En total-lösning för Sverige...

[suchanother]

Problemet med PoP är att han i sin naiva barnslighet tror utan att veta.
Sen försöker han läxa upp mej med sin flumteori!
Alltså, jag är öppen för influenser men det finns en gräns! Barnrumpor som tror de vet...hoho...fuck off!

[PopJimmy]

such:
Då var det dags igen!

Problemet med PoP är att han i sin naiva barnslighet tror utan att veta.

Kul påstående. Filosofer har sedan lång tid tillbaka grubblat och diskuterat kring om vetandet ö.h.t. är möjligt. Och nu påstår du alltså att det är möjligt med vetande? Intressant! Och att jag tror att detta är möjligt? Och vidare att jag besitter denna egenskap? Eller "tror" mig det?

Nej, Platon introducerar definitionen "sann, rättfärdigad tro" för vetande, och sedan dess har man inte avvikit mycket från denna definition. Så jag frågar dig då, på vilket sätt skulle tro kunna en motsats till vetande (som du ovan påstår)?

Sen försöker han läxa upp mej med sin flumteori!

Men du, du får hålla saker isär. Psykologska processer och diskussion om kulturer och filosofer är långt ifrån samma sak. Men jag är ledsen om du misstagit mig för ett lexikon.

Alltså, jag är öppen för influenser men det finns en gräns! Barnrumpor som tror de vet...hoho...fuck off!

Alltså är du seriös. Du måste skoja med mig! HAHA


Du vad är det du kommenterar förretsen?

[Avantgardet]

Det such hävdar är nog att du tycks tro vad fan som helst utan kritik, eller utan att själv ha läst det. Hur vet vi ens att det är Zen du snackar om? Det kan ju lika gärna vara tant Agdas hemsnickrade livsfilosofi.

[PopJimmy]

Återigen har du lyckats svälla ut över brädderna på kalken med dina grava missförstånd, därför väljer jag att komprimera formatet.

Förkasta är ett missvisande ord Jimmy. Det går inte att nå post-strukturalism annat än genom strukturalism (du har ju blivit undervisad om Hegel nu och  borde väl förstå lite om det här med dialektik?). Det handlar om att bygga på den grund som redan finns, se bristerna och "täcka över" med nåt nytt. På samma sätt som Kant är ett svar på Hume, Aristoteles på Platon o.s.v. Post-strukturalister förnekar väl knappast att det skulle förekomma strukturer, hur skulle de kunna göra det? Dekonstruktionen går emellertid ut på att "plocka isär" dessa strukturer.

Men du har du verkligen förstått vad jag pratar om? Jag pratar om underliggande struktur. Det strukturalisterna påstår är att det finns en underliggande struktur och en mer "ytlig". Det finns alltså flera strukturer. Jag har aldrig någonsin påstått att Foucault inte sagt att strukturer inte förekommer. Det jag sa var att han, ur min förståelse, förkastat att det finns mer än en struktur. Det finns enligt Foucault inget mer "fundamentalt". Är du med på vad jag säger?

Vad Foucault säger är definitivt inte att något sådant som "kärlek" inte existerar, bara att vår nuvarande "form för kärlek" (sättet vi förstår kärleken på) är bestämd av strukturen. Foucault menar, som jag förstått honom genom andrahand, att det vore direkt dumt av oss att formulera teorier om människans "sanna natur" i dagsläget.

