Johan Ågren skrev: Jag tycker att det är konstigt att påstå att existentialismen är en humanism. Vad betyder det egentligen? Att den bejakar det mänskliga? Vad är det mänskliga om inte - enligt existentialismen - vad vi gör det till? Talar vi om en kristen existentialism? Vilka värden är det som avses i detta fall?
Sartre skrev:Människan befinner sig alltid utanför sig själv; det är genom att slunga sig ut och gå förlorad utanför sig själv som hon kommer människan att existera, och det är å andra sidan i och med fullföljandet av trancendenta mål som hon kan existera.
Människan som är identisk med detta överskridande av sin egen gräns och inte kan fatta tingen annat än i förhållande till detta överskridandets centrum. Det finns intet annat universum än det mänskliga, den mänskliga subjektivitetens universum. Denna förbindelse av trancendens, medfödd hos människan - inte i den mening som Gud är trancendent utan i betydelse av överskridande - och av subjektivitet i den betydelsen att människan inte är innestängd i sig själv utan ständigt närvarande i ett mänskligt universum, det är vad vi kallar existentialistisk humanism.
Humanism, emedan vi erinrar människan om att det inte finns någon annan lagstiftare än hon själv och att hon måste bestämma om sig själv i en situation av övergivenhet; och emedan vi vill visa att det inte är genom att återvända till sig själv utan genom att alltid utanför sig själv söka ett mål, ett befrielseverk eller någon annan prestation, som människn förverkligar sig just som mänsklig.
Stavfelet/meningsfelet, "som hon kommer människan att" är inte mitt utan översättarens/författarens.
Denna text är från Existentialismen är en humanism.
Vad menar du med en kristen existentialism?
Dom är ju strikt ateistiska.
