Kallekulan....
Utrymme finns alltid för reformeringar, så länge det finns ojämlika förhållanden i ett samhälle!
Oväsentligt hur det ser ut i statsfinanserna, alla reformer som syftar till att stärka demokratin och minska fattigdomen är alltid framtidspekande och dessutom alltid självfinansierade. Ju lägre budgetunderskott, ju fler reformer således! :lol:
Inflationen skall ligga på? Tja, vem vet det, men det som fakta säger är ju att med en inflation på 4-7 procent så hade, nästan, alla jobb i vart fall. Men det går säkert att pressa ned arbetslöshet och inflation än mer kan vi tänka!
MVH
jbig
Atombomen...
Moderator: Moderatorgruppen
jbig
"Utrymme finns alltid för reformeringar, så länge det finns ojämlika förhållanden i ett samhälle!
Oväsentligt hur det ser ut i statsfinanserna,"
"Listan tar slut 1976. Vilket inte är så konstigt. För sedan dess har i princip all reformpolitik för de breda folklagren i det här landet upphört..."
Och sossarna har väl haft maken, i omgångar,sedan 1976? .....så hur kommer det sig at som du sa listan tar slut 1976?
Hur säg det ut i statsfinanserna 1975 jmf med låt säga 2003? Ta lite kända faka, budgetunderskott, inflation osv...
"Utrymme finns alltid för reformeringar, så länge det finns ojämlika förhållanden i ett samhälle!
Oväsentligt hur det ser ut i statsfinanserna,"
"Listan tar slut 1976. Vilket inte är så konstigt. För sedan dess har i princip all reformpolitik för de breda folklagren i det här landet upphört..."
Och sossarna har väl haft maken, i omgångar,sedan 1976? .....så hur kommer det sig at som du sa listan tar slut 1976?
Hur säg det ut i statsfinanserna 1975 jmf med låt säga 2003? Ta lite kända faka, budgetunderskott, inflation osv...
Kallekulan....
Att listan tog slut berodde välan på det jag redan skrivit, först sex år av borgerligt vanstyre till 1982. Sedan tog det nästan två valperioder, eller sex år att råda bot på det som de ställt till med. Men under åren 1985-1990 lyssnade man allt för mycket på vad nyliberalerna basunerade ut, och då började det åter gå åt skogen.
Därefter ny borgerlig period 1991-1994, och då kördes landet i botten! Därefter var man tvungna, ansåg de styrande sossarna i vart fall, att reparera ånyo, men allt för välvilligt mot näringslivet enligt min mening. Man räddade, faktiskt under de sista borgerliga åren, ju banksystemet från kollaps med skattemedel, det skulle man inte ha gjort!
Därefter har man ebbart satsat på företagen och närinmgslivet de sista åren, vilket visserligen har räddat statsfinanserna, men däremot ökat på otryggheten och arbetslösheten i samhället!
Förstår du nu då......? Jag kan väl inte gärna sitta med exakt kunskap om varför listan tog slut 1976, kanske beror det på att undersökningen tog slut då - eller så beror det på det jag skrivit ovan?
Här lite bakgrundsfakta om 70-80-90-talen i svensk ekonomi:
I mitten av 1970-talet gick kapitalismen in i en stagnation som snart utvecklades till en kris. Att stagnationen började just under 1970-talet hade klart urskiljbara orsaker.
En av orsakerna var att efterkrigstidens satsningar på forskning och utveckling ebbade ut i början av 1970-talet. Inom ramen för militärindustrin fortsatte forskningen, men den ledde inte längre på samma sätt som tidigare till säljbara produkter; produkterna var bara gångbara på en specialiserad militär marknad där allt mer avancerade vapensystem såldes till allt mer inkompetenta köpare, i regel med hjälp av statliga exportsubsidier. Det var inte sällan förlustaffärer för staterna, men inte för dem som satt i ledningarna på de militärindustriella komplexen, idag vet vi att militärindustrin är helt beroende av den civila forskningen och teknologin.
Ännu viktigare var dock själva det faktum att det internationella läget stabiliserats och freden i Europa hade bevarats. Vid mitten av 1970-talet hade Europa haft fred längre än det någonsin tidigare haft i historisk tid, och den folkliga entusiasmen för allt tyngre rustningsbördor var nere på noll.
Trots att produktionen i början av 1970-talet var mycket större än tidigare, krävde den mycket mindre folk än tidigare. Omkring 1970 började den andel av befolkningen minska, som var sysselsatt i industrin. I själva verket hade andelen sysselsatta i materiell produktion då redan sedan lång tid varit stadd i minskning, ty den en gång dominerande jordbrukssektorn stadigt minskade sin andel av arbetskraften.
