Problemet med den ickeöverförbara insikten

[PopJimmy]

Tänk dig att du upplever dig sitta på en mängd information som du upplever vara extremt dyrbar, men, problemet är bara, att denna information är väldigt intuitivt/implicit och är svårt att uttrycka i explicit språk, och uvtöver det, så går denna information bara att kommuniceras till en liten grupp människor, eftersom informationen kräver viss "grund" för att inte selekteras bort av mottagaren som "fullständigt obegriplig".

Grunden skulle kunna beskrivas som en väldigt ovanlig kombination av komplexa faktorer vi här kan kalla "öppenhet för att ta emot denna dyrbara information" eller bara "insikt".

När du fick denna information, var du vid tillfället, inte medveten om att det fanns andra som även "smakat" på potentialen, av vad denna information kan innebära om den realiseras i större utsträckning, och trodde att du själv hade något väldigt speciellt att erbjuda andra människor.



När du för första gången försökte kommunicera denna information för en annan människa så möts du av en kommunikationspart inte är benägen att bearbeta och tolka informationen på ett sådant sätt att tolkaren kan ge en feedback som bekräftar din insikt, parten har alltså inte själv någon grund eller "insikt" själv som kan resonera med din "insikt".


Du har dock, vid vissa tillfällen, träffat andra människor, som själva upplevt detta och, som även upplever att denna insikt är extremt dyrbar och att de själva reagerade på ett liknande sätt när de fick insikten. Du har alltså fått insikten, dels direkt genom att resonera och bekräfta den tillsammans med andra, och dels på många andra indirekta sätt, bortom nästan alla tvivel, insett hur m.k.t. värd denna information/insikt är värd, om den realiseras.


Du får även en insikt i att många människor i historien nått denna insikt, men att de inte heller lyckats kommunicera denna insikt på ett tillräckligt tillfredställande sätt.



Men större delen av din existens, större delen av din tillvaro går nu ut på att tvingas uppmärksamma alla problem andra människor bidrar med, problem som totalt skulle kunna utrotas om de satt på samma insikt som du. Insikten rör alltså orsaker kring hur problem mellan levande varelser uppstår. Insikten rör grunden för hur genuin och autentisk kommunikation mellan två parter uppstår.



Vad skulle du nu göra med denna insikt? Du inser att du själv är väldigt omogen och att du inte kan förhålla den på ett lämpligt sätt, eftersom denna insikt blir outhärdlig att bära. Tänk Neo i Matrix eller Frodo i Sagan om Ringen. Vad gör man i denna sits? När man upplever att alla problem som uppstår, uppstår av praktiska angelägenheter som är relativt oviktiga i förhållande till denna insikt?

Vad skulle du göra när du börjar märka att du själv blir mer och mer galen av att bära denna icke kommunicerbara insikt? Du upplever mer och mer att det enda du vill i hela ditt liv är att hitta någon som kan ta emot denna insikt och bekräfta den.

Du ska samtidigt uppleva att all annan mänsklig aktivitet som pågår är kvalitativt insignifikant förhållande till denna insikt.

Vad gör man för att inte bli galen om, rent hypotetiskt, skulle uppleva ett tillstånd liknande detta?



Jag börjar tänka på paralleller på detta, hypotetiska, förlopp och hjältens resa genom monomyten.



Reflektioner?

[Katana]

Klipper ogräs

[Skogsälvan]

Varför inte göra som så många har gjort genom tiderna; skriva "sagor" och poesi?

[Algotezza]

Varför inte göra som så många har gjort genom tiderna; skriva "sagor" och poesi?

Ja, det gäller för sändaren att hitta en andlig frekvens som kan uppfattas av mottagaren...


Allt handlar om tankeöverföring - att hitta lämpligt medium på lämplig frekvens!

För min del funkar yttre handlingar och ord och bild och musik bäst som medium när jag vill överföra tankar till andra. Det finns andra vägar att dela en tanke, en erfarenhet, mer sublima och direkta.


A

[offe]

Vad gör man när man blivit galen av insikten (eller fått insikten för att man var galen) och blir botad så effektivt av psykofarmaka att insikten bleknar i minnet?

[Fication]

Tja, hade det varit Frodo så hade väl tipset varit: Visa inte ringen, för h-e!

Algotezza och Skogsälvan kommer med konstruktiva förslag.

Fast något man bör vara medveten om är att samhället inte går från C direkt till G. Samhället måste gå via D, E och F, och inte lämna C förrens man är färdig med C och upptäcker att D är lösningen på C:s problem. Även om G skulle omfatta lösningen på C:s problem så kan man inte från C förstå det. D är en bättre lösning eftersom G även löser en massa problem man inte visste att man hade (eller kommer få).

Dessutom så kan G:s lösning vara direkt stötande för någon på C. Tex om man vid G menar att göra sig av med egot är lösningen på allt så kan det bli svårt och definitivt dumt att övertyga en misshandlad hustru om detta.

