Tankar om filmidé

[Rafael]

Ville bara en sak ang. en kortfilmsidé jag håller på med:

Vi hör enbart klockas tickande (Märk att det enda som hörs är klockans tickande då detta är en stumfilmsidé), tick tack, tick tack. Bilden tonar sakta fram och vi ser en stadsbild; människorna på trottoarerna tycks alla gå baklänges i hastigt tempo, likaså bilarna osv. En person kommer dock smygande framlänges runt ett hörn, han tycks speja efter något...



Vad ger detta för intryck? =)

[Wintran]

Matrix?

Det känns lite sci-fi över det iaf, speciellt om personen smyger och spejar. Känns som han är ute på ett uppdrag och har någon egenskap som andra saknar. Men jag kanske är helt fel ute?

[Kiifen]

Det later som "den sista levande människan"... alla andra människor har blivit programmerade till att utföra döda handlingar. Utan nagon egen vilja eller nyfikenhet. Eftersom allt sadant har dödats hos dom, gör de enbart vad de blivit programmerade att utföra.

Men en person finns där, mängden kan inte se honom, bara vi askadare ser att denna person är helt annorlunda. Det är en levande varelse som har ett eget medvetande. Ett eget känsloliv och nyfikenhet. Han är inte instängd av de tick-tackande tankar som de stackars programmerade människorna runtomkring honom är.

Men han är ocksa lite skrämd. Han förstar inte riktigt vad som pagar omkring honom, han är ensammen och kan inte känna igen sig eller känna igen nagon. Vad kommer han att göra härnäst?

[FIG]

Jag får intrycket av att, det finns 2 värdet,
en där alla bara går utan mål,
och den anndra där han är ensam, men dock har ett måll som han vill komma till
och att det bara är vi som se båda sakernara :)

[Skogsälvan]

För mig ger det intrycket av ultimat ensamhet.

[Rafael]

tack för feedbacken, skoj att det gav ungefär det intryck jag hoppades på.

möjlig fortsättning:

personen går igenom denna alienerade värld. Han hittar tillslut ett kassaskrin där han plockar fram en klocka. Han slår sönder klockan, men inget sker... Människorna, bilarna, tickandet fortsätter.

[Damir]

För mig är klockan symbolen för girighet, pengar, teknologi. Det som driver människan i hög fart, högre än vår själ hinner med. Han slår sönder detta, vill ta bort allt, vill att det ska bli anarki. Men han lyckas inte helt, människan är för illa däran. Kanske fortsättning, bland andra robotar vaknar en till till liv och gör honom sällskap, de slår sönder klockor ihop. Och så startar en kedjeeffekt. En positivare avslutning.

[Tractatus]

För mig ger det intrycket av ultimat ensamhet.

Känner precis samma.

[Wintran]

personen går igenom denna alienerade värld. Han hittar tillslut ett kassaskrin där han plockar fram en klocka. Han slår sönder klockan, men inget sker... Människorna, bilarna, tickandet fortsätter.

Ah, det känns precis som den där frustrationen man kan få i symboliska mardrömmar, när man gör allt för att bli av med det där hemska, men det går inte hur mycket man än försöker.

[Rafael]

Tack för all fin feedback, så får vi se om mitt förslag ("skoluppgift" - grupp) går igenom hehe.

Skulle det vara snyggt med lite rök i kassaskrinet när det öppnas (ett mindre skrin), eller är det lite overkill?

[Angelina]

Han skulle också kunna vara endast iklädd senapsgult.

[Rafael]

Nu förstår jag inte riktigt =)

[Skogsälvan]

Nej, jag förstår inte heller vad Angelina menar, men däremot tycker jag att det kunde ju vara snyggt om huvudpersonen var "icke-iögonfallande-klädd", men med en gul logga på T-shirten eller så och det finns ett gäng gröna element i filmen, men inga röda. Trafikljustänk. Så jag tycker att det vore kul om han leter röda saker som inte är röda, typ tomater, vallmo, blod osv.

[FIG]

personen går igenom denna alienerade värld. Han hittar tillslut ett kassaskrin där han plockar fram en klocka. Han slår sönder klockan, men inget sker... Människorna, bilarna, tickandet fortsätter.

Jag får intycket av att han har hitta problmet med oss, oss som det går förfot som en annan säger...
Och när kan försöker slå slönder klockan så händer det inget.
för det är försent, vi har kommit för  långt bort fårn där som vi borde vara...
Han gode det som han kunder, för en värd som inte går att räda

[Angelina]

Jag såg också en svartvit film med skarpa avskilda färginslag, men det kändes en aning reklamfilmsaktigt, och lite passé..men det kan vara en nutida hyllning till det nyligt passerade. Vi hyllar en kliché i förbifarten.
Det obegripliga däremot är ohyggligt fascinerande.