Ont i huvudet och ögonen...

[PopJimmy]

Att jag har en fatalistisk syn kan nog stämma, tror jag projicierar många av mina egna problem på andra.

Far min åkte in till psyket igår, han hade tagit amfetamin varje dag i en månad nu och mådde inte så bra, inte så bra kombination med amfetamin och hasch antar. Hasch rökar han hela dagarna.

Fick även reda på att min lillebror har flyttat till en styvfamilj, de var bönder och han verkade trivas. Bra att han kommer bort från vår morsa, eftersom hon super varje dag.

Min lillesyrra har jag inte hört något av på ett tag, tror det är bättre med henne nu, hon har nog inte skurit sig i armarna alls på länge.

Bror min mår också lite bättre, jag försöker ge honom lite tips, han är dock inte så mottaglig. Han sitter och spelar datorspel hela dagarna för att fly undan hans konstanta ångest, han mår mest dåligt för att han har obetalda läkarräkningar, socialen ska egentligen betala dom, men då måste han själv först betala dom och skicka in kvittorna.




Kuken är fortfarande helt paj. Den står inte alls, stora bristningar i hela kuken, gör lite småont men inte störande. Äter havregryn och potatissoppa, ibland äter vi kyckling från lidl på lördagar, det kostar 20kr för en förpackning som vi delar på alla 4.Väldigt undernärd.
Pluggar filosofi på södertörn och plankar på tunnelbanan varjedag för att kunna ta mig till skolan. Känns som jag redan funderat ut det mesta lärarna pratar om på lektionerna, speciellt nu i metafysikkursen. Orkade inte skriva logiktentan men det var skitlätt. Etiktentan fick jag vg- på eftersom läraren tyckte jag skrev för mycket om mina egna tankar i tentan (utöver en tjock textanalys). Filosofin känns relativt kul att gå på, inte för att jag lär mig speciellt mycket, det är mest detaljresonemang jag får klargjort för mig, men det är ändå givande att gå till lektionerna, mest för att det är ändå gångerna jag träffar anndra människor, lever helt storstadsalienerad annars.



Sitter mest vid datorn och programmerar datorspel. Tråkigt nu är bara att jag verkar ha sabbat mina ögon eller nått. Jag vet inte om jag håller på få en hjärntumör eller om det bara är en infektion i huvudet. Jag blir yr av att sitta vid datorn och får kraftig huvudvärk. Något trycker konstant mot huvudet, jag kan inte andas in genom höger näsborre längre.

Fattar inte riktigt vad jag ska göra, om det är en tumör eller bara infektion eller om det är någon ögonsjukdom eller vad det är. Om jag måste sluta med att hålla på med min dator kan jag lika gärna ta livet av mig på en gång. Visst, jag kan lägga ner allt mitt designande och börja göra brädspel och syssla med musik.

Har knapp råd att gå till läkaren och känner att alla senaste gånger jag har varit hos läkaren så har dom förminskat mitt kukproblem, jag har ingen ork att bråka med dom längre.



Mina funderingar att döda andra människor har börjat avta, likaså min frustration och deppression. Min samhällskritik likaså. Jag har insett att vi lever i ett samhälle där vi inte byr oss om sjuka eller utsatta och att det är så vi vill ha det.

Jag har funderat på om jag ska börja snatta eller råna människor, jag har inget behov av pengar, inget behov av kärlek, inget behov att äta, inget behov av att det samhälle vi lever i mår bra, inget behov av att hjälpa någon i min familj eller mig själv. Ser fram emot att få cancer i hjärnan. Ibland funderar jag på om jag ska skära upp mig själv med en kniv, kanske skära av mig kuken eller halsen eller bara trycka in den i hjärtat.


Min plan är att göra arbetsprovet och söka designjobb, jag vet att jag redan nu har allt som krävs för att få jobb, men jag måste bara kunna kommunicera det till de som anställer mig.

Tycker det är lite jobbigt att moderaterna vann valet. Jag är inte längre föbannad över det, men inser att det kommer bli jobbigare att leva eftersom allt socialt stöd kommer dras in. Priset på Kollektivtrafiken ska höjas likaså avgifterna för att åka fast, de ska nästan höjas med 200%, jag fattar inte riktigt vart vårt samhälle tror att jag ska trolla fram dessa pengar ifrån.

Jag vill bara skapa, men jag är väll naiv antar jag. Egentligen skulle jag vilja ta emot dödshjälp, tror jag. Tråkigt nog så är det inte lagligt i Sverige.


