Behöver lite hjälp med en sak

Moderator: Moderatorgruppen

Jazzman
Inlägg: 8
Blev medlem: 28 sep 2006 21:33

Inläggav Jazzman » 29 sep 2006 18:50

Mohini skrev:jag menar, vad är problemet egentligen? att hon pendlar i vikt? att hon är arbetslös? att hon blir misshandlad av sin man? att hon skräpar ner? att du tycker att hon har en kass inställning till livet?

det verkar egentligen inte röra sig om ett problem utan om flera, och frågan är om allt är symptom på en psykisk störning eller om det helt enkelt rör sig om vanor/ovanor? och om de olika beteendena har med varandra att göra? varför är det ett problem att vara tjock...? och skulle det ha något att göra med att hon svor åt sin mans mamma...?


Hon vill inte söka jobb utan vill istället ligga hemma varje dag, hon vet inte vad som är rätt eller fel  det ligger kläder på hög i hennes hem, hon vill inte laga mat, inte ta hand om barnet, grälla med sin make. det spelar ingen roll vad man säger till henne för att hon lyssnar inte på nån. När man försöker prata vänligt med henne så¨lyssnar hon inte och när man anklagar henne för nått så blir hon helt sarkatisk. Min pappa har sakt åt henne flera gånger att söka jobb men hon har inte gjort det eller vill det. Hon har tappat livskraften, när hon hade chansen att söka A-kassa och få pengar så gjorde hon inte det och när man frågar varför hon inte gjorde det så säger hon ''Vet inte'' eller när man frågar om allvarliga saker så brukar hon fnittra ibland allt är roligt för henne.


Själv så ser jag henne som ett misslyckade och jag skulle inte vilja vara bror med henne.

Användarvisningsbild
Mohini
Inlägg: 91
Blev medlem: 06 sep 2006 11:44
Ort: sina sinnens fulla bruk

Inläggav Mohini » 29 sep 2006 19:00

att vara "ett misslyckande" är inte en psykisk sjukdom!

jag tycker snarast att det är DU som borde jobba på din attityd till andra människor, framför allt till din syster. du har nog ett och annat att lära om kärlek där... oavsett vad min bror skulle kunna tänkas göra så skulle jag alltid älska honom över allt annat. period.

det jag inte heller förstår att ni inte reagerar på är att hennes man MISSHANDLAR HENNE. är det då konstigt att hon inte vill städa åt honom och passa hans barn, att hon är apatisk...? att ni inte genast försöker få bort henne från denne man är ett stort mysterium för mig.
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
;)

Jazzman
Inlägg: 8
Blev medlem: 28 sep 2006 21:33

Inläggav Jazzman » 29 sep 2006 19:05

Mohini skrev:att vara "ett misslyckande" är inte en psykisk sjukdom!

jag tycker snarast att det är DU som borde jobba på din attityd till andra människor, framför allt till din syster. du har nog ett och annat att lära om kärlek där... oavsett vad min bror skulle kunna tänkas göra så skulle jag alltid älska honom över allt annat. period.

det jag inte heller förstår att ni inte reagerar på är att hennes man MISSHANDLAR HENNE. är det då konstigt att hon inte vill städa åt honom och passa hans barn, att hon är apatisk...? att ni inte genast försöker få bort henne från denne man är ett stort mysterium för mig.


Min pappa är väldigt arg på han och har skällt åt han via telefon och så har min pappa sakt till honom varför han inte hjälper henne med att föra henne till en psycholog eller nått så har han sakt så har maken sakt att det är min pappa som ska göra det.

Jag tål inte att se min far varje dag från sitt jobb och bli sur, irriterad och arg och förstör helt sig själv.

Jag har också hört att han tänkte gå på domstol mot maken.

Hon ska komma hit sen skulle hon föras till en psycholog sen har vi tänkt att skaffa henne en lägenhet så hon kan bo utan honom.

Wintran
Inlägg: 367
Blev medlem: 20 maj 2006 22:15
Ort: Göteborg

Inläggav Wintran » 29 sep 2006 19:10

Jazzman skrev:Hon har tappat livskraften, när hon hade chansen att söka A-kassa och få pengar så gjorde hon inte det och när man frågar varför hon inte gjorde det så säger hon ''Vet inte'' eller när man frågar om allvarliga saker så brukar hon fnittra ibland allt är roligt för henne.

Jo, låter verkligen som hon har tappat livskraften. Jag känner massa människor som har gått i terapi och vet att det verkligen har hjälpt dem, så det är det enda konkreta rådet jag kan ge.