Men du, nu har du dragit upp kritiriet för påbrået. Jag har aldrig sagt "sann natur", eftersom detta kräver ett sanningskriterium. Det jag sa var "mänsklig natur" och med detta menar jag psykologiska mekanismer och egenskaper som alla människor delar (naturligtvis inte alla eftersom det finns människor som har defekter). Sen är detta inte endast "teorier". Det finns naturligtvis utvecklingspsykologer som gjort rigorösa studier om hur olika strukturer utvecklas i hjärnan, men det är inte endast det jag pratar om. Jag och Chomsky påstår att det människan i sin grund är en kreativ, meningskapande varelser, men detta är en "egenskap" jag upplever att Foucault förkastar, och anledningen till detta, är utifrån min förståelse, att han inte vill göra "generalisationer om människor". Men visst, jag förstår hans gulliga intentioner, ty det är fult att generalisera om människor och kalla dem invandrare, negrer, bögar, och detta är förtryckande. Men varför är det förtryckande att postulera att alla människor är kreativa meningskapande varelser? Förstår du skillnaden? Foucault har i min uppfattning av honom, ett väldigt kritiskt förhållningsätt till saker. Genom att slå undan generalisationer om grupper eller om "den mänskliga naturen" ö.h.t. så undslipper man negativa generalisatoner. Men poängen är att det jag och Chomsky gör är att göra positiva generalisationer, jag generaliserar aldrig om negativa/dåliga egenskaper, utan bara om bra. Alltså jag tror att detta är Foucaults syfte, att trycka på att individer är olika, och visst detta är ädelt av honom. Men problemet är när man drar detta till extremer, eftersom man då snarare skapar mer förtryck. För att ta ett exempel (som är någolunda absurt), om det inte finns någon "mänsklig natur" eller något gemensamt för oss. Jag tar ett exempel: antag att jag äger en fabrik i Kina där jag har massa barn som arbetar övertid. Någon kanske säger till mig att barnen har (enligt denna någon) "ohumana arbetsvillkor", men det jag då påstår är att dessa barn inte alls har "ohumana arbetsvillkor" eftersom något sådant inte ens existerar, vidare referar jag till alla barn utanför fabriken som svälter ihjäl, mina arbetare har det alltså väldigt bra och de är alla individer som har valt att arbeta här själv - de är fria att när som helst gå, då jag kan ta nya kinabarn till min fabrik. Det är alltså inget "ohumana arbetsvillkor" eftersom något sådant för det första inte existerar eftersom det bara existerar individer, och vidare har dessa individer valt detta och vidare har de det bättre än de utanför. Förstår du varför jag ser detta "individualiserande" som problematiskt? Nu är det kanske så att jag missförsått herr Foucault och då ber jag gärna att mer pålästa personer rättar mig.

Det postmoderna tillståndet tar du dig inte heller ur, men det lär väl gå över kanske så småningom - om någon finner en "slutgiltig sanning".

Ja, det är så postmoderna tänkare framställer det ja. Som att vi har kommit till något slags "sista steg" (eller snarare ramlat av stegen och det inte finns någon utväg/utveckling). Det är klart det inte måste finnas någon slutgiltig sanning, det räcker med en pragmatisk integration. Tyvärr vill ju postmoderna tänkare inte ens erkänna att de gör monopoliska (hittar inget bättre ord) tolkningsanspråkt på det intellektuella klimatet/samhällstillståndet. Det finns utvägar, problemet är bara att de är så övertygade att de hittat svaren.

Visst du kan leka med ord. Men då blir hela definitionen av fakta meningslös eftersom fakta är - i vardaglig mening något objektivt, men du kanske syftar till att ge begreppet en ny innebörd? Vi har igen, två olika definitioner här. Och din definition är inte allmänt accepterad.

Ta inte i så du spricker! Du är uppenbart förvirrad här, ett påpekande i all välmening.

Habermas och Foucault hade förövrigt en intressant diskussion om huruvida "befiraren själv var fri". Eller snarare kanske Habermas gjorde Foucault något förlägen med sin fråga, men givetvis sökte Foucault att "befria oss". Feminismen är ju en post-strukturalistisk företeelse.

Förstår inte riktigt vad du försöker förmedla här. Och vidare vad har det du nyss sa om definitioner de olika definitionerna av fakta att göra? Jag förstår att du har en annan definition av fakta, men alla håller som sagt inte med dig. Jag säger inte att jag gör eller inte gör det, försöker bara påpeka att rent allmänt så använder man inte begreppet fakta på det sätt du här presenterat. Men sen kan ju du fortsätta att påstå att du inte alls upplever det så (då du tar ställning utifrån den postmoderna litteratur vi här talar om) och bla bla bla.

Sen skulle jag kanske säga att feminismen har en lång historia. Men jag förstår vad du menar, att feministteoretiker annamat postmodern filosofi i deras argumenterande. Men detta feminismen är mycket äldre än så.

Piaget går att se som strukturalist, vad en post-strukturalist kanske skulle invända mot honom är att det inte finns något sätt att säga huruvida de utvecklingsstadier han beskriver har sitt upphov i människan själv eller i hennes omgivning.

