakom en "mask" som Kiifen skriver.

Den första nivån av kunskap är alltid vår närhet och klarhet i relation till tingen. Sedan kan vi skapa kunskapssystem som kategoriserar liknande händelser - och det kan ge oss statistiska överlevnadsfördelar, men på bekostnad av närheten. Vi får inte glömma att våra medvetanden och vårt jag är ett redskap - vår verkliga identitet existerar i rörelsen hos våra kroppar. Vi tror att våra jag är det enda som styr våra annars döda kroppar - men det är bara ett bihang som vuxit sig till orimliga proportioner och som ägnar sig åt irrationella tankar om hur tingen förhåller sig. Det blir en ond cirkel: Detså djupare abstraktionen blir destå större blir alieneringen från intuitionen - och detta leder till ytterligare felaktiga slutsatser om tingen. När sedan egot och jaget dör så får kroppen plötsligt kontakt med sina ursprungliga rörelser igen - intuitionen är återuppkopplad - och jaget kan åter bli en ödmjuk tjänare. I transcendensen klargörs verkligheten till en sådan nivå så den abstrakta kunskapen syns i sitt tillkortakommande. Reaktionen blir: "javisst ja, så här var det - hur kunde jag glömma?!".

Att jag har denna lite naiva synen på kunskapen har att göra med att jag är idealist - och vi befinner oss så att säga i strömmen av kunskapen - den är inte någonting utanför som vi måste uppsöka - annat än att det upplevs så när vi inte är närvarande.

/Johan

[J R Auk]

Tack för dina svar Johan, nu börjar jag förstå vad du menar.