Jäkt och stress

[Kiifen]

Hej pa er. Jag funderar pa detta med den sk. stressen i samhället. Har den börjat lagt sig eller är den värre än nagonsin?
Min första fraga är, varför stressar folk? Min andra fraga är, varför är folk stressade?

Kommer ofta pa mig själv om att känna mig jagad, utan synbar anledning. Ungefär som att nagon osynlig person hela tiden är beredd att sätta klorna i mig, därför tvingar jag mig själv till att spela nonchalant. Som att det inte egentligen finns nagra problem. Naturligtvis ljuger jag för mig själv och jag blir bara splittrad. Denna känsla av att vara bevakad och ständigt utsatt för nagons attacker ger mig väldigt manga stresskänslor. Det är inte jobbet som är stressigt utan det är allting runtomkring arbetet som gör det jobbigt.

Finns här nagon som delar min upplevelse?

Nu kanske ni vill komma med lättköpta resonemang om att det är sa mycket krav i dagens samhälle men nej sa lätt ska ni inte ha det. Jag söker efter ett bredare svar än sa. Jag skulle hellre vilja pasta att vi har det väldigt bra i Sverige och egentligen inte har nagon realistisk grund för att vara stressade. Vi har jobb, bostäder, nästan ingen kriminalitet, osv. Om man jämför med andra länder sa har vi det jävligt bra och skulle inte behöva känna oss stressade.

Min tes är därför, sorry om jag förolämpar nagon nu men jag tror att stressen har mer att göra med de kulturvärderingar vi har än med realiteten.

Min tes är att sa länge som en person vet vad han/hon haller pa med och ser anledningen till det sa kommer denne person ytterst sällan att drabbas av stress. Han kommer att fördela sina resurser för att kunna göra ett gott arbete utan att behöva slita ont.

Jag tror därför att stress beror pa nagot som sitter djupare. Lat oss ga djupare. Attityder till arbete t.ex. Eller varför inte brist pa självständighet? Brist pa självtillit? Kluven inombords?

[Katana]

Klipp

[Johan Ågren]

Det är själva kärnan i vårt konsumtionssamhälle att du ska uppleva denna stress av tillkortakommande. Vår kultur fylls av incitament till denna stress, och den förädlas ständigt för att produktionen och lönsamheten ska öka. I vårt postmodernistiska samhälle är det denna utveckling som blivit den centrala och allena i takt med att andra ideal tappar sin makt.

Realiteten?

/Johan

[Stefan]

Det är själva kärnan i vårt konsumtionssamhälle att du ska uppleva denna stress av tillkortakommande. Vår kultur fylls av incitament till denna stress, och den förädlas ständigt för att produktionen och lönsamheten ska öka. I vårt postmodernistiska samhälle är det denna utveckling som blivit den centrala och allena i takt med att andra ideal tappar sin makt.

Realiteten?

/Johan

Intressant inlägg. Vilka andra ideal menar du? Hur kan den här utvecklingen stoppas?

[Johan Ågren]

Det är själva kärnan i vårt konsumtionssamhälle att du ska uppleva denna stress av tillkortakommande. Vår kultur fylls av incitament till denna stress, och den förädlas ständigt för att produktionen och lönsamheten ska öka. I vårt postmodernistiska samhälle är det denna utveckling som blivit den centrala och allena i takt med att andra ideal tappar sin makt.

Realiteten?

/Johan

Intressant inlägg. Vilka andra ideal menar du? Hur kan den här utvecklingen stoppas?

Jag avser då religiösa och politiska ideal som fungerat som buffertar mot den frihet som idag möjligör denna utveckling. I den postmodernistiska friheten utmynnar slutligen all utveckling i den minsta gemensamma nämnaren - det som vi idag ser styra och kontrollera vårt samhälle; hetskonsumtionen. Värdena skapas utifrån potentiella exploateringsmöjligheter - och inget hänger över detta som ifrågasätter dessa rena existentialistiska värden. Även grundläggande begrepp som hälsa - som annars kunde utgöra ideal och värdegrund exploateras i denna riktning och överordnar sig det som egentligen är hälsa. Vad skulle hända med samhället om människor plötsligt var nöjda och mådde bra? Det får inte hända, och därför stressas vi av utstuderade och alltmer raffinerade metoder vart vi än vänder oss.

Utvecklingen kan stoppas genom att en person börjar meditera och kliva ut ur denna destruktiva utvecklingsspiral, och bidra till att avveckla vår kultur till förmån av en känslighet för de behov vi har i grunden. Detta är också ett ideal, men det är inte ett absolutistiskt sådant; utan det är relativt för varje individ.

/Johan

[hovnarr]

Utvecklingen kan stoppas genom att en person börjar meditera och kliva ut ur denna destruktiva utvecklingsspiral, och bidra till att avveckla vår kultur till förmån av en känslighet för de behov vi har i grunden. Detta är också ett ideal, men det är inte ett absolutistiskt sådant; utan det är relativt för varje individ.

