Vad är rädsla?

[Carpe Nihil]

Gör inte diskussionen barnslig nu. Vem är du att skriva på ett forum?
Jag bara påpekade att jag inte höll med, och visade var jag inte höll med. Du får gärna svara på det med ett argument, eller låta bli. Men nivån just nu är ganska oproduktiv filosofisk. Diskuterar vi inte ämnet så avslutar jag gärna diskussionen här. Tycker du att mitt beteende är opassande för ett filosofiforum så får du maila en moderator och se vad de gör åt att jag ifrågasätter din argumentation.

[Skogsälvan]

Jag är väldigt ambivalent över att kurera mina mina fobier. Tycker att det är lite väl mycket karamellströssel-beteende över livet. Själv är jag en känslojunkie och har flera fobier. Den absolut starkaste är gräshoppor. En annan är trappor man kan se igenom, som nät eller att det är som plankor. Glurp, panikartat.

[Katana]

Carpe Nihil

Förstå, att Du var källan till detta. Jag fungerade enbart som en förlängning,
som ett medium för din egen dumhet.  :)

[Wintran]

Faktum är att man kan "tänka bort den", men inte i en direkt situation. Det du kallar att "vänja sig bort" eller "ge sig in i sitt undermedvetna" är egentligen en fråga om kognitiv beteendeterapi. Och det behöver inte involvera en terapeut, utan genom insikt och förståelse av problemet och terapimetoden så fungerar det väl som självterapi. Rädslan går att arbeta bort genom en inställning, kognitiv medvetenhet, att 'beordra' sitt omedvetna, och sedan styra sig själv i riktning mot rädslan. Ett successivt närmande kan vara bra. Det handlar till en stor del om självdisciplin och att "tvinga sig själv" för att, på ungefär samma sätt som i styrketräning, nå över sin smärtgräns. Det är inte lätt, men det fungerar

Ja, håller helt med dig. Många av dessa "känsloreflexer" kan vi förändra om vi blir medvetna om vårt undermedvetna. Jag har länge velat lära mig mer om just kognitiv beteendeterapi och liknande då dessa behandlar just detta, som du säger. Säkert sant att vi kan klara det mesta på egen hand utan en terapeut, men sen kan det säkert hjälpa att få stöd också (om man nu har möjlighet att få rätt sorts stöd).

Fast när det gäller spindelfobi så är det väl inte så akut egentligen, om man jämför med t.ex. dåligt självförtroende. Men om du försöker dig på en "avvänjning" - lycka till ^^

Tack, får se hur det går om jag orkar ge mig in på det. Så länge jag bor i stan känns det inte särskilt angeläget med spindelfobien, så då lägger jag nog hellre tid på att jobba bort andra mer avgörande rädslor som du sa.

Jag är väldigt ambivalent över att kurera mina mina fobier. Tycker att det är lite väl mycket karamellströssel-beteende över livet.

Haha, sant, kan hålla med om att man inte ska behöva bota sina fobier och rädslor för sakens skull. Jag tänker mer på sociala "fobier" och osäkerheter som låser fast och begränsar vissa huvuddelar av ens liv, typ som kärlek och allt det sociala. Personligen känns det som att det är vissa sådana rädslor som förhindrar mig från att bli just den känslojunkie jag skulle vilja vara egentligen.

[Carpe Nihil]

Du har rätt i att en terapeut kan vara ett enormt stöd. Det är en person med utbildning och erfarenhet på området. Men lite vardagspsykologi och självterapi skadar inte ^^ Kan man ställa sig objektivt och analytiskt till sina egna känslor så har man en bra kognitiv grund för förändring av den bit av känslor och värderingar som är inlärd och inte biologisk.

Många personlighetsutveckilngskurser pysslar med det här, främst i social kontext. Nu senast så var jag på en kurs i s.k. "mindfulness" som är ett av de nyare påfunden inom kognitiv psykologi. Inspiration är hämtat från lite varstans t.ex. buddhism, och sedan är allting ihoppackat i ett fint paket som säljs till extrapris. Ärligt talat så fick jag känslan av de antingen gjorde saker invecklade medvetet eller inte förstod enkelheten i vad de pratar om... Kanske handlar det om att försöka anpassa till en väldigt vardaglig referensram, eller så är området helt enkelt inte utvecklat nog ännu.

[Katana]

Terapi är ju effektivt om man vill glömma och förtränga smärtan  :D

[Skogsälvan]

Vilken sorts terapi pratar du om nu, Katana?

[Katana]

Terapi

[Skogsälvan]

KBT? Ja, det brukar ge fina resultat och du har rätt i att man inte ger sig på roten utan symptomen. Jag önskar dig lycka till och som sagt den här terapiformen brukar ofta visa strålande resultat  :)

[Katana]

Nej Terrapii

[Skogsälvan]

Inte kognitiv beteende terapi?

[Katana]

haha NEEEJ...

[tjabbe]

Carpe Nihil

Vem är du att avgöra om det brister eller inte ?

E de inte lite urspårning just nu på tråden??

Men om vi ska prata om rädslor, så kommer man strax in på fobier, och den sortens rädslor kan man behandla.

Torgskräck tex, kan botas om man utmanar rädslan, kanske inte för abrupt, men lite pö om pö.. efter träning infinner sig segerns glädje.

Spindelfobi likaså, man måste konfronteras med vad de nu e, och övertyga sig själv om att det inte e farligt.

Har jag rätt eller?

Tjabbe

[Katana]

Har med Carpe Nihils rädslor att göra.

[Carpe Nihil]

Inom kognitiv beteendeterapi så behandlar man givetvis beteendet och inte några "bakomliggande orsaker". Det kan man däremot göra inom kognitiv terapi som sådan. Men det är ju bara ett perspektiv av många. Vill man verkligen ha "bakomliggande orsaker" så får man gå till en psykoanalytiker ^_^

Tjabbe, att möta rädslan brukar iaf funka fint. man MÅSTE inte konfronteras med problemet, men det är en beprövad metod. Om man dessutom höjer sig från vanlig beteendeterapi till kognitiv beteendeterapi så har man ytterligare möjligheter att lyckas. Socialkognitiva ska vara spec. effektiva.

Och det har med mina rädlsor att göra ^^