Jag är inte längre rädd för någonting. Känner mer och mer att jag inte längre har någon att vara arg på eller inget att vara deprimmerad över längre. Detta är min lott här i livet. Jag är här för att utforska gränserna av vad som är möjligt.

[PopJimmy]

Jag känner en frihet. Inget spelar någon roll längre. Min tankefrekvens är extremt låg. Det finns inget att säga, inget att kommentera, jag bara beskriver min observation. Jag har inget behov att övertyga någon, har ingen aning om det jag säger är begripligt eller inte.

Jag hamnade i ett väldigt underligt tillstånd igår, det var ungefär som att ta amfetamin. Jag kände att jag var påväg ut ur min kropp. Gränerna börjar upphöra. IBland känner jag mig galen, men detta är inte galenskap, det är frihet från fysiska och psykologiska villkor.



Funderar på om jag ska börja pratar gibberish eller hitta på mitt egna språk.

[Katana]

Take care....

[Advocate]

(Följande får du ta med ödmjukhet om så behövs, det är bara skriverier från en lekman. Det kan vara väldigt förnedrande med dåliga råd.)

Det känns ju som om du har brist på mening. Tidigare har din mening kanske varit att dekonstruera påstådda meningsfullheter, att genomskåda saker? Men när du avklarat detta så finns ingen mening kvar?

Försök finna tillfredsställelse i att natten övergår i dag, och dagen i natt. Ät, studera och hänge dig åt alla de naturliga behoven som krävs för att leva. Vill du så kan du göra spontanare saker, för stunder börja söka efter meningen mer ihärdigt. Om du sedan inte finner någon sådan den gången, återvänd till det "lugna" livet igen.

Kom ihåg att meningen uppstår ur meningslösheten, och att meningslösheten uppstår ur meningen.

[Katana]

Det kan vara väldigt förnedrande med dåliga råd

Visst är det svårt att komma med ngt. konstruktivt till en annan ?

[Advocate]

Ja det är det verkligen, enbart den goda viljan räcker inte alltid.

[PopJimmy]

Det känns ju som om du har brist på mening. Tidigare har din mening kanske varit att dekonstruera påstådda meningsfullheter, att genomskåda saker? Men när du avklarat detta så finns ingen mening kvar?

Nja, det finns inget behov av mening här. Meningslösheten har jag redan brottat med senaste 10 åren, jag har insett att det är meningslöst, att det är meningslöst att ö.h.t. söka mening bortom det spontana. Detta är bortom uppgivneheten.

[offe]

Du skriver väldigt tydligt vad du vill:

Min plan är att göra arbetsprovet och söka designjobb, jag vet att jag redan nu har allt som krävs för att få jobb, men jag måste bara kunna kommunicera det till de som anställer mig.

Jag vill bara skapa

så jag avstår från att ge råd.

[Kallekula]

Tja vad ska man göra med sina nära och kära som har problem. Jag kan lika lite som någon annan här ge råd (kan väl bara de som varit i samma sits).

Bara nyfiken. Varför flyttar du inte hemifrån? Du säger att du(ni) inte ha pengar. Men hur länge ska du hålla dem under armen? Att ta på sig rollen som beskyddare är väl vanligt vad det gäller missbrukare, fast detta brukar inte i längden gagna någon. Vad jag kan förstå av att ha läst liknande historier.

Ähä jag vet inte eftersom jag inte suttit i samma sits. Kämpa på! Sök dig till anhöriggrupper. Finns väl både för alkohol och narkotika.

Din ekonomi kan du ju snabbt fixa, om du är arbetsför. Men som sagt ska du blanda in din ekonomi med missbrukande nära och kära då vet i tusan.

[Åkes granne]

Fastande för rubriken, lät som jag.. Typ tre dagar för en vecka sen; kändes konstant som om något i min högra huvudsida höll på att gå sönder, fick ett tryck över, och det började svullna över mitt högra öga, så att det såg ut som jag hade blivit slagen. ..Yr.. "Hjärntumör, mysigt.." -tänkte jag.

Min världsbild är totalt invalid = orsak. Så att ju bättre jag mår, ju längre jag kommer; desto renare form av helvetet stämmer ofrivilligt träff med.

Jag tänkte på att det kan vara bra att försöka njuta av precis allt, vara med hela tiden -vilket inte är samma sak som att hitta det "goda". Man ska alltså gå på det som man inte kan kalla för "ångest" el. "skam", eftersom man vet hur det hänger ihop, och därför aldrig kan skylla på något/någon. Bara vara i ALLT, alltså.

[Wintran]

Tack. Det här räcker för mig som drivkraft för att fortsätta fundera över politik och vårt samhälle ett bra tag till.