Inläggav frej » 09 okt 2006 23:11
Nu har det gått ett halvår ungefär och så här är läget.
Jag känner mig lite olustig att skriva om det eftersom det är så känsligt och nära inpå. Så därför vill jag gärna be om att ni som känner att ni vill svara försöker göra det på så sätt att ni först tar ett steg tillbaks och funderar över om ni kan skriva något som är relativt fritt från era egna rädslor. Det klarar jag inte så lätt själv, så jag ber er lite om det jag själv inte klarar av...
Hon har alltså varit på utlandsvistelse och under den tiden hade jag det väldigt jobbigt, sov dåligt osv. Ena stunden hade vi en väldigt fin kontakt, men sen kommer min desperation och känsla för att jag inte kan lita på henne. Jag kan ju lita på henne i den kontakt vi har, men jag kan ju inte lita på henne i det att hon inte har sex med andra killar, för det har hon och det vill hon fortsätta kunna ha. Det handlar inte så mycket om sexet för henne, alltså stimulansen. Vi har haft mycket sex i perioder och hon har varit mycket hängiven och där är vi fortfarande, alltså kan fortfarande vara om vi skulle komma dit igen.
Jag tror verkligen på det som Johan skriver, även om han ju inte känner vårt förhållande mer än som jag beskrivit det här. Tjejen har också läst igenom den här tråden och kanske gör hon det igen. Hon gillade också det johan skrev :?
Vi bor nu en bit ifrån varandra och har inte setts så mycket efter hennes resa, eftersom jag flyttade ifrån den staden i samband med att hon kom tillbaks (för att försöka ta tag i utbildnings/jobb biten igen).
Jag skrev att jag tycker det johan skrev stämmer. Samtidigt är det johan skriver lite ur ett patriarkalt perspektiv (?). Det finns ganska många tjejer som inte vill ha en man som med sin trygghet håller dem i tvåsamhet, utan liksom min tjej bryter sig loss från det. Stoppade efter att jag skrev min tjej och suddade, men det stämmer väl i hur det är för mig... lite som forest gump... Hennes pappa är föresten ett känsligt tema för henne, hans svaghet på den här fronten påminner mycket om min vad gäller det här även om vi inte är så lika på andra sätt.
Ok, innan jag snurrar runt i det här i en fortsatt evighet vill jag nu försöka presentera min önskan för framtiden och det jag vill ha tips på här. Ni behöver inte ta ställning till om huruvida det är en god ide att fortsätta försöka med den här tjejen. Jag vill gå vidare med henne dels eftersom vi känner starkt för varandra och också eftersom jag inte vill bryta och ge upp, det tror jag mest skulle isolera mig ytterligare. Ens förhållande med andra beskriver en själv och går jag in i ett djupare förhållande med någon annan så står jag fortfarande med samma problematik. Så, har ni några tips på hur jag kan gå vidare, utifrån den situation ni får intryck av att jag är i nu? Med min smärta och låsning i hjärtat, hur öppnar jag mig för henne? Som det är nu håller jag igen för att skydda mig, och håller henne på avstånd. Lite på det vis som ni nog kan se tecken på mina svar tidigare i den här tråden.
Jag har kontaktat en psykologmottagning och hoppas komma igång med det, men vill gärna ha också andras perspektiv och råd.
Jag hoppas på svar fria från dömanden, och hoppas den här gången att jag också kan ta ett steg tillbaks och skriva tillbaks och vidareutveckla utan att skriva i försvar.
mvh