En annan variant är att ni försöker få till ett djupare samtal med henne själva. Problemet med det är att man som släkting och nära bekant ofta fastnar i vissa roller, och bara börja gräla vilket sällan leder någon vart. Just därför kan det hjälpa att hon talar med någon utomstående typ psykolog som vet vad de sysslar med.

Jazzman skrev:Själv så ser jag henne som ett misslyckade och jag skulle inte vilja vara bror med henne.

Jag förstår dig och att det kan kännas hopplöst, men det är helt rätt att du bryr dig om henne eftersom hon faktiskt är din syster.

Testa själv att prata med henne om det går, och försök att ha tålamod och att inte ta åt dig om hon är otrevlig. Försök komma till botten med vad som egentligen är problemet. Om ni vet att hennes man behandlar henne illa, försök prata med henne om detta också.

Prata annars med din pappa och se om ni tillsammans kan föreslå att hon går till en terapeut för att kunna ta itu med sina problem. Jag tror hon skulle må bra av det.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.

Wintran
Inlägg: 367
Blev medlem: 20 maj 2006 22:15
Ort: Göteborg

Inläggav Wintran » 29 sep 2006 19:11

Jazzman skrev:Jag har också hört att han tänkte gå på domstol mot maken.

Det tycker jag er pappa gör helt rätt i om hennes make har misshandlat henne.

Jazzman skrev:Hon ska komma hit sen skulle hon föras till en psycholog sen har vi tänkt att skaffa henne en lägenhet så hon kan bo utan honom.

Det låter jättebra. Tror det behöver hända nåt för att hon ska kunna må bättre. Att hon bor ifrån maken ett tag är nog jättenyttigt för henne.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.

Zartax
Inlägg: 160
Blev medlem: 11 okt 2005 10:32

Inläggav Zartax » 30 sep 2006 01:04

Mohini skrev:vad har du för inställning till din syster egentligen? du beskriver henne som en TJOCK SLÖ KLANTIG LÖGNAKTIG LATMASK... om min brorsa talat om mig på det där sättet hade jag också blivit lack...


Så om hon är en "TJOCK SLÖ KLANTIG LÖGNAKTIG LATMASK" så ska man ljuga om det och svälja skiten istället för att säga ifrån?

Nu har jag ingen aning om hur situationen är egentligen eftersom jag bara har hört ena sidan.

Tänkte skriva en massa skit här men jag tror att Wintrans förslag är bättre.

Användarvisningsbild
Mohini
Inlägg: 91
Blev medlem: 06 sep 2006 11:44
Ort: sina sinnens fulla bruk

Inläggav Mohini » 30 sep 2006 16:11

Zartax skrev:
Så om hon är en "TJOCK SLÖ KLANTIG LÖGNAKTIG LATMASK" så ska man ljuga om det och svälja skiten istället för att säga ifrån?

varför ska du säga ifrån för att någon är tjock? eller för att denne någon är klantig?!
skulle det störa dig så mycket att hålla tyst om det att du skulle se det som att du tvingas "svälja skiten"...?

om denne någon sedan är lat, ja är det egentligen ditt problem...?

det enda skulle väl vara lögnerna då. det kan vara bra att konfrontera någon som ljuger - men tror du verkligen att rätt taktik vore att kalla personen för just en TJOCK, SLÖ, KLANTIG, LÖGNAKTIG LATMASK...?
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.

Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.

Jag är inte ful... du är bara nykter.

;)

Rafael
Inlägg: 462
Blev medlem: 26 okt 2005 01:35

Inläggav Rafael » 01 okt 2006 00:22

pleonasmernas krig...

Jazzman
Inlägg: 8
Blev medlem: 28 sep 2006 21:33

Inläggav Jazzman » 01 okt 2006 12:50

Mohini skrev:Zartax skrev:
Så om hon är en "TJOCK SLÖ KLANTIG LÖGNAKTIG LATMASK" så ska man ljuga om det och svälja skiten istället för att säga ifrån?

varför ska du säga ifrån för att någon är tjock? eller för att denne någon är klantig?!
skulle det störa dig så mycket att hålla tyst om det att du skulle se det som att du tvingas "svälja skiten"...?

om denne någon sedan är lat, ja är det egentligen ditt problem...?

det enda skulle väl vara lögnerna då. det kan vara bra att konfrontera någon som ljuger - men tror du verkligen att rätt taktik vore att kalla personen för just en TJOCK, SLÖ, KLANTIG, LÖGNAKTIG LATMASK...?