Ja nu börjar vi iaf närma oss det jag menar. Poängen är att Piagets studer och andra utvecklingspsykloger omverifierat sina studier i väldigt många olika kulturella sammanhang. Detta är som sagt ett argument som inte håller. Och det är därför jag säger att jag inte förstår Foucaults förhållningsätt till psykologi.

Tanken och villjan bakom många postmoderna tänkare är väldigt fin, att befria människor, det är något jag sjäv resonerar med. Men man kan i sin desperation inte fly in i radikala extrema ytterligheter. Alla gör inte detta, och alla som gör detta gör inte detta i allt de säger. Men för mig tycks det verkligen befängt att ta till dessa typer av storslagsna tolkningsföreträden, till att i desperation, förkasta allting som uppenbarligen bygger på goda grunder och rigirösa undersökningar, som dessutom kan vara tillhjälp för att argumentera för ett drägligare samhälle.

Vidare, det finns en skillnad i att definiera och förhålla sig till en egen personliga moral och att rita upp moraliska regler för ett helt samhälle.

Kanske finns det det, utveckla vad du menar så förstår jag bättre.

Att du vill sticka knivar i mig kanske går hand i hand med BDSM, vad vet jag? Finner du mig hotande på något sätt? Yogi....som i Yogi-björn, han är förövrigt en sann Buddhist!

Nej, men om du inte vill ha gemensamma överrenskommelser med mig så innebär det att du inte litar på mig vilket jag tycker är sorligt. Att jag sticker kniven i det är att dra det till den extremen jag tror andra är villiga att gå i sin misstro mot mig.

När du talar om sexualvanor så spelar du mig helt i händerna. Sex för sexets skull är en kulturell företeelse, alltså "sex" är en kulturell företeelse (dock inte "att göra barn").

Men är inte "Sex för sexets skull är en kulturell företeelse" också en kulturell föreställning? Varför ska du då envisas med att alltid vilja ha tolkningsföreträde?

Hoppas du inte tar tonen i mina inlägg för hård. Ibland trycker jag till för att desta hur långt du är beredd att försvara saker, men tycker att diskussionen överlag är givande.

[Sceptisk]

Och PopJimmy är inte snar att börja pilla på revolverbältet...

Tack för att jag får häpna! Det lär ske fler gånger...

Jag har kommit i kontakt med en oerhörd mängd buddhister på nätet och i verkligheten och de leker alla leken "vi är glada, oskyldiga människoälskare med en religion som egentligen är en filosofi och inte ett dugg dogmatisk"

Först och främst kanske vi ska definiera vad en dogm är. En dogm är ett påstående som skall betraktas som en sanning, oavsett om det finns evidens eller inte. Det finns dogmer om det okända såväl som det kända. Karaktäristiskt för dogmen är att den markerar absolut vetskap, antingen via  induktion/deduktion, kausalmodeller eller andra former av resonemang. En dogm kan t.o.m. handla om hur man betraktar verkligheten, t.ex. påståendet att snö är vit är ett dogmatiskt uttalande.

Det blir en dogm eftersom man förutsätter att det som presenteras för sinnena är vad som är den egentliga verkligheten. Buddhismen har först och främs åtta huvuddogmer; Buddhas "sanningar". Sedan tillkommer det en hel drös andra som fungerar som stöd för Buddhas uttalanden och andra Buddhistiska perspektiv.

Zenbuddhismen är ett kapitel för sig när det handlar om dogmer, dess dogm är att man kan få insikt om saker och tings sanna natur ifall man bryter med sitt vardagliga tänkande och metoden är att meditera på ologiska utsagor för att bryta sig loss från att tänka rationellt. Att tänka rationellt skulle kunna ses som zenbuddhismens "synd".

Skeptikern behöver inte sluta tänka rationellt för att visa att det mesta av vad vi tar för givet om saker och ting bara är luftslott. Men zenbuddhismen tar till extrema metoder för att forcera fram en sådan insikt. Om man ens når den, det vet jag inte. Ifall man ska se det som en tävling så är det nog zenbuddhisterna som håller på med det eftersom de t.o.m. har en graderingsskala över hur upplyst man blivit. Nåt sånt finns inte hos skeptikerna. Skeptikerna verkar oftast bara intresserade av sinnesfrid.

