För slagordshögern, -vänstern och gapiga fotbollssupportrar.

[Libertin]

Brunsvarta, nattsvarta, gulsvarta, rödsvarta, illröda, rosa, grönröda, blåvita och även ni med himmelsblå halsdukar välkomnas för att förklara något för mig. Jag gör nämligen ingen åtskillnad på färgen, vare sig den är politisk, gay eller bara motsvarar fotbollströjan. Samtliga högljudda halsduksbärare välkomnas till debatten. (Råkar ni bli oense så kan ni alltid skrika på varandra).

Ni verkar så beskaffade att slagord och ramsor har en magisk, besvärjande kraft som bär upp ett starkt patos och en existentiell tillhörighet. Ni är horden, pöbeln, som genom förvandlingen till ett flertal blir en påtaglig maktfaktor.

Jag tänker framställa några löst ryckta kampord, tagna ur olika sammanhang, för att se om någon läsare känner sig berörd av dess "magiska kraft":

"Lär dig krypa, lär dig gå,
lär dig hata AIK!"

"Ho, Ho, Ho Chi Min!
Josef Stalin, Bin Ladin!"

"Skratta utan tänder!
Ja, ni ska skratta utan tänder!"

"Krig mot krig, kamp mot stat,
imperialism och patriarkat!"

"Jag är inget träd. Jag har inga rötter.
Jag har rakad skalle, å kängor på mina fötter!"

"Vi är tuffa, vi är snälla, vi är homosexuella!
Vi kryper under löven och tar varann i röven!"

"Öga för öga, tand för tand.
Gasa nazismen och sätt den i brand!"

"Nationalism! Socialism! Nationalsocialism!"

"Vi ser dom svarta tröjorna i AIK,
vi vet att alla vägar bär oss rätt!"

"Fallskärmsavtal kostar hundratals miljoner!
En kula i nacken kostar några kronor!"

"Socialdemokrati, klassföräderi!"

"Vita spelar boll, negrer ingen roll!"

"Vi är SUF:are och vi är tuffare än MUF:are!"

"Vägra vara vacker, vägra vara smal!
Vi vill inte ha era jävla ideal!"

"Blod och heder! Blod och heder!"

"Döda kungen, skända hans lik!
Elda sönder ett taskigt söder-fik!"

"Vi har gatsten i vår garderob!
Vågar du mucka med oss, homofob?"

"Stalingrad, Stalingrad - var sekund en nazisoldat!"

Det står er fritt att utdela kritik mot mitt begränsade material, eller att förklara för mig varför ett slagord är starkare, viktigare eller finare än något annat.

Eventuellt kan någon tillföra en hatramsa, ett slagord (eller vad ni helst önskar kalla tillmälet) för att på så sätt bredda sortimentet.

Vari ligger ramsans besvärjande kraft?

[Algotezza]

Vari ligger ramsans besvärjande kraft?

Kollektivets upprepning av ramsan har masspsykotisk verkan på individen, det blir en "självprovocerande" process, en mental våldsspiral, som kan göra massan "till en enda hatisk vilja" - många individer - en tanke: döda, döda, döda (oavsett vad). Så får vi inte heller glömma den sköna känslan av att det individuella ansvaret mer eller mindre vapöriseras - och massan är bara ett ansvarslöst djur. Den normala tidskänslan upphör ocks, antingen går allt oerhört fort eller märkligt långsamt (mycket händer på en gång).

A (som själv minns när han spelte trombon  i  vänsterblåset på vänsterns demonstrationer på 70-talet; däremot helt ointresserad av sport)

[funkyzeit]

Ni är horden, pöbeln

Känner att jag gjort intryck på dig...  :wink:

Eventuellt kan någon tillföra en hatramsa, ett slagord

"We're here, we're queer, get used to it!"

Vari ligger ramsans besvärjande kraft?

Pöbelns subkulturella moral som surrogat för det förlorade kollektiva moraliska fundamentet. Äh, jag ska inte inkräkta på din tråd...

