Problemet med den ickeöverförbara insikten

[Viola]

Har inte Hermann Hesse skrivit om det där i Siddhartha?

Grejen är ju att det är något personligt, det kan inte kommuniceras - betänk konstruktivism -, just för att det är personligt. Därför har ingen lära lyckats frälsa alla redan. Man måste själv vandra vägen, även om någon annan pekar ut den på kartan. Guds riktiga Namn, den silkeslena sockervaddskänslan som sprids likt ett fluffigt litet virus, talet Pi på duken... Man får locka likt en Sokrates (psss!...eller Machiavelli!). Punkt G storytelling, signing off (snarare snöade jag fast vid Start: jag upptäcke att Målet kommer hti och möter oss ändå)...and by the way: just enjoy the ride, stupid! Det är allt man kan säga, ja, och BE SMART! Ansvar... Kärlek, och hur det nu var!? Lägg ned nojjan!

Det var längesen jag läste Hesse, kanske skulle riva fram honom ur de dammiga bokhyllorna.
Det är väl kanske därför religionen har gjort så mycket ont -
den försöker överföra det icke överförbara och göra det
allmängiltigt och förtrycker många gånger dem det inte stämmer för.

[Skogsälvan]

Vad gör man när man blivit galen av insikten (eller fått insikten för att man var galen) och blir botad så effektivt av psykofarmaka att insikten bleknar i minnet?

Väldigt bra fråga som jag tror att många brottas med. Har man väl börjat röra sig i Platons grotta - hmmm... hur lyckades man röra sig egentligen?! En lätt touch över dominobrickorna. Det ena leder till det andra och det kan gå fort. "Svaret är 42, men hur löd frågan?" som Adams skrev. Ungefär. Och hur ska man förmedla det man såg när ögonen hade vant sig vid ljuset? Absolut ingen aning! Och vill man ens det? Bör man det? Borde inte alla växa i sin egen takt?

[PopJimmy]

Tror det snart är dags att lägga ner filosofin och funderandet. Det leder inte någon vart.

Börja umgås med katter istället, de har bättre koll på vad som värt att pyssla med här i livet.

[Avantgardet]

Det var längesen jag läste Hesse, kanske skulle riva fram honom ur de dammiga bokhyllorna.
Det är väl kanske därför religionen har gjort så mycket ont -
den försöker överföra det icke överförbara och göra det
allmängiltigt och förtrycker många gånger dem det inte stämmer för.

Helt säkert!

Tror det snart är dags att lägga ner filosofin och funderandet. Det leder inte någon vart.

Börja umgås med katter istället, de har bättre koll på vad som värt att pyssla med här i livet.

Vart hade du tänkt komma?

[PopJimmy]

Tror det snart är dags att lägga ner filosofin och funderandet. Det leder inte någon vart.

Börja umgås med katter istället, de har bättre koll på vad som värt att pyssla med här i livet.

Vart hade du tänkt komma?

Frammåt?

[Avantgardet]

Frammåt?

Planeten är rund... både jag och min katt går runt i cirklar.

[Katana]

Ja men det kanske kan vara av nytta att byta bana ibland också så man inte går i samma cirkel hela livet ?

[Wintran]

Tror det snart är dags att lägga ner filosofin och funderandet. Det leder inte någon vart.

Filosofi och funderande leder ingen vart om man inte själv leder dem någon vart. Extremer leder sällan någon vart.

Börja umgås med katter istället, de har bättre koll på vad som värt att pyssla med här i livet.

Katter äger.

Planeten är rund... både jag och min katt går runt i cirklar.

Planeten är rund och vi måste förflytta oss på dess yta, men det betyder inte nödvändigtvis att vi måste gå i cirklar. Låt oss upptäcka jordens alla ytor och sedan välja var vi vill bo.

[Fication]

Och vill man ens det? Bör man det? Borde inte alla växa i sin egen takt?

Word! En insikt är ju något man gör själv. Man tänker själv, man ställer sig en fråga och finner ett svar som man tycker passar till frågan. Det första man då gör är att springa runt och köra ner det i halsen på alla andra som inte ställt frågan, som inte vet vad det ska vara till.

[J R Auk]

Jag upplever att det oftast går som i vågor med dessa saker. Insikterna hopar sig och bröstet spränger av en önskan att förmedla som du säger.
Det går inte, man får det inte ur sig, hemfaller år mindre konstruktivt beteende.
Och så rätt vad det är har något hänt. Saker har närmat sig, vänner och ovänner har besinnat sig, eller jaget kanske förlikat sig.
Hursomhelst är hoppet ännu en gång närvarande och tankarna om hur man skall nå fram med andra kapitlet börjar mola.

Kanske är det detta, frustrationen, försöken. Kanske är det att vara mer sensibel till det kollektiva som gav insikten från första början.

Är det månne som Focault säger vår kontext bestämmer våra tankar. Då borde den som är mer sensibel finna insikterna före. "Epistemen" där friheten tros råda.