Lao Tzu säger i sin bok att allting är satt i förändring men att den som känner till det oföränderliga är vis. Läs den boken, den är skön.

Slutligen, ditt påstående att jag är ologisk för att jag rekommenderar dig att läsa en bok flyger högt ovanför mitt huvud. Du verkar inte vilja ta åt dig av vad jag, eller vad någon annan här skriver.

[PopJimmy]

Jag har kommit i kontakt med en oerhörd mängd buddhister på nätet och i verkligheten och de leker alla leken "vi är glada, oskyldiga människoälskare med en religion som egentligen är en filosofi och inte ett dugg dogmatisk"

Jaha, men bara för du träffar på en och annan person på internet så innebär inte detta att de inte gett en dålig framställning av Buddhism. Varken jag eller någon Buddhist kan i förlängningen ta asvar för vad folk väljer att kalla sig. Du måste alltså vara väldigt försiktig kring vad Buddhism är och vad människor som kallar sig Buddhister säger. Mycket av det jag säger är ibland slaviga återberättningar av vad Buddhism innebär, och jag tror de flesta slarvara lite här och var.

Först och främst kanske vi ska definiera vad en dogm är. En dogm är ett påstående som skall betraktas som en sanning, oavsett om det finns evidens eller inte.

Okej, om vi börjar här. Problemet är här att du pratar om "sanning". Diskussion om "sanning" är för det första en diskussion som västerländska filosofer klurat kring. Det Buddhister söker är inte "sanning", utan befrielse från lidande. Buddhister gör sällan s.k. "sanningsanspråk". De kan dock göra anspråk på olika typer av föreställingar med andra Buddhister, men ofta så handlar det då om föreställningar som man "håller fast vid". Buddhisten vill alltså inte nå "sanning", han vill bli av med "attachments"/"fasthållanden", vilket i vissa bemärkelser nästan skulle kunna betraktas som den precisa motsatsen! Man skulle nästan kunna säga att han vill göra sig av med sanningen (och inte ersätta den med något annat).

Men vem vet? Kanske är det så att sökandet efter sanningar är ett projekt dömt att misslyckas och att det egentligen är frihet från missförstånd vi egentligen vill ha?

Det finns dogmer om det okända såväl som det kända. Karaktäristiskt för dogmen är att den markerar absolut vetskap, antingen via  induktion/deduktion, kausalmodeller eller andra former av resonemang. En dogm kan t.o.m. handla om hur man betraktar verkligheten, t.ex. påståendet att snö är vit är ett dogmatiskt uttalande.

Jaha, men tur för oss att Buddhister inte i första hand är intresserad av anspråk på absolut vetskap, utan bli fria från sitt lidande. Detta gör att de undslipper att ens behöva gå in i dessa typer av debatter.

Det blir en dogm eftersom man förutsätter att det som presenteras för sinnena är vad som är den egentliga verkligheten.

Jaha, men enligt Buddhistiskt praxis ska man inte ens bekymra sig över sinnesvärlden, så detta är tur nog, inget problem för Buddhisten.

Buddhismen har först och främs åtta huvuddogmer; Buddhas "sanningar". Sedan tillkommer det en hel drös andra som fungerar som stöd för Buddhas uttalanden och andra Buddhistiska perspektiv.

Jaha, men du jag tror du har missförstått endel saker här. För det första har du blandat ihop två saker, nämligen Buddhas fyra ädla sanningar och den åttafaldiga vägen. De fyra ädla sanningarna är först: 1. Det existerar problem (lidande/otrillfredställelse/"något jobbigt") och dessa problem är fundamentala för hela existensen. 2. Problemen har en orsak 3. Det finns ett sätt att åtgärda problemet 4. Här är en uppsättning tips, eller dygder, 8 stycken, på hur problemet kan åtgärdas (den åttadaldiga vägen, och med dessa 8 dygder så menans inte dygd i kristen mening (god/ond), utan mer som i antiken mening (god/usel)) Läs mer här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism

Poängen är att alla dessa 8 dygder är fullständigt frivilliga, man behöver inte följa alla.