Om det är så att man är (anser sig vara) på G och vill lyfta alla andra till G så är det nog ett tecken på att man själv inte har koll på D, E och F. Då bör man nog gå tillbaka och täcka upp dessa steg. Annars blir man bara ännu en övervintrad hippie.

Solklart?!

[Katana]

Som om att lätta på trycket inte skulle vara konstruktivt.
Det är mindrevärderat kan jag tala om !

[Fication]

De åtgärder man gör enbart för att själv lättare kunna hantera problemet är väl inte konstruktivt i första hand, möjligen i andra hand eftersom det då blir lättare att vara konstruktiv.

Att sitta och tycka synd om sig löser inga problem, men ibland måste man göra just detta för att inse att det inte funkar. Först då börjar man leta konstruktiva lösningar.

Och jag försäkrar att jag har spenderat (allför) många timmar med att sitta och tycka synd om mig själv.

[Wintran]

Du borde först börja teorisera kring din idé så mycket du bara kan, skriva ned allt som berör den, diskutera den med andra och ta emot kritik så att den kan utvecklas. Du bör sen göra likadant med den exakta vägen dit, lägga upp en konkret plan och fundera på ut hur det fungerar i praktiken att ta sig "från C till G", som Fication uttryckte det. Hur ska du förmedla din insikt till andra? Hur ska du genomföra din vision i praktiken?

När detta är gjort handlar det om att sätta planen i verket, och då kanske det är dags att likt Svenska Nihilistsällskapet med näckrosblad i spetsen maximera budskapsspridandet med allehanda "informations terror", sätta upp en webbplats etc. Viktigt är dock att aldrig sluta fundera över vad din idé egentligen innebär. Du får aldrig sluta ta till dig kritik eller nya influenser, oavsett hur långt gånget ditt projekt är, för då blir du en ny Hitler innan du vet ordet av.

[Katana]

Fication

Det handlar inte om att tycka synd om sig själv utan att ta ansvar för sig
själv och sina känslor. Gör man det blir man mer kapabel att även se
lösningar. Det handlar om självrespekt. Att sätta värde på sig själv, att ta
hand om sig själv.
Visst kan man gråta för att gräva ner sig också. Det är sant. Men det var
inte riktigt den typ av lösning jag uppmuntrade till.

[tjabbe]

Tänk dig att du upplever dig sitta på en mängd information som du upplever vara extremt dyrbar, men, problemet är bara, att denna information är väldigt intuitivt/implicit och är svårt att uttrycka i explicit språk, och uvtöver det, så går denna information bara att kommuniceras till en liten grupp människor, eftersom informationen kräver viss "grund" för att inte selekteras bort av mottagaren som "fullständigt obegriplig".

Grunden skulle kunna beskrivas som en väldigt ovanlig kombination av komplexa faktorer vi här kan kalla "öppenhet för att ta emot denna dyrbara information" eller bara "insikt".

När du fick denna information, var du vid tillfället, inte medveten om att det fanns andra som även "smakat" på potentialen, av vad denna information kan innebära om den realiseras i större utsträckning, och trodde att du själv hade något väldigt speciellt att erbjuda andra människor.



När du för första gången försökte kommunicera denna information för en annan människa så möts du av en kommunikationspart inte är benägen att bearbeta och tolka informationen på ett sådant sätt att tolkaren kan ge en feedback som bekräftar din insikt, parten har alltså inte själv någon grund eller "insikt" själv som kan resonera med din "insikt".


Du har dock, vid vissa tillfällen, träffat andra människor, som själva upplevt detta och, som även upplever att denna insikt är extremt dyrbar och att de själva reagerade på ett liknande sätt när de fick insikten. Du har alltså fått insikten, dels direkt genom att resonera och bekräfta den tillsammans med andra, och dels på många andra indirekta sätt, bortom nästan alla tvivel, insett hur m.k.t. värd denna information/insikt är värd, om den realiseras.


Du får även en insikt i att många människor i historien nått denna insikt, men att de inte heller lyckats kommunicera denna insikt på ett tillräckligt tillfredställande sätt.



Men större delen av din existens, större delen av din tillvaro går nu ut på att tvingas uppmärksamma alla problem andra människor bidrar med, problem som totalt skulle kunna utrotas om de satt på samma insikt som du. Insikten rör alltså orsaker kring hur problem mellan levande varelser uppstår. Insikten rör grunden för hur genuin och autentisk kommunikation mellan två parter uppstår.



Vad skulle du nu göra med denna insikt? Du inser att du själv är väldigt omogen och att du inte kan förhålla den på ett lämpligt sätt, eftersom denna insikt blir outhärdlig att bära. Tänk Neo i Matrix eller Frodo i Sagan om Ringen. Vad gör man i denna sits? När man upplever att alla problem som uppstår, uppstår av praktiska angelägenheter som är relativt oviktiga i förhållande till denna insikt?