Jag tycker detta är klockrent och instämmer, men det slog mig att någon kanske läser det för snävt. (Kan förstås bara spekulera kring vad du verkligen menar, men det nedanstående är i alla fall min tolkning).

Det är inte så att världens problem löser sig för att folk tänder rökelse, sätter sig i halvlotus och säger AUM 15 minuter om dagen. "Meditera" betyder bokstavligt talat att finna mitten, alltså att finna sig och komma till ro, till balans. I mitten. Just där, i ett tillstånd av inre ro, kan man vara just så känslig som Johan beskriver.

"Mediterandet", alltså att finna mitten, kan rent praktiskt bestå i en tid för eftertanke, en skogspromenad, en fjällvandring, julmys med tända ljus, att betrakta stjärnhimlen en vinterkväll, att röka en cigarr, ta ett skumbad och så vidare. Eller, för all del, klassisk meditation, yoga och andra delar av det österländska kulturarvet. Vad det nu är som passar individen bäst. Som de säger i reklamen - "att vara sig själv för en stund". För det vore ju olyckligt om även detta "mittfinnande", meditationen, blir något lika konstlat och hetsigt som det vardagsbrus den söker balansera.

[Stefan]

Det är själva kärnan i vårt konsumtionssamhälle att du ska uppleva denna stress av tillkortakommande. Vår kultur fylls av incitament till denna stress, och den förädlas ständigt för att produktionen och lönsamheten ska öka. I vårt postmodernistiska samhälle är det denna utveckling som blivit den centrala och allena i takt med att andra ideal tappar sin makt.

Mekanismen är väl denna:

1) Det anses fint att tjäna pengar.
2) Man tjänar mer pengar genom att säga till mänskor att dom inte räcker.

Alltså säger massa mänskor, via reklam o dyl, till andra mänskor att dom inte räcker till. Mänskor försöker nå upp till de ideal som ställs upp och blir stressade.

Såna här strategier har förstås alltid använts av folk med saker att sälja, men i takt med att företagarna samlar på sig erfarenheter och kunskapen om hur man säljer saker bäst växer, blir de mer raffinerade och effektiva. Genom en inre logik blir problemet värre och värre.

Egentligen är dessa strategier tvådelade: dels inriktar de sig på att betona vikten av status, dels inriktar de sig på att säga att om du inte använder dig av vår produkt så får du status.

Motattacken kan därför komma på två sätt: antingen genom att betona andra värden än status, eller genom att betona att produkter inte ger status.

Meditation, visst, men det viktigaste är som jag ser det att vinna kontroll över sina egna värderingar: att man så att säga värderar det man värderar att värdera. Jakten efter status är alltsomoftast alltså en främmande värdering, som man mer eller mindre omedvetet fått utifrån.

Genom att medvetandegöra hur man agerar i olika situationer och efter vilka värderingar man agerar, kan man ta kontroll över sitt beteende och sina värderingar. Man kan på så sätt kasta bort värderingar man egentligen inte vill ha och istället agera efter mer äkta, egna värderingar. Dvs., man agerar efter dom värderingar man innerst inne vill agera efter.

[Johan Ågren]

Ni har ju koll båda två  :)

Det kontroversiella är detta med att människan kan närma sig något som är genuint. Som jag brukar skriva så är det inte riktigt ett existentialistiskt förhållningssätt.

/Johan

[Kyano]

Det är väl iofs ganska värderande att påstå att meditation leder till något genuint - det skulle ju kunna vara precis tvärtom också. Men utan att förlora mig i semantik här vill jag hålla med om att konsumtionssamhället knappast gör oss lyckligare. Däremot tycker jag inte det är negativt. Ett visst tillstånd av missanpassning (olycka/olust) tycker jag kan vara ett tecken på en process av förändring. Sen ska man ställa upp värderingar och följa dessa så förändringen leder till positiv utveckling och inte dekadens. Personligen vill jag inte förkasta materialistiska livsmål som sämre alternativ a priori utan det är något man får avgöra för sig själv. Om vissa tycker det är "genuinare" att meditera får de naturligtvis göra det, men något provokativt skulle jag vilja säga att det är närmare verklighetsflykt och stagnation än att sträva efter skapade materialistiska mål.

[Johan Ågren]

Meditationen är i sig inget mål - bara ett sätt att kunna bemöta den "materialistiska" världen mer rationellt. På samma sätt som filosoferandet inte är ett eget mål.

[Kyano]

Vad är det då för skillnad på meditation och filosofi? Meditation för mig är inte en metod att bemöta saker rationellt, precis som att "sova på saken" inte är det heller. Beskriv gärna vad det är för meditation du pratar om, ungefär som Hovnarr beskrev hur han tolkade dig.

