Alienerad

[suchanother]

Alienerad från verkligheten?
Finns andra människor på riktigt? Eller är de bara hologram projicerade av min hjärna? Har de samma drömmar och känslor som jag?
Jag följer människorna med blicken (känslokall objektivitet). Ser att de lever; kör bil, handlar mat, äter, tittar på tv, sover. De finns säkert på riktigt.

Jag brukade gena över en kyrkogård på väg till skolan. I den totala tystheten som rådde där kunde jag tydligt höra mina fotsteg mot grusgången. Det här lyssnandet blev mer och mer intensivt med tiden. Varför hör jag bara mina egna fotsteg, varför inga andra ljud? Är jag allena i denna värld?
En dag blev upplevelsen så stark att jag inte klarade av det längre; fick panikångest, kände att döden var nära och att jag närsomhelst kunde upplösas i minsta beståndsdelar och försvinna i tomma intet.

Så började min mångåriga "karriär" i psyksvängen. Idag kan jag småle åt alltihopa.
Men alienationskänslorna finns fortfarande kvar. Jag är en sympatisk empatisk kall cyniker. Skissar snabbt en ny bekantskap. De flesta är tomma skal. Eller så har jag rejäla fördomar. Sanningen finns möjligen någonstans mittemellan. Är trots allt en raffinerad människokännare.
Men i en värld där vi har ryckts upp med rötterna och där "verkligheten" istället är en plastprodukt fabricerad fram av suspekta intressen som idiotförklarar den verkliga människan så kanske min reaktion var berättigad?

[Katana]

Finns andra människor på riktigt? Eller är de bara hologram projicerade av min hjärna? Har de samma drömmar och känslor som jag?

Intressant att du tar upp det. Vi är ett och samma utspridda i billioner olika kroppar. Vi känner alla av oss, men olika beroendes på kroppens genetik, omständigheter och situationer vi är i. Vi är (jag vet, låter flummigt men inte så ovanligt idag va) ett. Du å jag är eg. samma person fast på två olika ställen SAMTIDIGT och upplever, känner olika SAMTIDIGT. Coolt va ?!!
Så, förstår du inte mig, att jag har känslor och det jag känner utifrån det jag berättar så förstår du inte dig själv och vice versa.  :wink:

-Katana-

[suchanother]

Vackert Katana.

[amy]

Intressant att du tar upp det. Vi är ett och samma utspridda i billioner olika kroppar. Vi känner alla av oss, men olika beroendes på kroppens genetik, omständigheter och situationer vi är i. Vi är (jag vet, låter flummigt men inte så ovanligt idag va) ett. Du å jag är eg. samma person fast på två olika ställen SAMTIDIGT och upplever, känner olika SAMTIDIGT. Coolt va ?!!
Så, förstår du inte mig, att jag har känslor och det jag känner utifrån det jag berättar så förstår du inte dig själv och vice versa.  :wink:

Vad lika folk tänker på det här forumet... likadant som mig...

[Skogsälvan]

Inte för att jag vet hur det hänger ihop, men jag faller lätt in i samma tankar som Katana i den här frågan. Lite av ett Big Bang-tänk. Har även haft olustiga tankar i solipsism-banor. Väldigt otrevligt. Minst sagt. Vanligtvis nöjer jag mig med att tänka att du är jag och jag är du, men ändå inte. Hur det än ligger till så är det ju dumt att skada någon annan, skada sig själv, men ibland behöver både andra och en själv en mental örfil för att nyktra till. Och such, du vet ju hur mycket jag gillar din stil. Du är duktig på att dansa på lina.

[suchanother]

Jodå. Får väl bjuda upp till dans så småningom.

[FIG]

Jo vad är det som inte säger att detta kan stämma?
Och vi alla hör i hopp ändå på sitt viss. vi alla är bygda på samma sätt i stor och liten skala...

[gottlib]

Jodå jag finns i verkligheten, jag lovar  :lol:

bot x1107 v3.53

[suchanother]

Fan trot. Du kan vara ett hjärnspöke, en hemsk påminnelse om när jag som 13-åring lurade 1 spänn av lillbrorsan i poker.
Denna sjuka sak förföljer mej än idag.

[FIG]

Jag vet hur svårt det är att glöma sånt,
man vet att man har gort fell,
även om det knapt är något att bryg sig...

tycker vi...
men då var det något, som hade ett värdet...