Hejsan...
Vi tackar naturligtvis herr B Hogan för tipsen att åka tíll USA, dock skall jag om bara några dagar åka iväg, men längre bort, cirka 9 grader norr om ekvatorn, där trivs vi bättre! :lol:
Herr Hogan han kör på i vanlig stil, trots att alla källor går honom emot. Vi tager dem lite i taget, och därmed denne hans framförda text:
"...- HUI, Sveriges ledande utredningsinstitut. Två av Sveriges bästa ekonomer skriver en 90 sidors uppsats om hur Sverige skulle vara den fattigaste staten i USA. Samt bevisar detta med ekonomisk analys och köpkraftsteori...."
För det första är de inga ekonomer, utan propagandister, och de är redan överkörda, se detta svar till dem(av någon anledning ville du dölja denne! Men jbig ser dig.....
)
"Ohållbar jämförelse Sverige-USA"
Den ekonomiska strukturen i USA skiljer sig mycket från den svenska. Medianinkomsten berättar ingenting om arbets- och bostadsvillkor, inte heller om hälso- och sjukvårdsförhållanden, inte heller om den ekonomiska utvecklingen, skriver Lena Lundström.
Med stor förvåning jag läste debattartikeln av VD Fredrik Bergström och chefekonom Robert Gidehag på Handelns utrednings- institut, HUI (DN. 4:e Maj).Jag sökte i artikeln efter några källhänvisningar till amerikanska källor som kunde vederlägga det märkliga resultat de kommit fram till, men hittade inga.
DET ÄR MÖJLIGT att artikelförfattarna verkligen är bekymrade över den svaga utvecklingen i svensk ekonomi, men att jämföra denna med utvecklingen i USA på det sätt artikelförfattarna gjort blir mycket missvisande.
Artikelförfattarna skriver att "Genom att utgå ifrån hushållens bruttoinkomster kan man kringgå problemen med att USA och Sverige har olika välfärdssystem".
JAG HÄVDAR att man i stället verkligen måste ta hänsyn till dessa skillnader eftersom den ekonomiska strukturen i USA skiljer sig så mycket från den svenska.
För att ta ett drastiskt exempel: Om jag lever i ett land där jag tjänar en miljon om året, men jag betalar 990 000 kr per år i hyra och
sjukvårdsförsäkring, har jag det då bättre ställt än genomsnittssvensken?
Visst är medianinkomsten högre i USA än i Sverige, men levnadsomkostnaderna är betydligt högre (och inkomstskillnaderna är ofantligt mycket större).
FÖR ATT ÖVERLEVA i rimliga omständigheter för en vuxen och två barn i USA krävs en lön på $30 000 per år (ca 25 000 kr/ månad), utan någon som helst
lyx inräknad förutom sjukvårdsförsäkring och barnomsorg om det nu kan kallas lyx?(1)
Billig legitimerad barnomsorg kan kosta ca $360 (3600kr) per månad (2). I serviceyrken såsom handel- och restaurant, där de flesta
amerikaner jobbar, är medellönen $22 900 (ca 19000kr/mån)(3). 47 miljoner hushåll i USA har en årslön på mindre än $35 000, (ca 29000kr/mån)(4).
Procent fattiga fördelat på ras: svarta 26.1% , hispanics, 25.6%, vita
10.5% (1).
MEDIANINKOMSTEN berättar ingenting om arbets- och bostadvillkor: 5.4 miljoner amerikaner lever i undermåliga bostäder, eller har hyresutgifter på mer än havla inkomsten (5). Det finns statsunderstödda bostäder med lägre hyra, men endast 36 tillgängliga per 100 behövande (2).
År 2000 var medelarbetstiden i USA 40 timmar per vecka, 52 veckor om året (!)(6).
Minimilönen i USA är $5.15 vilket ger $1000 (ca 10000kr) per månad (7). Många fattiga tar två fulltidsjobb för att försöka hålla sig lytande, trots detta går det inte ihop (2).
MEDIANINKOMSTEN berättar inte heller om hälso och sjukvårdsförhållanden, eller om barnens situation: 31 miljoner amerikaner, varav 12 miljoner är barn, svälter regelbundet eller har inte tillgång till en sund kost (15).
8 av 1000 spädbarn (som inte dött under förlossningen) dör i förtid. Bland svarta är siffran dubbelt så hög 15.8 barn av 1000 (8). I Sverige är siffran omkring 1 barn av 1000. 40% av de amerikanska familjerna säger sig klara endast 3 dagar, innan de har slut på pengar i händelse av upsägning eller långvarig/allvarlig (läs dyr) sjukdom (4).
60% AV DE AMERIKANSKA familjerna säger sig klara att upprätthålla sin nuvarande levnadsstandard endast ett par månader i händelse av upsägning eller långvarig/allvarlig (läs dyr) sjukdom (9).
Privata pensionsförsakringar står for endast 16% av pensionärernas inkomst, resten ar inkomst genom arbete, sparkapital eller
annat (20%) och socialförsäkring (64%). Utan socialförsäkring skulle 60% av de ogifta kvinnorna over 65 ligga under fattigdomsgransen (14).