Två faktorer räddade systemet under 1970-talet igenom. Den ena var att de grupper som arbetade med underordnad företagsadministration, med distribution och handel, fortfarande låg stabila eller till och med ökade något. Den andra var att man ännu hade råd att utvidga den offentliga sektorn. Under 1980-talet doldes problematiken av en accelererande och med tiden mer sanslös spekulationsboom som man i sin ohistoriska ickekunskap trodde skulle fortsätta i evighet och som i Sverige fick det hela ytterligare ”draghjälp” av skattereformen 1990-91. Den hade i och för sig startats redan åren 1983-1985 då C, S och Fp gjorde upp om att förbereda en skattereform.
Åren 1990-1991 insåg plötsligt alla förståsigpåare att krisen redan var här. Datorisering och annan ny teknik ökade arbetsproduktiviteten, och minskade behovet av anställda. Jobben var nu så effektiva att allt färre behövdes inom produktionen. Majoriteten av befolkningen måste nu plötsligt leva på transfereringar för att uppehålla köpkraften.
Man införde den s.k. ”Laffer-kurvan” som förklaringsmoment i Sverige. Den innebar att staten borde minska sina inkomster för att öka sina inkomster! Redan det är i sig ologiskt, men den svenska högern och nyliberalerna lyckades sälja in laffer-kurvan, genom att påstå att inkomsterna skulle öka genom s.k. ”dynamiska effekter”. Nu fick de inkompetenta direktörerna chansen, och de påbörjade sina svindlerier i landet i stor skala. Lafferkurvans effekter såg man aldrig av, istället råkade Sverige in i en ordentlig kris 1991-1995.
För att avhjälpa problemet sändes några hundra tusen offentliganställda ut i arbetslöshet åren 1991-1993. Därefter har Sverige halkat i välståndsutveckling, klassklyftorna har ökat och otryggheten sprider sig. I början av 2000-talet märktes ännu ett problem i denna spekulationsekonomi, tillväxt som driver upp arbetslösheten liksom otryggheten! Ju mer tillväxt, ju mer fattigdom – och ju rikare direktörer och fifflande företagare!
MVH
jbig
Att listan tog slut berodde välan på det jag redan skrivit, först sex år av borgerligt vanstyre till 1982. Sedan tog det nästan två valperioder, eller sex år att råda bot på det som de ställt till med. Men under åren 1985-1990 lyssnade man allt för mycket på vad nyliberalerna basunerade ut, och då började det åter gå åt skogen.
Därefter ny borgerlig period 1991-1994, och då kördes landet i botten! Därefter var man tvungna, ansåg de styrande sossarna i vart fall, att reparera ånyo, men allt för välvilligt mot näringslivet enligt min mening. Man räddade, faktiskt under de sista borgerliga åren, ju banksystemet från kollaps med skattemedel, det skulle man inte ha gjort!
Därefter har man ebbart satsat på företagen och närinmgslivet de sista åren, vilket visserligen har räddat statsfinanserna, men däremot ökat på otryggheten och arbetslösheten i samhället!
Förstår du nu då......? Jag kan väl inte gärna sitta med exakt kunskap om varför listan tog slut 1976, kanske beror det på att undersökningen tog slut då - eller så beror det på det jag skrivit ovan?
Här lite bakgrundsfakta om 70-80-90-talen i svensk ekonomi:
I mitten av 1970-talet gick kapitalismen in i en stagnation som snart utvecklades till en kris. Att stagnationen började just under 1970-talet hade klart urskiljbara orsaker.
En av orsakerna var att efterkrigstidens satsningar på forskning och utveckling ebbade ut i början av 1970-talet. Inom ramen för militärindustrin fortsatte forskningen, men den ledde inte längre på samma sätt som tidigare till säljbara produkter; produkterna var bara gångbara på en specialiserad militär marknad där allt mer avancerade vapensystem såldes till allt mer inkompetenta köpare, i regel med hjälp av statliga exportsubsidier. Det var inte sällan förlustaffärer för staterna, men inte för dem som satt i ledningarna på de militärindustriella komplexen, idag vet vi att militärindustrin är helt beroende av den civila forskningen och teknologin.
Ännu viktigare var dock själva det faktum att det internationella läget stabiliserats och freden i Europa hade bevarats. Vid mitten av 1970-talet hade Europa haft fred längre än det någonsin tidigare haft i historisk tid, och den folkliga entusiasmen för allt tyngre rustningsbördor var nere på noll.
Trots att produktionen i början av 1970-talet var mycket större än tidigare, krävde den mycket mindre folk än tidigare. Omkring 1970 började den andel av befolkningen minska, som var sysselsatt i industrin. I själva verket hade andelen sysselsatta i materiell produktion då redan sedan lång tid varit stadd i minskning, ty den en gång dominerande jordbrukssektorn stadigt minskade sin andel av arbetskraften.