Zenbuddhismen är ett kapitel för sig när det handlar om dogmer, dess dogm är att man kan få insikt om saker och tings sanna natur ifall man bryter med sitt vardagliga tänkande och metoden är att meditera på ologiska utsagor för att bryta sig loss från att tänka rationellt. Att tänka rationellt skulle kunna ses som zenbuddhismens "synd".

Nej här har du fått saker om bakfoten igen. Det finns inga "synder" i Buddhismen. Och vidare så menditerar man inte över "ologiska utsagor". Det finns två stora skolor av Zen, den ena är Rinzai och den andra Soto. Det är dock riktigt att man i Rinzai skolan mediterar över koaner (gåtor), men i Soto skolan så metiderar man genom en metod som heter shikantaza (vilket innebär bara man bara sitter ner, dvs, man tänker inte på något speciellt eller gör något speciellt. Detta kanske låter enkelt, men prova och se vad som händer! Du börjar direkt att tänka på något och detta var vad du inte skulle göra!) Genom dessa två olika skolor så når man insikter på olika sätt. Genom att meditera äver koaner så kommer insikten plösligt (som en blixt) men att meditera shikantaza så kommer insikten växandet (som en smörblomma på ett sommarfält).

Skeptikern behöver inte sluta tänka rationellt för att visa att det mesta av vad vi tar för givet om saker och ting bara är luftslott.

Jaha, men bra att man i Buddhismen inte slutar tänka rationellt, man slutar tänka ö.h.t. och därför kan man alltså inte tänka "irrationellt" heller (om det var det du syftatde på)

Men zenbuddhismen tar till extrema metoder för att forcera fram en sådan insikt. Om man ens når den, det vet jag inte.

Så du tycker att mediterar över ingenting är en extrem metod? Tja, jag har hört talas om mer extrema saker... Sen om det handlar om en slags forcering? Nja, prova att bli tvingad att tänka på ingenting, tror det är rätt svårt va?

Nej det är klart att du inte vet om du får en insikt av att meditera eller inte. Det är som att vakna i ett mörkt rum och inte veta om det ö.h.t. existerar en dörr och om denna kanske är låst och om nyckeln ens ligger i rummet eller om du ens befinner dig i ett rum. Men mediterar du ett tag så kanske du lär känna rummet bättre, och, vem vet, kanske finns det en dörr, och dessutom en väg ut genom dörren? Vem vet? Vad vi vet är att det aldrig varit någon som tvingat någon annan att meditera iaf.

Ifall man ska se det som en tävling så är det nog zenbuddhisterna som håller på med det eftersom de t.o.m. har en graderingsskala över hur upplyst man blivit.

Jaha, intressant, och vart får man tag på denna? Närmaste Buttricks?

Nåt sånt finns inte hos skeptikerna. Skeptikerna verkar oftast bara intresserade av sinnesfrid.

Jaha, men jag tror du kanske missade att Buddhismen handlande om just detta.

Lao Tzu säger i sin bok att allting är satt i förändring men att den som känner till det oföränderliga är vis. Läs den boken, den är skön.

Jo, det var en av de första böckerna jag läste om österländsk filosofi, den står i bokhyllan och rekommenderas varmt!

Slutligen, ditt påstående att jag är ologisk för att jag rekommenderar dig att läsa en bok flyger högt ovanför mitt huvud. Du verkar inte vilja ta åt dig av vad jag, eller vad någon annan här skriver.

Ja, det var väll tråkigt att du upplevde det så.

[PopJimmy]

Problemet med Foucault och olika typer av högerteoretiker är att de inte inser att människan inte är "fri" och "fritänkande" från början.

Jösses, jag har visserligen inte själv ens läst Foucault, men ibland griper du verkligen saker ur luften. Du har verkligen, verkligen, verkligen missförstått Foucault - om du läst honom, i annat fall så borde du kanske läsa honom så du vet vad du pratar om när du "namedropar" på det här sättet.

Missade detta inlägg. Nej men du förstår inte. Detta är egentligen en väldigt lång diskussion, som handlar om högerextremism (inte nazism/fascism, utan radikal individualism). Vi får ta det i en annan tråd.

[suchanother]

ja för fan vi kan ta allt i en anna tråd bara vi slipper diskussionen.

