Filosofi i praktiken

[Katana]

Är inte filosofi även att förverkliga de ideér man har och inte enbart tala om dem ?? Dvs. bevisa att de teorier man har fungerar även i möten/samtal mellan individer och inte enbart i ens egna tankevärld. Om man exv. talar om tillit då, så ska man även inkludera just det känslomässiga värdet i samtalet och inte enbart tala om det så att säga ?

För inte är det väl förens då man VET vad man eg. talar om ?
Bevis som motbevis framträder i samtalet på den andres egna bekostnad, inte i ens egna tankar.

[J R Auk]

Jag lever min filosofi, men jag vet inte hur det är med er andra?
Inte förment.

[What Gives?]

Det är handlingen som konstituerar en social aktör, inte dennes tankar.

[Algotezza]

Det är handlingen som konstituerar en social aktör, inte dennes tankar.

Är det inte både-och, en dialektik?

Men det är klart ser vi någon bara som en social aktör och inget annat, räknas bara handlingen. Men har han/hon inte ett motiv också, tankar bakom, avsikter vad gäller den sociala handlingen?

A

[What Gives?]

Det är handlingen som konstituerar en social aktör, inte dennes tankar.

Är det inte både-och, en dialektik?

Men det är klart ser vi någon bara som en social aktör och inget annat, räknas bara handlingen. Men har han/hon inte ett motiv också, tankar bakom, avsikter vad gäller den sociala handlingen?

A

Med aktör så menar jag att en individ agerar i egenskap av objekt, det vill säga betraktad av en föreställd publik om man vill använda en metafor. Med den premissen, hur kan motiv, tankar och avsikter någonsin förverkligas för omgivningen om inte enbart genom handling?

(Jag tror vi glider från urpsrungsfrågan här.)

[Katana]

Samtala är väl en handling det med ? Man kan ge uttryck för mycket, göra såå mycket med bara ord.   Oj oj

[Algotezza]

Det är handlingen som konstituerar en social aktör, inte dennes tankar.

Är det inte både-och, en dialektik?

Men det är klart ser vi någon bara som en social aktör och inget annat, räknas bara handlingen. Men har han/hon inte ett motiv också, tankar bakom, avsikter vad gäller den sociala handlingen?

A

Med aktör så menar jag att en individ agerar i egenskap av objekt, det vill säga betraktad av en föreställd publik om man vill använda en metafor. Med den premissen, hur kan motiv, tankar och avsikter någonsin förverkligas för omgivningen om inte enbart genom handling?

(Jag tror vi glider från urpsrungsfrågan här.)

Jovisst, genom samtal och handling kommunicerar vi, men det måste väl finnas något att kommunicera också, något hämtat från vars och ens "inre värld"... En handling kan säga mer än tusen ord...

Samtal är verbalhandlingar. Tänkande är inre handlingar (med en själv som publik).

Vi agerar i egenskap av subjekt men andra möter oss som objekt på "den scen världen är". Som aktör på vardagsvärldscenen är man både subjekt och objekt och publik.

Vill vi leva vår filosofi bör vi tänka den, verbalisera den i yttre form och låta den förverkligas och testas i social praktik. Då kan vi få reda på om den håller. Det räcker inte med inre rationell logisk och kognitiv prövning. Och alla dimensioner i vårt medvetande bör aktiveras, känsla, fantasi, tanke, minne, intellekt. Och en nypa intuition...

A

[Katana]

Klipp

[Algotezza]

Jovisst, genom samtal och handling kommunicerar vi, men det måste väl finnas något att kommunicera också, något hämtat från vars och ens "inre värld"... En handling kan säga mer än tusen ord...

Samtal är verbalhandlingar. Tänkande är inre handlingar (med en själv som publik).

Vi agerar i egenskap av subjekt men andra möter oss som objekt på "den scen världen är". Som aktör på vardagsvärldscenen är man både subjekt och objekt och publik.

Vill vi leva vår filosofi bör vi tänka den, verbalisera den i yttre form och låta den förverkligas och testas i social praktik. Då kan vi få reda på om den håller. Det räcker inte med inre rationell logisk och kognitiv prövning. Och alla dimensioner i vårt medvetande bör aktiveras, känsla, fantasi, tanke, minne, intellekt. Och en nypa intuition...

Så hur går det för dig med den biten ??  :)

Jag har hyfsat bra grepp om helhetsbiten men kan inte alltid fullt ut konkretisera densamma i min vardagliga praktik. Men det går långsamt bättre hela tiden... Om man säger så...

Ett tag upplevde jag det som att mina "fina", logiska, filosofiska "insikter" fanns på ett plan och min ofullkomliga vardagspraktik full med tillkortakommanden och irritation på ett annat, och att det fanns en avgrund dem emellan, men numera försöker jag skapa förbindelser dem emellan, bygga broar, tanka ner och lyfta upp, planen emellan. Men det är inte lätt - fast det är det som ger mitt liv mening. Här finns inga "smarta genvägar", ingen "frälsning från synder" eller "syndernas förlåtelse" att hoppas på. Man får ta skiten som den möter en. Två steg fram och ett steg bak eller åt sidan, i bästa fall...

A

[Katana]

Klipp

[Algotezza]

There is NO sin.  :D

Nä, men a) det finns  tron att det finns synder och b) mitt nyttjande av uttrycket "frälsning från synder" skall inte tas bokstavligt  utan skall tolkas som att "ingen utifrån kan slutgiltigt med en enkel mirakulös lösning fixa till mina problem" medan "smarta genvägar" handlar om de gottköpsmetoder man själv lärt sig (ur någon bok) och försöker tillämpa på egen hand. Andra kan ge "knuffar i rätt riktning" men till syvende og sidst handlar det om att själv uppnå insikter och något slags klarsyn, genom att vardagspraktik och "helgdags"-teori får möjlighet att mötas och befrukta varandra.Inte att lösa sina knutar och problem slutgiltigt, men att "se sig själv sådan man är".

A