[Libertin]

Kollektivets upprepning av ramsan har masspsykotisk verkan på individen, det blir en "självprovocerande" process, en mental våldsspiral, som kan göra massan "till en enda hatisk vilja" - många individer - en tanke: döda, döda, döda (oavsett vad). Så får vi inte heller glömma den sköna känslan av att det individuella ansvaret mer eller mindre vapöriseras - och massan är bara ett ansvarslöst djur. Den normala tidskänslan upphör ocks, antingen går allt oerhört fort eller märkligt långsamt (mycket händer på en gång).

Så freudianskt...
Jag instämmer i din väldetaljerade beskrivning. Människans blodtörst (Freuds destrudo (latin) eller Thanatos (grekiska)) får sällan ett sådant utlopp som genom pöbelvrålet; särskilt i utpekandet av fienden. En viss naivitet krävs dock för att närvara; jag är inte så pubertal längre och tål inte ens åsynen av ett förstamajtåg.

A (som själv minns när han spelte trombon  i  vänsterblåset på vänsterns demonstrationer på 70-talet; däremot helt ointresserad av sport)

Ah! Rytmen/takten är inte att förglömma. En aggressiv marschtakt väcker sinnenas smak för blod.

Känner att jag gjort intryck på dig...

Tja, världen är till för att bedras, men glöm inte att allting flyter, särdeles när du har kastat dina pärlor för svinen.

"We're here, we're queer, get used to it!"

Rumsren och "catchy". Jag tänker, ikonoklastiskt, på Bret Easton Ellis-karaktären Patrick Bateman när han förklarar sin fascination för "It's hip to be square" eller "The Greatest Love of All" i American Psycho.

Pöbelns subkulturella moral som surrogat för det förlorade kollektiva moraliska fundamentet.

Är inte subkulturen en viktig del av det kollektiva, moraliska fundamentet? Låt gå för att en separat subkultur är antitetisk, men rör sig inte surrogatet om ett pubertalt rättfärdigande av en primitiv blodtörst?

[Algotezza]

Kollektivets upprepning av ramsan har masspsykotisk verkan på individen, det blir en "självprovocerande" process, en mental våldsspiral, som kan göra massan "till en enda hatisk vilja" - många individer - en tanke: döda, döda, döda (oavsett vad). Så får vi inte heller glömma den sköna känslan av att det individuella ansvaret mer eller mindre vapöriseras - och massan är bara ett ansvarslöst djur. Den normala tidskänslan upphör ocks, antingen går allt oerhört fort eller märkligt långsamt (mycket händer på en gång).

Så freudianskt...
Jag instämmer i din väldetaljerade beskrivning. Människans blodtörst (Freuds destrudo (latin) eller Thanatos (grekiska)) får sällan ett sådant utlopp som genom pöbelvrålet; särskilt i utpekandet av fienden. En viss naivitet krävs dock för att närvara; jag är inte så pubertal längre och tål inte ens åsynen av ett förstamajtåg.

Tja, Freud håller väl ett tag till för att förklara hur psyket kan fungera på människans nuvarande utvecklingsnivå. Därmed inte sagt att vi alltid kommer att kunna ta till enkla freudianska förklaringar...

Det var ett tag sedan jag för egen del var närvarande vid ett FörstaMaj-tåg ens som åskådare. De känns inte helt aktuella längre av någon anledning... Uppluckrat klasstänkande, kanske??? Ideologiernas död till fördel för politikens sakfrågor/plånboksfrågor (gammal skåpmatsidé iofs)...?

A

[Rafael]

jag ogillar slagord av samma anledning som jag ogillar det mesta inom popmusik. Ord har inget värde förens man lägger något (symboliskt) värde i dem, känns som många glömmer det; t.ex. när man pratar om ideologi...

[J R Auk]

Glöm inte strupen som ramsan ljuder ur.
Inte vem som helst kan skapa magi med dessa ord.

[Algotezza]

jag ogillar slagord av samma anledning som jag ogillar det mesta inom popmusik. Ord har inget värde förens man lägger något (symboliskt) värde i dem, känns som många glömmer det; t.ex. när man pratar om ideologi...