MEDIANINKOMSTEN berättar heller inte allt om den ekonomiska utvecklingen: 1947 var fler vuxna än barn fattiga, 1999 var förhållandena de omvända; antalet barn under fattigdomsnivån var 1999 ca 20%, för vuxna låg nivån på ca 12 % (10). 1999 var ca 43 miljoner amerikaner, en sjättedel av befolkningen, utan sjukvårdsförsäkring. Nio år tidigare
var siffran 32 miljoner (11).
Nettokapitalet (pengar på bank + aktier + pensionsförsäkring + egen bostad,
minus skulder), justerat med inflation, föll för medianhushållet från $54 600
1989 till $49 900 1997 (12).
NETTOKAPITAL 1998 fördelat per ras: vita $81 700, svarta $10 000,
hispanics $3000. Om man räknar bort värdet av egen bostad: vita $37 600, svarta $1 200, hispanics $0 (13).
Medelinkomsten 1997 (justerat till 1998 års penningvärde), fördelat på
inkomstklass: 1% i topp: $869 000, följande 59%: $64 000, resterande 40% $13 700
(13).
ALLTSÅ: 40% av befolkningen tjänar knappt 1% av vad de övriga 60% tjänar! Inte undra pa att medianlönen ar hög... Marginell förändring mellan 1982 och 1997 för de fattigaste 60 procenten, ca +11% för de andra (13).
Utifrån källorna jag citerat ovan kan jag kan inte se hur artikelförfattarna kommit till slutsatsen att de svaga grupper som ofta sägs gynnas av den svenska modellen har haft en mycket dålig ekonomisk utveckling jämfört med
motsvarande grupper i USA.
DET ÄR MÖJLIGT att amerikanerna har fått det bättre (och helt säkert de 20 procenten som är rikast), men de flesta lever ändå under omständigheter som knappast är något att sträva efter, och de betalar i form av hälsa och tid.
Myten om den amerikanska drömmen är för de flesta just det - en myt.
Till sist vill jag rekommendera boken Nickel and Dimed, On (Not) Getting By in America (1999) av Barbara Ehrenreich, doktor i sociologi och författare.
BOKEN BYGGER på hennes egen erfarenhet då hon under tre månader gjorde praktisk research genom att arbeta som de fattigaste av de arbetande i USA i tre olika delstater. Hon sökte arbeten som inte erfordrade någon erfarenhet och hennes mål var att se om det gick att få den personliga
ekonomin att gå runt med minimilön.
Resultatet var - nej, det går det inte. Trots att hon inte hade någon annan än sig själv att försörja var det omöjligt att skrapa ihop tillräckligt mycket pengar för att betala nästa
månads hyra, inte ens med två jobb gick det ihop.
VARFÖR INTE? Jo, framförallt är det hyreskostnaderna som är skyhöga, minst 5-6000 kr per månad för minsta lägenhet med kök (ett resultat av avreglerad fastighetsmarknad) och dessutom är det en allmän brist på bostäder i områden där det finns jobb överhuvudtaget.
Även om det finns lägenheter, är dessa svåra att få om man inte har tillräckligt med pengar att deponera två månders hyra.
ISTÄLLET BLIR MAN hänvisad till att hyra rum på motell vilket naturligtvis är dyrare, så det blir inte några pengar kvar att spara. Eller att hyra rum.
Bor man på motell eller hyr rum finns det inte något kök, inga kokmöjligheter eller kyl/frys, så det blir till att äta dyr skräpmat, vilket
ytterligare försvårar möjligheterna att spara (samtidigt som hälsan försämras).
Hur överlever då dessa personer i USA? Ett par exempel från hennes arbetskamrater: en bodde i en skåpbil på parkeringsplatsen bakom ett
shopping center (ett tag senare meddelade hon att hon var så glad, för att ett hotell i närheten lovat henne att hon kunde parkera sin bil där, vilket kändes mycket säkrare), en annan delade en tvåa tillsammans med tre andra
personer.
Lena Lundström
Referenser:
[1] Economic Policy Institute.
[2] Nickel and Dimed, On (Not) Getting By in America, Barbara Ehrenreich
[3] The New York Times, Jan. 10, 2000
[4] The New York Times
[5] Fortune, 9/4/00
[6] United Nations' International Labor Organization
[7] United for a Fair Economy
[8] Childrens Defense Fund
[9] Fleet Bank, contact Rena DeSisto, 212-703-1961
[10] New York Times, 1/4/99
[11] Knight-Ridder 2/19/99
[12] Chuck Collins, Betsy Leondar-Wright, Holly Sklar, Shifting Fortunes
[13] Edward N. Wolff, "Recent Trends in Wealth Ownership, 1983-1998,"
[14] Retirement income breakdown and poverty level of unmarried women older
than 65 without Social Security: Social Security Administration, Office of
Research, Evaluation and Statistics, Income of the Population 55 or Older,
2000, February 2002.
[15] U.S. Census Bureau."
(Bör kanske tillägga att när detta skrevs var dollarn värde mot kronan mycket högre. I fall någon undrar över siffrorna)
Sakta men säkert tvingar vi ner dig på jorden, och du bliver allt mer avklädd!
MVH
jbig