Vi säger så här

Din syster kommer på besök hos dig sen tar hon över plats för att sova, sen smutsar hon ner ditt rum och hela din lägenhet sen är hon klantig och tar paj en värdeful sak som du har och skrattar åt det. Sen får du försörja henne för hon inte vill arbeta utan det är du som måste. När du frågar henne om nått eller pratar med henne så ljuger hon rakt framför ditt ansikte, du blir arg och vill försörja henne men endå så måste du för att hon är slö och inte du.


Skulle det inte vara mitt problem om hon gör sånna saker mot mig?

Så du säger att jag har ingen rätt att uttrycka mina känslor på detta forum?

Zartax
Inlägg: 160
Blev medlem: 11 okt 2005 10:32

Inläggav Zartax » 01 okt 2006 14:53

Mohini skrev:varför ska du säga ifrån för att någon är tjock? eller för att denne någon är klantig?!
skulle det störa dig så mycket att hålla tyst om det att du skulle se det som att du tvingas "svälja skiten"...?

om denne någon sedan är lat, ja är det egentligen ditt problem...?

det enda skulle väl vara lögnerna då. det kan vara bra att konfrontera någon som ljuger - men tror du verkligen att rätt taktik vore att kalla personen för just en TJOCK, SLÖ, KLANTIG, LÖGNAKTIG LATMASK...?


Jazzman's inlägg beskriver det ganska bra, men jag ska försöka visa min syn på det hela också eftersom det är mig du frågar.

Ok, man behöver/ska inte klaga på personer som är tjocka, det kan jag hålla med om. Förutom om de går och gnäller över att de är tjocka och sen inte försöker göra nått åt det, för det tål jag inte. Men det verkar inte vara fallet här, så det glömmer vi.

Klantighet är inte något som är obotligt. Om en av mina kompisar är klantig utöver det vanliga och har sönder mina saker, även om det inte är med flit, så skulle jag be honom vara mer försiktig. Dessutom skulle jag räkna med att allt som kompisens klantighet ställer till för mig kompenserar han för, antingen genom att ersätta mig eller hjälpa till med vad det nu gäller.

Är andras lathet mitt problem? Nej, inte om jag fullständigt skiter i hur det går för andra. Men i detta fallet handlar det om en syster. En syster är typiskt en sån person som man försöker hjälpa och se till att det går bra för. Om denne syster nu är lat så känns all hjälp och ekonomiskt stöd rätt otacksamt att ge. Särskilt när det tas förgivet att det levereras. Så, ja, det är mitt (Jazzman's i detta fallet) problem!

Lögnerna behöver vi inte ta upp, för där är vi överens.

Metoden att kalla nån för en rakt ut "TJOCK, SLÖ, KLANTIG, LÖGNAKTIG LATMASK" kanske inte är rätt, men att låta allt utom lögnaktig passera, det är att svälja skiten.

Användarvisningsbild
Mohini
Inlägg: 91
Blev medlem: 06 sep 2006 11:44
Ort: sina sinnens fulla bruk

Inläggav Mohini » 01 okt 2006 17:54

Jazzman och Zartax:

jag håller med om att något måste göras. precis som andra har föreslagit, ta med din (jazzmans) syster till en psykolog. det hjälper kanske om hon får prata med någon!

det som jag dock vände mig mot var hur denna kvinna tilltalades/omtalades, dvs på ett ganska nedlåtande sätt. på vilket sätt gör det saken bättre att nedvärdera någon annan?

dessutom tycker jag att man måste skilja på sak och sak. i jazzmans första inlägg stod det en väldig massa negativa saker om systern, och han ville få hjälp med att diagnostisera henne.
visserligen lät mycket av det han beskrev som tecken på någon form av psykiska problem - oförmåga att försörja sig, apati, tappat livsgnistan - medan mycket bara var vanligt klagande; hon är så tjock och slö och klantig...

jag försöker helt enkelt hjälpa till att bena upp detta - vad är det EGENTLIGA problemet här? är det att hon har tappat livsginstan? att hon är otrevlig mot sin omgivning? i det sammanhanget finns det ingen som helst anledning att pika henne för hennes vikt - eller är det så att hon har en ätstörning...?
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.

Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.

Jag är inte ful... du är bara nykter.