[PopJimmy]

ja för fan vi kan ta allt i en anna tråd bara vi slipper diskussionen.

Vilken diskussion?

Förresten, du such, du har mitt fulla stöd, men kul måste man väll också ha?

[Sceptisk]

PopJimmy dina inlägg är sällsynt näringsfattiga och totalt befriade från eftertanke. Bara för att en dogm är "frivillig" (vem skulle tvinga mig att tro på en dogm?) gör den inte mindre dogmatisk. Buddhismen har klara linjer för vad det hela handlar om. Livet är lidande och beror på begären och man ska då följa Buddhas anvisningar för att bli av med begären.

Totalt idiotiskt om du frågar mig, men det är min åsikt.

Orkar inte sitta här och sålla i dina pajaskonster för jag är oförmögen att tro på att dessa diskussioner verkligen betyder nåt för dig. Du verkar genuint ointresserad av att lära dig något nytt och enbart intresserad av att vältra dig i självömkan och det får jag inget utbyte av.

[Avantgardet]

Olyckligtvis tvungen att instämma till fullo med Sceptisk här. Gå och meditera eller nåt Jimmy, för att läsa verkar du inte tycka om. Eller skriv om nåt som du verkligen "vet" istället.

Jag ser som ingen poäng i att besvara dessa evighetsläsningar av missuppfattningar, vi sparar båda tid på att du tar och läser originalverk av de författare inom de strömningar vi här diskuterar.

[PopJimmy]

PopJimmy dina inlägg är sällsynt näringsfattiga och totalt befriade från eftertanke. Bara för att en dogm är "frivillig" (vem skulle tvinga mig att tro på en dogm?) gör den inte mindre dogmatisk.

Men oj då. Okej men dina näringsfattiga inlägg är det inga problem med? Inte heller din egna övertygelse? Inte heller ditt egna fördomsfulla iställning till något du, vars grundläggande begrepp inte ens orkat sätta dig in i? Läs på innan du kommer med dina småskura övertygelser.

Men okej, jag erkänner: Buddhismen är en hjärntvättningsreligion, alla som har kommit i kontakt med den är besuldade för resten av livet. Allting handlar om att tro på dogmer och inrätta sig i strikta hierarkier. Man tror på myten om upplysning, men detta syftar egentligen bara till att hjärntvätta människor med s.k. meditation (hjärntvätt).

Buddhismen har klara linjer för vad det hela handlar om.

"Vad det hela handlar om". Vad då "det hela"? Buddha hade i början inga som helst regler för någonting. Så vad menar du med klara linjer? Olika Buddhist skolor ter sig helt olika. Kan du ge några exempel på dessa "klara linjer" och vilken skola du syftar på?

Livet är lidande och beror på begären och man ska då följa Buddhas anvisningar för att bli av med begären.

Ska och ska. Det är ditt val vad du gör med ditt lidande. Ingen som tvingar dig till någonting.

Totalt idiotiskt om du frågar mig, men det är min åsikt.

Så vad får dig att tro att jag vill fråga dig?

Orkar inte sitta här och sålla i dina pajaskonster för jag är oförmögen att tro på att dessa diskussioner verkligen betyder nåt för dig.

Ingen tvingar dig.

Du verkar genuint ointresserad av att lära dig något nytt och enbart intresserad av att vältra dig i självömkan och det får jag inget utbyte av.

Ja för du själv tycker ju inte synd om dig själv?


Jag är ledsen, men jag speglar nu bara de känslor du själv för fram. Det är du så måste lära dig ta ansvar för dina egna känslor, jag kommer nu bara att spegla det du för fram till mig.

[PopJimmy]

Olyckligtvis tvungen att instämma till fullo med Sceptisk här. Gå och meditera eller nåt Jimmy, för att läsa verkar du inte tycka om. Eller skriv om nåt som du verkligen "vet" istället.

Jag ser som ingen poäng i att besvara dessa evighetsläsningar av missuppfattningar, vi sparar båda tid på att du tar och läser originalverk av de författare inom de strömningar vi här diskuterar.

Jag märker att din desperation mer och mer lyser igenom.

[Sceptisk]

Verkar som att kommentarer är överflödiga..

[PopJimmy]

Verkar som att kommentarer är överflödiga..

Tydligen inte.