Social prioriteringsordning.

[Rizz]

Utifrån perspektivet att alla individer förfogar över en i stort sett likvärdig moralbank bestående av olika egenskapsområden (själsliga,sociala,idealistiska,materialistiska osv...) samt delar dess gemensamt befästa värderingar & uppförandemönster, skulle varje individs synliga personlighet utgöras av de karaktärsdrag denne valt att prioritera & uppvisa. Alltså, vi är vad vi väljer att vara & efter de besluten gestaltar sig oxå vår tillvaro (= prioriteringsordning).

Då någon som tidigare etablerat sina val plötsligt väljer att omprioritera & därmed förhålla sig på ett för omgivningen helt oväntat & kanske t.om oacceptabelt sätt, ex. placerar ett utmärkande materialistiskt tänkande & handlande framför ett tidigare socialt & omhändertagande beteende, eller kanske ersätter ett mera andligt & ödmjukt förhållningssätt med ett strikt karriäristiskt sådant. Ja då faller kollektivets etiska bila obarmhärtigt över dennes nacke utan större ifrågasättande.

Existerar socialt oacceptabla val & om så är fallet, vilka bedömningsgrunder skall ligga till grund för de valen. Skall kollektiva åsikter & tyckanden speglandes en allmängiltig (men inte nödvändigtvis riktig) moraluppfattning vara den bestämmande normen eller skall den unike individens  egna övertygelser & erfarenheter utgöra rättesnöre ?

Majoritetens laster är vad man kallar moral - Jean Genet

[hovnarr]

Existerar socialt oacceptabla val & om så är fallet, vilka bedömningsgrunder skall ligga till grund för de valen. Skall kollektiva åsikter & tyckanden speglandes en allmängiltig (men inte nödvändigtvis riktig) moraluppfattning vara den bestämmande normen eller skall den unike individens  egna övertygelser & erfarenheter utgöra rättesnöre ?

Både och. Man kan säga att det konventionella etiska nätet (lagar, oskrivna regler, kultur, tradition osv) finns där som en "back-up" när den egna moralen inte räcker till. Människan är autonom, vare sig vi tycker om det eller inte, och är kapabel till att "hålla sig själv i skinnet" eller "ta sig själv i kragen". Men när detta inte funkar finns det sociala nätet i bakgrunden och fångar upp.

I vissa fall är samhällsetiken en hämsko för den autonoma individens moraliska utveckling. Ja, se, då får man ta konsekvenserna av det också. Det kan räcka med att vara lite diskret. Man gör visserligen vågor på vattnet med sitt agerande, men man gör åtminstone inte vågor om det. Det finns alltid någon annan som skriker högre som kan distrahera medan man gör det man tror på. Är man för äregirig för att agera så, får man ta konsekvenserna av det också, särskilt här i Janteland där vi är noga med sånt. Konsekvenser blir snabbt den autonoma människans bästa vänner. Det är vist uttänkt.

[Rizz]

Det betyder alltså att när den autonoma individen inte själv längre förmår presentera några av omgivningen accepterade moralbedömningar/normer, skulle någon form av etisk relativism plötsligt & med ett styvmoderligt tillrättavisande "ställa vagnen på spåret" igen. Med andra ord är det konventionella etiska nätet som alltid finns i våra medvetanden innehållande färdigförpackade samhälleliga normer det egentligt styrande, & de självbestämmande moraliska val vi väljer att lägga oss till med bara marginella differenser från de s.k huvudregler vi redan bär på genom den etiska relativismens försorg.
(Jag tolkar det "konventionella nätet" som att: Samhället lär oss vad som är rätt & fel & en handlings riktighet bestäms av den i samhället rådande moraluppfattningen.) Stödjande av denna teori kan jag hänga med på, även om den kan kännas aningen dyster.

Jaha, så stupade alltså den autonoma människans handlingskraft på moralvetenskapens slagfält, trots att moralfilosofer med lyft finger under lång tid hävdat att varje enskild individ själv måste forma sin egen moraliska övertygelse & inte viljelöst underkasta sig allmänna opinoner.

Gud välsigne konsekvenserna, det är trots allt genom (& tack) vare dessa vi tvingas hitta nya vägar & mönster.