;)

Jazzman
Inlägg: 8
Blev medlem: 28 sep 2006 21:33

Inläggav Jazzman » 01 okt 2006 18:20

Ska lägga fram några grundläggande problem

1. livsgnistan

2. Vill inte arbeta, vill inte söka arbete

3. otrevlig mot sin omgivning

4. Saknar sunt förnuft som t.ex skräpar ner sin omgivning, hon ser inget problem med skräp runt omkring henne

Zartax
Inlägg: 160
Blev medlem: 11 okt 2005 10:32

Inläggav Zartax » 01 okt 2006 19:53

Mohini: Man måste se problemet innan man kan lösa det. Nedvärderande eller ej, är det sant så är det. Givetvis är det oftast bäst att framföra det till henne som konstruktiv kritik för att förhindra att hon går in i försvarsställning och inte tar åt sig. Men när man diskuterar med andra behöver man inte linda in det för att inte nån ska bli sårad. Då kan det vara mer effektivt och tydligt att bekriva situationen som den faktiskt är, även om orden blir hårda.


Jazzman: 2, 3 och 4 får mig direk att tänka på "bortskämd snorunge", men som jag sa innan, det är svårt att göra en bra bedömning när man bara har fått ena sidan via ett forum.

Jag skulle ta upp det här med henne men på ett sätt som inte pekar ut henne som skyldig. Känner hon sig anklagad kommer hon bara att försöka försvara sig och kommer inte försöka se saken från din sida. Börja med det minsta och säg i stil med: "Skulle inte du kunna diska idag för jag är så trött sen jobbet?" eller "Skulle du kunna damsuga när vi ska städa i helgen?".
Man måste nog börja med små saker och på ett sätt där jobbet inte är ett krav, utan ett sätt att hjälpa er i nått som egentligen är "er" syssla. Gör sånt här oftare och oftare om det funkar så kommer hon nog vänja sig vid att hjälpa till och vara delaktig i hushållsarbetet. Dessutom kommer hon inse hur mycket jobb det faktikt är att hålla rent och snyggt vilket förhoppningsvis gör att hon tänker sig för nästa gång hon skräpar ner.
Om man ställer alla krav på en gång (som jag kan tänka mig att ni gör nu) så blir det hela en oöverstiglig mur som man blir väldigt motvillig att ta itu med. Man ser bara allt arbete det innebär. Men börjar man smått så märker man inte att man tillslut gör allt det där som krävdes i början eftersom det har blivit en vana.

JennyMaria
Inlägg: 33
Blev medlem: 02 okt 2006 13:39

Älska mig mest, när jag förtjänar det minst!

Inläggav JennyMaria » 03 okt 2006 12:04

Jag tycker likt andra här att det inte är upp till oss att diagnosticera din syster, Jazzman. Hon mår uppenbarligen inte så bra, det är ju en allmän beskrivning. Varför hon inte mår bra finns det säkert både goda och dåliga anledningar till, som det alltid gör när folk inte mår bra.

Jag har grundsynen på människor att varje människa vill känna sig värdefull, vill känna sig eftertraktad och vill ha någorlunda kontroll över sitt eget liv. Jag tror inte det är bra att ha en annan värdesyn, för då faller man snabbt in i sitt eget ego och sen hittar man svårligen ut igen.

Vad ska vi göra när någon inte mår bra? Vi försöker att skydda dem från det som vi ser uppenbarligen gör att de mår dåligt (våld i hemmet, hårda röster från familjen). Försök att bortse från att du avskyr hennes handlande och låt det inte påverka ditt handlande. Var bestämd, men när ilskan och stoltheten drar i dig, försök hitta kärnan hos dig själv - att du älskar din syster (som jag förmodar att du gör eftersom du låter detta påverka dig så starkt). Därifrån hittar du din styrka att på ett mjukt sätt, tålamodigt stödja henne, bygga upp hennes självförtroende från botten och visa att du behöver henne. Svälj stoltheten. Detta är inte lätt, det kräver enormt finlir och tålamod och det tar lång tid. Som flera här har sagt, familjeterapeuter kan hjälpa. Kanske är din systers attityd en reaktion på ett problem i er familj, som ni alla behöver hantera? Hur mår du?

Jazzman, detta är ett jättevanligt problem i familjer, vare sig det syns på ytan eller inte. Och det finns alltid en väg ut!!! Kom ihåg att orden slöhet och klantighet är bara ord, som försöker förenkla något som är mycket större, för att slippa undan. Den rätta vägen är dessvärre den långa vägen.

Lycka till.

Libertin
Inlägg: 144
Blev medlem: 15 sep 2006 01:21

Inläggav Libertin » 03 okt 2006 12:51

¿Qué pasa?

Tjatar ni fortfarande om det här?

Jazzman, Vuxen-ADHD kräver:
stöd + amfetaminbaserat läkemedel + terapi => ökad självkontroll, självdistans, sinnesro och "vuxenhet".

Google it!


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster