Vetenskap en tro?

[Avantgardet]

Det roliga är att den här tråden i mångt och mycket påminner om ett väckelsemöte. Där predikar var och en inför den församling som redan är frälst. Ur sociologisk synvinkel så är det alltså precis samma sak. Ur filosofisk synvinkel så är det också samma sak - logocentrism.

Att "tro" på vetenskap implicerar väl i sig något slags skäl för att tro, tror jag. För om jag inte har några skäl att tro, så låter det rimligt att inte tro. Tron i denna mening förutsätter logik, stringens och rationalitet för sitt berättigande.

Jösses, känner du till något (eller någon som sysslar med) om teologi eller religionsfilosofi? Jag upplever det som att ni talar om en bunt kristna som ni sett på håll och som ni skrattar åt eftersom de klär sig lite underligt.

[eken]

Av,

Så fick vi då ännu en väckelsepredikant på torget, men som predikar i hörnet för skeptikerna som kommit för att lyssna på sanningen om att det inte existerar något att tro på mer än möjligtvis talaren själv!

Jag har själv varit kristen, och känner väl till både bibelns under och filosofiska problem inom kristendomens mystiska värld med treenigheter och änglar och demoner.

Men det är inget jag tror på i dagsläget.

Mvh
Anders

[Avantgardet]

Ett roligt boktips är Roland Barthes Mytologier. Mycket har på ytan förändrats, men ytterst lite på djupet.

[Rafael]

Den allsmäktiga vetenskapen har gett mig en finfin brödrost, vad har Gud gett mig? När man ropar på honom kommar han aldrig, och när något dåligt händer så ska man visst inte få skylla på honom heller. Gud flyttar visst allt längre och längre bort...

[eken]

Ett roligt boktips är Roland Barthes Mytologier. Mycket har på ytan förändrats, men ytterst lite på djupet.

Det kan väl vara så. Men när om någonsin skulle vi kunna veta att vi tror på en myt om ingenting vi tror på tycks vara en säker grund? Vad skiljer icke-myten från myten?

Som du påpekade så verkar ju allt i så fall kunna vara rena rama mytbildningen, och Feyerabend tycks ha rätt i att kaos är den enda ordning vi synes kunna uppnå även om vi "tror på vetenskap".

Mvh
Anders

[Grottis]

Den allsmäktiga vetenskapen har gett mig en finfin brödrost, vad har Gud gett mig? När man ropar på honom kommar han aldrig, och när något dåligt händer så ska man visst inte få skylla på honom heller. Gud flyttar visst allt längre och längre bort...

Även de som säger sig lägga hela sitt öde i Guds händer och förlita sig obetingat på Honom, går till doktorn, när de blir sjuka.

Hoppsan, var det här ett slag under bältet?  

[Grottis]

Men "tro" på gud verkar vara något annat. Tron i sig grundar sig inte i någon slags logisk rimlighet eller i föreställningar om att ha skäl för sin tro.

Bland vissa kristna finns det ett uttalat förakt mot de trosvänner som letar efter bevis eller förnuftiga skäl för sin tro.

Som kykofader Tertullianus sade: "Jag tror emedan det är absurt."

[eken]

Som kykofader Tertullianus sade: "Jag tror emedan det är absurt."

Vilket nog ligger något i linje med vad jag tog upp tidigare. För om tron verkligen är en "tro" i den meningen vi tror att tro innebär, så är det sannerligen helt absurt att "tro på gud".

Sannolikt handlar gudstron om något helt annat - en "gudskänsla" - som ju kan te sig "rationell" i samma mening som kärleken, ilskan eller den euforiska glädjen kan te sig "rationell" för oss.

Mvh
Anders

[Avantgardet]

Det kan väl vara så. Men när om någonsin skulle vi kunna veta att vi tror på en myt om ingenting vi tror på tycks vara en säker grund? Vad skiljer icke-myten från myten?

Som du påpekade så verkar ju allt i så fall kunna vara rena rama mytbildningen, och Feyerabend tycks ha rätt i att kaos är den enda ordning vi synes kunna uppnå även om vi "tror på vetenskap".

Feyerabends gissning är väl lika god som någon annans? Själv tror jag att han kan ha rätt Varför rädslan inför kaos? Vetenskapen fungerar väl fint som mytologi, och vi tycks behöva mytologi, så utrymme för den finns ju fortfarande kvar.

[Grottis]

Feyerabends gissning är väl lika god som någon annans? Själv tror jag att han kan ha rätt Varför rädslan inför kaos? Vetenskapen fungerar väl fint som mytologi, och vi tycks behöva mytologi, så utrymme för den finns ju fortfarande kvar.

Men fungerar mytologin som vetenskap?

[Avantgardet]

Vad kul att du frågar!
Om vetenskap är en metodologi (vilket det är) så fungerar den precis som en systematisk fantasi - vad Coleridge kallade för "fancy" (till skillnad från "imagination", som är det spontana utflödet av kreativitet, alltså inte den som den här kontrasteras mot, som är "fancy", och som fungerar som ett slags tillrättalagt fjolleri och daltande med materialet för att man är för fåfäng för att haspla ur sig dyngan på en gång och stå för den), alltså denna "fancy" får vi anta var vad den där fjollige låtsasskalden "Words-worth" (right!) sysslade med. Vetenskapen är alltså ett sånt mytologiskt velande (fast tusen gånger värre), och fegt trevande efter det redan glasklara - Veritas!

Den "klassiska" mytologin å andra sidan traderades muntligt huvudsakligen, och uppstod säkerligen till akompanjemang av nåt slags förhistorisk lyra. Det var alltså dess metodologi - det finns förvisso inslag av fjolleriet även där, vad Nietzsche skulle kalla det "apolloniska" (förnuftssvamlet), som kontrasteras mot det "dionysiska" (en klar parallell till Coleridges "imagination"). Spelar det någon roll om skalden heter Homeros eller Charles Darwin? Carnap eller Proust? Det är skön underhållning likt förbannat.