Två faktorer räddade systemet under 1970-talet igenom. Den ena var att de grupper som arbetade med underordnad företagsadministration, med distribution och handel, fortfarande låg stabila eller till och med ökade något. Den andra var att man ännu hade råd att utvidga den offentliga sektorn. Under 1980-talet doldes problematiken av en accelererande och med tiden mer sanslös spekulationsboom som man i sin ohistoriska ickekunskap trodde skulle fortsätta i evighet och som i Sverige fick det hela ytterligare ”draghjälp” av skattereformen 1990-91. Den hade i och för sig startats redan åren 1983-1985 då C, S och Fp gjorde upp om att förbereda en skattereform.
Åren 1990-1991 insåg plötsligt alla förståsigpåare att krisen redan var här. Datorisering och annan ny teknik ökade arbetsproduktiviteten, och minskade behovet av anställda. Jobben var nu så effektiva att allt färre behövdes inom produktionen. Majoriteten av befolkningen måste nu plötsligt leva på transfereringar för att uppehålla köpkraften.
Man införde den s.k. ”Laffer-kurvan” som förklaringsmoment i Sverige. Den innebar att staten borde minska sina inkomster för att öka sina inkomster! Redan det är i sig ologiskt, men den svenska högern och nyliberalerna lyckades sälja in laffer-kurvan, genom att påstå att inkomsterna skulle öka genom s.k. ”dynamiska effekter”. Nu fick de inkompetenta direktörerna chansen, och de påbörjade sina svindlerier i landet i stor skala. Lafferkurvans effekter såg man aldrig av, istället råkade Sverige in i en ordentlig kris 1991-1995.
För att avhjälpa problemet sändes några hundra tusen offentliganställda ut i arbetslöshet åren 1991-1993. Därefter har Sverige halkat i välståndsutveckling, klassklyftorna har ökat och otryggheten sprider sig. I början av 2000-talet märktes ännu ett problem i denna spekulationsekonomi, tillväxt som driver upp arbetslösheten liksom otryggheten! Ju mer tillväxt, ju mer fattigdom – och ju rikare direktörer och fifflande företagare!
MVH
jbig
Jbig
"Men under åren 1985-1990 lyssnade man allt för mycket på vad nyliberalerna basunerade ut, och då började det åter gå åt skogen. "
Vet inte om jag riktigt köper detta med att sossarna skulle lyssna och ta till sig. Verkar långsökt att ändra ett vinnande koncept.
Kan det inte vara så att att skatteuttaget har nått den gräns där ytterligare skatteuttag skulle vara hämmnade för utvecklingen i samhället? För om lösningen enbart är ökad välfärd, dvs ökade skatter varför ökar då inte sossarna skatterna? Varför ska skattekvoten, eller skattetrycket vara 50 eller 60& det är väl i så fall bara att öka på till 70, 80 90 eller varför inte 100% Eller hur ska man se det?
"Men under åren 1985-1990 lyssnade man allt för mycket på vad nyliberalerna basunerade ut, och då började det åter gå åt skogen. "
Vet inte om jag riktigt köper detta med att sossarna skulle lyssna och ta till sig. Verkar långsökt att ändra ett vinnande koncept.
Kan det inte vara så att att skatteuttaget har nått den gräns där ytterligare skatteuttag skulle vara hämmnade för utvecklingen i samhället? För om lösningen enbart är ökad välfärd, dvs ökade skatter varför ökar då inte sossarna skatterna? Varför ska skattekvoten, eller skattetrycket vara 50 eller 60& det är väl i så fall bara att öka på till 70, 80 90 eller varför inte 100% Eller hur ska man se det?
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Fenomenet ideologisupporters (gränsandes till fenomenet politikhulliganer), det är ett lustigt fenomen. Kalle står och gastar i sin bomberjacka och sina stålkängor på läktaren, höttandes med näven i luften. Sunt förnuft säger att när ni blir tillräckligt många på den där läktaren så brakar den ihop och många får sätta livet till - det är ekonomi.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Kallekula skrev:Läktaren verkar ju hålla för en hel bunte västermuppar i alla fall. De står och skränar med sin.....
Visar bara på er vänstermuppars uppfattning om samhället. De borgliga har just vunnit missat det?
Du missade uppenbarligen poängen med allegorin. "Vänstermuppar"
Definiera vunnit? "It turns to ashes in your mouth"...när upplysningens lyktor tändas - förhoppningsvis så här i Juletid, för den stora kontrastens skull. Mammon skapar ex nihilo? Dekonstruera dina föreställningar.Avantgardet skrev:Kallekula skrev:Läktaren verkar ju hålla för en hel bunte västermuppar i alla fall. De står och skränar med sin.....
