-Ondska är bra!

[Kiifen]

Såhär är det. Beroende på vad författaren nu menar med "ondska" så finns det ändå en poäng i vad som sägs. Jag tror att författaren är man, och detta spörsmål gäller kanske också i synnerhet män. I dagens samhälle lever män under de kristna och feministiska dogmerna som säger att visa ilska och agressioner är något negativt och som inte hör hemma i samhället. Detta är ett slag mot det manliga psyket som gjort att många män inte vet vart dom ska ta vägen längre då dom inte får vara sig själva. Man talar om grottmänniskor och djur och allt förbannat genom att skicka iväg en oskälig missil mot en hälsosam aggression som alla män (och kvinnor) har. Jag tror att författaren talar om denna aggression och att han poängterar att han menar att den är stark just genom att kalla den för "ondska".

Jag ser absolut inte agression som ondska, konflikt hör till alla relationer och utan konflikter och agressioner så skulle samhället självdö. Ungefär vad som håller på att hända här i Sverige. Svenska män är kanske de mest förtryckta männen i världen i detta avseende, vilket såklart feminist-nazisterna tycker är bra, men såklart, aldrig tillräckligt bra då dom tagit på sig ansvaret för manlig uppfostran. För vad händer? Varje gång en man slår sin fru, då beror det på den manliga naturen, mannen blir ett djur, och vi män som inte slår våra kvinnor måste ständigt reda ut förvirringen genom att poängtera att det är inte manligt att slå sin kvinna. Det är istället fråga om en personlighetsstörning som dock påträffas hos män. Kvinnor har också personlighetsstörningar.

Men vi måste försöka förstå detta problem lite tydligare. I kyrkan talar man nu till exempel om att det råder en "snällhetskultur" där man får visa sig glad, svag och rädd, men inte arg, vilket har lett till stora sociala problem inom organisationen.

Ondska är ett mycket större och vidare begrepp än att vara tillräckligt agressiv för att kunna visa sin fria vilja, tragiskt vore det att man måste känna det som att man är ond för att man visar vad man vill och var man står. Synnerligen tragiskt.

[Katana]

Raderat

[Katana]

Raderat

[BenRangel]

Om allt va perfekt skulle det va tråkigt som fan då det inte fanns nåt att kämpa mot.

Många bra låtar har tex skivits på revolutions eller protest-tema.
Om alla var nöjda skulle inte några sådana skrivas och musiktexter skulle bli himla trista.

Man mår bra av att bekämpa ondska alltså är det bra att den finns.
Minns tex en gång när jag stoppade en ficktjuv och tack vare det blev kompis med offret och fick en liten applåd av några åskådare.
Hade det inte funnits nån ficktjuv hade aldrig det hänt =P

[Wintran]

Om vi definierar ondska som motsatsen till liv så skulle det betyda att ondska är död och olyckliga känslor. Under denna definition finner jag inga belägg för att vi som människor moraliskt bör utgå från att ondska är bra. Tvärtom, eftersom alla våra instinkter motsäger oss detta.

Även ur ett universellt perspektiv ser det ut som att liv föredras framför icke-liv, då livet på jorden enligt vetenskap antas ha varit mycket sällsynt en gång i tiden, vårpå det sedan har vuxit till vad det är idag. En grundläggande egenskap hos liv verkar alltså vara att omvandla icke-liv till liv. Om vi sedan antar att livet uppkom naturligt genom någon form av fundamental interaktion så kan vi dra slutsatsen att "universums grundläggande lagar anser att livet är att föredra framför döden".

[Algotezza]

Ondska är bra.
Ondskan är ju en förutsättning för den fria viljan.
Om inte onda handlingar fans så skulle vi fortfarande gå omkring i Edens lustgård med djuren och äta fikon hela dagen lång.
Men tack vara ondskan och att vi inte löd Gud (Eva åt ju av äpplet), så blev vi utslängda ur lustgården.
Tack och lov för det.
Häldre ond och fri
en god och ofri.
-Min sluttsats är att ondska är bra.

Ondska är inte bra (alltså inte något gott i samma betydelse som det goda), men nödvändigt för helheten.

Dansken Martinus definierar det onda som det obehagliga (men nödvändiga) goda.

A

[Katana]

Klipp

[amy]

Det finns bara en ström av positiv energi (godhet, välbefinnande) som vi tar emot eller motarbetar. När vi gör motstånd mår vi mindre bra, och lidandet leder oss tillbaks till godheten. Meningen med känslor är att leda oss. När vi mår dåligt betyder det att vi gör något fel. Vi gör inte det vi verkligen vill göra. Vi är på väg åt fel håll. Så hjärtat är en kompass.

Ondskan är bra (nödvändigt) för utan onda saker skulle man inte kunna veta vad godhet är.

Ondska och rädsla föds av okunnighet, och okunnighet är nödvändigt för utan den skulle vi inte finnas och utvecklas, vi skulle vara obegränsade: ingenting. Rädslan ger evolutionen en begränsad hastighet istället för en oändlig hastighet.

[babylove]

Naturen strävar efter en balans, alfa och omega... alltså det som ger och det som tar.
I mänskligt begrepp godhet och ondska.
Ondska kan inte finnas utan godhet och tvärtom.
Hur skulle man då kunna veta vad just ondska är om man bara lever i godhet...
Alltså både ondska och godhet behövs. Annars skulle denna jord stå still, inte utvecklas.

[Flower]

på denna jord kanske ondska behövs... el trivs bättre.
men jag tror att denna ondska i grund och botten kommer från godhet...man har vänt på godheten...och med det så kanske inte ondska behövs för och få en balans, förutom på denna jord kanske..

[babylove]

Nu förstår jag inte vad du menar... hurdå vänt på godheten?
Kan du förklara?

[suchanother]

jävla skitsnack här

[babylove]

...bra kommentar...

[suchanother]

Inget naturtillstånd finns som heter "balans".
Darwins lagar gäller bara den "ointelligenta" delen av djurvärlden.
Människan står över Darwin och kan skapa sin egen värld, nåt som nazisterna och andra rasbiologer har missat

[babylove]

Jorden strävar efter balans. Ex: blir det överbefolkning kommer sjukdom som minskar ner befolkningen... naturlagen, att skapa balans.
Så ser jag på det...