Dagen då min far fyllde 50

[PopJimmy]

Min far fyllde 50 klockan åtta på morgonen, jag om min bror hade tänkt att överraska honom så vi gick ner till OKQ8 och köpte en påse godis, en filmjölk och en flaska premier cola.

När vi kom hem gick vi in och grattade honom, han låg i sin säng och blev glatt överraskad och muttrade ur sig ett tack. Jag föreslog att vi skulle fira hans jubileum med att gå ut och äta senare på dagen, jag var just precis påväg till skolan och var lite småstressad.

När jag kommer 8 timmar senare från skolan är jag ganska hungrig eftersom jag inte har ätit något sedan frukost. Han berättar att han varit och handlat, han hade fått en ica-värdekupong på 800 kr som gemensam present av hans mor och syskon. Anledningen att han fick värdekuponger och inte pengar direkt var antagligen att de oroade sig för att han då istället skulle köpa droger för pengarna.

Jag frågade om vi skulle gå ut och äta för att fira hans 50 års jubileum genom att jag skulle bjuda på pizza, men eftersom han hade varit och handlat tyckte han att det var onödigt och att jag istället borde spara på mina pengar.

Vi hade ingen tårta, men han hade varit på Lidl och köpt vispgrädde som han föreslog att vi, tillsammans med skurna bananskivor kunde ha på sockerkaka istället, ni vet den sockerkakan de har på Lidl som aldrig går ut eftersom de har så fiffiga ingredienser i den.

Han berättade nu även om att han varit på Ica, men att han blivit väldigt ambivalent inför sitt handlande, han tyckte att mjölken som kostar 6 kr på Ica var så dyr jämfört med de 4 kr den impoerterade mjölken från Lidl kostar.





De människor som är inkastade i omständigheter som de själv inte kunnat rå för, och som mår dåligt av dessa omständigheter men som är stolta och inte skäms över deras känslor trots att de mår dåligt, är de mest autentiska och äkta människorna.

[offe]

Det sägs att alla höga chefer bär på en rädsla att avslöjas, eftersom de inte känner sig lika kompetenta som de försöker utge sig för att vara för att behålla sin position. När man väl har fallit finns ingen prestige att bevara och när man har insett det och tvingats ge upp hoppet, först då kan man kan börja vara sig själv.

[What Gives?]

De människor som är inkastade i omständigheter som de själv inte kunnat rå för, och som mår dåligt av dessa omständigheter men som är stolta och inte skäms över deras känslor trots att de mår dåligt, är de mest autentiska och äkta människorna.

Vad är det som gör autenticitet eller äkthet så värdefullt enligt dig?

[PopJimmy]

Vad är det som gör autenticitet eller äkthet så värdefullt enligt dig?

Vad blir det kvar av en människa som inte erkänner naturliga känsloförlopp?

Alla former av neuroser (och ur det storskalig destruktivitet) föds när människan inte kan berarbeta sina känsloförlopp fullt ut. Detta förvränger människan mer och mer. Sorgen förträngs och stoltheten tar över.

Människan har i grunden naturligt okonstlat sätt att förhålla sig till känslor, men genom betinging förstörs detta.



Den starka människan är hon som kan ge fullt uttryck för sina känslor.

[hovnarr]

Rar berättelse! Hur var den fiffiga tårtan?

De människor som är inkastade i omständigheter som de själv inte kunnat rå för, och som mår dåligt av dessa omständigheter men som är stolta och inte skäms över deras känslor trots att de mår dåligt, är de mest autentiska och äkta människorna.

Syftar du på dig själv, din far eller er båda här?

Hmm.. kan man vara äkta lite sådär halvt? Lite småäkta. Halvfuskig. Eller?

[Katana]

[Damir]

"De människor som är inkastade i omständigheter som de själv inte kunnat rå för, och som mår dåligt av dessa omständigheter men som är stolta och inte skäms över deras känslor trots att de mår dåligt, är de mest autentiska och äkta människorna."

Problemet är att de människorna oftast stjäl mycket energi från andra, som måste lyssna på dem och leva med dem. Man ska tillåta sig själv att må dåligt för att komma vidare i sin utveckling, men du uttrycker det som att det  är okej att sitta i ett hörn och sura över sitt liv i evigheter. I mina ögon är sura gamla gubbar det mest tragiska som finns, människor som klamrar sig fast vid gamla känslor i evigheter och belastar alla andra med sitt malande om samma saker hela tiden. Gubbar som sitter på parkbänk och med sin inövat maskulina röst inoljad med whiskey beklagar sig över samhället är så långt ifrån det autentiska som man kan komma.

[Skogsälvan]

Lite OT, men jag är riktigt förtjust i buttra gubbar. Det bubblar av skratt i magen när min sextioåriga, tyska vän med whiskeyröst fnyser "Domheder!" (Dumheter) Det säger han ofta till mig  :lol:

[Fication]

Jag håller med Damir här. Det finns massor av människor som är smarta, framgångsrika, lyckade på alla sätt och lyckliga och minst lika autentiska och äkta. Visst, hellre autentisk och dåligt mående än falsk och med ett påklistrat leende, men det är ytterst sällan man väljer mellan dessa två.

Det är bra att kunna vila i sina begränsningar, men man ska nog inte vila så länge att man identifierar sig med ens begränsningar och misslyckanden.

[muliboy]

Trasiga människor är de vackraste.
Livet är i det långa loppet en historia om förlust och förgänglighet.
Vissa lär sig det hårt och snabbt och chocken kan försätta en i ett livslimbo av distanserat skådande.
Men allt är värdefullt.
Värdigt.

Psykos, sammanbrott, utbrändhet... vi behöver sånt. Frizoner från verkligheten. Släppa taget totalt och falla fritt ett tag.
Gravitationen är ju helvetisk om vi aldrig tar paus