En total-lösning för Sverige...

[J R Auk]

Jag är med dig, men gillar inte anknytningarna till religion som du för.

Vilka/en religioner då menar du? Inte konsumerism och materialism iaf?

Nej, men jag är lika mycket humanist som "religiös". Jag tar rätt lätt på termerna. Jag vill försöka motarbeta den stora illusionen av att vi p.n.s. inte har strukturer som bytt ut religionerna och fungerar likadant och lika förtryckande. För mig är vilket ord vi använder för saker inte lika viktigt som att vi inte håller fast vid att det "sekuälra samhället vore befirat från den onda/barnsliga religionen". Människor måste någonstans inse att religionerna är mänskliga skapelser utifrån mänskliga behov, och att de fortfarande existerar i det sekulära samhället och att dessa typer av "meningssystem" alltid kommer att existera. Det är en stor villfarelse att tro att ateism och religion går att spearera hur som helst. Ateism är för mig en religion.

Och det är även människor som har begagnat snart nog alla institutioner för religiösa uttryck till förtryck. Så varför bygga på färdiglagd grund när du sett hur dom andra byggena rasat i tider då det var menat att dom skulle stå i prakt.

Det är förbundet med allt för mycket negativa konnationer.

Och detta innebär?

Dåligt stavat, men det syftar till att det finns ett för stort "medlöpande" hos dom som "vill" tro. Och motsatsen då givetvis.

Varför inte säga att vi ska ha en kontemplationsgemenskap?

Gulligt namn.

Och vad vill du ha då? Du beskriver attityder DU håller och säger dig vilja bygga en religiös institution men du säger inget om vad denna institution skall göra.
Nöjer du dig med gemenskap och "trancendens" som mål så fine, men jag anar något annat också. Jag anar ett samhällsbygge i din retorik. Det är inte något som står öppet för alla, utan något som skall införlemma alla, och sådant har jag ett medfött motstånd mot, när det i praktik förespråkas.

Eller ska någon leverera svaren? Jag tror inte att det är det du menar.

Både och, det beror på vilka typer av svar du menar. Vetenskapsmannen bör levererar svar. Politikern också. Men detta innebär inte att diskussionklimatet inte är öppet, bara att någon gång måste något hävdas iaf för en tid frammåt.

Visst är det så, men nu undviker du frågan. Är det en värdelös grund eller en värdefast grund det skall byggas på?

Om det ni erbjuder är sunt kommer människor se det erkänna det och höja det till en position av makt, det är att låta växa uppåt.

Jo, så länge de inte irrar runt bland villfarelser dvs. Och det är vad jag tycker många gör idag.

Men många av dagens villfarelser har lagt grunden för att du kan inneha både det "österländska" och det "västerländska", varför förvägra någon din resa? Inte finner du allt här i vår del av världen förkastligt? Så naiv tror jag om dig inte.

Samhället är inte något man skall lägga något över, det är något som skall vara det som gemenskapen är, varken mer eller mindre.

Jo, men vi behöver högre värden. Titta vad som händer när vi försöker introducera demokratier i andra länder. Dessa kulturer har inte själva kommit långt i utvecklandet av deras värdegrund (alternativt utvecklingen har gått snett) och vi i väst tror att man kan exportera demokratin hur som helst. Det handlar om högrevärden, och dessa går förlorade när man inte förstår att dessa utger en central del av demokratin. Det räcker inte med att införa ett röstsystem, eftersom människor röstar efter det de begriper, och är de helt obildade så kommer de rösta efter detta.

Och ändå så när du iden om allas potential till att allting fatta?
I ett urverk kan inte alla kuggar vara lika stora. Du värderar som du gör, men kan du hävda dom värdena? Varför skulle någon gå med dig om du inte kan hävda dom? Varför skulle någon gå mot dig om du kan hävda dom?

Bara för att den institutionen som du nu vill skapa är bra nu, i dagsens läge, betyder det inte att den inte kommer verka begränsande och hämmande när den fått bita i det organisatoriska problem som det innebär att skänka mening till "medborgarna" nu när vi inte har slitet, och dess förtjänst, som vardag.

Förstår inte riktigt vad som försöker förmedlas här. Som sagt, vill jag poäntera att alla institutioner vi har idag inte är dåliga, vetenskapen gör ett mycket bra jobb. Politiken, juridik och polisväsende är dock inte lika lyckade, eftersom många rötägg söker sig hit.

Du vill bygga en institution och räknar kallt med att denna kommer behålla formen allteftersom den växer, eller? Om du får som du vill och det blir ett centra för makt, kommer inte rötäggen söka sig dit likväl?

Som du säger är språket en maktinstitution, ditt likväl. Och den gemenskap som du vurmar för kommer ha den med. Och även om ni är välmenande i all mening kommer det finnas meningsmotståndare just för att vi psykologiskt sett fungerar så.

Men vad menar du med meningsmostsåndare? Jag ser denna resa som ett pedagogiskt problem. Vart uppstår menningskiljaktigheterna i detta?

Hur många har inte ställt sig som motståndare till något för att några år inse att motståndet var inte mot innehållet utan bara att det var någon annan som sade sig ha det "först".

Förstår inte riktigt detta.

Meningsskiljaktigheter är en chimär eftersom det alltid bottnar i olikheter. Eller är vi bundna i vårt väsen eller något?
Men meningsskiljaktigheter är också något reellt som jag tror du fått erfara av livet. Att det är en institution med god vilja gör inte att det kommer vara vad som förmedlas av denna. Att styra uppfattningen hos andra subjekt är närt nog omöjligt och jag spår att det kommer finnas meningsmotståndare bara för att den platsen var ledig.
Likt vatten fyller ut sprickan i berget fyller vi människor ut dom håligheter vi stöter på. Inte alltid för att vi vill det, utan mest för att vi kan det.

[J R Auk]

Jag har kommit i kontakt med en oerhörd mängd buddhister på nätet och i verkligheten och de leker alla leken "vi är glada, oskyldiga människoälskare med en religion som egentligen är en filosofi och inte ett dugg dogmatisk"

Jaha, men bara för du träffar på en och annan person på internet så innebär inte detta att de inte gett en dålig framställning av Buddhism. Varken jag eller någon Buddhist kan i förlängningen ta asvar för vad folk väljer att kalla sig. Du måste alltså vara väldigt försiktig kring vad Buddhism är och vad människor som kallar sig Buddhister säger. Mycket av det jag säger är ibland slaviga återberättningar av vad Buddhism innebär, och jag tror de flesta slarvara lite här och var.

Man måste vara väldigt försiktig med alla uttryck om vad saker och ting är eftersom dom så sällan korrelerar människor emellan.
Därför brukar det förenkla att se allting som påståenden. Om jag påstår något om hur jag har uppfattat något så görs inte mitt påstående falskt av att någon bevisar att man kan uppfatta det annorlunda, eller ens att man bör uppfatta något annorlunda. Samtidigt så bör den som säger att deras utsagor är si eller så vara medvetna om att det är blott en betraktelse av något vi söker samla i begreppet.

Är det inte vad vi vill mena med olika "begrepp" som vi bör diskutera snarare än vad som menas?