Visar bara på er vänstermuppars uppfattning om samhället. De borgliga har just vunnit missat det?
Du missade uppenbarligen poängen med allegorin. "Vänstermuppar"
Det missade jag säkert.
Definiera vunnit? Jo det kan jag väl göra om du vill:
I Sverige röstar vi, man får göra det i Sverige. Det är val till sveriges riksdag. Sker vart 4de år. Många i Sverige får rösta, fast man måste fyllt 18 år. Det finns ett antal partier man kan rösta på. Det parti man vill ska ha makten röstar man på. De partier, eller block om man slår ihop ett antal partier, som får de flesta rösterna brukar man kalla för vinnare i detta val.
Utvärderingen av de borgliga kommer nog att ske. Beror på om de lyckas, med det sossrna misslyckades med, att lösa frågan om utanförskapet i Sverige. Det plus det vanliga som väljare går efter, dvs plånboksfrågorna och vad vi får för våra skatter. Vi får väl se vad som händer.
Avantgardet skrev:Fenomenet ideologisupporters (gränsandes till fenomenet politikhulliganer), det är ett lustigt fenomen. Kalle står och gastar i sin bomberjacka och sina stålkängor på läktaren, höttandes med näven i luften. Sunt förnuft säger att när ni blir tillräckligt många på den där läktaren så brakar den ihop och många får sätta livet till - det är ekonomi.
Wirtschaft ist tot, som en käck slovensk syntgrupp en gång hävdade.
Vi landar iallafall mjukt, eftersom ni (ideologiernas & världens förlorare) står undanskyfflade under läktaren.
Vi kör inte med stålkängor & bombarjackor. Affärsmässig klädsel är snyggare.
Det här pseudoideologiska luftslottsbyggandet, retoriktrixandet och abstrakta flummandet börjar bli tröttsamt, Avantgardet. Sluta sväva på målet och berätta en gång för alla vad du vill ersätta kapitalismen och marknaden med. Om du inte klarar av det så får du erkänna att du förlorat diskussionen.
Funderar på att lämna walk-over eftersom det känns som att argumentera med Lenins balsamerade kadaver.
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
funkyzeit skrev:Vi landar iallafall mjukt, eftersom ni (ideologiernas & världens förlorare) står undanskyfflade under läktaren.
Vad käckt!
funkyzeit skrev:Det här pseudoideologiska luftslottsbyggandet, retoriktrixandet och abstrakta flummandet börjar bli tröttsamt, Avantgardet. Sluta sväva på målet och berätta en gång för alla vad du vill ersätta kapitalismen och marknaden med. Om du inte klarar av det så får du erkänna att du förlorat diskussionen.
Man ersätter inte en sjukdom med en annan, man vaccinerar sig!
Kallekula igen.....
Skatteuttaget kan ju knappast ha nått sin gräns eftersom en tiondel, eller mer, av de skatter som skulle in, inte betalades in av företagen/företagarna. Dessutom så är ju frågan om det är bättre för ett samhälle med fattiga, och låga skatter, än det är med höga skatter utan fattiga? Det är naturligtvis en smaksak, men de flesta skulle nog föredraga det senare kan jag tänka mig! men det är bara att se på USA, som du säkert gjort efter min inlaga! Bara att välja, mer fattigdom och lägre skatter, eller högre skatter och ingen fattigdom! :lol:
Att sossarna lyssnade för mycket på nyliberalerna berodde nog mestadels på att de ömsade skinn under 80-talet, ut gick det gamla gardet, och in välde en del broilers som Feldten och andra, vilka redan från början levt i en skyddad tillvaro! Och då lyssnar man säkerligen på likasinnade, svårare är det nog inte. Men inte behöver du köpa det om du inte vill, men jag gör det! :wink:
MVH
jbig
Skatteuttaget kan ju knappast ha nått sin gräns eftersom en tiondel, eller mer, av de skatter som skulle in, inte betalades in av företagen/företagarna. Dessutom så är ju frågan om det är bättre för ett samhälle med fattiga, och låga skatter, än det är med höga skatter utan fattiga? Det är naturligtvis en smaksak, men de flesta skulle nog föredraga det senare kan jag tänka mig! men det är bara att se på USA, som du säkert gjort efter min inlaga! Bara att välja, mer fattigdom och lägre skatter, eller högre skatter och ingen fattigdom! :lol:
Att sossarna lyssnade för mycket på nyliberalerna berodde nog mestadels på att de ömsade skinn under 80-talet, ut gick det gamla gardet, och in välde en del broilers som Feldten och andra, vilka redan från början levt i en skyddad tillvaro! Och då lyssnar man säkerligen på likasinnade, svårare är det nog inte. Men inte behöver du köpa det om du inte vill, men jag gör det! :wink:
MVH
jbig
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 29 och 0 gäster