Detta är säkert fel forum att posta denna tråden då jag troligtvis kommer till att bli ännu mer förbannad. Men för inte så länge sedan var jag på en föreläsning/seminar om hur Wittgensteins (och Gadamers) spelbegrepp blir bättre förstått om man översätter spille till lek istället för spel... Det var i och för sig en fin föreläsning, men i föreläsningssalen ser jag en kille som sitter i en T shirt med tryck av Benito Mussolini. Det är helt klart att han kände att han hadde gjort ett radikalt framstöt och var stolt över att kunna provocera. Det var många av hans "medintellektuella" som också tyckte att detta var ett utmärkt och roligt påhitt. Jag tyckte alltså inte det, så i pausen så gick jag bort till honom och verbalt läxade upp honom. Han försökte först att försvara sig med en massa av dom argumenter jag av och till finner här på forumet av lite mindre insiktsfulla skribenter om allt i från enighet med Nietzsches demokratikritik till att det skulle vara en kritik av t-shirtsindustrin. Problemet är bara det att i en fascistisk kontext så står inte argumentet så väldigt starkt, det är inte argumenter som har förrang... det är det våld och brutalitet som har. Jag sa till han att jag hadde svårt att sänka mig ned till hans nivå för att jag inte hadde lust till att använda våld. Jag kan (och vill inte) inte möte han på varken det argumentative plan för det är något som han (i en fascistisk kontext) inte kan teoretiskt göra krav på (självmotsägelse), heller kan jag inte möta han på hans nivå för då träder jag ut ur min överbevisning om det argumentative plan som det högsta. Saken var att det höll för mig att göra en liten kort redogörning om dom historietimmar han tydigt missade på högstadiet, men det intressanta var att efteråt så kom det några fram till mig och skulle retoriskt intellektualisera hans påhitt, där kunde jag självfallet argumentera, men ändå är det provocerande att folk ens vill att intellektualisera det direkt antiintellektuella...
Tack för att jag fick blåsa ut lite förbannelser på denna sidan...
Jag är FÖRBANNAD!!!
Moderator: Moderatorgruppen
Att reagera på stupiditet
Visst reagerar jag ibland på korkade personer, deras sätt och uttalanden, fast jag vet att det inte är lönt. Men det har dock en viss terapeutisk effekt att få ur sig sin irritation, när den väl väckts, i stället för att bära den med sig, fast man vet att motparten kanske slickar i sig och växer av ens irritation. Man får väga det ena mot det andra, kanske nästa gång bara knyta näven i fickan.
A
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Att reagera på stupiditet
Katana skrev:Det är en sport att vara oberörd då man är som mest berörd, fick jag med mig från min livskris. Att hålla sig i skinnet oavsett vad... Men som du säger Algotezza så är det även nödvändigt att lätta på trycket i efterhand. Annars kan det bli knas... vet jag som... :)
Ja, det gäller att hitta sin balans (eller utvecklande obalans), så man överlever denna tillvaro, mentalt alltså, tills man övergår till en annan form...
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Att reagera på stupiditet
Katana skrev:Man lär sig att prioritera lite annorlunda tids nog....
Ja, det gör man, från tid till annan, och man blir medveten om det om man reflekterar en smula över sin personliga historia.
A
Algotezza aka Algotezza
Re: Att reagera på stupiditet
Katana skrev:Själv reflekterar jag nog numera bara över situationen själv ist.
Man väljer själv sina tankevägar utifrån sina förutsättningar (tidigare vandrade vägar).
A
Algotezza aka Algotezza
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 28 och 0 gäster