Vad skulle du göra när du börjar märka att du själv blir mer och mer galen av att bära denna icke kommunicerbara insikt? Du upplever mer och mer att det enda du vill i hela ditt liv är att hitta någon som kan ta emot denna insikt och bekräfta den.

Du ska samtidigt uppleva att all annan mänsklig aktivitet som pågår är kvalitativt insignifikant förhållande till denna insikt.

Vad gör man för att inte bli galen om, rent hypotetiskt, skulle uppleva ett tillstånd liknande detta?

Jag börjar tänka på paralleller på detta, hypotetiska, förlopp och hjältens resa genom monomyten.


Reflektioner?

Detta var ju en KUL TANKE, jag känner absolut igen hela detta problem!

Några dagar efter att jag upplevt den mest omvälvande händelsen i mitt 18 åriga liv, var jag totalt (nästan i alla fall) full av önskan att kunna berätta för alla de närmaste vännerna, vad jag varit med om!

Allt det gamla invanda tankemönstret, de gamla "synderna" de trista mörka samvetena, kort sagt allt som gjorde livet mörkt, hade försvunnit, en en upplevelse av att ha blivit PÅNYTTFÖDD!

Människorna som fanns runt mig vid det särskilda tillfället, då det hände, påstod just detta att jag hade blivit "frälst" eller Kristen!

Faktum är att detta inträffade inte i ett exalterat väckelsemöte, utan det var en ganska vanlig förmidagsgudstjänst.

Efter mötet då folk reste sig för att gå ut, greps jag av en kraft som påtagligt ledde mig att söka lugna ner mitt hjärta som vid tillfället bankade som en "stångjärnshammare".

Jag sökte upp pastorn som hade predikat, och han såg att jag behövde frid i mitt innersta (hjärta), då undrade han om jag ville bli frälst.

Jag svarade ja, och så bad han för mig, och jag upplevde verkligen hur jag fick ro och frid!

När jag efteråt reste mig upp från den knäböjda ställningen, såg jag att det rum där detta inträffade var ganska fullt av många andra som också upplevde möten med "Gud".

Mina båda systrar var med, min mor och far, ja när familjen gich hem från detta 11 mötet, var allt förändrat, mycket märkligt faktiskt!

När jag på Måndagen gick till mitt arbete, gick jag som på moln, allting var annorlunda.

Jag sken som en sol, så när jag kom till omklädningsrummet på verkstaden, sa någon, har Du vunnit på lotteriet så glad som Du är!

Nej sa jag, jag har blivit FRÄLST!

Då blev det absolut tyst någon sekund, och sedan många tillrop, han har blitt galen, han har blitt religiös osv.

Just denna upplevelse, av att ha fått ett nytt liv, var omöjligt för mig att hålla tyst om, och jag försökte berätta för mina vänner, men de fattade ju inte något, och de tyckte säkert att jag var just galen.

Liknelsevis var det som om jag funnit en källa md pengar, som bara flödade ur jorden, och det fanns så det räckte till alla som bara gjorde som jag, gick dit och hämtade!
Vet inte om det var någon som TRODDE VAD JAG BERÄTTADE, verkligt frustrerande upplevelse i alla fall!

Detta var 1961, jag minns detta som igår, men mycket har förändrats.

Vad hände egentligen?

Var det en Martinusglimt, som kom av sig eller vad?

Jag räknar inte med att någon läsare här ska ge mig ett svar, men frustrationen, är säkert liknade, om någon skulle ha mött en rympvarelse, eller sett ett rymdskepp, eller något annat "otroligt" ologiskt enligt vårt vanliga sätt att tänka.

Tjabbe

[suchanother]

Ref. till trådens rubrik "Problemet med den ickeöverförbara insikten"

Vad är inte överförbart? Känsla, tanke? Dessa måste kläs i ord förvisso om du vill meddela skriftligt men det finns också överförbart som inte kräver skriftspråket. Det osagda, känslan av harmoni, känslan av….

[amy]

Reflektioner?

du ser ut som ett isbjörn.

[Viola]

Är den icke överförbara insikten allmängiltig?
Om den är det hur kan man veta det i så fall?

[Avantgardet]

Har inte Hermann Hesse skrivit om det där i Siddhartha?

Grejen är ju att det är något personligt, det kan inte kommuniceras - betänk konstruktivism -, just för att det är personligt. Därför har ingen lära lyckats frälsa alla redan. Man måste själv vandra vägen, även om någon annan pekar ut den på kartan. Guds riktiga Namn, den silkeslena sockervaddskänslan som sprids likt ett fluffigt litet virus, talet Pi på duken... Man får locka likt en Sokrates (psss!...eller Machiavelli!). Punkt G storytelling, signing off (snarare snöade jag fast vid Start: jag upptäcke att Målet kommer hti och möter oss ändå)...and by the way: just enjoy the ride, stupid! Det är allt man kan säga, ja, och BE SMART! Ansvar... Kärlek, och hur det nu var!? Lägg ned nojjan!