[Katana]

Klipp

[PopJimmy]

Skrev ett inlägg som respons till denna tråd, men det blev så långt så jag skapade en ny tråd här

[PopJimmy]

Om vissa tycker det är "genuinare" att meditera får de naturligtvis göra det, men något provokativt skulle jag vilja säga att det är närmare verklighetsflykt och stagnation än att sträva efter skapade materialistiska mål.

Jag är ledsen att behöva upplysa Kyano om att meditation inte är en verklighetsflykt. Materiell komsumtion som ett tvångsmässigt, slutgiltigt mål är däremot det. Meditation kan vara en form av verklighetsflykt, men jag tror att det extremt sällan är det i de fall för västerlänningar, men att ens närma sig frågan meditation som att det vore ett problem av samma karaktär som problem i förhållande till datorspel, droger, sex eller andra former av aktiviteter som ett möjligt alternativ för utövad "verklighetsflykt" är den direkta motsatsen till min uppfattning av hur meditationen, som aktivitet upplevs för mig.

Men innan jag går in på det vill jag för det första bara säga att ordet "verklighetsflykt" klingar extremt illa i mina öron: Jag känner undertoner av anständighet, ungefär som att verkligheten innebär att man är en flitig knegare som går till kyrkan på söndagar. Att använda begreppet verklighetsflykt är enligt mig att förutsätt att det finns ett s.k. "moraliskt" "anständigt" liv som "man bör sträva efter".



Men var är då de "rena", dvs. empiriskt mätbara effekterna som vetenskapsmän observerat som resultat av rigoröst meditationsutövande, dvs. då de effekter som framkommer, då man skalar bort alla kulturellt betingade fördomar som man kan hysa mot denna aktivitet, så visar det sig påtagligt att det enda resultat som många forskare presenterar är extremt postitiva resultat med anknyning till emotionell och mental stabilitet, vilket som konsekvens leder till vad man i andra sammanhang brukar beskriva som lycka. Men frågan är nu kanske vad dessa forskare antagligen skulle svara om man frågar dem (personligt) vad meditation kan innebäre för en människa, så skulle de antagligen beskriva den som ett medel för lycka framför att beskriva den som ett medel för "verklighetsflykt", det är jag nästintill övertygad om. Men då får vi också utgå ifrån att de flesta vetenskapsmän som forskar på meditation antagligen, i stort sett, de flesta fall, utgår ifrån att lycka är mer önskvärt än att "leva i verkligheten" (vad det nu skulle vara).


Sen är inga aktiviteter i-sig-själva en form av "verklighetsflykt" i egentlig mening. Verklighetsflykten handlar om att ge aktiviteten en överdriven betydelse i förhållande till alla andra aktiviteter i livet. Så att även tillskriva meditation som ett (eller det) exklusiva exempelet som avviker från denna regel tycks för mig vara väldigt främmande. Det är ett väldigt konstigt sätt på meditation, utifrån mina erfarenheter, eftersom de flesta meditationsutövare jag träffat, nämner att de inte mediterar för att, som med datorspel, sex, eller droger, utövar den för att det vore "kul" eller "tillfredställlande" inom ramen för den aktuella aktiviteten. Tvärtom så menar de flesta, att de upplever meditation, som i de flesta fall en väldigt påfrestande aktivitet i-sig-själv, eftersom den, enligt mig, är en av de största formerna av möjlig "renodlad" mental påfrestning.

Anledningen att människor håller på med meditation är för de konsekvenser meditationen får i andra sammanghang, och detta innebär att meditation därför är den definitiva motsatsen till vad tidigare nämnda definition av verklighetsflykt innebär.

Meditation innebär att "städa" den mentala miljön. Att ordna klarhet i sinnet så att det fungerar som en bra arbetsmiljö att ta avstamp ifrån.

Det stora flertalet av alla andra uppfattningar om meditatiation är därför, genom redovisning av tidigare argument, av sekundär och kulturfördömmande, och därav, bristfällig karaktär.

[PopJimmy]

Vad är det då för skillnad på meditation och filosofi? Meditation för mig är inte en metod att bemöta saker rationellt, precis som att "sova på saken" inte är det heller. Beskriv gärna vad det är för meditation du pratar om, ungefär som Hovnarr beskrev hur han tolkade dig.

Meditation är varken sinnesbetingad eller rationelltbetingad.

Meditaion är en tömning av (okontrollerbara) sinnesaktiviteter och tankeaktiviteter. Detta gör att sinnet och tankarna blir klarare och att världen upplevs som mer "fri" och "öppen" eftersom man inte kastas runt av okontrollerbara känslor och tankar som tvingar in en i handlingar som man själv, vid senare tillfälle, önskar vore ogjorda.