Alla använder ord symboliskt. Annars blir det bara meningslösa ljud och svarta tecken mot vit bakgrund. En annan sak är att man själv ibland tycker att andra lägger "fel" mening i orden. Ingen talar och skriver bara för att skapa meningslösa ljud och teckenkombinationer (utom möjligtvis jag själv).

Om femtio apor sitter i femtio år och knattrar på varsin skrivmaskin har de till slut fått ihop Shakespeares samlade verk, sade man på 60-talet. Hur många apor behöver sitta hur länge för att få ihop ett filosofiforum?

A (-pan själv)

[Libertin]

Tja, Freud håller väl ett tag till för att förklara hur psyket kan fungera på människans nuvarande utvecklingsnivå. Därmed inte sagt att vi alltid kommer att kunna ta till enkla freudianska förklaringar...

Va? Skulle Freud vara enkel? Har du läst hans drömlära eller hans beskrivning av vardagslivets psykopatologi? Det är en läsning som kräver absolut koncentration.

Det var ett tag sedan jag för egen del var närvarande vid ett FörstaMaj-tåg ens som åskådare. De känns inte helt aktuella längre av någon anledning... Uppluckrat klasstänkande, kanske??? Ideologiernas död till fördel för politikens sakfrågor/plånboksfrågor (gammal skåpmatsidé iofs)...?

Du glömde det "postmoderna samhällets apati" i din beskrivning. Vem vet vad det verkligen står för, men jag har hört flera journalister tala om det.

jag ogillar slagord av samma anledning som jag ogillar det mesta inom popmusik.

Slagord=schlager?

Ord har inget värde förens man lägger något (symboliskt) värde i dem, känns som många glömmer det; t.ex. när man pratar om ideologi...

Det du skrev framstår som en plattityd. Finns det ord som saknar symboliskt värde när de skriks ut av en folkmassa?

Glöm inte strupen som ramsan ljuder ur.
Inte vem som helst kan skapa magi med dessa ord.

Kan du föreslå en kurs i diafragmavrål?

[Rafael]

jag syftade nog mer på hur många människor kan säga samma sak men mena helt olika saker.

[Algotezza]

Tja, Freud håller väl ett tag till för att förklara hur psyket kan fungera på människans nuvarande utvecklingsnivå. Därmed inte sagt att vi alltid kommer att kunna ta till enkla freudianska förklaringar...

Va? Skulle Freud vara enkel? Har du läst hans drömlära eller hans beskrivning av vardagslivets psykopatologi? Det är en läsning som kräver absolut koncentration.

Att dela in människans psyke i tre avdelningar är en väl funkande modell men en förenkling, nödvändig förstås men oerhört pedagogisk, med stor övertygande kraft och med stort förklaringsvärde. Jag tor dock att det finns mer möjligheter i det undermedvetna än vad Freud ger vid handen. För mig är Freud alltför tillbakablickande närt det gäller individens personliga historia för att förklara hur han/hon fungerar i nuet. För mycket kausalitet, för lite teleologi och motivförklaring som jag ser det. Men jag kan ju ha missuppfattat honom.

Drömtydning läste jag för ett bra tag sedan och den "drabbade" mig verkligen. En läsvärd bok jag tog del av på senare år var hans bok om humor, vitsen. Det finns ju inte mycket skrivet om detta ämne.

Det var ett tag sedan jag för egen del var närvarande vid ett FörstaMaj-tåg ens som åskådare. De känns inte helt aktuella längre av någon anledning... Uppluckrat klasstänkande, kanske??? Ideologiernas död till fördel för politikens sakfrågor/plånboksfrågor (gammal skåpmatsidé iofs)...?

Du glömde det "postmoderna samhällets apati" i din beskrivning. Vem vet vad det verkligen står för, men jag har hört flera journalister tala om det.

Jag hade tänkt skriva en roman om apatin men orkade inte göra någon research... f.ö. vem bryr sig - ens om apatin? Det blev inte ens en haiku.

A