existerar känslor

[Algotezza]

Förlåt, men då har vi vänt på steken: existerar något annat än känslor? (Mitt tangentbord börjar vara riktigt slut, ha överseende)

Allt vi vet om omvärlden bygger på varianter känslo/känselsinnet: hörsel - vår förmåga att känna av tryckväxlingar i luften; syn - vår förmåga att känna av närvaron av fotoner; smak - känna av smakämnen i gommen; lukt - känna av doftpartiklar i näsan; känsel - självklart!

Vårt medvetandes/kroppens känslor är att känna av och delvis styra det vi kallar inre förlopp; tankar - att känna av och styra det vi kallar kognitiva förlopp.

Allt är en fråga om känsel/känsla.

A

[PseydonymHär]

Förlåt, men då har vi vänt på steken: existerar något annat än känslor? (Mitt tangentbord börjar vara riktigt slut, ha överseende)

Allt vi vet om omvärlden bygger på varianter känslo/känselsinnet: hörsel - vår förmåga att känna av tryckväxlingar i luften; syn - vår förmåga att känna av närvaron av fotoner; smak - känna av smakämnen i gommen; lukt - känna av doftpartiklar i näsan; känsel - självklart!

Vårt medvetandes/kroppens känslor är att känna av och delvis styra det vi kallar inre förlopp; tankar - att känna av och styra det vi kallar kognitiva förlopp.

Allt är en fråga om känsel/känsla.

A

Intressant fråga. Allt är bara känslor. För oss människor iallafall. Att något finns konkret tycker jag är det mest abstrakta som finns.

Algotezza: Låt oss utgå från att vi lever i en fantasivärld som matrix. Där har ju ett avancerat program manipulerat vår hjärna att känna olika saker, trots att de inte "finns". Likväl var de riktiga för folket som var inuti matrix. På grund av deras känslor.

[J R Auk]

Räsla kan uppstå där den inte behöver finnas. Falsk?
Beundran kan uppstå gentemot någon som utfört något, ljuger han om detta var lämnar det känslan då?

Skulle ju kunna påstå att det känslan är riktad mot inte hör till känslan själv. Descartes körde på den linjen. Således en uppdelning mellan känsla och intellekt, ett tajt samspel dock.

Ok då har jag en nöt.

Ilska. Alltid en falsk känsla. Falsk därför vi har i den, begreppsligt, matat in konnotationer om styrka, verkställande, betvingande, när allt där finns är ett futilt hävdande över förlorad kamp.

Kan vi känna en känsla utan att tolka den? Ge den mening?
Så att säga av intellektet obunden känsla. Och kan vi med den göra något?

[muliboy]

Känslor är allt vi är? Pulserande nerver som bara känner och upplever?
Välbefinnande är väl allt vi vill?
Logistik och planering är väl en bieffekt av rädsla?
Kaos skrämmer. Strategi ger hopp?
Ungefär så tror jag
kanske

Litet tillägg (ber om ursäkt för uttjatat koncept):
Ilska är väl rädsla? En reaktion på verkligt eller imaginärt hot mot lugnet? Vrede är en lat lösning tror jag. Vid konflikt (verklig eller påhittad, fortfarande) tar man genväg genom registret av reaktioner till den omedelbart avslutande i varje korttids-scenario.
Man hoppar till slutet. Skuttar som en gorilla och brölar hotfullt. "Gå iväg! Stör inte mitt välbefinnande!"
Grr.
Fast det agerandet bör man ju kanske igentligen spara till riktigt akuta situationer kanske? Inte över att försvara att man glömde köpa hudkräm till sin partner? Det kan bli lite knas ibland.
Men det kan vara svårt att se hur man lever i sina känslor. För vi är ju dem och upplever allt de gör hela tiden. Vi reagerar bara.